Nu förstår jag ingenting.

Hur kan SD vara positiva till public service förslaget om skattepliktig Radio/TV licens och samtidigt jämföra det rödfärgade SVT med DDR?

Nu skall varje person betala 1300 kr varje år oavsett om vi tittar eller lyssnar på programutbudet. Kanske detta blir något för handeln, att ta betalt från alla som går in i en affär även om de inte köper något?

Tror SD att det räcker med att ändra lite på en bils detaljer, till exempel nya fälgar, backspeglar för att de skall få annan effekt från motorn?

Angelika Bengtsson, SD:s representant i public service kommittén försöker sitta på två stolar samtidigt och ju fler frågor hon får i Samhällsnytts intervju, desto närmare kommer golvet.
https://samnytt.se/sd-stodjer-propagandaskatten-svt-gor-manga-bra-program/

Att jämföra skatten med begravningsavgiften håller inte. Att dö är obligatoriskt, men att se på TV är frivilligt.

Vad blir politikernas nästa drag? Extra avgifter för att promenera, köra bil, åka tåg, rösta etc utöver landets rekord i skatteuttag. Det spånas nog vilt i Arvfurstens palats om bästa förslaget, för ökad politikermakt.

Att svassa för motståndare i tron om större väljaracceptans, brukar inte vara någon framgångsrik strategi. Misstaget, som politiker ständigt gör är att de tar sina väljare för givna. De betraktar sina kärnväljare som livegna och blir lika upprörda varje gång, de ser att båset är tomt.

Trump, Brexit, Euro valen är exempel på hur stort avståndet är mellan folket och den politiska eliten. Gamla ideal brukar hyvlas av ju högre man klättrar och desto mer ”syns rumpan”.

I dag är väljarnas rörlighet större än någonsin, att vela, byta stol, mumla vid besvärliga frågor utan klara åsikter gör att partierna tappar kompassen och väljarstöd.

Vägen mot begravningsakten kan då närma sig, fortare än ledningen tror, det har miljöpartiet blivit varse.