Över – och underbemanning inom vård och omsorg.

”Gamla människor dör ensamma ” läste vi i Östgöta Correspondenten 2016-09-05.

Detta gällde ett vårdboende i länet, där kommunens granskare fann att det sällan eller aldrig sattes in extra personal som vak för de döende.

Jag vill åter lyfta fram två artiklar från 2009 som illustrerar underbemanning och överbemanning.

Den 2009-11-20 skrev Östgöta Correspondenten om hur en vikarie, ensam på natten fick ta hand om 38 st gamla, svårt sjuka och senila patienter på ett sjukhem i länet.

Dagen efter 2009-11-21 skrev Dagens Nyheter om ett boende för så kallade ensamkommande flyktingbarn i Övertårneå, där 20 personer arbetade i skift för att ge bästa omsorg de till synes 26 friska ”barnen.”

Orsaken till att gamla sätts på undantag och får dö ensamma är elefanten i rummet som ingen får tala om.

Massinvandringen, flyktingindustrin och privatiseringen.

Årskostnaden för ett så kallat ensamkommande barn på ett HVB hem uppgår till mellan 1-1,5 miljoner varje år!
I fjol valde 35.000 av de unga männen Sverige som mottagarland av de 90.000 som tog sig till Europa!

Enligt SVT Nyheter kommer kostnaden för ensamkommande flyktingbarns omhändertagande att under 2017 vara hela 34 miljarder!
Denna enorma summa skall jämföras med årskostnaden för hela vårt rättsväsende (domstolar, polis, åklagare, kriminalvård) som i dag ligger på 35,8 miljarder. Försvaret kostar ca 27,6 miljarder under 2016.

Jag beklagar att inte fler väljare vill förstå att denna stormakt i humanitet gör sig skyldig till landsförräderi, när ensamkommande unga män, som ljuger om sin ålder får uppehållstillstånd med gränslös omvårdnad till en kostnad, som varje år överstiger hela vårt försvar!

För varje sund människa är detta en orimlighet, när mellan 50-70 % av dessa ”barn” det vill säga vuxna män, fuskar sig till PUT och varav många inte har flyktingskäl, utan enbart önskar ett bättre liv.

Men inget är gott nog åt dessa små, som fuskat sig till uppehållstillstånd och efter att det beviljas, vill ha bidrag till semesterresa hem.
Svenneförakt och praktiserande av arabisk våldtäktslek har dessa ”små” som adressat.

 

Att säja tack till värdlandet för dess omsorg är mycket sällsynt, däremot uppvisas ofta stort förakt.

Upphovsmännen till denna skandal i svindleri av skattemedel är falska experter med rödgrön bakgrund, som ogenerat talar om ålderstesters kränkande innebörd och en regering som inte vet vad den gör.

I dag kostar Sveriges massinvandring, som orsakats av politikers humanitära hybris, mer än FN:s samlade budget för alla riktiga flyktingar i hela världen!

Då måste väl den mest rabiata vänsterliberala aktören förstå att något är fel?

Att alltför många privata vårdbolag har tagit ut oskäliga vinster på upp emot 40-50 % hindrar inte vårdbolagens vd:ar att högljutt jämra sig över regeringens utredare Ivar Repalaus förslag om begränsning av vinstuttaget till 8- 10 %.

Men frågan som måste ställas är hur väl kommun och landsting förvaltar våra skattepengar?

När det gäller besparingar, neddragningar drabbas främst fotfolket, överbyggnaden med baktung byråkrati och kostsam administration lever i en skyddad zon.

Statsminister Stefan Löfvens rekord i ministerposter med oklara ansvarsområden utgör förmodligen ledstjärna till politiker lägre ner i hierarkin.

Jag minns hur en politiker pratade om vikten av att signera plastmuggen vid tvättställen med namn i besparingssyfte.
”Många bäckar små….” avslutade han glatt sitt anförande på personalmötet.
Sedan fick en sekreterare ringa efter taxi åt honom för transport hem, fast bussen gick precis utanför dörren.

Så här skriver Cecilia Stegö Chilo, krönikör i lokaltidningen den 6 september 2016 ”Inte en planeringskoordinator till”.
Hon träffade en politiker under en tågresa och diskussionen handlade om förslaget till ny regionsindelning.
Politikern berättade entusiastiskt kring alla fördelar i termer om ”….ökad planeringskapacitet, bättre villkor för inomregional planering och organisatoriska förutsättningar för att överbrygga nationella planeringsstuprör…”

Förstod han själv vad han menade? Min erfarenhet är att politiker mer bor i pratet än i verkligheten.
Verkligheten ser de bara på pappret som lätt kan skrynklas till och slätas ut, allt efter hur opinionens vindar blåser.
Studiebesök till belastade förorter, sker helst i medialt sken eller med poliseskort så inte någon sten faller ner och stör visiten.

Men åter till krönikören, hon är också egen företagare, styrelseledamot i företag, hon fick snabbt avgå som minister i alliansens regering på grund av gamla oegentligheter, så min tillit fallerar trots hennes insikt i offentlig byråkrati.

Hon avslutar sin krönika med orden ”Vi borde tacka dem (privata välfärdsbolag) i stället för att jaga dem”.

Men inte ett ord om dessa ohemula vinster, miljarder som försvinner till skatteparadis, inte ett ord om vanvård, personalminskning och om att gamla får dö ensamma.

Friskolor har stor fallenhet med att knuffa ut elever med särskilda behov till kommuner, som redan knäar under statens krav om bostäder, arbete och allsköns bidrag till nyanlända med familjer.

”Vi skall ta vårt ansvar” säger lokala politiker och hoppas att storebror i Rosenbad hör samarbetsviljan, för det kan generera fördelar framöver i nya uppdrag som ger inkomstökning.

Våra åsikter formas ur bakgrund och livserfarenhet.
Skillnaden är att de med rätt kontaktnät och de med rätta åsikter i de gynnades gäng, får monopol på det mediala debattutrymmet, vi andra får hålla till på nätet och betraktas ofta som något som katten släpat in.

Livet går inte att rationalisera som i industrin, för det tar den tid det tar att både födas och dö.
Dessa händelser kräver händer som både tar emot och säger adjö.

Att spara på plastmuggar och blöjor räcker inte för profit, utan det är ”personalen, som är vår viktigaste resurs” som måste minska. Personalneddragningar är förutsättning för att vinst kan döljas och smusslas undan i skatteparadis.

Att vara god är inte gratis, priset betalar främst våra gamla, som arbetat hårt under hela sitt liv och skapat vår välfärd, som nu förslösas på andra, där över hälften saknar skäl att vara här.

Gamla får nu ligga ensamma och dö i sina sängar, men den kränkningen under livets sista timmar är det inte så noga med.