Ibland jobbar UD snabbt.
I flera dagstidningar står att läsa om hur Sverige, den humanitära stormakten, nu framstår som ett avskräckande exempel med sin flykting- och integrationspolitik.
Bilden av Sverige svartnar utomlands.
”Glöm det välordnade välfärdslandet och de vackra landskapen.
Sverigebilden i utländska medier mörknar. Våldtäkter, no go-zoner och okontrollerad invandring är allt vanligare inslag i dagens rapportering” lyder ingressen till en artikel på sista sidan i Östgöta Correspondenten 2016-10-24.
Precis så är det, men när detta sedan årtionden har påpekats här hemma, har bara rasist- och främlingsstämpeln åkt fram. Svartlistning och demonisering har varit framgångsrikt, grupptryck och utfrysning har gjort resten.
När det gäller så kallad Sverige ”bashing” (bashing: slå till, puckla på, klappa till) vilar inte UD på hanen till skillnad från andra aktiviteter. Intensiteten är lika omfattande som under deras mutkampanj mot platsen i FN:s säkerhetsråd.
Jag förstår att det på UD råder ilska och kränkthet. Detta är tacken för vår humanitet, mumlas det nog i flera led även på regeringskansliet.
Till DN säger Karin Nylund på UD att utrikesministern har påpekat vikten av att motverka denna desinformation.
UD kallar rapporteringen för myter och märkliga saker. Det vill säga ”trams” utrikesminister Margot Wahlströms favoritord, när hon blir pressad.
Kanske Sverige kan ta upp frågan om desinformation från utländsk media i säkerhetsrådet? Ryssland och Kina ger säkert sitt stöd, för hur denna olat skall elimineras.
Nu har alla ambassadörer fått ett helt kompendium som kallas ”Vägledning för hantering av desinformation och ryktesspridning.”
Vi får vara evigt tacksamma över att våra makthavare inte har samma makt över utländsk media som här hemma.
Flera utländska journalister har gjort studiebesök i det forna välfärdslandet och rapporterar och skriver över vad de sett och upplevt.
”Sverige har gjort ett fenomenalt jobb med att försöka dölja det” säger till exempel filmaren Ami Horowitz, när hon berättar om ”no go-zoner” i den amerikanska tv-kanalen Fox Business.
Ett visst inslag av skadeglädje kan skönjas, precis som när den präktigaste och mest oförvitlige faller ner från godhetsstegen.
Ibland förstår jag inte hur makthavarna tänker.
Tror UD att de med vackra ord kan dölja tillståndet i landet?
Eller beror det på det att avståndet är skriande stort mellan makthavarna och folket?
Bruket av skygglappar har varit frekvent, men nu verkar total blindhet råda om konsekvenserna av deras generösa invandringspolitik.
Förklaringen är nog enkel. Lever man i skyddade zoner, prioriterar sin egen internationella karriär och ständigt omges av ja-sägare, så förloras förmågan att se hur verkligheten är.
Desto högre upp man klättrar, ju svårare är det att säga, jag har fel.
Att vara god kostar, det vet alla som upplevt hur välfärden påverkats och hur pensionerna krymper, men nu når räkningen även fram till makthavarna i form av att landet får dåligt rykte. Turism och investeringar kan hotas.
Kanske statsminister Stefan Löfvens artiga besök nyligen i Saudiarabien kan få sin förklaring? Vapenexport, en viktig inkomstkälla för Wallenbergsfären, som ger svenska jobb och därmed skatteintäkter, behöver stimuleras.
Klädsamt vore dock att den humana rösten inte vore så gäll, för det är inte roligt när dubbelmoralen avslöjas och man får skäll.
Förmodligen är detta den enda möjliga vägen till mer EU-anpassad och realistisk invandringspolitik.
Kanske kan dåligt rykte och sänkta bidrag få migranter att vända i dörren?
Hur skall Sverige då klara sin framtida försörjning, undrar de mångkulturella, som vägrar se landets hastighet i utförsbacken.
Kanske kan denna utveckling ge den multikulturella statsideologin ett inslag av nationalism?
Medierna, inklusive Publik Service, har i princip sagt upp samhällskontraktet, och förklarat krig mot både folket och sanningen. Numera är det mer rationellt att misstro vad som rapporteras, än motsatsen. Våra korrumperade företrädare känner inte ens skam över situationen. De ger uttryck för falsk indignation när de blir påkomna med sina lögner, och försöker ge sken av att alla ”kritiker” är ondsinta och felinformerade. Visst undrar man vad framtiden ska föra med sig. Vill verkligen svenska folket betala, TV-licensen när SvT gör allt för att framställa verkligen på ett så uppenbart falskt och propagandistiskt sätt? Bygger inte vårt ”öppna samhälle” på att informationen är fri och tillgänglig för alla? Om inte, hur ska medborgarna kunna fatta adekvata beslut? Etablissemanget vet förstås att om all information ”kommer ut” så drivs opinionen i en riktning som inte gynnar dem själva eller deras intentioner. Därför är det rimligt att tro att den rådande klyftan mellan folket och dess företrädare blir än större, snarare än tvärtom. Vår tillvaro kommer att präglas av misstro lång tid framöver. Frågan är; kan utvecklingen vändas?
Allt prat om att det behövs arbetskraft för att vi Svenskar ska kunna pensionera oss har försvunnit. De flesta som kom till Sverige under denna diskussion var analfabeter, lågutbildade eller högutbildade med en utbildning som inte passade i Sverige.
Nu däremot när det kommer en massa ungdomar från Afganistan som är hungriga på kunskap, arbete och livet, sådanan som vi egentligen behöver, ja då ska de skickas tillbaka. Så går det när man har en svetsare till statsminister.
Ungdomarna från Afghanistan kännetecknas av att de oftast inte är så unga. Dåligt utbildade eller inte alls utbildade och mest intresserade av haram-saker som alkohol, svenska flickor och pengar, enligt min erfarenhet.
Kommenterare EH
har noterat att både Ericsson och Alfa Laval säger upp.
Man kan undra vilket som fanns först, hönan eller ägget.
På liknande sätt kan fundera på regeringens politik. Den tar in folk som passar för arbetsplatser med litet kunskapsinnehåll.
Är det framsynt anpassning till oundviklig utveckling eller är det orsak till att högteknologi försvinner ur landet?
enligt min mening beror det till viss del på för få ingenjörer och för många giriga höjdarchefer med assisterande räknenissar understödda av Annie Lööfs ständiga malande över enkla jobb. AL som kallades politiskt underbarn men som sedan genomgick en metamorfos till papegojsnackande floskelmästare
Ericsson säger upp folk och nu Alfa Laval. Är vi måhända på väg in i en lågkonjunktur? Arbetslöshet? Mindre värde på dyrköpta bostäder? Likt det som var på 90-talet. Vad händer med oss då? Hur skall då allt staten Sverige lånat kunna betalas tillbaka då?
Men kanske strömmen av migranter sinar av sig själv men de som redan är här måste ju ha ekonomiskt bidrag. Hur blir det med de ”enkla” jobben? Orkar staten tillhanda hålla sådana? Vid lågkonjunktur kanske färre tycker sig ha råd att anlita t.ex städhjälp osv?
Många frågor har jag. Hoppas att jag är för pessimistisk! Men är ändå glad att ha framtiden bakom mig.
Mycket bra skrivet, mitt i prick.