Förbundskansler Angela Merkels uttalanden, efter det senaste terrordådet i Tyskland, när en lastbil körde in på en julmarknad den 19 dec i Berlin/Breitscheidplatz och dödade 12 och skadade 48 personer.
-”Vi får inte låta oss lamslås av rädsla för nya attacker”
– Vi måste stå upp för det öppna och toleranta samhället”
-”Också när det känns tungt ska vi finna kraften att leva livet som vi i Tyskland vill leva: fria, tillsammans och öppna”
Jag undrar tvärtom om det inte vore bra att känna rädsla för nya attacker och vara på sin vakt?
Varför måste vi stå upp för det öppna och toleranta samhället, med sitt höga pris av döda och lemlästade människor?
Varför måste vi bara acceptera att ”en förhöjd hotbild är det nya normala?”
Europas öppenhet och tolerans missbrukas och hånas av de slutna och intoleranta från islams radikala anhängare, som kämpar för sharialag med ett medeltida kalifat.
Hur länge skall västs ledare med vackra ord dölja denna fara, som de genom sin gränslösa politik orsakat sina medborgare?
Asylrätten måste förändras efter dagens karta, den gamla stämmer inte längre.
Förlorat medborgarskap är ett måste liksom utvisning efter terrordåd oavsett landets regim.
Gör man sig skyldig till besinningslösa mord på oskyldiga medborgare har man förbrukat sina medborgerliga rättigheter.
Jag undrar hur familjer vars liv slagits i spillror, när de förlorat en kär anhörig känner?
Vill de fortsätta att leva tillsammans och öppet med potentiella terrorister?
Medborgarna sörjer tillsammans och med blommor, ljus hedras de döda, vilket blivit vår tids ritual mot det meningslösa våldet.
-”När skall den tyska rättsstaten komma tillbaka?”
-”När skall detta förbannade hyckleri upphöra?”
-”Det här är Merkels dödsoffer” är uttalanden från Marcus Pietzell, EU parlamentariker för Alternativ för Tyskland.
Med tanke på 220 döda i 22 terrorattacker i Europa bara i år, är dessa uttalanden mycket mer relevanta än Merkels och etablissemangets alla vackra, men tomma ord.
Civila måltavlor är nu av högsta prioritet när IS planerar nya attacker i Europa, som straff för förluster i Syrien, otrogna som otrogna är för dessa terrorister samma skrot och korn.
Svensk media oroar sig mer för att dessa bestialiska dåd skall gynna Europas nationalistiska partier än för att nya människoliv skall offras, allt inlindat i falska trösteord.
Svensk polis vill se bättre lastbilsskydd, vore inte ett bättre gränsskydd med asylstopp mer effektivt?
Jag undrar hur vår ärkebiskop känner när hennes valspråk ”Allah akbar/Gud är större” ständigt ekar innan människors liv släcks?
Tror hon att det stärker det kristna budskapet, som kyrkan tycks ha glömt i sin mångkulturella iver att andra religioner förstå?
Här hemma skall nu akademiker och vänsterliberala Anna Carlstedt utan erfarenhet av extremism bli den nya samordnaren för regeringens uppdrag mot våldsbejakande extremism.
Risken är stor att hon forsätter i samma misslyckade fotspår med fördelaktiga omskolningsprogram för både potentiella och hemvändande IS krigare, medan SD anhängare får sparken från uppdrag och jobb ute i landet.
Prestige står i vägen för att radikalt lägga om kurs bland EU:s politiska elit.
För dessa är fortsatt globalisering med federalism den enda rätta vägen oavsett förluster i människoliv.
Framgång för nationalistiska partier är det enda som kan lägga krokben för världens finansiella elits strävanden.
Inga krafter kommer att sparas för att stoppa denna utveckling med avgörande val för Europa under 2017.
När eliten går i otakt med sin befolkning och folket efter hand protesterar, då lever vi farligt, för makt är inget som de frivilligt avstår från.
Ibland har jag intrycket att prestige är en viktig framgångsfaktor för många politiska karriärer,