Medias förföljelsenit bidrar till dess fall

Tänk vad det är svårt att inse förlorad makt.

Innan internet fanns, skedde kunskap, information, propaganda alltid uppifrån och ner i monopolistisk envägskommunikation.

I dag sker kommunikationen blixtsnabbt bara ett knapptryck bort. 

Vi samtalar, överför budskap, hämtar in och delar ut information och kunskap i alla väderstreck. Allt fler förstår att det finns flera sanningar, beroende på avsändare, sammanhang och tolkningsföreträden.

Kyrkan, politiker, etablissemanget med media som megafon, bestämde tidigare hur vi skulle tänka och tycka.

Det tryckta ordet var sant som amen i kyrkan.

”Jodu, det stod i tidninga i dag”, sa tant Jenny, på 50-talet, när jag var barn, mor nickade bekräftande, när grannen ovanpå vek ihop Örebro Kuriren.

Då hade vi tryggt fått veta hur det stod till i hela Närke, med uppmärksamhet på Örebro, Kumla och Askersund.

Bortom Konsum, IOGT och Lundbergs affär, såg vi upp till Dag Hammarskiöld som fanns ute i stora världen och den långe Erlander gjorde framöver succé, när han i Hylands hörna ”laddade om” från  Värmlands förråd av härliga historier.

I dag råder omvänt förhållande, allt färre medborgare litar på vad tidningen skriver och allt färre viker ihop en papperstidning, när det mesta finns på nätet.

I dag är en värmlandshistoria helt passé, nu råder inflation i skratt, trams och flams från bekräftelsetörstiga politiker i SVT. Underhållning på högsta nivå, tycks Hanna Stjärne tro.

Kanske det är nedtryckt aktivitetsbehov som här får sitt utlopp, när partiledningarna starkt begränsat rörelsebehovet utanför riksdagsbänken?

Medias agendajournalistik med ständiga pekpinnar har sopat bort läsarnas tillit. Undervärdering leder sällan till något gott.

Tänk om vi andra skulle strunta i våra arbetsuppgifter och enbart mässa om det som vi anser rätt, utan reaktion från arbetsgivaren?

Kruxet är att media har sålt sig till sina arbetsgivare, politiker och globaliseringens vinnare, som sitter på de stora pengarna.

Uppdraget att skildra makten har reducerats och ersatts av skamvrå för protesterande kollegor som upptäckt att reportage, artiklar har stora luckor och inte stämmer med verkligheten. Läsarna får representeras av den ringaktade Nisse i Hökarängen.

Medlen för att återta makten om ”orden” har varit och är många, nedvärdering med bubblor, falska nyheter, mer förbud, ökad kontroll över sociala medier och paradgrenen svartlistning med högerextremism och rasism. 

När Ulf Adolfsson med fru i fjol bara glunkade om att de ibland kikade in på Avpixlat, blev det ramaskri på DN efter deras intervju.

Om det är någon läsare som fortfarande tror på vad DN skriver om den destruktiva migrationspolitiken, så läs bifogad länk, som jag fick av en bloggläsare.

Signaturen Julia Caesar drar här ner byxorna fullständigt på DN:s chefsredaktör Peter Wolodarski, i sin senaste krönika skriver hon om tidningens fall mot botten.

”På söndagen 15 jan 2017 publicerade signaturen Julia Caesar ännu en av sina uppskattade krönikor på den dansk-svenska bloggen Snaphanen. I krönikan skildrar Julia hur Dagens Nyheter – tidningen som under många år sågs som både flaggskepp och rikslikare inom svensk dagspress – under Peter Wolodarskis ledning fullständigt förlorat sin trovärdighet och i allt högre grad kommit att präglas av agenda-journalistik och desperata försök att smutskasta alla som på minsta sätt ifrågasätter massinvandringen och det mångkulturella samhällsidealet.” Newsdesk.

När jakten på Julia Caesar inte gav någon utdelning, så riktade ”Hämnaren från Marieberg” in sin ordkulspruta mot andra skribenter, Anna Dahlberg på Expressen och Alice Teodorescu  på Göteborgposten hamnade i skottgluggen, men även här fick attacken bara motsatt effekt.

Nu upprörs vänsterliberal media av att Katarina Janouch har lättat sitt hjärta om landets politik i tjeckisk TV.

Denna ärlighet fick en bokhandel att ta bort hennes barnböcker från hyllan, vilket påminner om bokbål under nazismen och om dagens förtryckarregimers ansträngningar för att slå vakt om ordet.

Den största faran är dock att forna lojaliteter börjar spricka, Lotta Gröning protesterar i dag under Opinion mot DN:s självpåtagna renhållningsarbete. Hon skriver;

 ”Några har valt att ta steget och bestämt sig för att våga säga vad de tycker. Jag tänker speciellt på Katerina Janouch, Ann Heberlein och Tino Sanandaji. Det är tre kända personer som utmanat åsiktskorridoren, tre personer som alla är uthängda, skinnflådda och nedvärderade i egenskap av sina åsikter.

Kanske tänker politiker, experter, kyrkan, kultureliten och MSM att ändamålet helgar medlen?

Ändamålet är ju att behålla makten, privilegier och sätta avvikare på plats, allt under humanismens fana.

Tyvärr glömmer de att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser, som allt fler auktoritetstvivlande medborgare ser igenom..

Champagne eller eftertanke i Davos?

I dag startar World Economic Forum i Davos. Under fem dagar skall världens näringslivstoppar och regeringsrepresentanter dryfta världens problem, som de själva har åstadkommit.

Nu har champagnen och ryska kaviaren fått sällskap av eftertanke inför världens ökade ekonomiska klyftor, som gjort att dumma medborgare röstat fel.

