Från Karl Wang den 2/5.
”Enorma förändringar är på gång i Kina, och Sverige behöver förstå vad som pågår. Denna artikel är en sammanfattning av ett mycket lång dokument på kinesiska som kom till min mobil för ett par dagar sedan. Sverige kommer att tvingas ändra hur man arbetar med Kina. Kina decentraliserar alltmer besluten och makten i landet.” mejlar Karl Wang och bifogar denna artikel.
”Stora förändringar i Kina på gång
Kina har växt snabbt, och när något växer snabbt blir det ganska vildväxt. Kina som stat är inget undantag. Därför arbetar nu regeringen i Peking på en massiv omorganisation. Dokumentet om detta kom för ett par dagar sedan, det är mycket omfattande, skrivet på kinesiska, och det har tagit ett par dagar att smälta det.
Informationen har som vanligt i Kina kommit direkt från myndigheterna till innevånarnas mobiler, inte via ett media-filter, och därför missar svenska media och myndigheter helt vad som pågår. En anledning är förstås språket, men det gäller även den mycket grova okunnigheten i Sverige om Kina som land, dels att man i Sverige nästan enbart lyssnar på extrema aktivister och amerikansk propaganda, och skriver nyheter baserat på det.
Förändringarna har flera målsättningar.
Dels vill man kraftigt minska byråkratin och öka effektiviteten på alla nivåer. Man räknar med att omkring 40 % av landets byråkrati kommer att försvinna, speciellt bland de äldre byråkrater som suttit kvar som stolvärmare genom sina kontaktnät med gamla politiska och andra förbindelser, och är improduktiva.
En åtgärd är att införa en tvingade pensionsålder på 55 år. Det har redan inneburit att lednings och andra positioner som innehafts av äldre på 60 till 70 år nu övertas av personer ur de yngre generationerna ofta i 30-årsåldern.
En fundamental grund för åtgärderna är att ta hänsyn till Kinas otaliga folk och nationer vilka är långt över 1,000. Det betyder väsentlig ökande självstyre baserat på etnicitet, nationalitet, kultur, eller religion, samt med hänsyn till ekonomi. Detta har varit ett problem, att den valda ledningen av en dominerade majoritet inte har ansetts förstå behoven av en minoritet i det område dom administrerar.
Stora städer kommer att administrativt delas upp i mindre administrativa enheter. Distrikt som haft en stor invandring kommer att lyftas till att bli städer, och städer kommer att organiseras i kluster. Antalet städer kommer att öka från omkring 600 till mellan 800 till 1,000 och på alla nivåer. Omkring 100 större städer kommer att utgöra den viktigaste befolkningsbärande delen i urbaniseringen.
Vissa stora städer med stor befolkning kommer att bli distrikt, och kluster av mindre städer omvandlas till större städer. Man reducerar samtidigt antalet lokala myndigheter till ett 30-tal. (Sverige har 448 myndigheter enligt Wikipedia)
Kina kommer att organiseras i fem ekonomiska regioner, öst, väst, syd, norr och centrala Kina.
Det hela avses att bli små men effektiv administrationer för en relativt stor befolkning, vilket kommer att innebära att minska de offentliga utgifterna, minska behovet av skatteintäkter och minska behovet av statliga ingripanden på marknaden.
18 kommuner (Municipalities) kommer att drivas direkt under centralregeringen, det blir 5 autonoma regioner, 3 särskilda administrativa regioner och 1 central administrativ region.
De större städerna i Kina, nämligen Guangzhou, Chengdu, Wuhan, Zhengzhou, och Xi’an, och de som särskilt anges i planen, nämligen Shenzhen, Xiamen, Ningbo, Qingdao, och Dalian, kommer alla att uppgraderats till kommunen direkt under centralregeringen.
Urumqi och Kunming har uppgraderats till kommuner direkt under centralregeringen på grund av deras särskilda geografiska plats och betydelse för BRI projektet, Nya Sidenvägen. Suzhou har uppgraderats till kommunen direkt under centralregeringen som en stark ekonomisk och historisk stad med stark kulturell betydelse.
Dokumentet innehåller en mycket lång och detaljreglerad lista över de olika lokala planerade förändringarna.
Hongkong, Macao och Taiwan förblir i planen särskilda administrativa regioner med självstyre, men inte någon självständighet. De autonoma regionerna, som till exempel Xinjiang, förblir autonoma med självstyre, men den interna organisationen försändas något.
I den autonoma regionen Tibet förbli Lhasa huvudstaden i Tibet, och får samma jurisdiktion över Tibet som tidigare.
Chongqing, vilket har varit något av ett pilotprojekt, kommer att förbli oförändrad.
Förändringarna planeras att genomföras i tre steg under de kommande tre åren.
Urbanisering förväntas fortsätta och det betyder även att förändringarna kommer att fortsätta. Kina planerar att maximera ett län till 60,000 personer. Om befolkningen växer över 1 miljon kan länet uppgraderas till stad, eller delas upp i flera län, medan samtidigt faktorer som etnicitet, kultur och religion samt ekonomi tas i beaktande som fundamentala krav.
Med detta planerar man att effektivisera landets administration, dess effektivitet i den offentliga förvaltningen, öka godartad konkurrens såväl som samarbete och samtidigt minska behovet av skatteintäkter och öka vitaliteten ekonomiskt och socialt i samhället, samt minska centralregeringens behov av inblandning i lokala affärer och istället låta marknadskrafter alltmer styra. Små regeringar, små byråkratier i relation till befolkningen. Bättre effektivitet och rättvisa. Kina kallar det ”Socialism med kinesiska förtecken”.
Sverige behöver förstå vad som pågår och anpassa sina relationer och sin handel därefter.
Spännande utveckling, undrar vad som kommer att hända i Sverige med dess otroligt uppsvällda och ökande byråkratiska apparat och alltmer centraliserade beslutsmekanism som alltmer baseras på ideologier som feminism, allas lika värde eller påbjuden värdegrund. Pragmatiken tycks alltmer få ge vika.”
