Owen Jones är brittisk journalist och författare och är en av Storbritanniens mest kända samhällsdebattörer.
”I USA kallas de för white trash i Storbritannien benämner man dem nedlåtande för chavs: traditionell arbetarklass, människor med låg lön och små möjligheter att påverka sin livssituation. Eller de karaktäriseras i sin mest stereotypa och hatade form: korkade, våldsamma och kriminella, människor som gärna går på bidrag och förökar sig som djur.
I boken ”Chavs -föraktet för arbetarklassen” undersöker Jones hur det blev accepterat att håna och se ner på arbetare. Genom att rikta människors missnöje mot en grupp som har det sämre ställt, kan de som sitter på den ekonomiska makten rättfärdiga de växande ekonomiska och sociala orättvisorna i samhället –och förhindra verkligt engagemang för att förändra…..”
Jones klumpar ihop invandrare med värdlandets arbetare, att båda dessa grupper är marginaliserade, men detta synsätt stämmer inte med svenska förhållanden, där invandrare, nysvenskar, nyanlända är rikligt bidragskompenserade och har förturer till bostad, låtasarbeten och ett muslimskt hänsynstagande utan slut i samhället.
Vad som är det största sveket är att gamla arbetarpartier, demokrater, labour, socialdemokrater har tagit på sig ledartröjan i detta förakt inför de som de skall representera. Därefter förfasar de sig över Brexit, Trump och över Europas alla nationsvänliga (som kallas högerextrema) partier. I dag är det den politiska adeln som sitter högst upp i klassamhället med sina lojala karriärklättrande undersåtar strax inunder.
Löfven har nu utnämnt nationalism som sin huvudfiende inför EU valet. Han är nu ute i Europa och saluför sina springpojkstjänster, där socialisterna gör nya försök att demonisera arbetarna och deras nya partier. Storhetsvansinnet blommar åter ut, när karln ropar ut att det är bara jag och mitt parti som kan rädda demokratin och på hemmaplan råder självförhärligande av Bilderbergarnas Annie Lööf, som visst ska rädda hela EU och föra in Europa på rätt väg.
Liberaler hyser förakt för allt som utgör grundbulten i en demokrati, vår nationskänsla, vårt gemensamma förflutna och vägrar inse att nationalstaten är bärande balkar i en demokrati. Denna globala elit hyllar federalism med överstatslighet, älskar sina friheter och massinvandring, som är det mest effektiva medlet för söndring och upplösning av samhället. Lyssnar gör de endast på muslimers orättmätiga krav och slår direkt till dövörat, när värdlandets folk protesterar mot diskriminering och orättvisor. Då är det så skönt att bunta ihop dem till nationalister, populister och stämpla dem som rasister och allmänt dumma i huvudet.
Jag undrar om inte SD nu är på fel väg inför EU-valet?
Först slopat utträdeskrav och nu skall de inte ens samarbeta med nationalistiska partier, utan med konservativa EU kritiker.
Här finns stor risk att luttrade och trogna väljare kommer att ”hålla distansen” till Åkesson med partibröder. Rättfärdigande av public service, tveksamhet kring Nato, lämna EU, blev ett vara kvar, asylstopp ersätts av floskelfyllda ord om förbättrad integrering, senfärdig kritik mot FN:s migrationsavtal (CGM) och uteslutning av duktiga och orädda medlemmar, bådar inte gott.
Tänk att det alltid är samma rotborstmentalitet hos människan, som klättrar uppåt. Släta sidan upp och den hårda borsten ner. Det slår aldrig fel i historien att de förtryckta ger igen som nya förtryckare och missnöjda bildar nya partier, som Politisk Vändpunkt, Reformisterna och Alternativ för Sverige.
Jag känner oro över SD:s glidning från sina gamla löften och undrar om partiet framöver kommer att tillhöra ….de som sitter på den ekonomiska makten, som rättfärdigar de växande ekonomiska och sociala orättvisorna i samhället –och förhindrar verkligt engagemang för att förändra…..
Tacksam för Era synpunkter!
Källor:
http://www.friatider.se/l-fven-kommer-aldrig-tolerera-nationalism
http://www.friatider.se/l-fven-bara-jag-och-mitt-parti-kan-r-dda-demokratin-i-europa
http://www.friatider.se/l-f-siktar-p-att-dominera-ven-eu-valet-jag-viker-mig-inte
Man har ju än så länge ”säkrat” en plats i Riksdagen. Det är bara en tidsfråga innan vilka som träder fram och är ”fåraherdarna i ulvakläder”. Tror inte SD blir speciellt gamla om DE inte tillför folket något. Politiskt har ju SD lurat sina väljare. Man gjorde i smyg en tvärvändning, efter Åkessons s.k. utbrändhet. SD har rättat in sig i ledet och detta visar ju bara på att De är all i slutänden ”stöpta” i samma form trots alla avledande manövrar. Frågan är inte om utan NÄR kommer dom?
Tragiskt och oroväckande är SD:s smygande in i 7-klövern.
Jag är rädd att SD förändras åt fel håll. Tappar sin inre kärna.
Jag delar Din rädsla!
Det är som en naturlag, detta att partier glider bort från sina tidiga ideal.
Vi har nämnd det förut: Socialdemokraterna knoppade år 1917 av sig en ”kalv”, som tyckte att partiet hade övergett Marx. Kalven bytte namn flera gånger, och heter nu Vänsterpartiet.
Kristdemokraterna övergav abortmotståndet, varvid även där en del medlemmar knoppades av. De bildade ett nytt parti som heter Kristna Värdepartiet (sökord).
Sverigedemokraterna har också fött en ”kalv”, som heter Alternativ för Sverige.
Och så har vi Miljöpartiet, som alldeles nyligen knoppade av sig till Partiet Vändpunkt
(sökord).
Reformisterna verkar inte vilja bilda eget parti, utan nöjer sig med att vara lockbete åt moderpartiet.
Däremot verkat Liberalerna och Centern hålla ihop, hjälpligt.