Nyligen tog utbildningsminiter Anna Ekström (S) emot utredningen ”En mer likvärdig skola” från Björn Åstrand. Nu skall platser reserveras i bra skolor för elever med invandrarbakgrund, som har låg prestationsförmåga.
Nu hoppas jag verkligen att remissinstanserna ställer frågan ”Varför ökad likvärdighet?”
Föräldrar som månar om sina barn och inte vill att deras avkomma skall tvingas tampas i skolor där både trygghet och kunskapsinlärning lyser med sin frånvaro, skall givetvis straffas. Att föräldrar med invandrarbakgrund har samma möjlighet till fritt skolval vill inte regeringen låtsas om.
Att ta sig > 600 mil under svåra strapatser till bidragsparadiset finns kapacitet till, men inte att assimilera sig till det nya landets påbud.
Regeringen och dess verkställande organ behandlar luttrade migranter som små barn, som skall skyddas, värnas och försörjas utan minsta krav. Utredarens alibi är att alla nyanlända familjer, vars avkomma inte får chansen till tidig anmälan till bra skolor, är skrämmande ojämlikt. Att fjäska för regeringens politik brukar löna sig för tillsatta utredare.
Att ta ett nytt Luciabeslut kommer inte på fråga, trots kommuner i ekonomiskt obestånd, fördubblad arbetslöshet och dominoeffekt av permitteringar och konkurser i näringslivet. Tvärtom, nu ropar vänstern med centerns och liberalernas ungdomsförbund att alla som passerar gränsen får PUT och rätt till livstids försörjning.
Dessa unga, med utomeuropisk hemvist, som inte kan språket skall självklart snabbt knuffas in i en vanlig skolklass och där kräva mycket stöd och hjälp, så att alla elever blir likvärdigt dåliga. Det är jämlikhet för regeringen.
Varför kan inte utbildningsministern i stället kräva en utredning om varför elever med invandrarbakgrund oftare misslyckas i skolan jämfört med etniskt svenska elever?
Där krav ställs att tränga djupare i orsakssamband än till trångboddhet och ringa föräldrastöd?
En patriarkalisk kultur där respekt står i högsätet och där vår hyllade konsensusdogm föraktas får inte synliggöras, för då är det lika värdet i fara, som den dysfunktionella migrationspolitiken vilar på.
Författaren Nicolai Sennels bok ”Helig vrede – bland kriminella muslimer” är förmodligen bannlyst på regeringskansliet.
I en sådan utredning borde också konsekvenserna av ”giftiga ingiften” få stor plats.
Motoriska som kognitiva svårigheter är resultatet av många kusingiften, det är min erfarenhet från hembesök under yrkestiden. Men om detta får ingen berätta. Från Danmark finns studier om överrepresentation av sk. bokstavsbarn hos invandrarbarn i förskolan, men i Sverige är det knäpptyst.
Att förbjuda kusingiften skulle också innebära att tusentals unga flickor slapp få sina liv förstörda och att skolbänkar inte skulle stå tomma vid terminsstarten.
Detta vet den feministiska regeringen mycket väl om. Om förbud verkställas med utvisning för föräldrar som bryter mot detta, då skulle Löfvens röstunderlag snabbt sina. I stället slår man sig i vanlig ordning för bröstet och låter miljonerna rulla till
”VÄLKOMMEN TILL HEDERSFÖRTRYCK.SE
Hedersförtryck.se drivs av Länsstyrelsen Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland arbetar på uppdrag av regeringen mot hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer som t.ex. barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor.”
Mig veterligen har aldrig förbud mot kusingiften lämnats som förslag till regeringen från detta kompetensteam, så ”Välkommen till hedersförtryck.se” är en passande titel.
Personer möts däremot av en vacker inledning, när de går in på länstyrelsens hemsida.
”Det man inte frågar efter finns inte. Det man inte vet, att man inte vet, kan man inte hitta”
Nej, om ”giftiga ingiften” eller avgrundsdjupa kulturskillnader frågar ingen och om detta få ingen veta och absolut inte hitta. Därför får förtrycket fortsätta med den feministiska regeringens välsignelser, som prioriterar makten och offrar unga kvinnor.
Relaterade källor
http://www.hedersfortryck.se/kompetensteamet/nationella-stodtelefonen/