”Framtiden:

Allt vad folk av obehag vägrar höra något om, blir avgörande för våra villkor kommande årtionden”  Poul Henningsen (1894-1967)

 Är ett citat som författaren och den prisbelönta journalisten Helge Storhaug inleder sin hyllade bok ”Landsplågan Islam” med. 

Boken trycktes i Riga i Lettland 2016.

Ett annat citat som återges i boken och som alla medborgare borde ta till sig är från Ayaan Hirsin Alis bok ”Infidel”.

”Genom att förklara vår profet för ofelbar och inte tillåta oss att ställa frågor om honom, etablerade vi muslimer ett statiskt tyranni. Profeten försökte lagstifta om varje aspekt i livet. Genom att efterfölja hans regler för vad som är tillåtit och vad som är förbjudet, undertrycker vi muslimer friheten att tänka själva och agera som vi önskar. Vi lät den moraliska framtiden för miljontals människor stelna i tankesätt i den arabiska öknen på 700-talet. Vi blev inte bara Allahs tjänare. Vi blev slavar.”

Ayaan Hirsin Ali kämpar för en reformering av islam, men har pressats att lämna sina politiska uppdrag i Nederländerna och har tvingats fly till USA på grund av förföljelse och politikers eftergivenhet för radikala islamister, som precis som här behöver deras röster, för att få behålla sin livskvalité.

Därför är kampen och terrorn mot västs yttrandefrihet så viktig för islam.

Charlie Hebdo massakern i Paris,  fatwan mot författaren Salman Rushdie  och konstnär Lars Vilks är några exempel.

Här sätter inte makthavarna ner foten i försvar för den mänskliga rättigheten att få yttra sig, utan svamlar om förbud mot kränkning av islam.

Jag skulle önska att ”Landsplågan islam” lästes av alla riksdagsledamöter, gärna två gånger av den rödgrönrosa politikerkåren. Boken skulle vara obligatorisk på alla lärarutbildningar, vars läromedel visar på stor ensidighet.

Författaren HS har diger bakgrund inom området, med 20 års engagemang, samt vistelser i Mellanöstern.

Hon ger historisk översikt av islams blodiga historia fram till dagens terrordåd Europa, med fokus på Norge. Om fokus skulle ligga på Sverige skulle bokens 351 sidor inte på långa vägar räcka till.

Hon skildrar världssamfundens och EU:s blindhet och eftergivenhet inför den framväxande Medina tolkningen av islam, som allt mer tar över i våra samhällen med eskalerande förtryck av kvinnor, unga och oliktänkande. 

Till en början sker detta främst i förortens parallellsamhällen, men ännu farligare är när islamister nästlar sig in i våra politiska församlingar samt rättsväsende och ständigt kräver förtryckande särrättigheter, som duperar olärda politiker.

Dörren har öppnats av naiva, okunniga och blinda vänsterliberaler, vars konsensuskultur krockar med heder och respekt från oreformerad religion med rötter i den arabiska ökensanden på 600-talet.

Europas skuldkultur är ett lätt byte för denna förtryckande hävdelsekultur.

Samma byte utgör Mecka tolkningen, den gamla, mer toleranta grenen av islam, som nu oblygt förtrycks av oförsonliga Medina imamer i moskér, som talar med dubbla tungor. En tolerant förkunnelse utåt och en oförsonlig inåt.

Precis som en bloggläsare skrev i en kommentar efter mitt inlägg ”Islam är fredens och krigets religion” den 8 jan.

Edward Ulfertz den 10 jan 2017

”Ja. De gamla verserna används för att tala om för västerlänningar hur fredlig islam är.
De nya verserna är de som predikas i moskéerna.
Notera också att verserna inte står i kronologisk ordning i koranen.
Man måste veta när versen skrevs.”

Fd. bostadsminister Meret Kaplan (mp) ett utmärkt exempel på denna dubbelmoral. Han ansåg i ett mindre sammanhang att mordet på Fadime var försvarbart i hederns namn.

Att särbehandling står högt på miljöpartiets lista är inget som förvånar mig, respekt för kvinnors rätt att få bada ensamma, könseparerade gymnastiklektioner, rätten att få bära burka och hijab är endast exempel på partiets falska krav, som bara ökar segregationen och legitimerar fortsatt kvinnoförtryck från nöjda imamer, som anser att religion och politik är samma sak.

På bokens baksida står bl.a denna sammanfattning:

”Det pyr i Europa. Är vår tid förbi?

Den svenska och europeiska frihetsorienterade kulturen står under allt svårare press från politisk islam. Denna form av islam är inte som andra religioner. Den är i konstant konflikt med kvinnor, judar, homosexuella, frihetsorienterade muslimer och var och en som inte underkastar sig dess doktriner. Folk är med rätta bekymrade över framtiden, samtidigt som våra politiska ledare tiger och ljuger om islams motstånd mot frihet.”

