Alternativmedia – står verkligen alla för en total yttrandefrihet? undrar skribenten Tobbe Larsson i ett debattinlägg den 4 juni.
Jag fick tipset av en blogg vän som mejlade:
”Hej Harriet!
Long time. Hur är läget?
Om du går in på Frihetsnytt och rullar ner till Tobbe Larssons fräna artikel om alternativmedier som fegar, så kanske hans ord kunde få ge eko i din fina blogg?
Länken här leder direkt till artikeln. Kolla även kommentarerna under den!”
https://frihetsnytt.se/fy-fan-for-hycklarna-inom-alternativmedia
———————————————————————————-
Jag tar mig friheten att återge artikeln i sin helhet.
”Vi har ett allvarligt problem i den oppositionella rörelsen i Sverige. Ett problem som tyvärr hindrar oss från att växa, bli starka och göra verklig skillnad. Det handlar om yttrandefrihet.
Bild från artikeln.

Alla säger sig vara för den. Men i praktiken? Nej, de flesta är det inte.
Yttrandefriheten gäller – i bästa fall – så länge man säger “rätt” saker. Men när någon vågar säga något som skaver, som sticker ut, som går emot tabun även inom alternativmedia, då blir det tyst. Eller värre – då stängs dörren.
Dubbla måttstockar inom oppositionen
Titta på hur olika alternativmedier hanterar vissa frågor:
- Hos några får ingen kritik mot Israel förekomma – inte ens när bomberna faller över civila i Gaza.
- Andra vägrar publicera röster som säger att “svensk” också är en etnisk tillhörighet, inte bara ett pass eller ett språk.
Och så har vi rivaliteten. Den ena kanalen vill inte “associeras” med den andra. Vissa grupper utesluts för att de är “för radikala” – andra för att de är “för fega”. Så vad händer?
Vi står splittrade, svaga och upptagna med att utesluta varandra, istället för att stå enade för det enda vi faktiskt säger oss tro på: yttrandefriheten. Bilderberg – ett lackmustest
Just nu har vi ett konkret exempel: Den 14 juni anordnar Petra Agapi en manifestation mot Bilderberggruppen – ett av världens mest slutna och inflytelserika nätverk.
Här samlas globalister, bankeliter, techmiljardärer och politiska makthavare bakom stängda dörrar. Inga protokoll. Ingen demokratisk insyn. Bara makt i det fördolda.
Detta borde vara en självklar fråga för hela den oppositionella rörelsen att enas kring. Det handlar inte om höger eller vänster. Det handlar om maktkritik, om transparens, om rätten att samlas, att ifrågasätta – att manifestera. Kort sagt: det handlar om yttrandefrihet i praktiken.
När vi på Frihetsnytt fick frågan om att stötta manifestationen fanns inga tveksamheter. Vi sa ja direkt. Vi ställer oss bakom alla initiativ som värnar frihet och öppenhet, oavsett vem som står bredvid oss.
Tyvärr ser vi nu att flera av de alternativmedier som annars gärna kritiserar “mainstreammedia” för deras tystnad – själva håller tyst. Det är hyckleri. Och det är farligt.
Alternativmedia har ett ansvar
I åratal har vi inom alternativmedia klagat – med rätta – på att traditionell media ignorerar demonstrationer, tystar röster, censurerar perspektiv.
Men vad händer nu när vi själva har makten att lyfta? Att visa vägen? Att stå upp för något så självklart som en manifestation mot global elitmakt?
Då är det plötsligt bekvämt att vara tyst. Vi säger: Det duger inte.
Alternativmedia har ett ansvar. Att våga. Att stå upp. Att stödja goda initiativ – inte gömma sig bakom fega ursäkter.
Därför kommer vi på Frihetsnytt:
- Att offentligt uppmärksamma de alternativmedier som ställer sig bakom manifestationen den 14 juni.
- Men också att nämna de som väljer att tiga – inte för att hänga ut, utan för att spegla en verklighet som måste förändras.
Ett avslutande val
Vill vi ha en frihetsrörelse som faktiskt står för yttrandefrihet – på riktigt?
Eller vill vi fortsätta leka klubb för inbördes beundran där bara “godkända” åsikter får höras?
Tänk på det. Tugga på den karamellen.
Och när du är klar – bestäm dig:
Står du upp för yttrandefrihet? Eller bara när det passar dig själv?”
—————————————————————————–
Tacksam för era kommentarer.
Jag minns hur -68 års vänsterrörelser var i ständig splittring, VUF/vänsterns ungdomsförbund, Clarté, Kflm, Kflm (r) FNL… men trots denna ständiga splittring med olika åsikter om Stalin, Mao, Palme, mm så fick denna studentsvänster ett stort inflytande i samhällslivet.
Min förhoppning är att samma kan ske med alternativa medier med dess småpartier.
Gemensamt var USA ut ur Vietnam och synen på det imperialistiska USA, som idag tycks ha falnat hos dagens röd gröna partier, MP, V och S. Från vänster till höger är Nato närmast Gud och Putin är allierad med den Onde.
Så om alla tänker lika, tänker ingen alls. Önskan vore en gemensam bas som kunde väcka det sovande folket. Protest mot Bilderberggruppen är ett utmärkt initiativ, som borde få alla alternativen med på båten. Fred i stället för krig är en annan gemensam nämnare.
Men var finns basen idag i detta mångkulturella land?
Vilket är den främsta orsaken till den generösa massinvandringen, att ingen gemensam bas för folket kan byggas, eftersom splittra söndra strategin alltid varit makthavares viktigaste medel.
”Den största demonstrationen i Sverige mot USA:s krig i Vietnam ägde rum den 1 maj 1972 i Stockholm. Den samlade 50 000 deltagare i en gemensam demonstration organiserad av DFFG (Demonstrations- och fredsfronten för Vietnam) och andra riksdagspartier. För att säkerställa samarbetet undvek DFFG att kritisera regeringen och drog bort sina mest radikala paroller.”
AI översikt.
I dag är det tyvärr mycket glest på demonstrationer för fred i Ukraina.
Snart råder väl samma krigseufori som när 1:a världskriget började.
Vad Putin tänker göra om Ukraina använder tyska Taurus kryssnings miliser mot mål långt inne i Ryssland, som nu fått grönt ljus av den den rysshatande Merz i Tyskland, väntar Europas krigshetsare på. Putin betraktar detta scenario som en krigsförklaring av Tyskland.
Mot dessa Europas krigshetsare borde minst 50 000 demonstrera, men icke, det hjärntvättade folket sover vidare utan en tanke på dess konsekvenser idag och imorgon.
—————————————————————————————————–
Till sist ett positivt meddelande från partiet ”Mänskliga rättigheter och demokrati” MoDs nyhetsbrev, 5 juni 2025, som bjuder in alla småpartier till en gemensam Demokratilista. Det är mycket kostsamt för småpartier att trycka och distribuera valsedlar utan stöd – mer rationellt med en lista där de olika partierna kan kryssas för och bli representerade efter antal kryss.
”Demokratilistan bjuder vi in alla oberoende partier att samarbeta för att bryta blockpolitiken och främja verklig politisk mångfald. Målet är att öka tillgängligheten för väljarna och stärka demokratin genom en gemensam valsedel i riksdagsvalet 2026. <nyheter@partietmod.se>