Vänsterns väljare vill inte veta, inte se, inte förstå, när islams kvinnoförtryck synliggörs.

 Journalisten Magda Gad gör det på plats, men radikala feminister stampar på plågade, torterade, våldtagna och brännskadade kvinnor i hela världen, som förtrycks av korantrogna män. Här hemma krystar dessa förrädiska feminister fram ökad anmälningsbenägenhet och smetar ut kvinnoförtrycket med förkärlek på vita medelålders män, eftersom våldtäkternas förövare främst är afghanska män, som inte tar sedan dit man kommer, utan från hemlandets kvinnoförtryck. Dessa gossar får ett ansikte av Annie Lööfs medmänsklighet och hela vänstermaffian lallar med.
Glöm inte att Jan Eliasson, rörelsens beundrade FN man, först allierade sig med generalsekreteraren, när Anders Kompass fick sparken, efter att han berättat om våldtäkter på barn av FN soldager i Kongo.
Nu sitter Margot Wallström och kråmar sig i säkerhetsrådet, tack vare miljonmutor från bistånd och stiftelser till regimer, där kvinnan betraktas som mannens ägodel. För mig är utrikesministernden främsta ambassadören för den feministiska regeringens hyckleri.

Journalisten Magda Gad skriver på Facebook:

”Många har frågat mig varför jag inte rensar mer i kommentarsfälten. 
Det kommer jag inte att göra. 
Min journalistik bygger på öppen kommunikation, det har den alltid gjort och det kommer den alltid att göra. 
Däremot har jag några saker att säga om detta. Och det är med tyngd i hjärtat som jag nu kommer konstatera
 några saker om Sverige. 
Men låt oss börja i Irak. När jag bodde där och rapporterade om kriget förekom ett extremt hat i kommentarsfälten. 
Hat mellan shia och sunni, araber och kurder med flera etniciteter, religiösa sekter och politiska inriktningar. 
Jag raderade när det gick till konkreta hot mot andra eller mot mig. 
Svenskar som inte hade erfarenhet av Irak tyckte att det var jobbigt att ta sig igenom allt detta. 
Men efter ett tag hände något. 
Många började skriva att detta gjorde att de faktiskt lärde sig mycket om den pågående konflikten. 
De fick nämligen bevittna den live – direkt i kommentarerna. 
Diskussionen mellan grupperna blev som ett komplement till min rapportering – där klyftorna mellan
 människorna i Irak framgick i hela sitt kompakta och sorgliga mörker. 

Nu är det med mörker och sorg som jag konstaterar att en liknande diskussion denna gång sker
mellan olika grupper i Sverige. 

Den här gången är det svenskarna som är polariserade och skriver hatiska kommentarer till varandra
ofta utan att ens ha läst reportagen som kommenteras.
Man har bestämt sig på förhand vad både man själv tycker och vad andra tycker och tar inte in något annat. 
Jag ser det som ett tidsdokument över dagens Sverige – och därav ska det finnas kvar. 

Det som jag ser hända i dag är att allt ska tryckas in i höger och vänster – i svensk inrikespolitik.
Även när det som i det här fallet handlar om flickor och kvinnor – i utrikesreportage från Afghanistan.

I mina sämsta stunder önskar jag att jag slutade skriva för svensk media och istället riktade mig till ett land som bara tog in det jag berättade om, utan att dra in det i sin egen bubbla. 
Sverige klarade av att göra det, när jag skrev om våldtagna i Kongo och om kvinnor som sålts som slavar under IS. 
Men den här gången står den egna bakgården och den egna inrikespolitiska diskussionen i fokus. 

I mina bästa stunder förstår jag att det kanske tvärtom är mer viktigt än någonsin att skriva just för svensk media – och på något sätt försöka trycka hål på dessa åsiktsbubblor, som bara studsar mot varandra utan att mötas. 
Helst av allt önskar jag förstås att man kunde se ut från sina bubblor – att de kunna mötas och sprickas upp
 och att man orkade se in i det jag faktiskt skriver om.

Om kvinnor som fått bensin hällda över sig och som tänts på. 
Om Nasrin som kände lukten men som var fastbunden och inte kunde göra något. 
Om Zohra som fick syra kastat i ansiktet när hon protesterade mot att hennes man våldtog hennes lillebröder. 
Om Sohaila som är tolv år och gift med en 60-åring och gråter för att hon inte får gå i skola. 
Om alla flickor som vill dö fast de knappt börjat leva. 
Om kvinnorna som har levt hela liv utan att en enda dag känt lycka. 

