Om den offentliga sektorns – såväl den statliga som kommunala – moraliska förfall, skriver här Olle Ljungbeck.

I verkligheten segrar sällan David i sin kamp över Goliat. Så länge som inget tjänstemannaansvar finns, så kan statens bröder fortsätta att hålla varandra om ryggen.

Bild från GUARIDA PEEQUES

”Sverige befinner sig som stat i fritt fall vad gäller såväl kulturellt, materiellt som moraliskt tillstånd.
Undertecknad har till följd av min hustrus död drabbats  på ett fruktansvärt emotionellt sätt men också av en besvikelse och illusion hur olika tjänstemän och myndigheter som utrett hennes död på strokeenheten vid Gävle sjukhus agerat. Trots att dödsorsaken vållats av och vid strokeenheten erkänner man inte detta utan söker på olika sätt bortförklara sitt ansvar. Om vållandet råder ingen tvekan. Obduktionsprotokollet är tydligt i detta fall.
De inblandade myndigheterna som polisen, åklagare etc liksom Patientnämnden har inte levt upp till kravet på oförvitlig objektivitet när det gäller att ge en sanningsenlig bild av händelsen som ledde till min hustrus död på Strokeenheten, Gävle lasarett den 25 maj 2022.

Två ord har fastnat i min hjärna som följd av vad jag fått uppleva om hur utredande tjänstemän och andra inblandade agerat.
Dessa ord är kameraderi (ett gammalt ord som närmast kan förstås som klickvälde och är svårt att ersätta). 

• Det förstnämnda – kameraderi – kännetecknas och utövas

• Det andra är servilitet (kan närmast översättas till underlägsenhet och kryperi).av tjänstemän med högre utbildning som jurister, åklagare, läkare, tekniker, civilingenjörer etc.

Servilitet kan i det här fallet härledas till tjänstemän på patientnämnden, IVO etc. Helt enkelt personer som skall granska andra myndigheter men genom sin låga rang (utbildning, tjänst, status) inte vågar agera på ett kraftfullt och korrekt sätt. Det jag här påstår är vad jag i mina kontakter med olika tjänstemän blivit vittne till ständigt. 

Det är bl a samlade upplevelser under tiden 13 maj 2022 tills nu. Men jag väntar fortfarande besked från IVO.
Att jag skriver detta är självklart för den förtvivlan jag känner över min hustrus död. Dels hade hon kunnat leva fortfarande om ”vården” tagit sitt ansvar. Men det gjorde den inte. Den vård min hustru hade rätt till och också alla andra medborgare, fick hon inte. Det som hände henne berodde på snålhet bl a. När jag då följer upp de s k utredningar som olika myndigheter gjort och gör blir slutsatsen att min hustru kunnat leva än i dag.

Men de myndigheter som har till uppgift att utreda hennes död har inte levt upp till en oförvitlig objektivitet om orsak, ansvariga och öppenhet så inser jag att detta är den normala ”hanteringen” när ”Kameraderi” och ”Servilitet” präglar utredningsförfarandet.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

Tel 0702954207

PS. Denna utveckling är självklart nödvändig att bryta. Men går detta om vi har samma människor i ledningen för Sverige som de vilka jag här nämner. För den som är intresserad av en förebild vill jag nämna Torsten Nothin som verkade under 30- och 40-talet. DS.