Är modeorden för dagen.

I traditionell media tävlar ledarskribenter och etablerade debattörer om förklaringsmodeller.

Jag håller med om det mesta, med en skillnad att vi har olika åsikter om bubblornas och nyheternas producenter.

I Östgöta Correspondenten 2017-01-07 skriver Anna Lindberg, ansvarig utgivare att ”Journalistik motgift mot populism.”

Hon skriver långt och mycket om ett tufft 2016 för journalistiken, bland annat om faktaresistent populism, som bara journalisterna i MSM kan rädda medborgarna ifrån.

Motvikten mot detta elände är att låta båda sidor i en konflikt komma till tals, att rapportera snabbt och tydligt, ställa raka följdfrågor och bedöma källors trovärdighet. Jag håller med till 100 % och inser att tidningen har mycket att jobba med.

Skillnaden, skriver hon, mellan journalistiken och populismens retorik är att det bara är journalisten som rakryggat erkänner att man haft fel, tillåt mig le.

Hon avslutar med att uppmana oss med feedback till tidningen, så skall den tas emot med allvar.

Förmodligen menas därmed att åsikter åker i papperskorgen om de inte stämmer överens med tidningens och dess värdegrund, inte minst i flyktingpolitiken, det är verkligheten.

Filterbubblor

Med filterbubblor menas att vi väljer att bli bekräftade av människor som tycker som vi själva, vilket gör att vi inte tar emot information som vi inte gillar eller som går emot vår egen uppfattning.  Ofta ställs fria medier, facebook och bloggar i skamvrån.

Helt bortglömt verkar vara att hela samhället är uppbyggt av filterbubblor, från café latte drickande journalister på söder, innerstadens surdegsbakande balkongbiologer, näringslivstoppar som kliar varandra på ryggen och riksdagsmän som aldrig behövt välja mellan margarin och toapapper veckan före lön osv.

Utsortering av oliktänkande är vad det handlar om från makthavarna och deras lakejer, när nätet ger mer och bättre kunskap än från deras egen tomma retorikburk. 

Alla är överens i Sälen om att svenskt försvar behöver akut förstärkning, men utan tillskott av pengar. Statsministern lever i det blå och bara bluddrar på om sånt han knappast själv tror på.

Migrationen sker på löpande räkning och den totala årskostnaden har nog passerat 200 miljarder för länge sedan, men att sköta sin första uppgift att skydda medborgarna från yttre makt, då finns det inte en ynka slant.

Den politiska eliten påminner mig om pladdrande papegojor som sitter i elfenbenstorn. Om de flyger ut, utan skydd av starka hökar, så finns risk att de åker på stryk i sina berikande områden.

Falska Nyheter

Falska Nyheter är nu mycket i ropet och alla makthavare riktar blicken mot Ryssland som står för desinformation och som har påverkat valet i USA, med Putin som dirigent.

”Attacker på ett lands demokratiska processer är fullständigt oacceptabla” säger utrikesminister Margot Wallström. Det håller jag också med om, men beklagar djupt att hennes och andra makthavares minne är så kort.

I mitten av 70-talet fick vi en ny granne i Umeå, en av Allendes ministrar med fru hade lyckats fly från den USA ledda juntan, som hade störtat den demokratiskt valde presidenten Allende.  Lite mer påtagligt än ryska hackers aktiviteter, för att uttrycka det milt.

USA:s agerande i Mellanöstern och avlyssning av Angela Merkels telefon är andra exempel, som verkar ha halkat ur minnet. Nu blommar rysskräcken i varenda vrå och man blundar för resten.

Om detta skrev Birger Schlaug en läsvärd krönika i går den 9 januari på sin blogg, som jag fick tips om av signaturen Nisse, som ofta ger kommentarer i denna blogg.

Litet ljus

I SVD den 8/1 skrev ledarskribent Karl Sigfrid ”Släpp fram experterna” han avslutade sin ledare med …..”Politiker, myndigheter och medier som vill motverka desinformation bör i första hand se över sin egen kommunikation.

Är den objektiv?

Är den tillräckligt trovärdig för att mottagaren inte skall ge sig ut på jakt efter andra källor?

Sluta urvattna begreppet experter genom att sätta expertstämpel på människor som inte är det”!

Jag hoppas verkligen att Henrik Arnstad och hans gelikar läser detta och kanske finns en strimma ljus även i medias mörker?