Om det systematiska förtryck i landet som drabbar alla men som gör kvinnor till andra klassens medborgare, närmast en slavklass. För många av dessa flickor och kvinnor är den enda utvägen döden. Att ung eller gammal grävas ner i jord och få sluta lida. 
Men innan de dör ville de göra en sak – de ville vittna. De ville att världen skulle lyssna. Och jag lovade dem att jag skulle berätta åt dem. 
Nakna både i sin smärta, sin sorg och sin ärrade hud. 
Att som kvinna visa sig naken i Afghanistan är värre än något annat. Här ses det av många till och med som värre än att begå detta våld mot kvinnor. 
Men dessa kvinnor vågade göra det. 
Inte för att de skulle bli föremål för en inrikespolitisk diskussion i ett land långt bort. 
Utan för att någon skulle se. 
Och lyssna. 
På dem. 

***
Här kan du läsa reportagen:

*Kvinnorna som tändes på med bensin:

https://www.expressen.se/premium/nyheter/afghanska-kvinnor-visar-vad-man-gor-med-deras-kroppar/

*Fick syra i ansiktet när hon protesterade mot att maken våldtog hennes lillebröder:

https://www.expressen.se/premium/nyheter/-han-kastade-syra-pa-mig-nar-jag-ville-flytta-hem-till-mamma/

*12-åring gift med 60-åring:

https://www.expressen.se/premium/nyheter/12-ar-och-gift-med-en-60-aring/

*Flickorna som vill dö:

https://www.expressen.se/premium/nyheter/for-flickorna-har-helvetet-bara-borjat/

*Kvinnorna som aldrig känt lycka och nu är det för sent:

https://www.expressen.se/premium/nyheter/deras-liv-ar-en-vantan-pa-att-fa-do/”

Mer att läsa: http://www.ronie.se/islam/2019/01/01/usa-magda-gad-och-kampen-mot-fortrycket-av-afghanistans-kvinnor/

Gästkrönikör Olle Ljungbeck agerar externt, som många orädda gör. Plattformen de står på är ofta fylld av kunskap och erfarenhet.
Här får vi ta del av ett brev med statsministern som adressat. Ljungbeck avslöjar Löfvéns dubbelmoral beträffande hedersvåld med utbrett kvinnoförtryck. Under besöket i Iran fick eller beordrades Löfvèns kvinnliga ministrar att bära sjal, allt för att behaga denna kvinnoförtryckande regim. Statsministern är därmed inte ett dugg bättre än männen som anklagas av nätverket # metoo.
…………………………………………………………………………………………………

”Statsminister Stefan Löfvèn.

När jag i dag på morgonen (12/11) knäpper på TV.n för att höra dagens nyheter får jag veta att hedersvåldet i vårt land har en enorm omfattning. Att detta avskyvärda kvinnovåld förekommer och har följt med den kultur massinvandringen representerar är inget nytt. Men eftersom denna form av ”kulturinslag” är förbjudna i Sverige borde de ju inte få finnas här! Vi vanliga medborgare har ju trott att regeringen arbetade mot dessa vidriga inslag i vår egen kultur men så är det ju tydligen inte. Trots alla stora ord från din sida.

När # ME too dök upp för några veckor sedan fick jag delvis förklaringen varför Du inget gör mot detta fruktansvärda lidande som hedersvåld innebär. Och det drabbar alla av kvinnligt kön. Jag kom att tänka på ditt och dina kvinnliga ministrars besök i Iran för något år sedan. Vid detta tillfälle krävde Du av dessa att de skulle hölja sig i slöja för att vara regimen i Iran till lags. Då gick det upp för mig varför Du inget gjort.

Här har Du med dig ett antal duktiga i många fall högt utbildade samhällsengagerade kvinnliga medarbetare. Och hur behandlar Du dem? Jo du bortser från allt detta utom att de är kvinnor! Du agerar precis på samma sätt som de kräk till män som inte sett sina kvinnliga arbetskamrater som annat än könsvarelser. Vid ditt besök i Iran bortser Du från allt det de kvinnliga ministrarna står för utom att de är kvinnor. Det hjälper inte att många av dessa har en mycket mer kvalificerad bakgrund än Du. Har kanske fått kämpat ännu hårdare än dig för att nå sina positioner. Flera av dem skulle sannolikt i ett jämställdare samhälle slagit ut dig som statsminister. Trots detta behandlar Du dem ensidigt som könsvarelser och kränker såväl dem, som oss andra som till hundra procent stöder jämlikhet mellan kvinnor och män. Jag kan inte se ditt agerande i Iran som något mindre kränkande än vad de mansgrisar utsatt flera av sina kvinnliga arbetskamrater för enligt vad som framgår av  den upplysning #Me too rörelsen gett oss.

