Gästkrönikör Karin Ferm närmar sig nu slutet på serien om ”Regeringars största misstag”. Den sista delen kommer under veckan med en sammanfattning av länkar till tidigare delar, för nya läsare. Detta inlägg handlar om misstaget när kyrkan skildes från staten
………………………………………………………………………………………………………

Kristna värderingar försvann utan samarbetsavtal
Misstaget var att staten och kyrkan inte skrev ett bindande samarbetsavtal, där staten förband sig att för all framtid behålla de kristna värderingar som landet styrts av ändå sedan kristendomen infördes i Sverige.
De kristna värderingarna är lika mycket Svenska statens historiska arv, som det är kyrkans, något som är viktigt för framtiden.

Ett samarbetsavtal, där kyrkans och statens olika intresseområden är klart och tydligt markerade.
Ett samarbete, istället för som nu helt ha klippt banden.
I samarbetsavtalet borde det också vara inskrivet att det inte skulle finnas några religiösa undantag i lagar och förordningar, oavsett religion.

Religionsfrihet 
Religionsfrihet innebär inte att några religioner ska ha rätt att påverka svenska staten och dess lagar och arbetssätt.
Religionsfrihet innebär INTE att, de som har en annan tro, en annan religion, får vägra respektera de kristna värderingar som vårt land är uppbyggt kring.
Religionsfrihet innebär FRIHET att tro på vilken religion människorna vill, eller FRIHET FRÅN religion i det dagliga livet.

Religion är något personligt, och det borde vara inskrivet och förtydligat i lagtexten att ingen får påtvinga andra sina religiösa åsikter eller förfölja andra som har en annan tro.
Något som förr var en självklarhet i Sverige.

Kyrkan en politisk plattform
Kyrkan skulle ha skrivit in i sina ”stadgar” att de skulle hålla sig borta från politiska frågor och ägna sig åt de teologiska frågorna. Helt enkelt vara en kristen religiös församling, utan inblandning av andra religioner.

Vad som binder samman samhället och kyrkan är värderingar, kulturarvet, traditionerna och en kristen värdegrund.
Idag har flera ideologiska fraktioner som INTE delar de kristna värderingarna, infiltrerat Kyrkans organisation, och det är dags att de troende tar tillbaka kyrkan.

Många svenskar har gått ur kyrkan, på grund av att kyrkan mer och mer blivit en politisk plattform, där den socialistiska värdegrunden tagit över.

Vi känner inte igen den kyrka vi växte upp med!

Men det är inte försent att ändra på detta.
 Därför är det viktigt att RÖSTA I VALET 2017!

Viktigt även för oss som inte är aktivt troende, men kvar i kyrkan av tradition och gammal vana.

Viktigt för vi vill:

1 * Behålla de Kristna värderingarna

2 * Skydda vårt kristna kulturarv, för den kristna kulturen är en stor del av vårt samhälle.

3 * Kyrkan är en stor del av vårt historiska arv, och vi måste hindra att andra tar det ifrån oss.

4* Hjälpa de som vill konvertera till kristendomen och ta till sig de KRISTNA värdegrunderna.

5 * Behålla de kristna traditionerna och högtiderna.

6 * Kristna värderingar är, oavsett om vi är troende eller inte, en del av vårt sätt att tänka och interagera med varandra.

7 * Något som håller samman oss som ETT FOLK och ETT SAMHÄLLE. Oavsett politisk hemvist.

Så du som vill värna om Sverige som ett land att bevara och förvalta, GÅ OCH RÖSTA I VALET 2017!
NÄR SNÅLHETEN BEDROG VISHETEN!
Förlåt, det har inte funnits någon ”vishet” inom 7-klövern på över 50 år!”

Länkar
https://www.svenskakyrkan.se/historik
http://popularhistoria.se/artiklar/kyrkan-och-staten-en-historisk-separation/

……………………………………………………………………………………………………

Förr gick folk med i kyrkan för att de hade tro, nu lämnar de den av samma skäl.
 ”Allahu Akbar” är vår ärkebiskops valspråk. Samma som IS-krigarna ropar innan de skär halsen av otrogna. Hennes nära vän biskop Eva Brunne i Stockholm önskade ta bort alla kristna symboler i Svenska sjömanskyrkan för att inte såra andra med annan tro.
Kristna förföljs, men kyrkans omsorg ägnas mer åt förföljarna. Dagens kyrka har helt förlorat den lodrätta kompassen, medan den vågrätta har tappats bort av vänstern. Ingen av dem kan längre skilja på vad som är ont och gott, för båda önskar nya själar.
Tyvärr har vår Herre ofta hamnat i dåligt sällskap efter hans sons tid på jorden.

För intresserade se inlägg under kategori ”Kyrkan.”