Om Huvudlös invandring skriver Henrik Pateau, fil mag, en gästkrönika, som ger en nyttig reflektion, som tyvärr inte finner någon ingång hos ansvariga för den humanitära stormakten. Denna brist på verklighetsförankring har orsakat irreparabla skador på landet, som kommer att ta generationer att bota, om ej så kommer invasiva arter att i en framtid helt ödelägga landet. (En invasiv art är en främmande växt eller ett djur som vanligtvis inte finns i landet, men som fått hjälp av människan att till sig till Sverige. Totalt finns det 49 invasivaarter som man vill stoppa eller begränsa. t.ex. Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
De flesta miljömedvetna människor är överens om att arter som inte hör hemma i ett visst habitat inte ska inplanteras där. Förutom att dessa arter saknar förmåga att anpassa sig till livsmiljön, växtligheten i ett visst område eller en miljö som är hemvist för utrotningshotade djurarter kan nykomlingarna orsaka irreparabla skador i en omgivning som inte är avsedd för dem. Vårt förnuft accepterar denna tankegång. Det gör också vår erfarenhet, med stöd av forskningsrön och tradition.
Besynnerligt nog förefaller förnuftet sättas på undantag när vi talar om arten homo sapiens.
När folk omplaceras i en radikalt annorlunda tillvaro än den för dem invanda, uppstår det problem – som våra politiker föredrar att kalla ”utmaningar”. Detta händer och har hänt i många andra länder än Sverige. En del invandrargrupper klarar omställningen bättre än andra, liksom en del samhällen och kulturer är mer ägnade, eller har en större vana att hantera den förändring som invandring alltid medför.
Vi kan titta på Frankrike och särskilt 13e stadsdelen i Paris med invandrare huvudsakligen från Kina, Vietnam och andra länder i Fjärran Östern, och på 18e stadsdelen där majoriteten av invandrarna kommer från det så kallade svarta Afrika. 13e stadsdelens invandrare har anpassat sig väl till det franska samhället och samtidigt bevarat sin egenartade kultur som präglas av stark samhörighet. Arbetslösheten i 13e stadsdelen är fortfarande lägst i jämförelse med de andra stadsdelarna och kriminaliteten där har traditionellt varit låg.
Trots försök att inte jämföra grupper av olika etniskt ursprung konstaterar man i Frankrike en större rotlöshet och sämre anpassning till samhället när det gäller invandrare med afrikansk och i synnerhet subsaharisk bakgrund.
Då ska vi hålla i minnet att dessa afrikaner oftast kommer från forna franska kolonier och alltså har en viss kännedom om franska förhållanden.
Vilka förutsättningar skulle då liknande grupper ha att integrera sig i Sverige som för dem är en fullkomligt främmande miljö?
I växt- och djurriket passar inte alla arter in i alla livsmiljöer. Inte heller människor, grupper med väsentligt olika kulturbakgrund, kan omplaceras utan att dessa projekt grundligt förbereds och uppföljs. Detta inbegriper hanterbara volymer, vilket i dag även medges av Erik Ullenhag, arrogant förespråkare för obegränsad invandring 2014 och 2015.
Kravet på asylsökarna att rätta sig efter värdlandets lagar och seder ska inte heller förbigås. Eftergifter för klankulturen undergräver vitala samhällsinstitutioners auktoritet. Ordningsmakten, rättsväsendet, skolan, räddningsväsendet, sjukhusens akutmottagningar och socialvårdens ämbetsverk måste värna sin integritet. Tillmötesgående och kompromisser tolkas tyvärr av migranter i synnerhet från Mellanöstern och Afrika som svaghet och utnyttjas hänsynslöst.
Ännu har Sveriges regering en chans att stoppa den urskillningslösa massinvandringen, om statsråden vill se verkligheten i vitögat och inte förneka den. Dessvärre ser vi en annan tendens. Fakta kan ju alltid motsägas med hjälp av i sammanhanget irrelevant statistik.
Hur går det då hem hos vanligt folk?
Dum fråga, naturligtvis med en massiv stödkampanj i ”etablerade” medier, som talar om den invandrade hjärntrusten, de ekonomiska fördelarna med massinvandringen – och som Brå, om den obefintliga korrelationen mellan gruppvåldtäkterna och invasionen av unga män från dysfunktionella, kvinnoförtryckande kulturer. Men, politikernas strävan att mörka verkligheten börjar genomskådas, vilket är ett tecken på att åsiktsförtrycket närmar sig vägs ände, i Sverige som i andra åsiktsdiktaturer som kollapsat under historiens gång.
