Bedömning av satsningarna på fossilfritt stål i Norrland
utifrån ett teknik- och marknadsperspektiv
Författare: Ekon.dr David Sundén, Lakeville
SP Skandinaviska I Policyinstitutet
https://policyinstitutet.se/wp-content/uploads/2023/11/Rapport-Fran-brunt-till-gront-Final2.pdf

Miljarder av skattepengar kommer att krävas för att grönt stål skall förverkligas, trots att allt fler varningar höjs, så även från denna utredning.

Bild från metal-supply.se

”Sammantagen bedömning
Stålindustrin globalt kommer under lång tid vara beroende av den traditionella processen och beräknas inte vara helt grön förrän tidigast 2070. Orsaken är inlåsningen i masugnstekniken och produktionen av
hematitbaserad järnmalm.

SSAB och H2GS kommer fortsatt vara konkurrensutsatta från brunt stål
Förutom fortsatt hård internationell konkurrens kommer både SSAB:s och H2GS lönsamhet även att prövas på den europeiska marknaden. Trots att flertalet europeiska tillverkare försöker minska sina CO2-utsläpp i de traditionella stålverken kan de inte förväntas nå helt fossilfri tillverkning förrän på relativt lång sikt.
Utbudet, både i och utanför Europa, av mer eller mindre brunt stål kommer därför att vara högt under lång tid framöver. Efterfrågan måste anpassa sig till detta faktum och slutkonsumenter kan inte förvänta sig tillgång till helt grönt stål i större mängder på lång tid.

Om efterfrågan på fossilfritt stål är stark och skapar lönsamhet kan flera av SSAB:s och H2GS europeiska konkurrenter relativt enkelt snabbt ställa om till fossilfritt stål via stålskrot för att täcka efterfrågan.
Flera europeiska stålverk genomför nu denna omställning med avsikt att ta andelar inom det framtida fossilfria marknadssegmentet.
På längre sikt måste därför SSAB och H2GS räkna med att fossilfritt stål i sig inte är en avgörande faktor för bolagens framgång. Fossilfritt stål kan visserligen bli en framgångsrik differentiering på kort sikt och
möjligtvis även på medellång sikt.
På lång sikt är läget annorlunda eftersom tillgången på fossilfritt stål över tid kommer att öka och i sig inte längre utgöra en konkurrensfördel.
SSAB och H2GS blir båda starkt beroende av priset på stålskrot.
SSAB:s behov av järnsvamp i hela Norden är knappt sju miljoner ton årligen från och med 2030. Det om allt stål tillverkas från järnsvamp utan inblandning av stålskrot. LKAB menar att de till 2030 kommer
producera 5,4 miljoner ton järnsvamp. Det täcker inte SSAB:s behov, det vill säga SSAB måste blanda in stålskrot med upp till 50 procent. H2GS hävdar att deras stål kommer tillverkas med knappt 50 procent inblandat stålskrot.
Utvecklingen av stålskrotsmarknaden är osäker. Den vertikala integreringen från stora stålproducenter, exempelvis ArcelorMittal, som köper upp skrotproducenter utgör ett hot för både SSAB och H2GS om
detta leder till att priset på skrot drivs upp. Dessutom förväntas flera av de europeiska traditionella stålverken att ställas om till ljusbågsugnar, vilket ökar den europeiska efterfrågan på skrot.
SSAB:s och H2GS elpriser blir beroende av LKAB:s satsningar på järnsvamp
SSAB:s sammanlagda ökade elbehov, cirka fyra TWh per år, är väl geografiskt utspritt till tre olika elområden i Norden, SE1, SE3 och FI. Behovet ryms troligtvis inom ramen för vad befintlig produktions och överföringskapacitet kan leverera utan större påverkan på systemet. H2GS behov av el i elområde SE1 uppgår till som minst tio TWh och på sikt som mest till 17 TWh. I detta avseende är H2GS mer känsligt än SSAB på grund av sitt större behov.
48 FRÅN BRUNT TILL GRÖNT SP SkandinaI Policyins. På lång sikt kommer SSAB och H2GS att möta en stor osäkerhet vad gäller elpriset på den nordiska elmarknaden. Det är en följd av att efterfrågan på el ökar generellt i Norden. I takt med att LKAB bygger ut sin järnsvampstillverkning i Kiruna kommer detta påverka elpriserna i elområde SE1.
Elbehovet är så omfattande att det riskerar att kannibalisera på affären
LKAB:s behov av el, 70 TWh per år, för att tillverka all fossilfri järnsvamp är långt bortom vad nuvarande elsystem kan leverera.

