Ibland tror jag inte att vi bor i samma land, när förnekelse av verkligheten bara slår nya rekord.
I Svd den 24 november skriver Göran Eriksson om ett internt S-krav ”Höj skatten och återställ flyktingpolitiken.” Så skriver Lunds arbetarkommun i en motion till vårens S-kongress.

”Att en socialdemokratiskt ledd regering väljer att underminera asylrätten är ansvarslöst och inhumant,” klämmer dessa mångkulturella ur sig, blinda och döva för massinvandringens tunga konsekvenser, som nu spiller över på allt fler. Nu har notan även nått fram till de som arbetar och sliter i dag, de äldre och gamla, som gjorde det i går, sitter för länge sedan på undantag.

Förr var politikernas uppgift att identifiera problem och åtgärda, men i dag förnekar och sedan förvärrar de problemen. Eftersom de själva orsakat dessa, är det mycket logiskt.

Så Anders Ygeman och Morgon Johansson lär få det hett om öronen till kongressen i vår, för statsministern är väl som vanligt tillbakadragen, när den interna kritiken honom kommer åt.

Att SSU ohjälpligt sitter fast i identitetspolitiken, överraskar ingen. De har i samma motion tryckt in att åtstramningen av flyktingpolitiken var ett misstag som ”spelar de högerpopulistiska krafterna i händerna.”

Nu kanske dessa krafter även fått ett tillskott av Anna Kinberg Batra, som i en radiointervju (som Aftonbladet återgav den 22 november) sa ”Därför har jag ändrat mig i invandrings-politiken.”
Men som vanligt blir jag lätt schizofren när den damen pratar. Nej då, moderaterna anpassar sig inte till SD, deras öppenhet och ärlighet ligger kvar i flyktingpolitiken.
Varför vill man då införa strängare regler?
Kanske kan den klarsynte moderate riksdagsmannen Hanif Bali åter få komma in från kylan om han lovar att inte twittra för mycket?
Även Stockholms arbetar kommun är med i den mångkulturella hyllningskören, volymen är visserligen inte lika högt som kören i Lund, men man understryker att åtstramningsåtgärderna inte får betyda ”en historisk omorientering i svensk migrationspolitik.”
Förmodligen bor dessa politiker i skyddade områden och inte i no go zoner där skotten viner.
Kanske är det några gamla stötar som minns Olof Palmes internationella solidaritet, den nationella var det inte så noga med och unga politiker, som glidit in på en räckmacka i politiken utan arbetslivserfarenhet?
Finansieringen skall som vanligt arbetande svenskar och de invandrare som till slut kommit i arbete stå för.
Kreativiteten blommor när det gäller finansierings förslag. Vilka helt saknas, bortsett från fler fritidsgårdar med allehanda trevligheter, när det handlar om odågor från stenkastarkultur från Mellanöstern. När man tillhör en religion som förkastar alla andras, då förstår jag lätt att man är oskyldig, när första stenen kastas.
Slopa Rut avdragen för hushållsnära tjänster och de fem jobbskatteavdragen, lyder stridsropen och därutöver skattehöjningar!
Frågan är hur korkad man kan bli?
Champangevänstern verkar helt sakna spärrar i omdömeslöshet, när bubblorna når hjärnkontoret.
Det skall bli mycket spännande och se vilket besked som kommer från Rosenbad, ett par månader före valet 2018, då en första omprövning skall ske, om de skärpta reglerna för flyktingpolitiken skall fortsätta att gälla?
Striden om vilket samhälle vi skall ha, tycks nu öka inom partierna.
Naiva idealister står mot pragmatiska realpolitiker, de förstnämnda önskar fortsatt islamisering på bekostnad av våra frihetliga värden, de andra tänker nog ”begriper inte dessa tokar att vi därmed förlorar valet?”
Vi andra som betalt och betalar givmildheten till alla som fuskat sig in, orkar knappt längre säga ”vad var det vi sa” när allt fler ser hur ett välfärdsland sjunker som en sten.

.