Brexit och Trumps segrar får ej återkomma, för då kan världens herrar tvingas att tänka om.

Om deltagarna på allvar skulle omsätta organisationen Oxfams rapport, så lär bubblorna slockna fort i kristallglasen.

Gunilla Von Hall rapporterar i Svd den 17/1 om Oxfam rapporten, med rubrik ”8 män äger lika mycket som hälften av världen.” 

Trots Bill Gates fonder för välgörenhet så ersätts här vanligt smicker av kritik mot världens finanselit med dess fäbless för …”nätverk av skatteparadis och arméer av förmögenhetsförvaltare.”

Uppmaning från Oxfam till regeringar är att ta större ansvar i fördelningspolitiken.

Högre skatter på stora förmögenheter, inklusive höga löner, stopp för skattefiffel och börja leverera till alla medborgare och inte bara till ett litet fåtal redan lyckligt lottade.

Den globala finanseliten har många försvarare, lyckligt lottade brukar ständigt återkomma med att FN:s millenniemål att halvera världsfattigdomen på 25 år, uppnåddes flera år innan.

Vilket förvandlas till alibi för globaliseringens välsignelser, med ökade vinster för ett fåtal inklusive deras lakejer, medan det för resten bara återstår allt tunnare lönekuvert.

Jag tycker det är väl magstarkt att det enbart är arbetarna i väst som skall offras för att FN:s fattigdomsmål skall uppnås, medan antalet nyblivna miljardärer får slå nya rekord.

Att produktivitetsvinsten sedan 70-talet till största delen tillfallit kapitalägarna och bromsat upp eller sänkt löneutvecklingen för arbetarna i hela västvärlden, tycks vara bortglömt.

Vinsten av automatisering, digitalisering och outsourcing har främst hamnat i Soros, Rotschilds, Rockefellers och deras bröders fickor, smulorna har knappt gett underbetalda arbetare mat på bordet efter långa arbetsdagar i farliga arbetsmiljöer.

Etik och miljö finns i storföretagens årsrapporter, men i praktiken får de aldrig fäste hos entreprenörer och underleverantörer, för ingen tar ansvar för helheten, från ax till limpa.

Denna obalans med ekonomiska vidlyftigheter skapar ständiga kriser, vars nota tjänstvilliga regeringar låter arbetarna betala med ytterligare neddragningar av redan betalda förmåner.

Att först ta ordentligt betald för en vara och sedan vägra leverera den är dödsdömt i affärsvärlden, men denna modell praktiseras med framgång av regeringar, finansens marionetter, som sedan chockeras över framväxten av populistiska partier.

Den vita arbetarklassen är förbannad och använder sin röstsedel till protest, så nu måste ministrar ut och leta. 

Var finns den?

Vi måste blidka denna fara, medan tid är!

Statsministern planerar nu en ”folklig vecka” för att hans ministrar på sightseeing skall få möta ”vanligt folk”.

Hallstavik var första målet, för där röstade dessa lantisar på SD till 20 %.

SSU basen Philp Boström får nog reseförbud, för taxitripp på 8.000 kr går inte hem i Hallstavik (Svd 15/1).

Löfven tror kanske, att celebra besök från Rosenbad räcker för att göra en Hallstaviksbo glad och rösta rött därefter.

Han deklarerar stolt att dessa folkliga möten skall få alla att känna sig delaktiga i hans framstegsprojekt.

Luttrad av erfarenhet, tror jag många förstår att framstegen bara tillfaller vissa.

Alla nyanlända får väl applådera, när ”white trash” överallt protesterar.

Min tveksamhet är stor om nyckeln till minskad ojämlikhet och orättvisor finns i Davos.

Jag tror mer på framgång för populistiska partier.

Utländska läkare räddar vården, falska nyheter från riksdagens ledamöter

Först kloka tankar från en bloggläsare

”Tänk att det finns personer, ja t.o.m. även riksdagsledamöter från exempelvis Vänsterpartiet, som på allvar tror att vi inte hade klarat sjukvården utan alla invandrade läkare och annan invandrad vårdpersonal.

Bara en tanke, hur klarar länder utan större invandring detta, exempelvis Island?

Jo alldeles utmärkt och anledningen till detta är att det är just den stora invandringen som fordrar extra personal, exempelvis en invandrad sådan.

 År 2016 fick 47 invandrande läkare godkänt att praktisera i Sverige. Det ska ställas till det totala antalet invandrare på 163 000 som kom till Sverige under 2015.

Alltså fler läkare behöver då invandra till Sverige, vilket i sin tur innebär att väldigt många fler invandrare måste komma hit, som i sin tur fordrar ännu fler läkare etc.

Det är som att lära hunden att snurra lite fortare om den ska kunna bita i sin svans. Det blir en negativ spiraleffekt som leder till att sjukhus efter sjukhus får akuta problem. Det är häpnadsväckande att inte alla förstår det.”

Hur ofta har vi inte fått höra att Sverige inte skulle klara sig utan utländsk personal inom sjukvården. Utländsk arbetskraft räddar Sverige från kollaps.

Inte en tanke ägnas åt att denna utbildade skara behövs i hemlandet och i dess framtida återuppbyggnad, då har vänsterns humanism flugit sin kos.

Neurokirurger kör tunnelbana och taxi pga av senfärdighet från socialstyrelsen, är ett populärt tema från vänsterhåll.

Saktfärdigheten från validering av invandrares tidigare kompetens beror bara på ilvillighet och slöhet enligt dagens röda garde.

Vi skall tvärtom vara glada för denna långsamhet om vi är rädda om våra liv.

