Falska feminister

Wikipedia:
”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.”

Åhlens höstmagasin har delats ut i våra brevlådor.
Motströms är rubriken, som efter genomläsning hellre borde bytas ut till medströms.
På omslaget finns supertalangen Saudi Ali, iklädd huvudduk och som lovat sig själv att alltid stå rakryggad och aldrig vara tyst.
Tyst är hon däremot om huvuddukens förtryck av muslimska kvinnor.

Feminister i Sverige tar sjalen på, att deras medsystrar i Iran kämpar för att få ta den av, verkar inte röra henne i ryggen.
Alibi är nog valfrihet och en snygg modedetalj. Modeindustrin hakar på, för sjalar, heltäckande slöjor och burkinis går att göra vinst på och så vill man både tillhöra och tillfredsställa main streams gruppens krav.

Saudi Ali är expert på migrationsverket och hennes chef Anders Danielsson har äntligen slutat och skall rädda barn i stället för flyktingar.
Själv har hon nu siktet inställt på FN och kanske kan hon där inspirera till fler huvuddukar i FN:s korridorer?

Förmodligen har hon inte fått ansiktet blåslaget, som en av mina patienter fick av en svåger, när hennes huvudduk hade halkat av ute på stàn.

I Hedemora blev en kvinna från Syrien nyligen misshandlad av en man för sin livsstil och för att hon inte bar traditionell klädsel och hon är inte ensam om hoten från dessa fundamentalistiska män.(Svt Nyheter Dalarna 2016-09-26)

Denna smygislamisering med krav på könsseparering skrämmer mig. Skilda festivalplatser, badtider, gympatider etc. Det är ingen valfrihet, utan ett stort förräderi mot gårdagens kvinnokämpar.

Islamvänliga miljöpartister kämpar hårt för sina fundamentalistiska vänner och undfallande kommunpolitiker har svårt att hålla emot.
I fronten går som vanligt Gudrun Schyman och hennes framfart underlättas av bortskämd medelklass i huvudstaden.
Unga radikalfeminister applåderar på hennes väckelsemöten och söders journalister gör reportage och oavsett vilka dumheter hon gjort får de ett skimmer av mod och frigörelse från gamla och unkna strukturer.

Under 70-talet lanserades radikalfeminismen, vars mest kända namn var Shulamith Firestone (1945-2012) amerikansk feminist teoretiker och författare och som tillsammans med Ellen Willis lanserade rörelsen ”Redstockings of Womens Liberation Movement” i Sverige känd som ”rödstrumporna”, den andra vågens kvinnorörelse.

Nu lanserades begrepp som kvinnans underordnade ställning, könsmaktsordning, patriarkaliska strukturer och allt elände berodde på det motsatta könet.
Inspirationen till detta könskrig kom från marxismens syn på förhållandet mellan kapitalägarna och arbetarna, en motsättning som också besjälade Schymans beryktade talibantal.

De tidiga och däremot mycket modiga kvinnokämpar/suffragetterna, som under mitten av 1800-talet kämpade för bättre levnadsvillkor för kvinnor, spikade inte fast männen vid skampålen. Trots att den tidens kvinnor verkligen var underordnade männen i arbetslivet.

I dag har stora framsteg nåtts i jämlikhet mellan könen, att kvinnor tjänar mindre än män beror på fler faktorer än patriarkaliskt förtryck.
Fel yrkesval och alldeles för lång föräldraledighet gör att de släpar efter. Dagens karriär måste ständigt uppdateras. Att mysa hemma i upprepade föräldraledigheter och sedan gnälla över uteblivet lönelyft och befordran är bara en offerkoftas mentalitet.

Med sorg konstaterar jag att dessa falska feminister helt har glömt bort klasskillnader och förtrycket av kvinnor inom islam. Lågavlönade kvinnor som sliter inom vård och omsorg lämnas därhän. Kvinnor och unga som förtrycks i förortens enklaver blundar man för.
Kanske är detta medeltida och patriarkaliska kvinnoförtryck för stort för att väcka deras engagemang? Där ser ”skäggiga skuggor” till att inte en hårslinga tittar fram. Saudi Alis strikta huvudbonad får säkert applåder av dessa kvinnoförtryckande män.

Dessa högljudda feminister har i stället lagt allt krut på kvotfördelning efter kön i bolagsstyrelserna och propagerar för rätten att få dölja sitt hår och sin kropp i skylande kläder. Att de därmed sätter stopp för småflickors rätt till rörelsefrihet, är inget som upprör dessa bakåtsträvande själar.

Dessvärre finns ett dolt förakt för kvinnor som inte håller med om männens alla elakheter.
I en artikel i Dalarnas Tidning från den 16 september i år avfärdar Gudrun Schyman landsortens kvinnor som mindre vetande och som inte begriper sitt eget bästa.
Argumentationen känns väl igen om alla som inte längre röstar rött på grund av arbetarrörelsens svek mot sina egna bröder och systrar.

Artikeln återgavs nyligen i Göteborgsposten av krönikör Joakim Lamotte, hans krönika har
rubriken ”Schyman avfärdar folk från landet som mindre vetande.”

Moderaternas partiordförande Anna Kinberg Batra hade i alla fall vett att inför en skolklass göra avbön för sitt korkade uttalande att ”Stockholmare är mycket smartare än lantisar.”
Hon skyllde på ungdomssynder och att hon hade nyktrat till.

Även om Gudrun Schyman har nyktrat till, så eskalerar bara hennes ungdomssynder. Förmodligen får hon abstinens om hon inte regelbundet applåderas av huvudstadens lojala och beundrande journalistkår. Men någon äkta feminist är hon inte.