Vi får bara hoppas att fler skall inse att vår tid står på spel, förrädare är politiker som inte vill inse att deras värdegrund utgör frisedel för en förtryckande religion, vars terrorister hyllas i smyg av imamer tillsammans med muslimska föreningar, som kulturministern välsignar med våra skattemedel.

Lästips!  Från Ledarsidorna.se ”Wahhabismen flyttar fram sina positioner i Sverige”

Journalisten, författaren Jenny Nordberg är nog mest känd för sin bok ”De förklädda flickorna i Kabul” som kom ut 2010. 

Hon berättade om det nästan okända fenomenet ”bacha posh” där flickor i unga år kläds ut till pojkar för att rädda familjers heder, som bara fått flickor.

Vi är många som undrade vad som hänt den kvinnliga huvudpersonen i boken, politikern Azita Rafaat med sina fyra döttrar, varav den yngsta Mehran fick klä ut sig till pojke.

Trots initialt motstånd från maken på landet och hans släkt lyckades Azita göra politiskt karriär och fick fortsätta, när familjens försörjning kunde tryggas. 

I fjol sökte hon med sina döttrar asyl i Sverige pga av förföljelse i Afghanistan .

Jenny Nordberg skildrar Azitas erfarenheter i artikeln ”Ett nytt liv” från flyktingförläggningen till eget boende i Söderhamn (SVD den 8/1 2017).

Azita skiljer sig från majoriteten kvinnor i Afghanistan. Hon är stark, språkkunnig och resvan kvinna med auktoritet och har kämpat för kvinnors rättigheter under många politikerår.

Majoriteten kvinnor är hårt kontrollerade av samhällets patriarkaliska tradition. Underdånighet inför släkt och det motsatta könet är den bästa markören.

Men till slut gick det inte längre för Azita, döttrarna riskerade bli bortgifta, hoten både utifrån och inifrån hemmet blev för stora.

Från sin dagbok skildrar Azita hur förtrycket trots fristad i Sverige fortsätter på flyktingförläggningen, vars föreståndare blundar.

Hennes försök att närma sig svenskar och att anpassa sig, mottogs inte särskilt väl av andra asylsökande, skriver JN.

Att komma ensam med döttrar sågs med oblida ögon, så handlar ingen riktig kvinna.

Dagbokscitat:

”….Kvinnorna har tagit min tvätt ur tvättmaskinen och lagt den på golvet och har kallat mig för otrogen gris bakom ryggen. Jag försöker hålla huvudet högt och ändå hälsa på alla. Barnen är rädda och de blir retade och trakasserade av de andra. Men när Mehram blev slagen blev jag arg. De kan hota och skrika åt mig och kasta stenar efter mig. Men de ska inte ge sig på mina barn. Tills jag får ett lås på dörren snurrar jag ett bälte runt handtaget och knyter fast det i elementet om nätterna….”

Här vill jag upprepa en kommentar från den 3 januari till blogginlägget ”Kan mörka krafter i Europa vara de ljusa?”

”Människor från MENA-länder byter inte värdegrund för att de flyttar till ett annat land. Människors värdegrund styr ett lands välstånd och konflikter.

Vi kan tydligt se i Europa hur flyktingar tagit med sig problem vi velat ge dem skydd mot.
Nu får vi skydda oss själva bäst vi kan mot problem politiker kallat kulturberikning”

Hur länge skall denna mångkulturella blindhet få fortsätta i landet? 

Ett medjamsande med fega bortförklaringar mot förtryck och förföljelse från medeltida kultur står som spön i backen från norr till söder inom det offentliga livet.

Politiker har även visat den mångkulturella vägen för privata och glada entreprenörer inom flyktingindustrin.

Våra medborgerliga rättigheter sjönk som en sten, när den kulturella identiteten gjorde entré och fick fäste hos röd/grön/rosa politiker i behov av röster.

Denna identitetspolitik har reducerat kompetens till skräphögen vid tillsättning av höga offentliga ämbeten, vilket gör att vi lever farligt, med förare utan körkort vid ratten.

Skolans rektorer, lärare liksom kultureliten insåg snabbt att de mångkulturella hyllningarna gav lyft i karriären, trots att både rädda ungar och medborgare satte sig på tvären.

Media rättade glatt in sig i ledet och journalister som inte höll käft om islams oegentligheter rensades snabbt ut från redaktionerna.

Domstolar följde  efter med milda straff för svåra brott och rätt partibok var den enda meriten, som behövdes för att bli rikes chef för alla poliser.

Erfarenhet som polis hade säkert försvårat omorganisationen inom polisen, som nu trasat sönder kåren med avhopp och förtroendetapp i opinionen.

Poliser har av en domstol nu fått veta att bli utsatt för stenkastning ingår i deras arbetsbeskrivning.

Assimilering av svenskfödda till främmade kulturer har länge varit på modet för att bevara den destruktiva politiken.

