Alltid lika roligt med återkoppling. Här är en berättelse från signaturen ”Sjömansson” som läste mitt inlägg om ”Min röda ungdom”, som inspirerade mig till återpubliceringen för nya läsare, efter att ha läst Kalle Strokirks bok ”De uppkäftiga.”

https://word.harrietsblogg.se/2018/06/17/nar-68-orna-tog-makten-for-att-nu-sitta-pa-pottkanten/

 Sjömansson beskriver sin ungdoms engagemang i politiken och hade nästan nyktrat till, när jag med mina röda banemän skanderade ”USA ut ur Vietnam” i Göteborg i slutet på 60-talet. Vilket i och för sig var riktigt, men vi var totalt blinda för kommunismens framfart och destruktiva innehåll för människan.
……………………………………………………………………………………………………

”Kalle Strokirks bok ”De uppkäftiga”, som Harriet tipsade om nyligen, är nu läst och befunnen både roande och viktig. Rent av nödvändig för den som vill förstå hur det kunde gå till i det röda lägret på 1960-talet och framåt, en tid då vänstern ändrade profil från nationalism hopsydd med internationalism till att istället bli globalistisk.

Jag blev i själen förflyttad till 1940/50-talet, dvs något decennium före starten av denna story, men likväl full av igenkänningar.

Nu får vi skilja på olika strömningar inom det röda lägret: arbetarnas gemenskap rep. studenternas dito.

I min födelse- och uppväxtort, bestod den kommunistiska ungdomsklubben av nästan enbart jobbare.  När vi hade ärende till Stockholm, exv vid 1 Maj, kom vi nära SKU:s ”överklass” vilka vi köpta tidskriften Clarté av.

Det fanns inget agg mellan de båda kategorierna, tvärt om. Vi var bara tacksamma att så många ”lärda människor” hade samma ideologi som vi, vilket gav oss känslan av bekräftelse. Det var denna ”intelligentia” som skötte våra resor till fredsfestivalerna i Östeuropa vartannat år. De flesta ”rödingar” var alltså fortfarande rejäla jobbare, respektive ansvarsfulla intellektuella.

Rödvinsvänstern, som boken ”De uppkäftiga” beskriver, kom senare, och då var jag redan i färd med att checka ut från sällskapet, bortsett från ett gästspel i syndikalismen. Även där dominerade gubbar i blåställ, och piprök i den trånga möteslokalen.

Senare fasades de ut, och en ny generation, delvis med koppling till AFA, fasades in.

Men nu hade jag lämnat även det lägret bakom mig, och gick istället in för antroposofin. Där hanteras både aktuella och tidlösa frågor.  www.waldorf.se    www.vidarrehab.se   Filmen Kampen om hälsoparadigmet (sökord) ej att förglömma.”

Sjömansson