Att vara en ung feminist i Sverige är fint och med rätt värdegrund kan de komma hur långt som helst med osaklighet och osanningar.
När SvD på kultursidan den 19 oktober hade rubriken ”Pascalidou och Bergfeldt flyter på samma våg.” Då borde tidningens läsare förstå dessa damers falska skepnader. De rider på en aktivistvåg med en högljudd följarskara i släptåg, i stället för att bevaka skeenden så påverkar de dem efter sin egen feministiska agenda. Och skribenten Axel Andén, chefredaktör på Haparandabladet konstaterar, det vi utanför åsiktskorridoren redan vet, att på systemmedias redaktioner är reglerna olika för olika medarbetare, i proportion till hur kända de är.
https://www.svd.se/pascalidou-och-bergfeldt-flyter-pa-samma-vag
Här är några värstingar, som Bitte Assarmo tar upp i https://detgodasamhallet.com/2021/10/20/bitte-assarmo-problemet-med-overprivilegierade-kvinnliga-journalister/
Deras alster bygger mest på korrekta känslor i stället för tillgängliga fakta, vilket visat sig mycket lönsamt i deras karriärtrappa.
- Frida Boisen = Aschbergs kuttersmycke
- Cissi Wallin = leder feministligan som hatar vita män
- Catarina Bergfeldt = aktivisternas aktivist på SVT
- Magda Gard = Expressens idol, med budskapet att Sverige dödar afghanska barn
- Alexandra Pascalidou = Expressens och SVT:s utvalda för att avslöja strukturell rasism och sin egen upphöjdhet
”För en tid sedan publicerade Expressen en mycket närgången artikel om den flicka som varit försvunnen i januari och som nu kommit tillbaka till sin familj i Linköping. Artikeln var skriven av Alexandra Pascalidou, som anlitades av Expressen redan då flickan försvann i vintras, och den var så indiskret att tidningen nu plockat bort den från webben med en urskuldande text. Men Pascalidou själv tar inget ansvar för sitt felsteg. Istället valde hon att på sitt Instagramkonto hänga ut den privatperson som uppmärksammat den integritetskränkande publiceringen, med namn och bild och anklagelser om rasism….”
Gemensamt för dem alla är egotrippande självgodhet och då måste andra svärtas ner, för att läsare/lyssnare deras glans skall se.
K-O Arnstbergs summering om PK folket är mycket träffande även på ovan angivna feminister; ”PK-folket är värdegrundstroende. De har frånsagt sig rätten att tänka själva och bilda sig en uppfattning i samhällsviktiga frågor.” Nya tider 42/2021 recension av PK-folket männen och PK -folket kvinnorna.
Hon avslutar sin artikel i Det Goda Samhället med att ”kvinnlig godhet behöver manliga gränsdragningar.”
Men så fort en (vit medelålders) man försöker dra gränsen för naiv godhet, då jävlar kommer hela Cissi Wallins garde sättande med anklagelser om strukturellt kvinnoförtryck, så insikten blir snabbt; att hålla tyst. Därför eskalerar deras gränslöshet i takt med deras godhetspositionering.
Till sist om läs ork finns kvar, tag del av Bitte Assarmos inlägg i Det Goda samhället. Utgångspunkt är Järvamödrars krav på samhället, men de ställer inga på sig själva och inte inrikesminister Damberg heller. Han bara lallar med.
https://detgodasamhallet.com/2021/10/26/bitte-assarmo-darfor-tror-vissa-samhallsgrupper-att-andra-ar-ansvariga-for-deras-garningar-och-underlatelser/
Tänk att diskussionen manligt- kvinnligt eller kvinnligt-manligt alltid skall vara så aktuell sedan om man backar bandet kan man lugnt skriva att August Strindberg är
ständigt på tapeten inte alls så misogyn som ytliga läsare vill göra gällande det påstås att när han skulle begravas slöt människor upp i oanade skaror
Min bekant är svårt beroende av relationsserier typ bonde söker fru och gift vid första ögonkastet samt bachelor i olika tappningar. Själv tycker jag det är blaj men det får stå för mig, var och en får ju förstöra sin utmätta tid på jorden
Det finns mycket förstörelse tid från SVT, bakomliggande orsaker till att landet ser ut som det gör är tabu att gräva i. Skådespel för folket så håller de sig lugna, det praktiserade redan romarriket. Men allt har ett slut, men det lär inte hända under min återstående livstid, sedan börjar allt omigen.
Inom de rödgrönbrunas propagandamaskin, SVT, finns enstaka medarbetare som går på gränsen till att vara icke-PK. Ett exempel verkar vara Anders Holmberg i SVT Agenda. Förr hade vi även Janne Josefsson i SVT Uppdrag Granskning.
Ja, och programmet 30 min är också sevärt med Holmberg. Tyvärr är dagens Uppdrag Granskning mer avslaget, ”det är inte min bild av läget” och ”vi tar det till oss” sedan är det klart.