Kraftfulla ord, men lite händer

När jag rensade ut gamla papper, hittade jag några gamla debattinlägg, varav flertalet ej kom i tryck i lokaltidningen. Där är orden mer fria om de är korrekta och av rätt kaliber.

Det känns sorgligt att så lite konkret har hänt i invandringspolitiken, bortsett från politikernas floskler och tama lagar som ingen följer, trots tidiga varningar om invandringens konsekvenser, från kunniga och respekterade medborgare. De utlandsfödda har till skillnad från de svenskfödda mer bemötts med tystnad än påhopp om rasism.

Visserligen har ID-kontroller med stora luckor införts, men anhöriga till de som får stanna bultar nu på dörren. Nyanlända trycks nu ut till landets kommuner och får fördelar, med förturer och snabbspår, som en svensk bara kan drömma om.

Jag begriper inte att Sverige ännu beviljar 3 ggr så många personer asyl, som övriga Nordens länder tillsammans.

Inget lärt, inget förstått av dess följder eller det är kanske precis vad de gjort?

Detta inlägg är från 2013-09-22.

 ” Kom till oss, men sen då? 

”Kom till oss” utropade centerns partiordförande Annie Lööf på deras riksstämma nyligen, beträffande flyktingmottagandet.

Så nu är det bara att vänta på att Staffan Danielsson snart petas ur partiet. Han är den ende som förstått att Sverige inte i fortsättningen kan ha en asylpolitik, som skiljer sig så markant från övriga länder.

Trots att skottlossning, mord och rasism ökar i förortens skuggsamhällen, liksom bördan av eskalerande försörjningsstöd, så sjunger etablissemanget med media mångkulturens lov.

När andra länder i EU, liksom Australien och Kanada inför restriktioner och hårda krav i sin asyl/invandringspolitik, så gör Sverige tvärtom, allt för att visa vilken human stormakt landet är. Detta är ohållbart i längden.

Bor Du långt ifrån problemområden, med bra jobb, inkomst, då skriver man gärna sitt namn på listor mot främlingsfientlighet och rasism, så andra kan se hur god jag är.

Att SD ständigt ökar beror på att allt fler inte blir lika berikade i sin vardag, som den politiska eliten blir av sina kollegor i Bryssel, som verkligen uppskattar att vägen för flyktingströmmarna till Sverige går.

När kritik framförs så får vi höra hur lågbegåvade, globaliseringsrädda och korkade vi är.

Politikerna njuter av berömmande ord både från FN och EU om hur givmilt och solidariskt deras land är.

Men aldrig ett pip om att röstfiske och lönedumpning finns inbakad i denna solidaritet. Vänsterns nya målgrupp är invandrare långt utifrån, när arbetarna sviker i röstbåset och för alliansen passar konkurrensen om låglönejobben perfekt, för det kan dra ner lönerna högre upp. Vi andra känner bara frustration och maktlöshet.” 

Frustrationen består ännu i dag, endast valsedeln kan påverka maktlösheten. Men faran finns att när oppositionen kommer till makten, så glöms väljarna bort i mer fördelaktiga sällskap.