Kloka kommentarer

Åter Tack till er som läser mina blogginlägg och till alla som kommenterar.
Att få återkoppling, tips och stöd värmer. Det finns så mycket kunskap och klokskap bland nätets läsare, som aldrig får sättas på pränt i traditionell media, för där finns ett tjockt filter, som ständigt förnekas.
Jag lägger ut nästan alla kommentarer, med undantag av spam. I dag på morgonen kom den här som jag vill lyfta fram från signaturen ”livinginlietopia” 25 september, 2016 kl. 08:39

”När jag växte vill jag minnas att ”media m.fl” beskrevs som ”tredje statsmakten” eller ”den granskande makten”. Det var underförstått att dessa stod på medborgarnas sida och att vi (medborgarna) inte kunde klara oss utan dem. ”Fria medier” var ett av det demokratiska samhällets kännetecken, och därför var exvis ”presstöd” en bra ide’.
Vi var tacksamma över hur vist allt var ordnat, och över hur trygga vi kunde känna oss. Inget ont kunde ju ske, utan att vi blev informerade om det.
Sedan dess har det hänt en del, både med världen och med oss själva.
Uppvaknandet har inte varit behagligt, även om den ökade medvetandegraden rent definitionsmässigt måste vara positiv. Att den exekutiva makten, den lagstiftande makten och den ”granskande makten” numera utgörs av samma grupp av människor, är alltmer tydligt.
Verklig censur råder numera, och utövas faktiskt av i princip samma människor som högljutt försvarar yttrandefrihet och besläktade rättigheter.
Centraliseringen av makt, opinionsbildning och ägande når, i det fördolda, allt högre nivåer. Och försvaret av dessa ondskefulla strukturer känner nästan inga gränser.
Att man inom Main Stream Media, på demokratiskt och juridiskt tveksamma grunder, gör sig av med alla som arbetar för ”sanning och rätt”, är symptomatiskt.
Numera känner sig eliten sig så säker i sadeln att man inte längre upplever sig behöva vara så försiktig, när man driver sin agenda. Tonen blir allt hårdare, lögnerna allt genomskinligare och, resultaten för de vanliga medborgarna, allt mer påtagliga.
Fast eliten håller oss i ett hårdare grepp än någonsin tidigare, har ändå en känsla av desperation smugit sig in hos dess företrädare.
Folket har börjat göra motstånd. En process har tagit sin början. Där har alla vi demokrater ett ansvar.”

Dissidenter, konsekvenser och psykopatiska beteenden

Wipipedia:
”Dissident” är en person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som oftast med fredliga medel sätter sig upp mot en totalitär regim.

”Konsekvenstänkande” är förmåga att inse och förstå konsekvenserna av sitt handlande både i nutid och framtid.

”Psykopati” (från psyche ”själ”, ”liv” och pathos ”lidande”) är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer.

Journalisten Marika Formgren, är en ”dissident” som är värd all beundran.
Krönikor finns på hennes blogg www.marikaformgren.se
Hon tillhör de journalister, som mer eller mindre knuffats ut i kylan från tidningar de arbetat på.
MF har arbetat på Corren, Smålandsposten, Svenska Nyhetsbyrån (SNB) och är numera fri skribent och kommunikatör.
”Men inte ens som ledarskribent får man tänka alla tankar hela vägen ut” skriver hon under Om mig på sin blogg.

Här citerar jag några stycken från hennes inlägg ”Vägra skämmas” från 21 juni 2016.
……”Att försöka förutse vilka konsekvenser olika politiska vägval har för Sverige och svenska folket är alltså en dödssynd bland svenska journalister.
Det enda konsekvenstänkande som är tillåtet och uppskattat i denna yrkesgrupp är att i alla lägen överväga konsekvenserna för den egna karriären, det egna varumärket.
På grund av tidningsdöden så ser jag hur en strid ström av före detta kollegor – både nyhetsjournalister och ledarskribenter – lämnar journalistiken för att istället börja jobba som ”kommunikatörer”. Det är bra….
……Jag hör till en grupp människor i Sverige som har några saker gemensamt:
* Vi arbetar/har arbetat med skrivande och/eller opinionsbildning.
* Genom att använda just konsekvenstänkande förutsåg vi asylkatastrofen innan den var ett faktum.
* Trots att det var ett journalistiskt självskadebeteende (stred mot dåvarande ”värdegrund”) så skrev vi om vilka slutsatser vårt konsekvenstänkande ledde oss till, med andra ord varnade vi för att den svenska invandringspolitiken var ohållbar….
….Trots åsiktsskillnader har vi ytterligare en sak gemensamt: Vi har alla betalat ett mer eller mindre högt pris för att vi kritiserade invandringspolitiken innan det blev opportunt.
Därför ställs i dissidentkretsar ofta den bittra frågan
”När ska vi få upprättelse, när ska etablissemanget erkänna att vi dissidenter hade rätt, att vi inte var fascister med en unken människosyn utan att Sverige idag hade mått bättre om man hade lyssnat på oss i tid?
….Skillnaden mellan etablissemang och dissidenter är att dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemang strävar efter makt….
När dissidenternas åsikter blir alltför populära i folkopinionen (för att folk i sin vardag upplever att dissidenternas verklighetsbeskrivning är sannare än etablissemangets); sno dissidenternas åsikter, samtidigt som du mer högljutt än någonsin anklagar dissidenterna för att vara rasistnazistfascister…
….Att hävda att den som förutser och vill förebygga katastrofen är rasist (eller något annat fult, vi vet ju inte vilken som är nästa ”utmaning” att tabubeläggas av värdegrundsdemokraterna) – det är inte att anpassa sig efter verkligheten, det är att dubba ointelligens till dygd.”
Slut på citaten från hennes blogginlägg ”Vägra skämmas.”

