Reaktionerna efter Donald Trumps tillkännagivande om att erkänna Jerusalem, som Israels huvudstad och att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem har som förväntat vållat starka reaktioner.

Margot Wallström kontaktade direkt särkerhetsrådet för att få medhåll för sitt djupa beklagande och Emmanuel Macron ringde snabbt till den opålitlige Trump och försökte övertala honom att ändra sig.

Fördömanden är nu starka från EU, FN och Europas politiska elit.

DN skriver i en ledare att det är ”Fel att erkänna Jerusalem” vilket är förväntat med deras enögdhet i den komplicerade Israel-Palestina konflikten, medan SvD den 7/12 är mer nyanserad.

Där skriver utrikesredaktören Jesper Sundén att ”Trumps utspel kan öppna för en ”fredsdeal.” Trumps strategi i gamla affärsuppgörelser ”har alltid varit att rejält öka insatserna och de alternativa kostnaderna för motparten.”

Kanske är detta ett försök att tvinga palestinierna till förhandlingsbordet, efter åratal av misslyckanden?

Men om detta går hem hos den korrupte palestinska presidenten Mahmoud Abbas och Hamas, som vill utplåna staten Israel och nu uppmanar till en ny intifada, är mycket tveksamt.

Trångt mellan heliga platser
Ett stort problem är att både judar, kristna och muslimer gör anspråk på Jerusalem. Kalgomuren, Heliga gravens kyrka, Klippdomen och al –Aqsamoskén på Tempelberget är heliga platser för både kristna, judar och muslimer.

JS skriver ”Jerusalem är en stad laddad med så mycket religion och helighet att rationella argument inte räcker långt. Där var Abraham nära att offra sin son Isak. Där byggde Salamo judarnas heliga tempel. Där dömdes Jesus till döden och därifrån steg profeten Muhammed upp till himlen från den plats där klippmoskén nu står.”

Man kan bli svettig för mindre och jag konstaterar att religion är opium för folket, här hade Marx i alla fall rätt.

Ökat territorium efter sexdagarskriget
Efter sexdagarskriget, 1967, då Israel fullkomligt desarmerade arabstaternas försvar hos Egypten, Syrien och Jordanien, så ockuperade Israel den östra delen av Jerusalem, som dessförinnan löd under arabiskt styre. Den västra delen av staden hade efter en tidigare konflikt, då arabstaterna anföll Israel hamnat under Israels styre.

Konflikterna har varit legio alltsedan FN:s delningsplan av Palestina verkställdes 1947 och staten Israel föddes.

Att regeringen vid tillträde efter valet 2014 erkände Palestina som stat har inte förbättrat relationen till Israel, där Margot Wallström blivit en persona non grata, som hon har svårt att förstå.

Tveksam svart och vit inställning
När hon med vänsterliberaler och media ensidigt hyllar Palestina och enbart lägger skulden på denna svårlösta konflikt på Israel, så blir jag misstänksam och hela den Gardellska familjen med Ship to Gaza utflykter, gör att jag får svårt att hålla huvudet kallt.

FN:s agerande både i nutid och dåtid verkar, däremot vara tabu att kritisera, för där trivs utrikesministern allra bäst. Men jag har frågetecken för, om hennes ”fika-ambition” i säkerhetsrådet har kommit till sin rätt.

Min äldsta dotter har under sin lärargärning haft stort engagemang för sina elevers kunskapsutbyte med elever i länder med andra religioner. Efter flera besök i Israel, hos både palestinska och judiska ungdomar är sanningen inte så enkel.

Men vad hon enkelt konstaterar är att svensk media inte låter båda parter komma till tals, tyvärr är de även i denna konflikt duktiga på fake news och dåliga på konsekvensneutralitet.

Makthavares agerande stöds inte av alla
Jag tror att många medborgare förknippar Israel med Rotschilds bankimperium och Soros NWO planer, men det är lika fel, som att säga att jag och många andra, som hamnat utanför åsiktskorridoren, är mångkulturella och applåderar vår feministiska regerings strävan att vara en humanitär stormakt.