Att i säkerhetsrådet predika om Sveriges jämställdhet och feministiska politik, är väl magstarkt, när säkerheten för landets kvinnor eroderar och kvinnoförtrycket  på landets flyktingförläggningar eskalerar!

Jag minns en kvinnlig läkares trötta konstaterande sent en arbetsdag (hennes make var en charmig och hyllad professor, som ständigt var ute på turné):

”Den charmen mina vänner går endast på export” innan hon jäktade hem för hämtning av ungar och hushållsarbete.

I Nyheter 24 skriver AL- Baghdady om att islam är som ett mynt, det har två sidor.

Den ena sidan predikar fred och försoning, den andra krig och terror.

Bakgrunden till denna dualism enligt AL- Baghdady är, var Muhammeds befann sig under olika skeden i livet. Efter hand skrevs Muhammeds uppenbarelser ner och blev innehållet i Koranen.

Fredliga Mecka verser

I yngre år drog sig Muhammed tillbaka i stillhet, han tillbringade en tid i en grotta, där han fick kontakt med en ängel, som gav honom budskap, vilka efter hand nedtecknades.

Därefter ville han få stöd för sina uppenbarelser av sin släkt i Mecka, men fick inget gehör. Självklart var han då mer ödmjuk i sin framtoning och predikade om fred och försoning. Verserna som härrör från denna tid fördömer våld i ett mjukt, mer poetiskt språk.

Krigiska Medina verser

Han misslyckades dock med att få stöd och blev säkert arg och besviken. Han lämnade Mecka och begav sig till staden Yethiib. 

Där allierade han sig med andra missnöjda och från denna tid blev tonen en annan, med mer jävlar anamma i de så kallade Medina versern (Källa, ovan artikel).

Tänk så oerhört praktiskt med en religion, där Du ena dagen kan förkunna fredens religion officiellt till politiker och dagen efter kan Du basunera ut heligt krig, med våld och terror till potentiella IS krigare.

Vänsterns enögdhet

Vänstern hyllar islam enbart som fredens religion, men är totalt blinda för myntets andra sida, där terror, våld och heligt krig befalls.

Min erfarenhet är inte antingen eller utan både och, när det gäller islams och alltför många muslimers båda sidor.

Islam skall inte betraktas som en religion utan som ren och skär politik. Staten, politiken och religionen är ett och samma.

Dubbelmoralen är stor, att ljuga för otrogna ger bara pluspoäng inför Allahs himmel.

Kanske invandrarnas tystnad när det gäller sina ungas djävulskap i förorten finns att spåra i Koranens dubbla budskap?

Sunni och shia fiender

Efter Muhammeds död år 632 blev sunni den dominanta grenen inom islam.

En mindre del inom islam menade att muslimernas överhuvud skulle vara släkt med Muhammed i rakt nedstigande led och bildade den shitiska trosinriktningen.

I den muslimska världen utgör sunni grenen inom islam omkring 90 % och ca 10 % är shiter.

Men i Irak och Iran är dock shiter/shia i majoritet.

Detta avspeglas i fiendeskap mellan Saudiarabien (sunni) och Iran (shia).

Whabbaism, kalifat

Islamiska staten/sunni, betraktar shiamuslimer som otrogna och svurna fiender, förutom alla andra religioner. IS ideologi har sin grund i wahhabismen, en mycket strikt, fundamentalistisk riktning inom sunniislam, som helst vill att samhället ska levas som på Muhammeds tid.

Målet är ett kalifat som styrs efter dessa principer, vars ledare kallas kalif och är Guds sändebuds ställföreträdare.

Medlet för att nå ett kalifat är terror, tortyr och mord (Källa; fakta om shia/sunni från artikel i DN 2016-09-11).

Enfaldig vänster

Men här hemma talar enfaldig och lättlurad vänster bara om utanförskap och beskyller oss som ser islams kluvna tunga för rasism och främlingsfientlighet.

Moskeér i förorten präglas ofta av imamer med förkärlek för fundamentalistiska principer, deras hantlangare är ”skäggiga skuggor,” som förföljer och förtrycker kvinnor som vill leva ett mer västerländsk liv, men det blundar vår feministiska regering för.

Kanske är det denna enögdhet som de vill vurma för i säkerhetsrådet tillsammans med kaffekokning?

Al- Baghdady skriver mycket  tänkvärt i sin artikel, som att tala med dubbla tungor. I TV gäller Koranens fredliga Mecka verser och till IS krigiska Medina verser.

Politiker vill inte se islams bubbla budskap

Men jag håller inte med i slutet på artikeln, där han skriver att de olika tolkningarna om våld, icke våld är en icke-fråga, han menar att det viktigaste är att skydda folk från förföljelse och terror.

Men hur skall politikerna kunna skydda oss, om de inte förstår och inte vill se islams dubbla budskap?