Mycket i detta inlägg är hyperaktuellt i dag, när verkligheten har kommit i kapp makthavarna.
SD:s framgångar i flera av höstens opinionsundersökningar skrämmer, när rasist/nazist stämpeln skrämmer allt färre medborgare.
Det är snart bara Peter Wolodarski och Henrik Arnstad som har ett stort lager av stämplar kvar.
När jag ser politikers och journalisters brist på konsekvenstänkande så associerar jag till små barn, som inte förstår konsekvenserna av sina handlingar, men förståelsen kommer när tiden går och hjärnan växer till.
Vi vet att så kallade bokstavsbarn har något trassel i hjärnans synapser och att till exempel adhd, autism diagnoser är överrepresenterade bland kriminella, som också kan belastas av psykopatiskt beteende.
Denna psykopatiska personlighetsstörning finns både hos låg- och högutbildade. De sistnämnda verkar ofta i yrken där stor maktposition finns, till exempel chefer, media, finanssektorn, advokater och politiker.
Om psykopater finns mycket intressant att läsa, forskning saknas inte heller.
Robert D. Hare, född 1934, är en kanadensisk forskare inom kriminalpsykologi. Han är professor på University of British Columbia där hans studier centreras runt psykopatologi.
Boken ”Psykopater i arbetslivet” av Lisbet Duvringe, Mike Florette blev mycket uppskattad när den kom ut i fjol och visade på ett stort behov.
Det finns fler förklaringar till ohälsa, än brister i flexibilitet och att inte tänka tillräckligt positivt på arbetsplatsen. Det är smärtsam insikt för snabbutbildade motivationskonsulter.
Manipulerande, lögner och brist på empati är utmärkande egenskaper för ett psykopatiskt beteende och kan bli bränsle för karriären, även om det för lågutbildade kan sluta bakom galler. De högutbildade stormar i stället fram och kan skada många i arbetslivet och medborgare i samhällslivet.
Utbrändhet är en diagnos med många orsaker, vars sjukskrivningstal nu skrämmer socialministern.
Ut i kylan, knuffas dissidenter och oppositionella som klarsynt ser orsak och verkan före alla andra. När denna insikt redovisas i tal och skrift kommer motattacken.
En sådan obehaglig frispråkighet måste täppas till, det vet alla som halkat ner i karriärtrappan och efter uppresning pudlat och sällat sig till ja-sägarnas skara. Grupptrycket värmer även om själen kan ta skada.
Skillnaden är att ”dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemanget efter makt” som Marika Formgren enkelt uttrycker det.
”Vad är det för skillnad på att inte våga/få säga vad man tycker i en diktatur och att inte våga/få säga vad man tycker i en demokrati?
(En klok fråga som en bloggläsare fångade upp från nätet)

FN:s flyktingtoppmöte; vackra ord på export, på hemmaplan kaos och upplopp

Stolta medarrangörer till president Obamas flyktingtoppmöte i FN är Sverige, Tyskland och Kanada.
Stoltast av ländernas representanter är nog statsminister Stefan Löfven.
Genom historien är det ett känt faktum att vackra ord på export inte stämmer med ord från medborgarna, som makthavarna alltför ofta förrått.

Statsministern lovar generöst att Sverige, som redan har tagit emot flest flyktingar till västvärlden i förhållande till folkmängd, nu skall ta emot ytterligare 5.000 kvotflyktingar varje år.

Principiellt tycker jag att kvotflyktingar från undermåliga läger är de som har störst behov av vidarebosättning.

Att fortsätta med att både ta emot alla som söker asyl och därutöver bli fristad för ökat antal kvotflyktingar är en omöjlig ekvation, om inte drastisk välfärdserodering och skattehöjning sker.

Tyvärr har Reinfelds ”öppna hjärtans politik” resulterat i att unga, friska och starka män har fått förtur till landets gränslösa humanitet, ofta på falska asylskäl.

För fattiga, kvinnor med barn är hjärtat stängt, när biståndsbudgeten har länsats på över
33 %.

Vuxna män får i stället dygnet runt service, till en nätt kostnad på >2 000 kr/dygn, medan personal reduceras för svårt sjuka och dementa gamla, för dem är det inte så noga med.

Jag tror inte att statsministern under FN:s flyktingkonferens berättar om priset som hans medborgare tvingas betala för svenska politikers humanitet.

Med all säkerhet nämner han inget om:
– Parallellsamhällen, där sharialag ersatt svensk lagbok
– Hedersförtryck, där kvinnor och unga förhindras i sina livsval
– Kriminalitet, maffiakultur, gänguppgörelser, mord och utpressning
– Våldtäktsrekord, där unga invandrargäng roar sig med ”våldtäktslek”
– Sexuella trakasserier, där simhallar och gym är utsatta områden
– Undanträngningseffekter av alla nyanländas förturer för medborgarna (bostad, arbete,
sjukvård, tandvård, bidrag, polis, rättsväsende..)
– En skola i förfall
– Ökning av fattigpensionärer, varav många nu tvingas gå till soppkök
– Hur hans humana land beskattar pensionärer hårdare än alla andra
– Gigantiska migrationskostnader, som kräver nya lån och som nästa
generation får betala

Han berättar förmodligen inget om vänsterns behov av röster och om sina verklighetsfrånvända miljöpartister i regeringen. Dessa vänner har i mångkulturell eufori låtit sig infiltreras av fundamentalister inom islam, där den sparkade ministern Mehmet Kaplans anda finns bland chefer på kommunens socialkontor, där åderlåtning av personal är stor.

