”Tilläggsanmälan till den nu pågående utredningen vid IVO rörande Anna-Greta Ljungbeck född 371021-8904 

Den 15 februari 2023 besökte jag och min dotter Åsa, Gävle sjukhus för samtal med bl a chefsläkaren Lars Svennberg om vården av min hustru Anna-Greta Ljungbecktiden 13-25 maj. Närvarande var också chefen för strokeenheten Stefan Soneberg.
Refererande till vårt samtal.
Min hustru togs den 13 maj in på Gävle sjukhus för en akut stroke.
Efter den akuta behandlingen lades hon in på strokeenheten. (Tilläggas kan att hon av behandlande läkare på ”akuten” ansågs vara klart rehabiliteringsbar
och borde efter hemkomsten återkomma om tre månader för kontroll). Hon ansåg emellertid böra stanna på strokeenheten för fortsatt observation och kontroll någon tid.

Eftersom personalresurserna på strokeenheten påstods  vara otillräckliga lades hon in på patientrummet utan att någon vårdare var kvar och bevakade henne i rummet. Förklaringen av utebliven tillsyn trots hennes stroke påstods grundas på hennes – trots stroken – relativt goda ”allmäntillstånd”. Denna ansvarslöshet trots hennes stroke fick emellertid till följd att hon ramlade ur sängen och skadade sig så illa att hon avled den 25 maj.

Faktum innebär därför att min hustru avled av orsaker grundade på brister som måste hänföras till utebliven vård pga av ansvarslöshet. Självklart borde ansvariga på enheten insett att en person som nyligen fått en stroke inte kan lämnas ensam utan vård.
Förvånande är också att jag hennes man inte kontaktades när olyckan inträffat. Att jag fick vetskap om olyckan berodde på att jag själv ringde strokeenheten någon dag senare. Svaret jag då fick gjorde mig chockerad. ”Vi ville inte störa”.

Självklart hade jag kommit vilken tid som helst på dygnet och inget hade kunnat hindra mig.
Jag kan därför inte frigöra mig från den fruktansvärda tanken att min hustru dog en för tidig död till följd av bristande vård och omsorg.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 8059 Gävle”

”Patient dog – fick felaktig dos av blodförtunnande medicin,
Gefle Dagblad den 22 februari.
En patient fick en hjärtinfarkt och behövde ändra doseringen av sin blodförtunnande medicin. Men på grund av misskommunikation fick personen istället mer medicin. Två månader senare avled personen.”
Nu görs en Lex Maria anmälan
https://www.gd.se/2023-02-22/patient-dog–fick-felaktig-dos-av-blodfortunnande-medicin

Obs. Märk att det är samma chefsläkare som hade hand om min hustru! meddelar Olle Ljungbeck!

———————————————————————————————————–

Att inte få upprättelse och bekräftelse med ord, Ja, vi gjorde fel…… skapar endast bitterhet och avstannat sorgearbete. Vården sluter sig ofta samman och blundar för sina egna fel och allt fortsätter som förut.

Tyvärr är det allt för många felbedömda och felbehandlade patienter med anhöriga som tvingas ut i ensam golgatavandring, som gör själen tung. Att få en ursäkt med rätt ger inte Olle Ljungbeck sin hustru tillbaka, men saknads-sorgen kan få handtag så den blir mindre tung att bära.

Bild från bokus.com

I nio noveller och fyra dikter skriver Emma Frey-Skøtt inkännande om hur det kan kännas att sakna och sörja. Hon beskriver starka känslor med få ord. Tyvärr har vårdarbetare precis som politiker för många ord, som omöjliggör äkta lyssnarskap. Att bara hålla tyst och lyssna är nog den svåraste konsten av alla.