En mitt i prick krönika från Jan Ivarsson, politisk obunden, om vänsterliberalas debatteknik. Svara inte på frågan, blanda in känslor och skuldbelägg är deras specialiteter, men glädjande är att fler genomskådar flosklerna, som saknar fäste i Svenssons verklighet.

”Högeråsikter bemöts av vänsterliberala personer inte sällan av oförmåga till sakligt resonemang, främst på nätet men även i gammelmedia. Beroende på hur trängd en vänsterperson är, tar denne till argument med varierade grad av osaklighet. Man försöker avleda sig från ämnet för slippa ge ett svar som missgynnar den egna politiska uppfattning. Man beter sig enligt principen att ändamålet helgar medlen och rättfärdigar osaklighet och misskreditering av motparten. Felaktiga uppgifter och olämpliga uttryck förkommer även från högerhåll.

Ett första steg brukar omfatta måttliga antydningar om främlingsfientlighet, då vänsterpersoner bemöter åsikter från höger. Dessa kombineras med påståenden om att framlagda fakta inte är sanna, utan att på minsta sätt själv visa vad som är de rätta. En vänsterdebattör kan påstå lite av varje men kräver att fakta visas av motparten. Det är vanligt förkommande i diskussioner om migrationens kostnader.

Om meningsutbytet fortsätter stiger frustrationen hos den svarande. Det leder till ännu större avlägsnade från den ursprungliga frågan. Vänsterdebattören ställer nya avledande ovidkommande frågor som ”vad menar du med lönsam”. I värsta fall övergår svaret till jämförelser med några av historiens värsta personer. Debattsättet har blivit vardag på nätet i svenskt samtal om migration och sprider sig till klimatfrågan.

Personer med vänsteruppfattning har dubbla personligheter med var sin värdegrund. De har en värdering som högerfolk för sin egen ekonomi, en helt annan mer generös för andras pengar. De förstår att deras kostnader ökar med fler personer i deras hushåll, men tror inte det är så för landet de bor i. Margaret Thatcher lär ha sagt: ”Socialism fungerar tills andras pengar är slut.”
Vi ser det nu för många av våra äldre.

Inbitna vänsterpersoners uppfattning baseras inte på fakta. De baseras på en religiös övertygelse som måste försvaras till varje pris, som att det en gång hävdades att jorden var platt.” Jan Ivarson

Här begrundar en mejlvän begreppet rasist

 ”Förr kunde man inte kritisera migrationspolitiken, utan att bli kallad rasist. Men nu kan man det utan problem.”

De som säger ovanstående är ofta journalister, politiker och andra samhällspersoner, som alltså vill hävda hur synd det var om dem förut, och hur bra det har blivit nu.

Detta är en ren bluff. Dessa personer har aldrig uttryckt något negativt mot den politiken. Tvärtom, de har hyllat den, och då aldrig behövt bli beskyllda för rasism.

För en Sverigedemokrat gäller dock inte ovan sagda, då han/hon inte alls har fått någon upprättelse i detta. Påståendet, att kritiken skulle vara borta, gäller bara för personer som aldrig berörts av den. Men absolut inte för Sverigedemokrater, som ju fortfarande kallas rasister.”

Rikssvenska omodernt, Rinkebysvenska populärt

Jag smäller av för nu har änglakören ytterligare höjt upp volymen.

Har Ni lyssnat på den nya rikssvenskan?

Lokaltidningen Östra Småland ger här ett ex från utbildningsföretaget Lernia.

Med grav hörselnedsättning och två hörapparater har jag mycket svårt att höra vad som sägs.

Lernia, skapare av det nya språket 

Lernia har fövandlat rikssvenskan till ett fyllebrus genom att blanda brytningar och lokalspråk.

Bibliotek och andra skattefinansierade verksamheter har redan infört detta i sina telefoner.

Kanske som en kompensation för att de tagit bort ”Refuges Welcome” från sina informationstavlor, när unga gäng i förorten löper amok?

Det gränslösa inkluderingsbegäret har förvandlats till exkludering för andra, som vill ha lugn och ro och höra vad som sägs i  telefoner.

Lernia gör goda vinster från våra skattepengar, eftersom det är staten som äger det.

Vilket har gjort att identitet, rasifiering och kulturrelativism har fått frodas utan vi får säga emot.

Kanske vill regeringen ställa till med så mycket djävulskap det bara går innan valet nästa år?

Nästa reform blir väl en Rinkebyomvandling av skriftspråket?

Inkludering, genom sänkta krav

Nu får vi veta att dagens rikssvenska inte är representativ för alla, dvs. bortklemade invandrare, som inte skall behöva anstränga sig, för bidragen kommer ju ändå.

Under mina yrkesår, var tolk ett krav, vid besök av alltför många patienter med annan etnicitet, trots rekord i SFI kurser, som inte satt ett spår. 

Inte ens bonus på 12.000 kr efter godkända kurser gav resultat, en morot som hamnade i papperskorgen, tillsammans med dyra coacher och etableringslotsar, som slukade miljarder.

”Språket har en exkluderande effekt” säger Lernias representanter, inte minst på arbetsmarknaden.

Jag är mycket tveksam till att arbetsgivaren enbart lyssnar på uttalet vid en intervju.

Om ett företag med export till mellanöstern behöver en arbetstagare som kan språket, seder och bruk, så blir en person, som bryter säkerligen prioriterad framför en som talar korrekt riksvenska.

Ett annat företag inom t.ex. servicebranschen kan exkludera invandraren som förstår ringa svenska och inte kan göra sig förstådd av kunderna.

Vill man också ha ett rum för att be flera ggr om dagen, så kan inte ens lönebidrag uppväga nackdelarna.

Det Lernia nu gör är att sänka kraven med sitt hopkok av konsensussvenska, förmodligen finns sufflörerna i Rosenbad.

Protester

Tack och lov är det många som har reagerat mot denna nya dårskap.

GP är snabbt på benen där Alexandra Boscain skriver ”Kunskapsföraktet har nått språket” och i Dagens Samhälle skriver Anna Ekelund Nachman ”Ny rikssvenska kontraproduktivt slöseri”.

Hela Sveriges invandringsrekord är ett gigantiskt slöseri med skattepengar, som nu märks allt mer, när samhällets åtaganden måste åderlåtas.

Men det verkar vara ointressant för våra rikspolitiker, som först ser till karriären med massinvandringen som medel för att imponera och fjäska för Angela Merkel och hennes uppdragsivare; Bilderbergarna. Allt inslagit i ett paket med godhet och humanitet.

Vem tar vem och att få visa upp sin folklighet med trams och flams i SVT:s program är desto mer intressant, än att verkställa åtgärder som kan bromsa landets förfall mot botten.