Statsministern berättar nog inget om hur hans feministiska politik gör halt framför dörren till förortens enklaver, för engagemanget räckte nog bara fram till en plats i FN:s säkerhetsråd.

Inget nämns heller om hur vänsterliberala inom etablissemanget svartmålar alla som inte berikas av det mångkulturella påbudet och har fräckheten att fästa det på papper eller på nätet.
Straffet blir omgående en rasiststämpel i pannan!
Inga ord om media som har blivit maktens lakejer med pekpinnar i stället för faktabaserad information.

För läsare som eventuellt tvivlar på ovan, kan ta del av några citat från aktuell information från nätet.
Nätet informerar snabbt om lokala nyheter, som ofta glöms bort i traditionell media, där får vi i stället läsa om hur duktig Ahmed är i fotbollslaget och om hur mycket vi har att lära från andras kulturer.
Glädjande är att andra kanaler berättar om samma nyheter, som nätets utskällda och föraktade Fria Tider, Avpixlat och många andra sociala medier har gjort under flera år.

-Mitti.se Stockholm (lokal nättidning för olika områden)
”Hård kritik riktas mot Awad Hersi (MP), Spånga-Tenstas nämndordförande, i Mitt i:s granskning. Tjänstemän berättar att han bland annat ska ha försökt att påverka vem som får försörjningsstöd, strukit negativa stycken i beslutsunderlag – och orsakat flera avhopp bland chefer och anställda” (2016-09-21).

-Nyheter. Svt.se
”Över 12.000 efterlysta – gömmer sig undan utvisning.
Vi står inför en kraftig ökning i antal ärenden. Vi kommer att ha väldigt många som lever i svåra situationer, säger Per Löwenberg gruppchef för gränspolisen”
(2016-09-22).

Många papperslösa och avvisade går under jorden, hamnar i kriminalitet, blir utnyttjade av skrupelfria arbetsgivare, lika ofta landsmän som svenska.
Efter fyra år kan en ny ansökan göras, sedan överklagande igen, till glädje för advokatsamfundet, knappt en tredjedel kan avvisas.
Nu öppnar regeringen för att fler asylsökande med avvisningsbeslut, som ej kan verkställas kan få stanna, till glädje för klimat- och biståndsminister Isabella Lövin (mp) som säger ”Människor ska inte behöva hamna i limbo och i en helt ohållbar situation” (Corren 2016-09-22).En utredning skall tillsättas.
Varför behövs ett migrationsverk, med kostsamma asylutredningar om alla oavsett skäl, förr eller senare får stanna?
Varför har politikerna inte i tid insett vad landet klarar av?
Det är frågor som skattebetalarna måste få svar på.

Kanske tröttsam upprepning, men av fjolårets 163.000 asylanter, saknar 82.000 asylskäl!

Lockropen, Sveriges så kallade pullfaktorer, har varit mycket framgångsrika. Deras effekt på flyktingströmmarna till Europa, uppmärksammas av allt fler av EU:s länder,där flera ledare anklagar Sverige för att med sin generösa flyktingpolitik ha bidragit till flykting/migrantströmmarna.

-Kvällsposten.se
”Mördarna köper sin frihet för blodspengar” Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö. Han berättar om gangsterväldet i Malmö.” (2016-09-17)

Och till sist om personlig utsatthet, där ingen förövare kommer att fångas in oavsett nationalitet, även om min misstanke är stor om hallalslaktat får.

-Svt.se lokalt
”Makabra upptäckten: Okända stal och slaktade Annas får” på en gård utanför Märsta. Lokalbefolkningen är upprörd och försöker hålla vakt” (2016-09-22).

Så här ser det ut i hela landet, i stort och smått.
Inte konstigt att Sverige nu är ett avskräckande exempel med sin ansvarslösa och kortsiktiga invandringspolitik. En politik som förstör landet ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Statsministerns ständiga mantra är att ”EU:s länder solidariskt måste dela på flyktingbördan” har han själv lagt krokben för med sin övermodiga politik.

Enda hoppet är att hans regeringsunderlag spricker när dagens regler kring flyktingpolitiken skall omprövas några månader innan valet 2018 och att fler väljare orkar inse detta förräderi.

Att hans vänner, de flyktingvänliga miljö- och vänsterpartisterna skulle nyktra till, tror nog inte ens statsministern på. Därför försöker han skrämma väljarna med att alliansen kan öppna dörren för Sverigedemokraterna. Han räknar nog inte med att väljarna tvingas inse att det är nödvändigt om inte landet skall förgås.

Fler kvotflyktingar, Danmark säjer nej, men Sverige ja.

Fakta från FN
”En kvotflykting är en person, som registrerats av FN:s flyktingorgan UNHCR, som bedömer vilka flyktingar som är i behov av ett nytt hemland.
UNHCR presenterar sedan dessa för något av de cirka 25 länder i världen – varav ett är Sverige – som tar emot kvotflyktingar.
När en kvotflykting kommit till Sverige ska Migrationsverket hitta en lämplig kommun där personen kan bo.”

Danmarks ledare har verklighetskontakt, medan Sveriges lever i det blå.

Danmark:
Så här säger Danmarks migrationsminister Inger Stöjberg: Inga fler kvotflyktingar till Danmark, nu är det helt enkelt fullt.
Förslaget har brett stöd i Folketinget av bland annat socialdemokraterna.

Sverige:
Sverige åtar sig att ta emot fler kvotflyktingar.
– Vi går från 1900 till 5000 på några år. Det är mycket i internationella sammanhang, säger statsminister Stefan Löfven (S).

För är man medarrangör till president Obamas möte om flyktingkrisen i FN, så måste statsministern självklart visa sin tacksamhet med ny generositet, så att Sverige lever upp till sitt rykte om landet med gränslös humanitet.

