Kategoriarkiv: Kärnkraft

Kärnkraftens vara eller icke vara? Energikällan behöver utredas mer.

Kärnkraft

Begreppet politisk konservatism behöver utredas, efter att Sverigedemokraterna förordar mer kärnkraft.
 Detta skriver en trogen bloggföljare, som också skickar ett brev till Ebba Busch Thor med tänkvärda ord.


……………………………………………………………………………………….

”Frågan om kärnkraftsavfallets förvaring är inte löst, åtminstone om man avser ett hundra procent säkert slutförvar. Avfallsbehållare, nedsänkta i djupa bergrum, talas det om. 
Men hittills har ingen säkerhet kunnat bevisas, vilket heller inte är möjligt, eftersom ingen vet vad som händer med jordskorpan under de enorma tidsrymder som går åt, innan strålningen avklingat. Ingen vet heller vilka knep kapare kan använda för att ta över kontrollen av såväl radioaktiva transporter som hela anläggningar. En del rapporter menar att kriminaliteten brukar ligga steget före polisen.
Att kärnkraften skrämmer, bevisas av den tystnad som kärnkraftens vänner iakttar efter varje katastrof, exv Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Efter en tid reser de sig gradvis, och börjar tala om hur dålig den förra tekniken var, jämfört med den teknik som nästa generation kärnkraftsverk utlovar. Så kommer nästa katastrof, och nästa. Varje gång med tystnad, och därpå nya löften.
Kärnkraften klev in i Sverige, utan att först knacka på dörren för att presentera sina för- och nackdelar. Jo, år 1980 tilläts vi faktiskt folkomrösta om den.  Men som det ser ut, så hade de stora partierna ingen tanke på att fasa ut denna farliga energikälla. Efter omröstningen bestämde riksdagen att kärnkraften skulle vara avvecklad senast år 2010. Ett spel för galleriet, kan tyckas.
Sverige ställdes inför fullbordat faktum, och vi sitter nu i kärnkraftens fälla. Begreppet Försiktighetsprincipen fanns inte på kartan ens. Trots att denna princip är grundläggande för äkta konservatism, så var högern den värsta pådrivaren in i kärnkraftssamhället.
Sverigedemokraterna är kanske konservativa i olika sammanhang, men verkligen inte på energiområdet. Önskvärt vore därför, att det inom partiet kunde påbörjas samtal för att skissa på ett robust, småskaligt lågenergisamhälle där vi inser att vi måste rätta munnen efter matsäcken. Det skulle skapa trygghet, på riktigt!”
Att agera externt mot makthavare är mycket viktigt, här är ett exempel från förfatatren ovan. Ett brev till Ebba Busch Thor, inför hennes utfrågning i SVT den 19 augusti.
”Till Ebba Busch-Thor
KD är för kärnkraft, har vi fått höra.
Människan kan inte hindra jordskorpan att skälva. Vi kan därför inte veta, huruvida jordskalv kan/inte kan uppstå i bergrummet, där kapslarna med radioaktivt avfall förvaras. Vi har heller ingen garanti för att kapare/terrorister skulle avstå från att utföra sina dåd mot kärnkraftsverk och radioaktiva avfallstransporter.
KD (KDS?) hade en ansvarsfull syn på kärnkraften under folkomröstningen 1980. Varför kan inte KD 2018  känna samma ansvar?
Det handlar om kolossala tidsvolymer, innan radioaktiviteten avklingat. Om något händer om tusen år, där den tidens människor ska behöva ta hand om problem som startats av vår generations konsumtionsbehov, hur rimmar det med kristna värderingar?”

 Kärnkraft eller inte kärnkraft?

Kärnkraft, Valet 2018
  Här kommer ett inlägg från en bloggläsare som säger klart Nej, och påminner om politikernas svek, när de efter folkomröstningen lovade att avveckla kärnkraften senast 2010.
…………………………………………………………………………………………………
”Det är så himla tragiskt att en så begåvad kille som Jimmie Åkesson ska förstöra intrycket genom detta eviga framhållande om kärnkraftens förträfflighet. Han anar inte att det finns en potential av väljare i det gröna lägret, som likt mig är utleda på MP:s ansvarslöshet i migrationsfrågan och vurm för globalismen.
Hur kan han vara så aningslös?
Jag tror att han inte har den minsta erfarenhet av hur stämningen var i landet efter Harrisburg och senare Tjernobyl (1968), hur ortspressen visade kartor över områden där vi inte skulle plocka svamp pga Bq-nedfallet.

Eftersom han är född 1979 så var han bara 7 år då. Om han har tur, och det har han antagligen, så har folk glömt skräcken och glömt hur alla partier efter folkomröstningen lovade att avskaffa kärnkraften senast år 2010.
Jag tror f.ö. det var med avsikt ända från början som sossarna gav tusan i att infria löftet, och det till LO-bossarnas glädje, ty de hade i denna fråga hela tiden stått på storindustrins sida. Att storindustrin saknar gräns för sin energihunger kan vi nog alla se. Fukushima var ännu en väckarklocka. Men Kapitalet har inget intresse av ett nytänkande och omläggning av livsstil. Den gasar på, och går sina vinstkrävande ägare till mötes. Kapitalet och LO går på så sätt i kompani.
Synd att Åkesson sällar sig till det gänget. Han kallar sig konservativ, men vet antagligen inte vad gamla Högern stod för, nämligen Försiktighetsprincipen.
Jag har frågat AfS om synen på kärnkraften. De svarade att de är för den. Jag har även frågat Kristna Värdepartiet och Medborgerlig Samling. Samma svar där. De som än så länge vill skrota kärnkraften är MP. Men då får man globalism och en galen migrationspolitik på köpet. Puh!”

……………………………………………………………………………………………………

Socialdemokraternas line 1-2-3 i kärnkraftsvalet jämförs med valet i september . ”Situationen som nu utvecklas jämförs i partiledningen av partiveteranerna som den som utvecklades i samband med kärnkraftsomröstningen 1980”, skriver Johan Westerholm på ledarsidorna.se.
”FAKTA Folkomröstningen om kärnkraften.
Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige hölls den 23 mars 1980. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut.[ Linje 2 fick flest röster.
Utfallet blev
1. 18,9 procent för Linje 1, (successiv avveckling)
2.  39,1 procent för Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning)
3.  38,7 procent för Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ).
Som ett resultat av detta och dagens situation skulle socialdemokraterna kunna delas in i tre falanger eller politiska linjer:
  • Linje ett: Det av Stefan Löfven presenterade programmet som då skulle kunna få ett parlamentariskt stöd av Moderaterna och Sverigedemokraterna och samla mellan 60 och 80 procent av väljarna bakom sig.
  • Linje två: En uppmjukad version av linje ett med vissa undantag för anhörigmigration.
  • Linje tre: Den linje som förespråkas av de fem sidoorganisationerna SSU, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, S-Kvinnor, S-Studenter och HBTQ-S eller den migrationspolitik som Miljöpartiet och Alliansen kom överens om 2011.”

Tyvärr får man ta valsedeln från det minst dåliga partiet i september, en uppfattning som nog delas av fler. Asylstopp och utvisning av de migranter, som saknar asylskäl, står högst upp på min prioriteringslista. Hög invandring med bibehållen välfärd är oförenligt, för massmigrationen utgör den första dominobrickan som fäller resten.