Det finns många belägg för att utomeuropeiska läkares utbildning inte har samma kunskapsinnehåll som läkarutbildningar i väst och det är mycket få som klarar kunskapstestet för svensk läkarlegitimation.

Om falska läkare, som trots fällande domar om inkompetens fortsätter med sin yrkesutövning tack vare landstings godtrogenhet, har Uppdrag Granskning skildrat under fjolåret.

Dagens Medicin skrev före jul 2016 om att endast 5 av 58 utlandsutbildade läkare blev godkända på både det praktiska och teoretiska kunskapstestet.

Därutöver har de inte kompetens av svenskt regelverk och svårt för att förstå patientens rättigheter, när man varit kung i hemlandet. Deras utbildningsinsatser är långa, många och kostsamma.

Tillgång till journalen på nätet är ett stort framsteg, att få vara den viktigaste personen i teamet gäller fortfarende mer i teorin än i praktiken.

Tyvärr är utlandsutbildade läkare inte ensamma om svårighet att acceptera tidens förändring, när det gäller maktförskjutning till patienten.

Läkarförbundets kungar har också svårt att godta denna maktförskjutning, men de lindar in sin motsträvighet mot ökad patientmakt i omtanke om patienten. Tunna argument, för att deras maktinnehav i vården inte skall minska.

Ett tydligt exempel är deras ovilja mot alternativ, som kan minska läkemedelsbolagens profit. Vidarkliniken är just nu det tydligaste exemplet, där landsting inte vill förlänga avtalen.

Dessutom chockhöjs registreringsavgiften för nya naturläkemedel, allt för att eliminera  konkurrerande verksamhet.

Kvalité i stället för kvantitet

Kvantitativa mått, antal besök, antal personer på väntelistor, beläggning av vårdplatser etc har varit mätverktygen inom vården.

Nu börjar man i stället prata om kvalitativa mått.

Vilket värde har åtgärderna inneburit för patienten?

Ett gammalt skämt lyder, ”operationen lyckades, men patienten dog”, operationskvoten uppfylldes däremot.

Även inför värdebaserad vård rynkar läkarna på pannan och protesterar att detta nya mått kan åsidosätta HSL krav om likvärdig och rättvis vård.

Eftersom 3.000 tusen patienter avlider varje år på grund av vårdskador, biverkningar från läkemedel,  fall, trycksår mm, så kanske deras reaktion inte är så svår att förstå. I dag är det kris på många sjukhus, orimliga väntetider på akuten.

Inga sängplatser finns, så hem med lite alvedon och öppna ett fönster är råd, som i några fall fått katastrofala följder, med tragisk och för tidig död.

Det är som inom andra samhällsområden som undan för undan krakelerar, ingen vill nämna grundorsaken; massinvandringen till världens humanitära stormakt.

Jag vet hur mycket mer tid en utlandsfödd patient tar jämfört med en svenskfödd.

Tolk, språksvårigheter, annan kultur, tradition med orimliga förväntningar och krav på intyg som genererar bidrag, vilket också kan bidra till att personal slits ut, slutar och vårdavdelningar måste stängas.

Men om detta skall vi inte berätta för då kanske humanismens förkläde får fula fläckar.

I vissa fall ska vi kanske vara glada över att läkare i stället blir taxichaufförer. 

Är det någon av Er, som vet vad KI:s tidigare stjärnkirurg Macchiarini numera gör??

 

Titanic nationalism – träffsäker liknelse för ett land i kris

Fredrik Kärrholm, polis, kriminolog, skriver i en ledare ”Det osänkbara landet” i SVD den 14 januari om Titanic nationalism” en träffande metafor för ett land, där de besuttna blundar för katastrofen, precis som första klass passagerarna på Titanic.

Livbåtarna prioriterades för dem, tredje klassens resenärer långt under däck blev först inlåsta, när fartyget sprang läck och hade mindre möjlighet till räddning.

Orsaken till att välfungerande samhällen förstörs beror på folkvandring och politiskt vanstyre genom hela historien.

Precis som i dag, där vanstyre präglar makthavarnas politik.

Nyliberalismen med ökade orättvisor har gjort att samhällets fartyg läcker och som vanligt är det de som står längst ner som först får blöta och kalla fötter.

Politikerna känner endast solidaritet med sina internationella vänner, den rakt ner mot sina uppdragsgivare, arbetarna är glömd för länge sedan.

Att prioritera sina egna medborgare har helt försvunnit i deras självgoda världsförbättringsiver.

I TV nickar de betryggande och lovar tillsätta ”ytterligare en samordnare” för olösliga samhällsproblem, så är det irritiationsmomentet ur vägen, ty deras energi behövs för större ting.

1:a klassens medborgare 

FK skriver om dagens 1:a klass passagerare som har trygga livbåtar med egna hem och bostadsrätter i trygga områden. Ungarna går i bättre skolor och privata sjukvårdsförsäkringar innebär att slippa köa på akuten, för att därefter skickas hem, även de som är i behov av en säng.

Rot och Rut avdrag är också fint, trist bara att gamla mormor på sjukhemmet aldrig får gå ut.

3:dje klassens medborgare 

De som sitter i 3:dje klass bor trångt eller kan sakna tak över huvudet i områden där politiker endast besöker med poliseskort, så de inte får en tegelsten huvudet.

Skatter höjs, pensioner sjunker, arbetslösheten bara stiger bland invandrare, för låglönejobben finns utomlands.

Att en analfabet skall orka fram till gymnasiekompetens saknar realism. Dagens höga bidragsnivåer, sopar bort varje incitament till förkovran. Allt är ju gratis, så ansträngning tolkas mer som ett skämt.

