Det är inte bara Olle Ljungbecks familj som fått uppleva Gävle sjukhus brister, efter att Olles fru Anna-Grethas tragiska död efter ett fall ur sjukhussängen.
Tyvärr har ansvarig verksamhetschef hitintills vägrat att göra en Lex Maria anmälan om vårdskada som orsakade hennes död. Nu handlar det om en ung pojke som dog efter att ha skickats hem med svåra buksmärtor, trots att hans mor påpekade att det kunde vara tarmvred, vilket är en livsfarlig åkomma.
”En politisk strid har blossat upp i region Gävleborg efter att sjuårige Leon skickats hem från akuten på Gävle sjukhus två gånger och sedan dött. Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Jan Lahenkorva (S) säger nu nej till SD-kravet på en oberoende utredning…
Vi måste titta vad som ligger bakom. Är det slarv, en arbetssituation som är för pressad eller något annat? säger Richard Carlsson, regionråd för SD i Gävleborg, till Gefle Dagblad.
https://www.friatider.se/s-stoppar-oberoende-utredning-av-sjuarings-dod-i-gavle”
Angående fallet med Anna Gretha Ljungbeck.
En notering finns i hennes journal från den 13 maj av läkaren Seifi Aryatape Nima att vid inläggning kunde patienten gå själv och bedömdes vara full rehabiliteringsbar och att Anna Gretha Ljungbergs tragiska död måste ha orsakats av fallet ur sängen.
Familjen Ljungbeck är mycket tacksam om fler kunde mejla till verksamhetschefen och kräva att han gör en Lex Maria anmälan, så händelsen kan utredas ordentligt.
Skicka ett mejl till Stefan.soneberg@regiongavleborg.se
Till exempel:
”Undertecknad har fått kännedom om Olle Ljungbecks kamp för utredning om hans frus tragiska död, som med största sannolikhet orsakades av brister i omvårdnad efter ett fall ur sängen, när hon vistades på Er strokeavdelning. Du har som verksamhetschef skyldighet att anmäla vårdskada till IVO, enligt Lex Maria,
Anna Gretha Ljungbecks person nummer; 1937-10-8904.”
Underteckna med namn.
Vården har pga av migrationens enorma kostnader utsatts för neddragningar/besparingar under flera årtionden, som alltmer synliggörs av livsfarliga brister både vid patientbesök och under vårdtid. Antal vårdplatser minskar hela tiden, förutom neddragning av vårdplatser så väljer personal att sluta, främst för att de upplever etisk stress, när patienter inte får den vård de har rätt till. Därutöver finns vårdpersonal med utomeuropisk hemvist på alla nivåer, som har brister både i utbildning och det svenska språket. Klinikchef med sjukhusledning ser ofta mellan fingrarna inför dessa allvarliga brister, av rädsla för att bli anklagade för rasism av regeringens aktivister. Rädslan för att patienter drabbas av vård skador är betydligt mindre.
Sverige har minst antal vårdplatser/capita jämfört med övriga av Nordens länder och flertalet inom EU. Vårdpersonalens varningar har klingat ohörda av regeringslojala sjukhusledningar, som hellre ödslar pengar på kommunikations konsulter än att ge personalen bättre arbetsvillkor och skäliga löner.
Kriser avlöser varandra och drabbade patienter och dess anhöriga står ensamma mot storebror, när de kräver upprättelse för att orka gå vidare, när vårdens brister tom krävt patientens liv.
Tyvärr bildar ofta verksamhetschefer, regionens sjukhusledningar och patientnämnder en trojka som ofta stöder Rosenbads politiker och sviker drabbade med anhöriga.
Priset för att upprätthålla den humanitära stormakten är inhuman behandling av värdlandets befolkning inom skola, utbildning, omsorg och vård. Statens kärnuppgifter är inte att vara hela världens socialbyrå, vilket har iscensatts av dagens globala mångfaldspolitiker politiker som sviker sitt eget folk.