Miljarder till nyanlända, soppkök till fattigpensionären

Etablering av nyanlända har som förväntat högsta prioritet i höstbudgeten.
Att den orättvisa pensionärsskatten skulle tas bort finns inte längre på agendan.
Pensionärer och andra medborgare får flytta, när nyanlända får bostäder utan en dag i kö. Kommuner tvingas därmed dra in på annat och/eller höja avgiften för omsorgstagare som inte har en krona för mycket.
Fattigpensionärer är ingen väljargrupp som prioriteras, medelklass och utlandsfödda måste smickras, så de inte lockas till rasisterna.

Jag begriper inte hur regeringen bara kan fortsätta i samma misslyckade ”snabbspår”.
Snabbspåren lanserades av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av 2015. Syftet var att förkorta etableringstiden för nyanlända och få ut dem i arbete snabbt.
Dagens facit är att endast 4 % av 58.000 nyanlända som är inskrivna på arbetsförmedlingens etableringsprogram är snabbspårs deltagare (Svd 2016-09-20).

Om en VD i det privata näringslivet hade gjort samma missbedömning och redovisat ett sådant magert resultat, hade styrelsen gett honom sparken direkt och förmodligen hade varningsklockor ringt efter första kvartalsrapporten.

Citat från en artikel i Svd 2016-09-20 angående fortsatt satsning på snabbspår i höstbudgeten.

” …Men arbetsgivaren säger att det går för trögt och de börjar tröttna. Kommentar?
Ylva Johansson: Jag säger att det här måste Arbetsförmedlingen lösa och det vet de.
När då?
– Nu.
Men många arbetsgivare vi pratat med säger att det inte händer någonting med snabbspåren.
Vad säger du?
– En del snabbspår är i gång och en del möter på problem. Mitt besked är tydligt till arbetsförmedlingen – det här måste ni bara fixa.”

God dag yxskaft igen!

Varför inte säga som det är, att vi har bedrivet kortsiktig politik, ägnat oss åt lockrop, för att visa hur humant Sverige är. Vi hade inte en tanke på att landet därigenom faller isär och att våra egna medborgare får betala kalaset.

Misslyckandet är stort, eftersom hon med sina rödgröna kollegor blundar för alla hinder.
Kultur, religion, seder och bruk har stora skillnader från värdlandets. Deras utbildningsnivå är låg, många är analfabeter och deras yrkesutbildningar passar dåligt till kraven från högteknologisk industri (se gårdagens inlägg).

När assimilering gick åt pipan, så ändrades det till integrering och när det också misslyckades, så återstod bara tvångsassimilering för svenskar till den främmande kulturen. De som protesterar åker lätt in i buren.

För vi måste sona vår historia med undfallenhet och humanitet till de som önskar ett bättre liv, medan majoriteten av förföljda glöms bort i flyktinglägren.

Sverige börjar nu bli känt uti i världen för sitt fina skyltfönster, som saknar verkstad och den svenska humaniteten blir allt svårare att exportera.

Statsministern frotterar sig denna vecka bland stats- och regeringschefer i FN. De skall presentera sina visioner om FN:s arbete.
När det gäller världens flyktingar upprepar han samma mantra ”att fler länder måste erbjuda skydd och hjälp”, men gensvaret är svalt.

Ökat bistånd kan de prominenta deltagarna nicka ja till i tjusig konferenssal, men vid hemkomst åker nog inbetalningskorten ner i papperskorgen, för betalningsviljan är skral.

Tänk om statsministern i stället tog upp att bara kostnaderna för ensamkommande så kallade flyktingbarn i hans humana land, nu överstiger hela FN:s budget för hjälp till alla flyktingar i hela världen.
Han kunde också berätta om att över hälften är unga, men vuxna män som lurat migrationsverkets snälla handläggare med sin ålder och att några läkare med röda ungdomssynder fått fria händer att förbjuda åldersbestämning.

Vi vet att det inte händer, för när statsministern kommer hem är det samverkan och tillsammans som gäller, när politiker-orsakade utmaningar måste lösas.

Jag upprepar med en dåres envishet, professor Stefan Hedlunds korta analys av orsaken till dagens havererade flyktingpolitik, vilket är politikernas humanitära hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna.

Skillnader i anställningsbarhet, vill mångkulturella politiker inte se

Denna vecka åker en stolt statsminister till New York, till prestigeprojektet ”Global Deal” där Sverige är medarrangör till president Obama.
Projektets syfte är att exportera den svenska modellen till en internationell publik. Av 25 st inbjudna svenska storföretagsledare anmälde sig bara en (Svd 2016-09-18).
Återbuden från andra inbjudna storheter strömmar in, den svenska modellen verkar inte stå högst på deras agenda.

”Vad är den svenska modellen? (www.seko.se)
Den svenska arbetsmarknaden bygger på att parterna samarbetar och kommer överens. Det man kommer överens om bekräftas i kollektivavtal mellan de anställdas och arbetsgivarens organisationer. Det är grunden för det man brukar kalla den svenska modellen.
Villkoren på arbetsmarknaden blir bäst om fack och arbetsgivare själva tar ansvaret för dem. Det gör vi genom kollektivavtal. Politikerna ska ordna grundläggande regler men låta parterna forma villkoren för olika sektorer, branscher och grupper.
Parterna ska genom förhandlingar se till att löneutvecklingen blir bra för anställda, företag och för samhällsekonomin. Politikerna ska stå för bra trygghetssystem i samhället och ha aktiv politik för arbetsmarknaden och näringslivets utveckling.”

Enligt finansminister Magdalena Andersson är förutsättningen för den svenska modellen hög sysselsättning och låg arbetslöshet (Agenda 2016-09-18).