Problemet är skriver FK. att ett samhälle inte är osänkbart.

När det väl sjunker, så kan även de högst upp bli blöta och undra vad som hänt med deras fina värdegrund, när livbåten också läcker.

 

 

Kyrkan töms, när korset göms, i vördnad för främmande religion

Åderlåtningen är stor inom kyrkan och ännu större är ilskan över höga företrädares lyxresor både i tjänsten och privat.

Ärkebiskopens valspråk, ”Allahu Akbar” gör inte saken bättre, trots ivrigt försvar och när korset skulle gömmas för det kunde provocera muslimer fick många nog och checkade ut.

Mitt-kors-kampanjen startade på facebook av ett par präster efter att prästen Jacque Hame hade fått halsen avskuren i en kyrka i Normande i fjol av en IS-krigare.

Syftet med kampanjen var att visa stöd för förföljda kristna i världen, men då drabbades kyrkans ledning av stor tvehågsenhet.

Tänk om korset skulle provocera alla stackars muslimer, vilken synd!!

Upphovsmännen ställdes i mental skamvrå, eftersom stupstocken inte längre finns att tillgå på kyrkbacken.

I fjol lämnade 86 000 personer samfundet och som någon klok har sagt ”inte för att de saknar tro, utan för att de har den”

När svenska kyrkan skildes från staten var 82,9% medlemmar, i dag har siffran sjunkit till 63 % och ju rödare kyrkan blir, desto sämre fungerar bromsen.

Kanske en tidsfråga innan landets kyrkor ersätts av moskeér?

När vänsterliberal propaganda lockar mer än kärnbudskapet från predikstolen, då kan vår kyrka rämna som förlåten i templet.

Tänk om det är andemeningen med utvecklingen i dag??

 

 

Detta inlägg publicerades på läsarnas sida i ”Nya Tider” den 11/1, vecka 1-2 2017.

Vad kyrkans julupprop egentligen betyder?

 ”Vi som skriver under detta julupprop, lovar att stå för alla migranters försörjning fram till att de själva genom arbete bidrar till att finansiera vår välfärd. Detta är vår julgåva till fattigpensionärer och alla andra medborgare som lider nöd”

Nej, så står det givetvis inte på uppropet från olika kristna samfund med ärkebiskop Ante Jackelèn i täten.

Dessa kristna trossamfund kräver ”en mer human migrationspolitik” som självfallet skall betalas av oss andra, där landets fattiga får det ännu mer knapert.

Kyrkans affärsidé är människokärlek och medmänsklighet, men tyvärr omfattas inte alla.

Den främsta målgruppen är migranter utifrån, som ofta saknar asylskäl, men vill få ett bättre liv.

Innan regeringen äntligen förstod att landet måste stoppa invasionen och införa gränskontroller, så var det bara att slänga passet överbord, säga att man kom från Syrien och ljuga om ålder, så var PUT klart. Asyl förvandlades enkelt från temporärt skydd undan förföljelse till livstids försörjning.

Tio Guds bud verkar vara passé, att ljuga, stjäla och bära falsk vittnesbörd mot sin nästa är nu helt rätt i vår vänsterstyrda kyrka.

Tyvärr tunnas engagemanget ut när det gäller kristna som flyr för sina liv i Mellanöstern.

Att vända den andra kinden till verkar vara dagens budskap, trots hemvändande IS-krigares gapskratt. Att planera nya terrordåd i Europa kan nu vara prioriterat hos dessa Guds krigare.

Ärkebiskopens julhälsning blir säkert ”Allahu akbar” så att Aleppos IS- krigare förstår att de är inkluderande i julens budskap, men vi får ändå vara glada så länge hon inte förvandlar Jesus till Muhammed.

Vi andra, som har vår tro kvar, får numera sköta den hemma och be om ett folkets upprop mot  en kyrka i förfall och aningslösa politiker.

Harriet Larsson”

 

 

 

 

Elefanten i rummet; massinvandringen

Partiledardebatt

I gårdagens första partiledardebatt (11 jan 2017) stod  ökad kriminalitet med otrygghet i centrum, men ingen vill nämna elefanten i rummet, den politikerskapade och oansvariga massinvandringen!

I media skildras dagligen den ökade brottsligheten, men grundorsaken nämns aldrig.

Tänk om doktorn bara skulle sätta en plåsterlapp på onormala hudförändringar, utan att ta reda på grundorsak? Hudcancer kan spridas snabbt till andra organ och då göra cancern resistent mot behandling.

Alltför många ledarskribenter med DN i täten försöker ännu bita sig fast i politikens berikning och lönsamhet. Det sistnämnda är numera på låååång sikt.

SVT har förmodligen bokat Fredrik Reinfeldt till intervjuvare till  vänner i hans telefonbok, för att legitimera sin mångfaldsvurm, när verkligheten hunnit i kapp ledningens röda förflutna och dagens aktivism.

Migrant-aktiviteter

– Bilbränder, stenkastning, skjutningar, övergrepp är numera vardagsmat. Efter kriminellas uppgörelser med mord, så blir det lite ljus, blommor på brottsplatsen och boende önskar polisförstärkning, medan politikerna nöjer sig med vackra ord.

– Gamla utsätts regelbundet för brott av ”EU migranter” och utländska ligor från öst, som har stor uppfinningsrikedom för lurendrejeri.

– Bibliotekspersonal måste hyra in securitas vakter när unga invandrargäng löper amok.

I går lade jag märke till att skärmen med ”Refugees Welcome” hade plockats ner, kanske ett tecken i tiden?

