Att media sedan lång tid ställt sig på politikernas sida, när det gäller globalisering, invandring/flyktingpolitik, det vet vi sedan länge.
Nu har svångremmen om åsikter utanför korridoren dragits åt så hårt, att allmänheten börjar förstå att verkligheten inte skildras som den ska i media och SVT.
Förmodligen beror det på att Sverigedemokraternas opinionssiffror inte påverkas av alla skandaler och att alliansens avståndstagande till partiet kan bli stort huvudbry efter nästa val. Där frågan redan nu är vem som tar vem? Världen utanför verkar inte vara lika stort bekymmer.
Avslöjanden om judeskämt, Bonnier dominans och misstänkt åldersfusk rinner bara av partiets sympatisörer.
Att skratta åt ett gammalt, men urbota dumt nazistskämt gör mig mycket upprörd oavsett tidpunkt, men jag fann inte att Anna Hagwalls motion om ägarkoncentration inom medierna är i prioritet med förslag om partiuteslutning och när jag först såg bilden på högstadieeleven, så var min spontana tanke, han kan ju vara pappa till klasskompisarna bredvid… men att insinuera det man ser och tillkännage det på nätet är mycket farligt i dag, då går drevet.
I DN:s söndagskrönika den 30 okt skrev redaktören ”SD:s toppar ger sig på en skolelev, bara för att han är mörk. Kan rasism yttra sig tydligare än så här?”
Så nu väntar jag bara på en kommande krönika med rubrik ”Asylsökande unga män, ger sig på och våldtar en kvinna, bara för hon är vit? Kan rasism bli tydligare än så här?”
Självklart har varje tidning en ideologi, från vänster till höger, som de vill lyfta fram och finast verkar det vara att framstå som vänsterliberal och mycket human.
God journalistik skall vara mer än enbart ideologisk propagandaapparat. Media skall skildra verkligheten från flera håll, inte skapa den, för då sviker de sin samhällsgranskande funktion och till sist tappar läsare dess förtroende. Reaktionen i dag är enbart att de eldar på mer.
Dagens Nyheter har tappat många läsare, att sätta dagens agenda, som dess redaktör Peter Wolodarski förkunnade när han tillsattes under 2013, blev inte något framgångsrikt recept. Tyvärr har även andra tidigare ansedda tidningar tappat läsares förtroende inte minst i migrationsfrågor.
Ekonomiska migranter är bannlyst, flyktingar skall det vara, punkt slut. Oavsett att över hälften av alla som kommit hit, saknar asylskäl och att minst lika många så kallade ensamkommande barn ljuger om sin ålder, hör inte dit.
Tågordningen i redaktionsrummen följer alltid samma mall när det gäller invandringspolitiken.
Personliga åsikter med snett faktaurval ger svart/vita artiklar, där den egna upprördheten står i fokus, över oss andra som inte berikats av politiken, utan ser hur migrationens kostnader äter upp övrigt reformutrymme och hur vår pensionen blir skral.
Slutklämmen i ledare påminner mig om förkunnelsen från predikstolen, givmildhet och nåd var ord som föll ner över våra huvuden. I dag undviker prästen ofta att kliva upp i predikstolen, kanske för att visa att nere på golvet är vi alla lika?
Vi som ser och hör dåligt önskar att predikostolen mer fick återinträda, men ärkebiskopen kanske bara ger undantag vid jul?
En titt i min lokaltidning, Östgöta Correspondenten följer samma mönster som i DN storbror.
Den 28 oktober fanns en artikel om journalisten Gellert Tamas, han som bland annat skrev om apatiska flyktingbarn, ett ifrågasatt fenomen som främst Sverige producerade.
Rubriken var ”Hatet göder extremhögern?” Tamas oroar sig för att felaktiga åsikter i mainstream media, främst från ”extremhögern” skall påverka det offentliga samtalet, vilket är ett hot mot demokratin…
Om hat också göder extremvänstern får vi däremot inte veta, kanske för att det hatet är fint, medan det högra är fult och det allra fulaste kommer nog från mig och andra nationalister, som vill värna om landet, dess religion, kultur och framtid.