Om inte pengar strömmar in, så finns det inget att dela ut och välfärdskontraktet spricker. I dag råder stor obalans mellan de som betalar in och de som får ut. Medborgare som arbetat och har betalt skatt under hela sitt liv, hamnar nu sist i kön, när en nyanländ glider förbi och får riklig tilldelning, utan minsta prestation.

Att den svenska modellen, numera är skral i praktiken är nog inget som Stefan Löfven nämner om i sitt tal på Global Deal, för han lever kvar i fackföreningarnas storhetstid.

Orsaken till att modellen börjat krackelera är Sveriges oansvariga invandringspolitik, som har orsakat att trygghetssystemen fallerar, därför att allt för många av invandrarna inte är anställningsbara och kommer aldrig att bidra till välfärden.

En politik som mer har styrts av våra politikers humanitära hybris, än av landets möjlighet till god utveckling.
Att landet och dess medborgare inte klarar mer, är inte lika roligt att exportera.

Länge har vi fått höra hur väl Sverige behöver dessa invandrare som skall hjälpa oss på gamla dar och också om hur välutbildade de syriska flyktingarna och migranterna var.
Det sista är inte sant och även om utbildning finns från hemlandet så är den inte anpassad för västs högteknologiska krav på arbetskraft. Brister och skillnader finns i skolgång och i både teoretiska som praktiska utbildningar.
Köpta utbildningsbevis är också en fara.
Åsa Wennberg som arbetar på socialstyrelsen skrev i GTP 2015-10-07 en artikel med rubrik ”Läkarexamen vanlig bluffmerit” eftersom hundratals dokument/år är falska. Uppdrag Granskning uppmärksammade några fall under våren.

Trainejobb, extra tjänster, instegsjobb och snabbspår, inget fungerar trots politikers lovsång till att dessa möjligheter skulle halvera arbetslösheten.

Jag tror att en förklaring till dessa beslut är att dagens karriärpolitiker har ringa erfarenhet från arbetsgolvet. Där ställs det betydligt tuffare krav än i riksdagsbänken, som kan vara tom utan att någon märker det.

Kanske erfarenhet från skolbänken också kan vara skral, för i alla tal har det svamlats om värdegrund som de själva har hittat på, alltid framfört med självgod och moralisk retorik.
Fakta undviks till varje pris, det viktigaste är att bli känd och få medial uppmärksamhet, samma förhoppning som unga har, när de rusar till Idol. Skillnaden är dock att där finns en skoningslös jury som direkt sorterar bort oförmågor. Journalisten ställer oftast bara snälla frågor, som besvaras med hur mycket bra partiet gjort.

En annan orsak till svårigheterna att få invandrare och alla nyanlända i arbete är stora kulturskillnader.
Att vilja be fem gånger om dagen kan vara svårt för produktionen.
Att vissa arbeten inte kan utföras av religiösa skäl och att kvinnors huvudduk och ibland önskan om heltäckande klädsel kan medföra risker för arbetsskada, men även risker för både vård- och omsorgstagare, var inget som politikerna brydde sin hjärna med. De var helt koncentrerade på att föra ut Sveriges humanitet i hela världen.

Tyvärr är hänsynen större till främmande kultur och religion, än till egen försörjning.

Detta får vi ännu inte tala om, för då kan rasiststämpeln snabbt komma fram och medföra att vi blir mindre önskvärda på jobbet.

Trakasserier är ett vanligt knep hos makten, som därmed signalerar till andra hur det går för de som inte håller truten om den misslyckade ”flykting” politiken.

En intressant artikel stod i Svd, också den 18 sept. Rubriken var; ”Lyckad bosnisk integration gåta för forskare?”

I Småland, små företagares Meka, rådde ingen större skillnad i arbetslöshet mellan svenskar och bosnier, däremot fanns skillnader i Göteborg och Malmö, där bosnier bosatt sig hos sina landsmän.
Forskarna pekade på att bosniernas hemland låg närmare Europa och att deras skolgång var mer lik vår, men längre ville man inte gå.
Jag tror att i storstädernas enklaver så är det bäst att hålla sig till de gamla idealen. Påverkan utifrån stöter på patrull och nyanlända kan kastas omkull om de inte lyder hemlandets seder och bruk.
Familjer som flyttat till Småland, vars invånare är kända för strävsamhet och god arbetsmoral, kan få nya ideal att se upp till.

Att synliggöra skillnad i kultur och religion är ännu tabu, för risken är då stor att forskningsmedel torkar ut.

Här kommer citat från en artikel, som förmodligen varken vår statsminister eller förbundskansler Angela Merkel har läst.

Efter förluster i två delstatsval och med illojala på partiets hemmaplan så kanske förbundskanslern förstår att fortsatt generositet mot världens flyktingar inte längre applåderas, utan kan resultera i slut på Merkeleran.

Vår statsminister flyr sitt ledarskap och trivs bättre i internationella sällskap, där han vill sola sig i glansen från den svenska modellen och inser inte att intresset nu är skralt för alla skyltfönsterkonferenser.

”Tysk baksmälla: Migranter botar inte brist på arbetskraft.”
Författare Tomas Lundin. Artikeln publicerad i Svd 2016-07-07.

”I det tyska näringslivet korkades champagneflaskorna upp förra året när över en miljon flyktingar sökte sig till Tyskland där företagen skriker efter arbetskraft. I dag är baksmällan påtaglig – migranterna är sämre utbildade och passar sämre in i det tyska arbetslivet än förväntat. Det är politisk dynamit.