-En tredjedel av alla kvinnor upplever otrygghet och många har tvingats lämna det offentliga rummet. I simhallar inträffar sexuella trakasserier regelbundet främst av unga afghaniska män.

Rekordlång bostadskö

Bostadskön i Sthl är nu rekordlång, 556.000 tusen väntar i kö, medan nyanlända har rätt till förtur.  Med dagens takt tar det ca 50 år innan man får en hyreslägenhet och med väntad anhöriginvandring blir det nog 100…

Flathet och gränslös tolerans

Björklund kunde ändå klämma ur sig under debatten att vi har varit ”för flata att sätta gränser för toleransen.” Vi får utgå från att han med ”vi” menar riksdagens ledamöter.

Ett dagsaktuellt exempel på  tolerans är att förundersökningen om misstänkt våldtäkt på en rullstolsburen kvinna i Visby lades ner, pga av oklara och motstridiga uppgifter. Jag har mycket svårt att tro att en funktionshindrat kvinna vill ha gruppsex med okända män.

Så nu behöver polis förstärkas så inte dessa oskyldiga ensamkommande ”barn” skall få däng av arga Visbybor.

Lagbok och asylrätt är inte anpassade till dagens verklighet, utan måste justeras, men det görs inte i en handvändning. Att sätta demokratin ur spel med DÖ gick däremot lätt som en plätt.

Brå:s rapport om brott

I går kom Brå (Brottsförebyggande rådet) äntligen ut med rapporten ”Brott bland svenskar och invandrare”, tio år efter den förra, vilket får betraktas som rekord i senfärdighet.

Innehållet är mycket kontroversiellt och troligen har räddhågsna utredare tvingats att granska resultatet med statistik åtskilliga gånger.

Vänsterns upphöjda standardförklaringar om utsatthet och socio/ekonomiska skillnader pungteras med besked.

Invandrarnas överrepresentation gällande grova brott är 300-400 % jämfört med svenskföddas! 

Inga socioekonomiska skillnader konstaterades, ej heller bostadsort i rapporten!

Maurio Rojas tar här bladet från munnen, det enda som återstår som förklaring är vissa grupper av invandrares kulturarv!

Så fort fram med luktsaltet till vänsterns mångkulturella ambassadörer, så de ej svimmar av chock, när utanförskap saknade samband med brott.

Vi, som jobbat med invandrare från Mena länder och Somalia har konstaterat detta faktum sedan årtionden.

Kanske vår inkompetensförklaring från i går, nu kan bli till kulturkompetens och vi får lämna skamvrån?

Jag undrar hur politiker och media skall tackla denna dynamit från Brå, när deras standardförklaringar sopats bort med fakta och statistik?

Falska Nyheter bedöms nog här som icke framgångsrik strategi.

Inte ens ledarskribenters påkomna kärleksbudskap kan skyla över medskyldigheten till detta haveri, där oskyldiga medborgare blivit flyktingpolitikens offer för makthavarnas egocentriska mål; att visa upp en stormakt i humanitet.

Ps. Lästips, ett inlägg från augusti i fjol. ”Muslimer och västerlänningar är olika” Ds.

 

 

 

 

Dubbla budskap från Merkel och Löfven

Att både Angela Merkel och Stefan Löfven till sist måste lägga om flyktingpolitiken är ett faktum, men med många undantag.

Under 2016 har 150.535 tusen uppehållstillstånd beviljats och PUT kommer att öka under detta år. Fakta om detta finns i bloggen ”Invandring och Mörkläggning”. Arnstberg och Sandelin, tillhör pionjärerna av klarsynta debattörer, som tidigt protesterade mot konsekvenserna av politikernas humana hybris, men de har fått betala ett högt pris.

Synar man Merkels och Löfvens argument i dag, så vill båda ”äta kakan och ha den kvar”, ideligen motsägelsefulla budskap. 

Utåt till medborgarna  låtsas  de agera kraftfullt, medan deras inre övertygelse, om alla globala friheters välsignelser, gör att orden aldrig följs av något konkret, bortsett från medborgares sjunkande förtroende.

Först fördöms terrordåden i skarpa ordalag, men sedan skall vi leva som vanligt, vara öppna, medkännande och bevara human asylpolitik, trots terror, mord, kriminalitet, våldtäkter och därutöver  förortens alla djävulskap.

Om denna dubbelmoral skrev Mohamed Omar en krönika i ”Det Goda Samhälle” den 4/1 2017 med den träffande rubriken Agneta Merkel är fortfarande inte riktigt klok.”

I Svd den 11/1 undrade Erik Thyselius oroligt på ledarplats, om den tyska debatten, vars förslag på konkreta åtgärder för att förhindra terrordåd, skulle spridas till Sverige.

Nu diskuteras fotboja på befarade terrorister, som polis länge haft ögonen på, Anis Amri den senaste lastbilsterroristen, är bara ett exempel. 

Kanske skribenten blev rädd för att godhetsglorian skulle ramla ner, gjorde att han skrev

….”För oss som inte bor i Tyskland framstår dock förslaget som ett allvarligt avsteg från en av rättsstatens grundläggande principer; den som inte har begått ett brott skall heller inte kunna dömas till något straff…..”

Att planera terrordåd för hundratals oskyldiga medborgare är alltså inget avsteg från rättsstatens principer, polis skall således sitta med armarna i kors, tills räddningspersonal plockar ihop liken.

Med ”oss” måste han mena vi politiskt korrekta journalister, eftersom majoriteten av det svenska folket anser att flyktingpolitiken för länge sedan borde ha lagts om.