Därför står det också klart för mig varför inget händer med dig som statsminister beträffande hedersvåld och annat förtryck av kvinnor. Av ditt handlande i Iran framgår det ju att Du lika lite som de män #Me too anklagar, ser kvinnor annat än som könsvarelser inte som jämbördiga dugliga kamrater och medarbetare. Att Du genom att inte agera låter våldet fortsätta och tom öka är ju ännu ett bevis på att du solidariserar dig med de förtryckande männen och därmed ger ytterligare ett bevis på att inte ovillkorligen kräva jämlikhet och slut på förtrycket från männen. Endast ett kraftfullt initiativ från din sida för att tvinga bort hedersvåld och allt slags förtryck mot kvinnor, inte minst från de nya kulturer invandrarna representerar. Till dess ser jag dig inte ett dugg bättre eller mindre mansgris än de som nu anklagas för kränkningar av kvinnor.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”

———————————————————————————————————-

Väntar niqab och burka efter huvudduk? När Sverige får ett parti med sharialag?

I lokalpressen kan mindre politiskt korrekta artiklar förekomma.
Kanske huvudstadens ideologiska filter har mindre hållfasthet utanför tullarna?
Eller börjar media inse att verkligheten inte längre går att blunda för?

I denna artikel från Hallands Nyheter skriver Soheila Fors från Syrien om hedersförtryck.
Kanske vänsterns pekpinnar med främlingsfientlighet blir mindre långa, när detta skrivs av personer som ingår i dess hyllade identitetspolitik?

”Ställ krav på invandrarna” – all kultur är inte underbar

VARBERG Soheila Fors som föddes som kurdisk prinsessa har upplevt våld och förföljelse, både i sitt hemland och i Sverige. Hon tycker inte om radikaliseringen som sker i förorterna. – Vi har varit för flata och naiva, säger hon.
Camilla Hentschel
04:00 – 7 nov, 2016
I kväll föreläser hon i Folkets hus i Varberg. Soheila Fors ligger bakom fem samlingsplatser för kvinnor i Sverige, så kallade Tehus men också för Saras Hus som är Sveriges största skyddade boende för enskilda och familjer som lever under hot från hederskulturen.
– Vi har många unga flickor som har blivit bortgifta i sina hemländer. En av dem var bara nio år.
Sedan Soheila Fors kom till Sverige 1994 har samhället förändrats. Det har blivit värre, anser hon, och hon är tydlig med vad hon tror det beror på.
– Det är den religiösa radikaliseringen som gör att kvinnor i högre grad tvingas bära slöja. Invandrarna måste få förklarat för sig att svenska lagar gäller i Sverige. Jag förstår inte varför vi är så flata, säger Soheila Fors.
Hon tycker att det är ett problem att det inte går att diskutera situationen utan att bli betraktad som rasist.
– Det är inte rasistiskt. Mångfald är bra men all kultur är inte underbar. Religionen är inte mitt problem, mitt problem är förtryck och våld.
När Soheila kom till Sverige var hon gift med en landsman men fick fly till ett skyddat boende i Göteborg efter att hon blivit misshandlad av honom.
– Allt blev värre när vi kom till Sverige. Det samhälle vi kom ifrån var inte så öppet som här och han hade svårt att ta det. Han blev mer kontrollerande, säger Soheila Fors.
I december startas ett sjätte Tehus i Sverige, denna gång i Lidköping. Målet med Tehusen är att bryta invandrarkvinnors isolering. Där kan kvinnor träffas och umgås.
– Vi försöker nå de mest utsatta, ofria kvinnorna. Språket är jätteviktigt för att kunna ta del av samhället.
I somras var hon nere i Syrien för att hjälpa till och hon ser vikten av att bygga upp raserade samhällen på nytt.
– Det är de allra fattigaste som är kvar, de som inte kan fly. De måste stanna kvar och kämpa. Vi måste hjälpa dem på plats, säger Soheila Fors.”

https://www.hn.se/nyheter/varberg/ställ-krav-på-invandrarna-all-kultur-är-inte-underbar-1.3930485

Kanske det till slut kommer en artikel i systemmedia om att invandringen varit för stor för landets kapacitet?
Tyvärr sitter minister Ylva Johansson nu på sin kammare (en 9 rumslägenhet i city) och funderar ut lämpligt straff till de kommuner som inte längre klarar att ordna fram bostäder åt fler nyanlända, men innan hon inser sina fel har nog jag lämnat jordelivet.

En klarsynt kommentar från signaturen ”Trodé”

”Anledning till konflikter och låg levnadsstandard i vissa länder beror ofta på befolkningens värdegrund i sådana länder. Den tar de med sig hit och inför här med våra regeringars stöd. Integration innebär att svenskar skall anpassa sig till invandrarnas värderingar. Se på badhusen, se på gatorna i invandrartäta områden, se på stenkastning, och tvångsgiften.

Folk i alla länder bör få leva som de vill men ta konsekvenserna av sin livsstil. Om de vill ha mer av västerländsk livskvalitet bör våra politiker uppmana dem att införa en del av västerländsk livsstil i sina länder, inte uppmuntra återföring av medeltida värderingar i väst.”