Drottninggatan kl.14.53 den 7 april

Det som alla visste skulle hända förr eller senare, hände i går på Drottninggatan i Stockholm.

En lastbil kapades och mejade ner fotgängare, kl. 14.53 gick larmet efter ett nytt vansinnedåd.

Jag är oerhört glad att min dotter i Stockholm befann sig en bit därifrån, när den oberäkneliga slumpen dyker upp mitt i livet.

Fyra personer har hitintills förlorat livet och svårt skadade finns kvar på sjukhusen.

Polis, räddningstjänst, sjukhuspersonal har gjort ett mycket förtjänstfullt arbete och statsministern har uppträtt värdigt och mycket tidigt talat om ett terrordåd, med de andra partiledarna bakom sig.

En misstänkt är anhållen och polis dammsuger efter nya spår.

Vackra trösteord om hopp, enighet och människokärlek förkunnas, blommor och ljus kommer att nedläggas.

Vi har hört det förut, efter de senaste dåden i London, Berlin och Nice, samma uttalanden om att vi inte skall vara rädda, inte vika oss för våldet och fortsätta att leva våra liv som förut.

Kondoleanser från världens ledare strömmar in, om att vi står enade i kampen mot terrorn.

Terrorism bekämpas, men grundorsaken glöms och göms

– Ingen nämner att vi skall stå enade i kampen mot den globala, finansiella elitens jakt på profit och om spåren i dess konflikthärdar, när man låtsas exportera demokrati till Mellanöstern.

– Ingen nämner krigsindustrins smörjmedel, kampen om naturtillgångarna.

– Ingen nämner nyliberalismens ökade orättvisor, där rika gnuggar händrena och de fattiga får det allt sämre.

-Ingen nämner om asylregler och konventioner om mänskligas rättigheter (som utformades efter andra världskrigets många dåliga samveten) och som inte är anpassade till dagens migrationsströmmar.

-Ingen nämner om hur Soros och hans gelikars smörjer migrationsströmmarna till Europa under humanitetens täckmantel, får att nå målet total kontroll på världens ekonomi. Nationalstater utgör bara hinder och nationalister skall bekämpas, vilket deras lakejer ständigt gör.

Medborgare som varnat för is-sympatisörer och återvändare har hånats och förlöjligats. Rekommenderat botmedel  för återanpassning har varit mysiga fikastunder, gemensam korvgrillning och diverse förmåner från Stockholms röd-grö-rosa styre.

Vi som varnat och för flera årtionden sedan berättat om krock mellan islam och väst har bara fått skäll för visad omänsklighet.

På twitter är nu rädslan stor att detta vansinnedåd skall gynna SD, då förstår man hur djupt det intellektuella förfallet har nått.

Nu skall vi plötsligt ta hand om varandra och tillsammans ta hand om Sverige, vars multikulturella framtid vi bara fick acceptera  1975 utan ett uns av demokrati.

Upprepning av repertoaren sker av Europas ledare efter återkommande terrordåd.

Öppna gränser kräver människoliv

Kapitalet vill inte ha några begränsningar, det vill röra sig fritt utan hämningar. EU med sina friheter ett utmärkt smörjmedel till en ny världsordning, att priset är människoliv är sekundärt.

Tyskland och Sverige har varit hyllade föredömen med sina öppna gränser, där alla oavsett vandel och härkomst har fått komma in och där media kallat alla för flyktingar oavsett skäl att vara här.

Misstänkta och återvändande terrorister har behandlas med silkesvantar, inflation har fått ske med nya pass utan eftertanke. Parallellsamhällen med egna lagar har fått växa upp och destruktiva gärningar från invandrare har bortförklaras och hedersförtryck har gömts i deras kultur.

Allt medan landets resurser har tömts.

Vilket eldorado Europa med Sverige varit och är för fundamentalister inom islam. Bidrag och välfärd utan motkrav har varit smörjmedel till terrorgärningar och Sveriges export av IS terrorister är välkänd bakom vårt humana förkläde.

Det farligaste är inte de ondas gärningar utan de godas tystnad och medansvar till dagens terrordåd. Deras mångåriga översitteri och förföljelse av de som protesterat har underlättat för terrorister att röra sig fritt.

Jag kommer åter att tänka på den sista repliken av löjtnanten i Bo Widebergs dramafilm ”Ådalen 31”, där arbetare blev skjutna av militär när de demonstrerade för bättre villkor.

Men vem stöpte kulorna?