Omfattningen är dessutom så stor att den kommer påverka hela den nordiska elmarknaden. Produktionen enbart i Malmberget kommer utsätta hela det nordiska elsystemet för påfrestningar. Om utbyggnaden av elproduktion och elöverföring inte håller jämna steg med utbyggnaden av LKAB:s produktionskapacitet kommer priset på el att drivas upp. Denna effekt är utöver de elprishöjningar som riskerar följa av andra företags investeringar i elområde SE1.
Konsekvensen kan bli en kannibaliseringseffekt där LKAB:s investeringar driver upp elkostnaderna och gör LKAB:s, SSAB:s, H2GS och andra företags satsningar olönsamma. Inget av företagen har kommunicerat något rörande hur de avser att hantera problemen med elleveranser.

Företagen lägger alla ägg i en och samma korg
Satsningarna i Norrland är inte banbrytande, varken i teknisk eller kommersiell mening. De baseras på välkända tekniker utan omvälvande effekter på produktionskostnader, kvaliteten eller anläggningsstorlekar. Teknikerna kräver stora investeringar eftersom anläggningarna är kapitalintensiva och tar många år att färdigställa om alla förstudier och tillstånd inkluderas i tidplanen. Teknikerna i sig själva ger således inga konkurrensfördelar.
De största globala ståltillverkarna satsar på många olika tekniker på ett sätt som inte är möjligt för vare sig LKAB, SSAB eller H2GS. ArcelorMittal, världens näst största stålföretag med stora finansiella muskler,
investerar i princip i alla typer av möjliga framtida teknologier eftersom den framtida teknikutvecklingen är osäker.
I slutändan är LKAB:s enda komparativa fördel deras tillgång till järnmalm. SSAB:s enda komparativa fördel är eventuell framtida tillgång till LKAB:s järnsvamp som innebär att de kan producera fossilfritt stål.
H2GS har inga komparativa fördelar förutom att de är tidigt ute. Alla dessa fördelar kan snabbt suddas ut om någon av de mer banbrytande teknikerna visar sig kommersiellt framgångsrik eller den traditionella processen kan göras fossilfri. För sådana scenarier har inget av bolagen något motmedel – varken tekniskt eller ekonomiskt – eftersom de lagt alla ägg i en och samma korg.
De investeringar bolagen nu gör kan således vara föråldrade och olönsamma redan på medellång sikt utan att bolagen har några alternativ att falla tillbaka på.
SP FRÅN BRUNT TILL GRÖNT 49 Skandinaviska I Policyinstitutet”

————————————————————————————————————–

Men våra framkantspolitiker med miljötalibanerna bryr sig inte om utredningens alla varningar, de vill glassa sig i EU:s korridorer, precis som de ignorerade varningar från experter och revisionsverket om fortsatt massinvandring och amnesti för ljugande ensamkommande barn upp till 40 år.

Samma förlopp återkommer som vid Maud Olofssons Nuon affär, där 58 miljarder av skattepengar regnade bort och vid Post Nord affären, där lönsamhet med Danmark gjorde att posten numera inte delas ut i glesbygd och att ett frimärke kostar 15 kr.

I fjol höjde Postnords vd Annemarie Gardshol sin egen lön till 842 000 kronor i månaden, så Ruter Dam med feminister måste vara mycket nöjda. Men hon surar väl över att hon ligger efter Vattenfalls VD Anna Borg med hennes månadslön på 1, 3 miljoner.

Inte konstigt att brevbärare blev övertaliga, att avgifter för Post Nords tjänster hela tiden chock höjs och postutdelning sker bara tre ggr/vecka.

Statliga verks excesser vore något för Magdalena Andersson (S) att ta tag i, istället för att hovera sig över att att barn svälter och att den statliga straffskatten inte höjs fort nog på flit och hårt arbete, för de som passerat 51.200 kr i månadslön från i år.

Samma skatteslöseri i Bryssel som i Sverige. Bild från DN.se

Som om inte satsningen på grönt stål vore nog för oss skattebetalare, så återkommer regeringens miljöprövningar, som ytterligare kommer att driva upp el.priset. Självklart vill regeringen fortsätta med landets paradgren, att vara bäst i EU klassen.

”En oacceptabel påverkan på kraftsystemet, elproduktionen och Sveriges elpriser. Det väntar efter årsskiftet när landets vattenkraftverk ska genomgå omfattande miljöprövningar, visar Svenska kraftnäts simuleringar….” https://www.tn.se/hallbarhet/33250/miljoprovningar-skapar-ny-elkris-oacceptabel-paverkan/