Maria Moraes (MP) kommunalråd i Linköping skrev en debattartikel i Expressen om sin stökiga ungdom i Ryd. Slutsatsen blev att hon mår illa, när det skriks om mer föräldraansvar. https://www.expressen.se/debatt/forst-nar-jag-lastes-in–kunde-min-mamma-vila
Henens mamma kämpade på för att få den kriminella tonåringen att vända blad, men förgäves. Till slut ingrep socialtjänsten. Vad jag saknar i hennes litania är hennes eget ansvar, inte en rad om detta , utan som tonåring är det endast egocentrerat tjolahopp som gäller, enligt henne. Men sänkt rösträttsålder går bra att kräva.
Tyvärr mår miljöpartister ofta illa över tillståndet i världen, när det handlar om medborgare som ännu åker i sin gamla Ford, flyger till Mallis och äter kött. Här handlar det i stället om illamående över folk som inte tar ansvar.
Hennes artikel vållade dock en uppfriskande debatt.
Correns ledarskribent Wilhelm Nyström tyckte några dagar senare att henens livshistoria var gripande , men att argumenten rasade som ett korthus, vilket jag fullständigt håller med om. Han fastslog att föräldraansvaret alltid kommer först och att de måste dra det tunga lasset om ungen sprattlar iväg. Socialtjänsten är ett sista skyddsnät, en gängse uppfattning som Moraes vill vända på. Hon anser att det politiska ansvaret kommer först av hennes artikel att döma.
Givetvis fick hon eldunderstöd av en annan skribent, Gift Blessing rappare, litteraturnörd och artist med barndom i Skäggetorp. Han kom direkt att tänka på Charles Dickens klassiska roman om den föräldralösa, men kriminella Oliver Twist. Skillnaden är att Moraes hade en kämpande mamma som tom fick stryk av sin dotter under hennes kriminella karriär. Blessings slutsats är att vi alla delar vi på föräldraansvaret, som jag undanber mig.
Att ta ansvaret från föräldrar är att utöka statens makt över oss alla, men det står högt i kurs hos vänstern och globalister med NWO i blick.
Den rödgröna vänstern har alltid haft fäbless för statens långa armar, när det passar dem.
Där somliga ur deras led till och med kan återfinnas som stödtrupp för arga muslimer som i en slags masspsykos stormar mot socialtjänsten som de påstår tar deras barn. Sist var det visst en utsatt romska familj, vars barn som omhändertogs for mycket illa. En desinformationskampanj från muslimska brödraskapets alla tentakler pågår.
Om socialtjänsten griper in för tidigt så brukar vänstern minsann finns på barrikaderna.
Om nu Sverige är så rasistiskt och socialtjänsten snor era barn, varför då inte ta ert pick och pack och åk hem. Numera får ni tom bidrag för att lämna det hemska landet, men med dubbla medborgarskap så kan invandrare vistas i hemlandet med allsköns bidrag kvar. Mycket tack vare Moraes parti som aldrig inser att då blir det mindre av skattepengar kvar att ta hand om unga på glid, när deras godhetskrav sträcker sig världen runt och när föräldrar får abdikera från sitt ansvar.
Hyckleri och dubbelmoral vill jag kalla deras engagemang.
När muslimska barn omhändertas för vanvård då stormas det mot samhället, precis som det gör när samhället inte gör det. Vem vill utbilda sig till socialsekreterare idag?
När mina flickor var små så lyckades jag flytta från Ryds Allé 8 A, där området redan under tidigt 80-tal började förslummas. Området delades i folkmun upp i -StudentRyd, -MänniskoRyd och -Bagdad.
Kanske var det föregångare till Moraes kriminella gäng som gjorde att mina flickor knappt vågade gå ut och leka på gården och att white flight började, för nu har Bagdad tagit över hela området, med undantag av villorna runt omkring.
Vilket vänstern nu skall fixa med att rika som fattiga som svenskar och invandrare skall mysa tillsammans i landets bostadsområden. Trots att det har misslyckats åtskilliga gånger med förödande resultat, då vänsterns ideologiska karta med offer och förövare alltid vinner över verkligheten och att kulturkrockar är för stora.
Bild från SR Shame om Sweden….
Gringos text är en målande beskrivning av situationen med barn och barnuppfostran . Stort tack för den .
Mvh Sjöström
När mina två flickor summerade sin barndom konstaterade de uppfostran i full frihet under diktatur…..
Det finns alldeles för många som inte borde ha fått skaffat barn. Det finns alldeles för många som inte vill ta sitt ansvar för det de har gjort/ställt till med. De är alldeles för många som vill ha det lika bra som de som har det bra, men orkar inte jobba på allt från relationer till utbildning. Det är alldeles för många som inte inser att man måste vårda, arbeta och vara rädd om det man har.
Det alldeles för många som inte är eller vill vara närvarande, nuvarande och härvarande när det gäller barnuppfostran. Många vill inte fostra eller uppfostra sina barn utan väljer att ”passa” upp dom. De är alldeles för många som inte älskar sina barn för vad de är utan för vad de gör. Det är alldeles för många som inte låter barnen ta konsekvenserna av sina egna misstag, detta så länge de inte skadar sig.
Ta lärdom av hundägare och beröm fram positiva beteenden. Alldeles för många förstår inte att allt som inte är under utveckling är under avveckling. De är inte barnen som ska vara tacksamma för de har mat på bordet, det är du som ska vara tacksam för att du kan ge dom mat.
Alldeles för många tror att pengar är lycka, lycka är att se det man har, inte det man inte har, pengar skapar möjligheter men inte lycka.
Varmt tack för en nästan poetisk beskrivning av alldeles för många ”som inte vill ta sitt ansvar”. ”Att vårda, arbeta och vara rädd om det..” och de man har i sin omgivning står inte så högt i kurs idag.