Förmildrande omständighet är att skribenten är praktikant på ledarredaktionen och frågan är om han någonsin kommer att nyktra till. De unga är indoktrinerade från grundskolan till journalistutbildningarnas Meka för mångkultur och vågar i bästa fall bara snabbt kolla läget utanför PK buren.

En, som däremot har nyktrat till är fd. riksdagsman för miljöpartiet Rebwar Hassan som i en intervju i ”Aktuellt Fokus” varnar för islamiseringens konsekvenser och miljöpartiets kompromisser, som han tror resulterar i kollaps 2018.

Jag hoppas han blir sannspådd.

I Danmark har Dansk Folkeparti utmanats av Nye Borgerlige med invandringen i fokus. Ledare är Peter Seler Christensen och Pernilla Vermund, partiet ligger redan > 3 % och beräknas komma in i folketinget nästa val (I Danmark behövs bara 2 % av rösterna för att komma in i Folketinget).

En orsak är danskarnas besvikelse över dubbelmoralen i Dansk Folkeparti efter förskingring av EU bidrag, där EU parlamentariker Morten Messerscmidt haft fingrarna i syltburken.

I det nya partiets program finns konkreta och raka åtgärder, fjärran från Merkel och Löfvens motsägelsefulla budskap.

Några exempel:

  • Riva upp asylkonventioner
  • Asyl skall endast kunna sökas i närområdets flyktingläger, så att strikt kontroll kan ske över vilka som ska släppas in i Europa.
  • Egen försörjning
  • Assimilering till dansk kultur, värderingar
  • Danska språket obligatoriskt
  • Slöjförbud på offentliga platser (skolor, sjukhus, domstolar etc)
  • Förbud mot muslimska friskolor

(Källa Svd 5/1 2017)

Borgerlig samverkan mullrar här hemma och A. K. Batra bara tjatar om att hon vill leda Sverige efter nästa val, utan att lyfta ett finger för att stoppa regeringens budgetåtgärder. Denna slapphet sår mer tvivel än övertygar till nya röster.

Jimmie Åkessons utrensningar och Batrafjäsk kan få motsatt effekt, att anpassa sig till mitten är inte ofarligt, även om SD ännu får flest gillande röster för sin flyktingpolitik.

Vi får hoppas att fler vågar protestera mot dubbelmoralen och bristen på åtgärder mot flyktingpolitikens haveri och våga stå för sina åsikter även när det blåser från partiledningens kansli.

 

Falska nyheter, faktaresistens och filterbubblor

Är modeorden för dagen.

I traditionell media tävlar ledarskribenter och etablerade debattörer om förklaringsmodeller.

Jag håller med om det mesta, med en skillnad att vi har olika åsikter om bubblornas och nyheternas producenter.

I Östgöta Correspondenten 2017-01-07 skriver Anna Lindberg, ansvarig utgivare att ”Journalistik motgift mot populism.”

Hon skriver långt och mycket om ett tufft 2016 för journalistiken, bland annat om faktaresistent populism, som bara journalisterna i MSM kan rädda medborgarna ifrån.

Motvikten mot detta elände är att låta båda sidor i en konflikt komma till tals, att rapportera snabbt och tydligt, ställa raka följdfrågor och bedöma källors trovärdighet. Jag håller med till 100 % och inser att tidningen har mycket att jobba med.

Skillnaden, skriver hon, mellan journalistiken och populismens retorik är att det bara är journalisten som rakryggat erkänner att man haft fel, tillåt mig le.

Hon avslutar med att uppmana oss med feedback till tidningen, så skall den tas emot med allvar.

Förmodligen menas därmed att åsikter åker i papperskorgen om de inte stämmer överens med tidningens och dess värdegrund, inte minst i flyktingpolitiken, det är verkligheten.

Filterbubblor

Med filterbubblor menas att vi väljer att bli bekräftade av människor som tycker som vi själva, vilket gör att vi inte tar emot information som vi inte gillar eller som går emot vår egen uppfattning.  Ofta ställs fria medier, facebook och bloggar i skamvrån.

Helt bortglömt verkar vara att hela samhället är uppbyggt av filterbubblor, från café latte drickande journalister på söder, innerstadens surdegsbakande balkongbiologer, näringslivstoppar som kliar varandra på ryggen och riksdagsmän som aldrig behövt välja mellan margarin och toapapper veckan före lön osv.

Utsortering av oliktänkande är vad det handlar om från makthavarna och deras lakejer, när nätet ger mer och bättre kunskap än från deras egen tomma retorikburk. 

Alla är överens i Sälen om att svenskt försvar behöver akut förstärkning, men utan tillskott av pengar. Statsministern lever i det blå och bara bluddrar på om sånt han knappast själv tror på.

Migrationen sker på löpande räkning och den totala årskostnaden har nog passerat 200 miljarder för länge sedan, men att sköta sin första uppgift att skydda medborgarna från yttre makt, då finns det inte en ynka slant.

Den politiska eliten påminner mig om pladdrande papegojor som sitter i elfenbenstorn. Om de flyger ut, utan skydd av starka hökar, så finns risk att de åker på stryk i sina berikande områden.

Falska Nyheter

Falska Nyheter är nu mycket i ropet och alla makthavare riktar blicken mot Ryssland som står för desinformation och som har påverkat valet i USA, med Putin som dirigent.

”Attacker på ett lands demokratiska processer är fullständigt oacceptabla” säger utrikesminister Margot Wallström. Det håller jag också med om, men beklagar djupt att hennes och andra makthavares minne är så kort.

I mitten av 70-talet fick vi en ny granne i Umeå, en av Allendes ministrar med fru hade lyckats fly från den USA ledda juntan, som hade störtat den demokratiskt valde presidenten Allende.  Lite mer påtagligt än ryska hackers aktiviteter, för att uttrycka det milt.