BONN. Tysklands 30 största börsnoterade bolag omsätter sammanlagt mer än 1 100 miljarder euro och har över 3,5 miljoner anställda – men sysselsätter inte mer än 54 flyktingar med tillsvidareanställning.
Siffrorna som redovisas av Frankfurter Allgemeine Zeitung efter en rundringning till DAX-bolagen sätter fingret på de många olösta integrationsproblemen. På bristande kunskaper i tyska, kvalifikationer som inte efterfrågas och segdragna asylprocesser som förstör motivation.
Inte minst vittnar de om överdrivna förhoppningar.”

Om blodspengar och om en statsminister som inte lämnar makten frivilligt

Statsministern, hans rikspolischef och hans minister kanske inte har tid att läsa alla larmrapporter från vårt spännande och mångkulturella samhälle?

Eller är det ja-sägarna i Rosenbad och hos rikspolischef Dan Eliasson som sorterar lektyren?

”Löfven lämnar inte makten frivilligt” var rubriken på en SVD intervju 2016-09-17 och hans hopp är att splittra och söndra alliansen och skrämmas med SD:s nazistförflutna. Målet är att vara kvar i Rosenbad, även efter bakslag i valet 2018.

För beroende av SD är mycket fult, men inte av kommunister och ett miljöparti som luften har gått ur, efter deras flirt med islamska fundamentalister.

Alliansen verkar dock inte så lättskrämda för på debattsidan kontrar de med att ”Målet är en ny alliansregering.”

SD verkar de än så länge lämna därhän, men kanske partiet får komma fram ur garderoben efter valet.
Alliansen skriver att Sverige behöver tillväxt, behöver bryta utanförskapet, behöver god kvalité inom skola, vård och omsorg och till sist behöver vi trygghet och säkerhet i en orolig omvärld.

Men som vanligt är det tunt med förslagen hur vi ska fixa till behoven.
Skapa enkla jobb, fler poliser och riktade satsningar är som en piss i Mississippi om inte asylstopp blir verklighet och förståelse för att konsensussträvan inte biter på medeltida kultur.
För mellan svenskars och invandrares värde på arbetsmarknaden råder enorma olikheter.

Att sluta med den mångkulturella vurmen tar tid och är inget som står särskilt högt på dagordningen, när flyktingindustrin har bäste bror anhängare i maktens högsta boning, trots fusk, fiffel och båg. Eller kanske just därför?

Inom de rödgröna partierna vankas det nog spöstraff, att antyda att kulturkrockar gör att landet faller isär. Enklare och mer ideologiskt rätt är att nita fast ansvaret för sprickbildningen på oppositionens 8 år vid makten.

Här följer ett lästips om ytterligare en tradition, denna gång från maffiakulturen, som tystar offrens familjer med blodspengar.

Detta verkar inte rikspolischefen heller uppmärksamma, han var mer engagerad i att tala om för sin poliskår hur fin hans sommar hade varit.
Kanske han hittar på nya armband med slogan ”Ge inga blodspengar, anmäl dig hos polisen” och att justitieministern skulle föreslå en lagändring är långsökt, som håller sin rikspolischef om ryggen, trots hans dövhet för polisers protester och blindhet för vad vår mångkulturella verklighet innebär.

Lästips från det nya spännande Sverige.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mordarna-koper-sin-frihet-for-blodspengar/

Publicerad 17 sep 2016 kl 06.14

Ett citat från artikeln:

”Mördarna köper sin frihet för blodspengar”

”MALMÖ. De mördar, de pekas ut – och de köper sin frihet.

Mördare går i dag fria på gatorna medan polisen står handfallna. Med stora summor erbjuder mördarna sina offers familjer ”blodspengar” i utbyte mot deras tystnad.

– Det här har förekommit i flera år och det är på tiden att det sker en lagändring för att förhindra den här typen av privata uppgörelser, säger Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö.”

Applåder ersätts av kritik mot politiskt korrekta länder

Nu är Slovakien ordförandeland för EU.
Vi får tacksamt notera att länderna i öst inte har samma mångkulturella vurm som Tyskland och Sverige.

Jag citerar ingressen till en artikel på Avpixlat 2016-09-16.

”Europeiska rådets ordförande kritiserar politiskt korrekta länder som dragit till sig migranter

EU På fredagen möts EU-ländernas ledare i Slovakiens huvudstad Bratislava för att diskutera unionens framtid. Inför mötet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickat ut ett brev till deltagarna i vilket han bland annat kritiserar de länder som stått för så kallad “öppenhet” och agerat stora pullfaktorer för migranter från Mellanöstern och Nordafrika och därmed bidragit till krisens omfattning i fjol.”

Är detta uttalande en omvändning under galgen, undrar jag?

Eller ligger någon annan agenda bakom uttalandet?

Vår statsminister Stefan Löfven fortsätter att rabbla sitt mantra om att ”alla EU länder måste ta sitt ansvar,” underförstått precis som hans stormakt i humanitet gjort.

Numera är det nog ingen annan än Angela Merkel som lyssnar, som tydligen vaknat till efter Alternativ för Tysklands framfart.
Hon ville nog bara ha billig arbetskraft till tyska fabriker, men förstod inte integrationssvårigheterna, som vi andra på fältet tidigt gjorde.

Stefan Löfven var i desperat behov av röster och med sina verklighetsfrånvända vänner i miljöpartiet så öppnades dörrarna på vid gavel, för alla som ville in, men det var Fredrik Reinfeldt som lade grunden till denna destruktiva politik.

Han såg massinvandringen som ett gyllene tillfälle till att förstöra välfärdsstaten, få spakare fackföreningar och bredda vägen för den globala storfinansens framfart.
Murbräckan var humanitet, vi måste dela med oss till alla i nöd och det gick majoriteten av det offentliga Sverige på, inklusive medelålders kvinnor med empati som här fick en stor möjlighet till praktik.