Kanske hade han inte tagit del av den alarmerande enkätstudien bland förortselever i invandrartäta bostadsområden, som publicerades i Göteborgsposten den 28 oktober? Studien var utförd av föreningen ”Varken hora eller kuvad” i Göteborg med stöd av forskare (www.gp.se/nyheter).
”Var tionde elev stöttar religiösa extremister” var ett resultat, annat som framkom var flickors begränsade fritid, hederskultur och lågt förtroende för lärare och samhällsfunktioner, men högt för moskéns imam.
Hårresande, häpnadsväckande och djupt oroande resultat var omdömen från projektansvariga och lärare till terrorforskaren Magnus Ranstorp.
Men Hillevi Engström, ännu regeringens nationella samordnare mot extremism, upprepar de gamla vanliga flosklerna om utanförskap, i Corren dagen efter artikeln om Gellert Tamas. ….”Man måste börja det förebyggande arbetet tidigt och tala om allas lika värde och mänskliga rättigheter i skolan…” som om inte skolan ägnat åratal åt just detta!
Dessvärre verkar det, som den proklamerade värdegrunden från skolverkets karriärhungriga tjänstemän och skolors ledning har tolkats fel hos dessa elever, där IS stod högt i kurs.
Kanske har värdegrunden blandats ihop med Koranens verser om rätten att hata och döda otrogna och vikten av Jihad? Eller tycker dessa elever som föräldrarna gör?
Denna övertro på skolans förmåga till kulturomvändelse gör mig betryckt. Att naivt tro att man kan sudda bort generationers påverkan som kommer med modersmjölken med allas lika värde lektioner, betraktar jag närmast som ett brott.
Förklaringen till upprördheten över resultaten orsakas sannolikt av den utbredda kognitiva dissonansen. När ingen förmåga finns att se samband mellan flera faktorer och motsägelsefulla företeelser blir vi frustrerade och försöker minska dissonansen genom att förneka och klandra andra. Uttrycket ”surt sa räven” använder vi ofta då vi inte kommer åt något som vi vill ha, talesättet är mycket gammalt och kommer från fabeln om räven, som inte kom åt duvorna och fick trösta sig med att det säkert var sura. Fabeln skrevs av Aisopos (620-564 fKr).
Kognitiv dissonans i kombination med avståndstagandet till vetenskapliga verk som handlar om olikheter mellan öst och väst och makthavares stora svårigheter att erkänna fel, är orsaken till landets pressade situation.
Att invandringens volymer har varit för stora för att vi skall klara av dem, kommer aldrig DN att erkänna, hellre får tidningen läggas ner. Eftersom det är den vänsterliberala eliten som tjänat på politiken.
Vid nästa lågkonjunktur kommer även överbelånad medelklass att inse att det humana kalaset är alltför dyrt, när det kröper ur deras egen plånbok och priset på bostaden sjunker. Så länge som främst sjuka, arbetslösa och pensionärer fick betala massinvandringen, var det mycket trevligare att demonstrera för allas rätt till bidrag och lika värde.
SVT sparar inte på krutet i programutbudet, ”Nysvenskar” och ”Jag är muslim” pågår nu i SVT2 med mål att vi skall förstå allt utifrån. Förståelse är i sig mycket bra, men går lätt över i sin motsats, när det bara är jag som skall förstå, aldrig den främmande.
Integrering kan vi glömma, assimilering till värdlandets språk, lagar, seder och bruk, är enda möjlighet till mindre splittrat samhälle. Religion hör endast hemma på kammaren.
Nu sjunger politikerna i kör om alla utmaningar som vi skall lösa tillsammans, nej inte de, utan vi, när allt nu vältras över på redan knäande kommuner. Politiker har ständigt höjt sina löner och beviljat sig själva förmåner, så de kommer bara marginellt att påverkas, oavsett vad som händer.
Skatten måste höjas rejält för att invandrare skall kunna bidragsförsörjas och från år 2020 beräknas de uppgå till drygt en miljon, enligt SKL.
Men kanske detta är enda utvägen för att migranter skall vända i dörren, när de ser att landet i norr inte längre består av guld och honung, utan av fattigdom och strävsamhet för överlevnad.