USA:s agerande i Mellanöstern och avlyssning av Angela Merkels telefon är andra exempel, som verkar ha halkat ur minnet. Nu blommar rysskräcken i varenda vrå och man blundar för resten.

Om detta skrev Birger Schlaug en läsvärd krönika i går den 9 januari på sin blogg, som jag fick tips om av signaturen Nisse, som ofta ger kommentarer i denna blogg.

Litet ljus

I SVD den 8/1 skrev ledarskribent Karl Sigfrid ”Släpp fram experterna” han avslutade sin ledare med …..”Politiker, myndigheter och medier som vill motverka desinformation bör i första hand se över sin egen kommunikation.

Är den objektiv?

Är den tillräckligt trovärdig för att mottagaren inte skall ge sig ut på jakt efter andra källor?

Sluta urvattna begreppet experter genom att sätta expertstämpel på människor som inte är det”!

Jag hoppas verkligen att Henrik Arnstad och hans gelikar läser detta och kanske finns en strimma ljus även i medias mörker?

Flykt från förtryck till ett nytt får bränsle av blinda politiker

Journalisten, författaren Jenny Nordberg är nog mest känd för sin bok ”De förklädda flickorna i Kabul” som kom ut 2010. 

Hon berättade om det nästan okända fenomenet ”bacha posh” där flickor i unga år kläds ut till pojkar för att rädda familjers heder, som bara fått flickor.

Vi är många som undrade vad som hänt den kvinnliga huvudpersonen i boken, politikern Azita Rafaat med sina fyra döttrar, varav den yngsta Mehran fick klä ut sig till pojke.

Trots initialt motstånd från maken på landet och hans släkt lyckades Azita göra politiskt karriär och fick fortsätta, när familjens försörjning kunde tryggas. 

I fjol sökte hon med sina döttrar asyl i Sverige pga av förföljelse i Afghanistan .

Jenny Nordberg skildrar Azitas erfarenheter i artikeln ”Ett nytt liv” från flyktingförläggningen till eget boende i Söderhamn (SVD den 8/1 2017).

Azita skiljer sig från majoriteten kvinnor i Afghanistan. Hon är stark, språkkunnig och resvan kvinna med auktoritet och har kämpat för kvinnors rättigheter under många politikerår.

Majoriteten kvinnor är hårt kontrollerade av samhällets patriarkaliska tradition. Underdånighet inför släkt och det motsatta könet är den bästa markören.

Men till slut gick det inte längre för Azita, döttrarna riskerade bli bortgifta, hoten både utifrån och inifrån hemmet blev för stora.

Från sin dagbok skildrar Azita hur förtrycket trots fristad i Sverige fortsätter på flyktingförläggningen, vars föreståndare blundar.

Hennes försök att närma sig svenskar och att anpassa sig, mottogs inte särskilt väl av andra asylsökande, skriver JN.

Att komma ensam med döttrar sågs med oblida ögon, så handlar ingen riktig kvinna.

Dagbokscitat:

”….Kvinnorna har tagit min tvätt ur tvättmaskinen och lagt den på golvet och har kallat mig för otrogen gris bakom ryggen. Jag försöker hålla huvudet högt och ändå hälsa på alla. Barnen är rädda och de blir retade och trakasserade av de andra. Men när Mehram blev slagen blev jag arg. De kan hota och skrika åt mig och kasta stenar efter mig. Men de ska inte ge sig på mina barn. Tills jag får ett lås på dörren snurrar jag ett bälte runt handtaget och knyter fast det i elementet om nätterna….”

Här vill jag upprepa en kommentar från den 3 januari till blogginlägget ”Kan mörka krafter i Europa vara de ljusa?”

”Människor från MENA-länder byter inte värdegrund för att de flyttar till ett annat land. Människors värdegrund styr ett lands välstånd och konflikter.

Vi kan tydligt se i Europa hur flyktingar tagit med sig problem vi velat ge dem skydd mot.
Nu får vi skydda oss själva bäst vi kan mot problem politiker kallat kulturberikning”

Hur länge skall denna mångkulturella blindhet få fortsätta i landet? 

Ett medjamsande med fega bortförklaringar mot förtryck och förföljelse från medeltida kultur står som spön i backen från norr till söder inom det offentliga livet.

Politiker har även visat den mångkulturella vägen för privata och glada entreprenörer inom flyktingindustrin.

Våra medborgerliga rättigheter sjönk som en sten, när den kulturella identiteten gjorde entré och fick fäste hos röd/grön/rosa politiker i behov av röster.

Denna identitetspolitik har reducerat kompetens till skräphögen vid tillsättning av höga offentliga ämbeten, vilket gör att vi lever farligt, med förare utan körkort vid ratten.

Skolans rektorer, lärare liksom kultureliten insåg snabbt att de mångkulturella hyllningarna gav lyft i karriären, trots att både rädda ungar och medborgare satte sig på tvären.

Media rättade glatt in sig i ledet och journalister som inte höll käft om islams oegentligheter rensades snabbt ut från redaktionerna.

Domstolar följde  efter med milda straff för svåra brott och rätt partibok var den enda meriten, som behövdes för att bli rikes chef för alla poliser.

Erfarenhet som polis hade säkert försvårat omorganisationen inom polisen, som nu trasat sönder kåren med avhopp och förtroendetapp i opinionen.

Poliser har av en domstol nu fått veta att bli utsatt för stenkastning ingår i deras arbetsbeskrivning.

Assimilering av svenskfödda till främmade kulturer har länge varit på modet för att bevara den destruktiva politiken.