I tidningarna finns ständigt bilder på gråtande barn, fast det var unga, friska män som främst tog sig hit. Vilket nu skapat farlig obalans beträffande könsfördelning i befolkningen.

Problemet var att majoriteten som kom hit inte tillhörde de mest nödställda, utan främst ville skapa ett bättre liv för sig och de sina. I sina hemländer tillhörde de medel- och överklass, som hade pengar till resan hit.
Stora krav på hjälp, hot om anmälningar om medel inte beviljats har fått många socionomer att sluta sin anställning, för tacksamhet är inte någon framträdande egenskap, hos de som är vana att befalla i sitt hemland.

Danmark har nu sagt nej till kvotflyktingar, medan Sverige snällt lovar ta emot 5.000 till, för vi måste ju hjälpa till…

Varför det, undrar jag?

Räcker det inte med att Sverige som endast utgör 2 % av EU:s befolkning tagit emot ca 40 % av alla ensamkommande flyktingbarn, där alltför många varit vuxna män?

Nu far statsministern världen runt och försöker desperat att få fler länder att anamma en migrationspolitik som gjort att landet faller isär och att den svenska modellen rämnar.

Publiken är dock gles och FN:s ryggdunkningar värmer inte mer. För Sverige är internationellt ett avskräckande exempel på naivitet.

Så den nyttan har i alla fall våra mångkulturella ambassadörer gjort.

DN har ledartröjan i medias förfall

När mina döttrar var i tonåren och gjorde ärlig sammanfattning från sin barndom med sin ensamstående mor, så fick dessa två faktorer högst poäng.
”Det bästa med dig mamma var att du aldrig gifte om dig och att vi alltid hade en dagstidning.”

Dagstidningen var under hela deras barndom och tonårstid Dagens Nyheter, som gav god omvärldsbevakning.
Men världen förändras och media med den.

Vänsterliberla ståndpunkter dominerar inom politik och media, att vara nationalist är fult, att vara globalist är däremot mycket fint.

Postmarxisterna verkar ha lockat in även liberaler i sin identitetspolitik med sitt ständiga tjat om sociala konstruktioner. Dagens forskning om arv, genetik och om vårt DNA finns inte på kartan.

En gradvis förflackning har skett av nyhetsförmedlingen under det sista årtiondet.

Tidigare så uppfyllde flertalet rikstidningar sitt uppdrag, att vara objektiv nyhetsförmedling, som levererade fakta till mig som läsare, så att jag därefter kunde ta ställning själv utan pekpinnar uppifrån.

Nu anser jag att förfallet är stort.

I stället för att skildra verkligheten, omskapar de den och blir en subjektiv propaganda-apparat för det mångkulturella samhället, federalism och en ny världsordning(NWO).

Den samhällsgranskande funktionen är som bortblåst och jag misstänker att rosévinsintaget med politiker i Almedalen kan sätta spår.

Etablerade opinionsbildare med rätt värdegrund har förtur på debattsidor.
Vad ett värde egentligen är, verkar de inte vara så noga med.

Forskare och kunniga experter är inte välkomna med sina alster om de avviker för mycket från etablerade uppfattningar främst inom migrationspolitiken.
Ordmakarna, oftast politiker, företrädare för organisationer och föreningsliv, som släpps in på debattsidorna har stor fallenhet för att omvandla ord så de får antingen skimmer av godhet eller av ren ondska, beroende på från vilket håll orden kommer.
Patriot förvandlas till rasist, SD anhängare beskrivs som nazist, tiggare kallas för EU migrant, invandrare för nysvenskar och illegala unga invandrargäng förvandlas till ensamkommande flyktingbarn, även om de är upp till 40 år.

Allt för att väcka känslor utan frontallobskontakt.

Trots att svenskars förtroende bara dalar för medias rapportering om invandring, flyktingpolitik i flera opinionsundersökningar, så fortsätter redaktörerna med sin journalistkår i samma spår.
Föraktet och svartstämpling av de som går emot den rådande opinionen är mycket stort.
Avsikten är att skrämma andra bland vanligt folk; se hur det går för de som bloggar och skriver på Avpixlat, utanför åsiktskorridoren.
Nej, det sista säjer de inte, för enligt traditionell media så finns ingen sådan korridor, bara okunniga och korkade lekmän som inget förstår.

När forskare, professorer, docenter och kunniga experter säjer samma sak, då byter media ofta strategi,från svart/brunstämpling till tystnad, för den argumentationen klarar de inte av.
Dörren stängs till de stora dagstidningarnas debattforum och i SVT:s morgonsoffor trängs bara kultur- och kändiseliten, som nästan gråter i kapp över vår bristande tilltro till deras världsåskådning.

När jag läste söndagens DN (2016-09-14) så fick jag lägga den ifrån mig för att inte kvävas av alla vinklade, känslosamma flyktingreportage.
Utgångspunkten var den lilla Alan Kurdis tragiska drukningsdöd på Medelhavet och sedan ett frosseri i reportage om tappert kämpande flyktingar i vårt avlånga land.

Därför blev jag så glad, när jag sedan läste ett inlägg på Avpixlat av den kunnige professorn Karl-Olov Arnstberg som under rubriken ”DN´s agendajournalisik” just beskrev söndagens tidning.

Många intressanta och lärorika inlägg finns på hans och journalisten Gunnar Sandelins blogg ”Invandring och mörkläggning.”

Tyvärr ersätts alltför ofta god kompetens av floskler och ringa intelligens i traditionell medias rapportering.

Ps. Jag prenumererar inte längre på DN, får låna söndagstidningen av grannen. Ds.