Att i säkerhetsrådet predika om Sveriges jämställdhet och feministiska politik, är väl magstarkt, när säkerheten för landets kvinnor eroderar och kvinnoförtrycket  på landets flyktingförläggningar eskalerar!

Jag minns en kvinnlig läkares trötta konstaterande sent en arbetsdag (hennes make var en charmig och hyllad professor, som ständigt var ute på turné):

”Den charmen mina vänner går endast på export” innan hon jäktade hem för hämtning av ungar och hushållsarbete.

”Bacha bazi – årets begrepp 2017”

Bacha bazi

Björn Nordström, skribent på Avpixlat, skriver sin krönika om 2017 års nya begrepp, nämligen ”bacha bazi”, vilket betyder de dansande pojkarna från Afghanistan.

I Sverige skulle vi kalla avslutningen på dansen, där unga pojkar dansar för att hetsa upp män,  för våldtäkt och homosexuell pedofili (kvinnor får ej dansa).

Tahrrush/våldtäktslek

I fjol fick vi kunskap om våldtäktslek,” tahrrush,” där en grupp män omringar och först sexuellt trakasserar en ensam kvinna, för att hon under förnedrande former, sedan blir våldtagen av männen.

I traditionell media är det tyst om dessa kulturella aktiviteter.

Där har ledarskribenter fullt upp med att klia varandra på ryggen och tala om för oss vad objektiva och sakliga de är, till skillnad från nätets alla falska nyheter.

Nätets alla nyhetssajter skriver om det traditionell media oftast glömmer; massmigrationens svåra påfrestningar och enorma kostnader för hela samhället. (Avpixlat, Fria Tider, Newsvoice, Det goda samhället, Ledarsidorna och Arnstbergs/Sandelins blogg Invandring och mörkläggning är några exempel på nyhetsförmedling med fakta och kunskap).

Domstolars sanktionering av beteenden

Hur många av oss blev inte upprörda, när de afghanska unga männen inte blev utvisade efter att grymt ha våldtagit en pojke? Lite ungdomsvård räckte ansåg domstolen.

Tack och lov finns det de som protesterar mot domstolens flathet, krönikör Britta Svensson är ett exempel.

Indirekt innebär detta domslut en sanktion av ”bacha bazi”, att denna kulturella aktivitet fått fäste i landet, som är världsmästare i humanitet.

Simhallar, farlig plats för unga tjejer

Att bada i simhallar utgör nu en fara för unga tjejer, när ensamkommande unga män låter sina nedtryckta sexuella lustar få fritt spelrum under bikinibyxan och personalen från HVB hemmen bara står och jamsar med,  ja, ja ”de gör bara så här.”

Personalens medberoende och tystnadskultur når bara nya höjder. Annars kanske de får gömma sig i garderoben, innan polis kommer, när dessa män sedan löper amok.

Assimilering på HVB hemmen till främmande kultur tycks gå fortare än i Rinkeby och Gårdsten.

Konstigt, så skiftar dessa unga mäns ålderangivelser efter deras aktiviteter i samhället och eftergivna och slappa nämndemän i domstolarna bara nickar och håller med om den flexibla åldern.

Barnäktenskap; kärlek eller våldtäkt?

Ett annat stort problem är barnäktenskap. Om denna sedvänja står det i ”Barometern” där socialförvaltningens prövningar i ett sådant ärende beskrivs.

Enligt migrationsverket finns i dag 132 kända fall av barnäktenskap i 80 kommuner, men mörkertalet får betecknas som mycket stort.

I de flesta fall bor flickan < 15 år med sin betydligt äldre make.

Jag är övertygad om att detta inte vållar de röda socionomerna i Malmö samma upprördhet, som att lämna ut namn på papperslösa som enligt lag skall avvisas. De betecknar säkert våldtäkt som kärlek, när det gäller nyanländas barnäktenskap.

Vi kan bara konstatera att svensk lag inte längre gäller.

Olika hastighet i anpassning

Det går med blixtens hastighet för nyanlända att anpassa sig till hela välfärdspaketet, fast bidragsförsörjning inte ingår i deras tradition.

Men, när det gäller att acceptera värdlandets seder, bruk, lagar och regler då är det rekord i saktfärdighet och anpassningen beräknas ta  flera generationer.

Huvudansvaret för detta haveri är alla vänsterliberalers skyddande paraplyer över den berikande mångkulturen och skulle de kika med ena ögat, så kommer bortförklaringarna som en reptil från hjärnkontoret.

Assimilering det enda rätta

Assimilering är det enda som gäller till värdlandet, som direkt måste visa vad som gäller och  sätta ner foten, när oegentligheter och brott mot svensk lag begås. Konsensuskultur bara stjälper och bidrar till att oacceptabla företeelser i medeltida kultur förstärks.

Utvisning för grova brott som tharrush och bacha bazi borde vara en självklarhet för att statuera avskräckande exempel, men då  blommar medmänskligheten plötsligt upp om straff riskeras i hemlandet. Offret däremot glöms bort.

I ett politiskt korrekt samhällsklimat, så får inte ens förkastliga företeelser komma upp till ytan, i fall där de kan misstänkliggöra den mångkulturella yran.

I traditionell media drunknar läsaren i snälla och uppskattande reportage om nyanländas kultur och ambitioner, som lyfts till skyarna, medan svårigheter sopas under mattan.

Om någon skildrar migrationens andra sida så lyfts deras alster snabbt ut, medan åsikter som stämmer med PK ismens värdegrund med mångfald, hbqt-tolerans, könsmakts- och identitetsperspektiv, etc publiceras utan prut. Det vet jag av erfarenhet.