Denna vecka åker en stolt statsminister till New York, till prestigeprojektet ”Global Deal” där Sverige är medarrangör till president Obama.
Projektets syfte är att exportera den svenska modellen till en internationell publik. Av 25 st inbjudna svenska storföretagsledare anmälde sig bara en (Svd 2016-09-18).
Återbuden från andra inbjudna storheter strömmar in, den svenska modellen verkar inte stå högst på deras agenda.

”Vad är den svenska modellen? (www.seko.se)
Den svenska arbetsmarknaden bygger på att parterna samarbetar och kommer överens. Det man kommer överens om bekräftas i kollektivavtal mellan de anställdas och arbetsgivarens organisationer. Det är grunden för det man brukar kalla den svenska modellen.
Villkoren på arbetsmarknaden blir bäst om fack och arbetsgivare själva tar ansvaret för dem. Det gör vi genom kollektivavtal. Politikerna ska ordna grundläggande regler men låta parterna forma villkoren för olika sektorer, branscher och grupper.
Parterna ska genom förhandlingar se till att löneutvecklingen blir bra för anställda, företag och för samhällsekonomin. Politikerna ska stå för bra trygghetssystem i samhället och ha aktiv politik för arbetsmarknaden och näringslivets utveckling.”

Enligt finansminister Magdalena Andersson är förutsättningen för den svenska modellen hög sysselsättning och låg arbetslöshet (Agenda 2016-09-18).

Om inte pengar strömmar in, så finns det inget att dela ut och välfärdskontraktet spricker. I dag råder stor obalans mellan de som betalar in och de som får ut. Medborgare som arbetat och har betalt skatt under hela sitt liv, hamnar nu sist i kön, när en nyanländ glider förbi och får riklig tilldelning, utan minsta prestation.

Att den svenska modellen, numera är skral i praktiken är nog inget som Stefan Löfven nämner om i sitt tal på Global Deal, för han lever kvar i fackföreningarnas storhetstid.

Orsaken till att modellen börjat krackelera är Sveriges oansvariga invandringspolitik, som har orsakat att trygghetssystemen fallerar, därför att allt för många av invandrarna inte är anställningsbara och kommer aldrig att bidra till välfärden.

En politik som mer har styrts av våra politikers humanitära hybris, än av landets möjlighet till god utveckling.
Att landet och dess medborgare inte klarar mer, är inte lika roligt att exportera.

Länge har vi fått höra hur väl Sverige behöver dessa invandrare som skall hjälpa oss på gamla dar och också om hur välutbildade de syriska flyktingarna och migranterna var.
Det sista är inte sant och även om utbildning finns från hemlandet så är den inte anpassad för västs högteknologiska krav på arbetskraft. Brister och skillnader finns i skolgång och i både teoretiska som praktiska utbildningar.
Köpta utbildningsbevis är också en fara.
Åsa Wennberg som arbetar på socialstyrelsen skrev i GTP 2015-10-07 en artikel med rubrik ”Läkarexamen vanlig bluffmerit” eftersom hundratals dokument/år är falska. Uppdrag Granskning uppmärksammade några fall under våren.

Trainejobb, extra tjänster, instegsjobb och snabbspår, inget fungerar trots politikers lovsång till att dessa möjligheter skulle halvera arbetslösheten.

Jag tror att en förklaring till dessa beslut är att dagens karriärpolitiker har ringa erfarenhet från arbetsgolvet. Där ställs det betydligt tuffare krav än i riksdagsbänken, som kan vara tom utan att någon märker det.

Kanske erfarenhet från skolbänken också kan vara skral, för i alla tal har det svamlats om värdegrund som de själva har hittat på, alltid framfört med självgod och moralisk retorik.
Fakta undviks till varje pris, det viktigaste är att bli känd och få medial uppmärksamhet, samma förhoppning som unga har, när de rusar till Idol. Skillnaden är dock att där finns en skoningslös jury som direkt sorterar bort oförmågor. Journalisten ställer oftast bara snälla frågor, som besvaras med hur mycket bra partiet gjort.

En annan orsak till svårigheterna att få invandrare och alla nyanlända i arbete är stora kulturskillnader.
Att vilja be fem gånger om dagen kan vara svårt för produktionen.
Att vissa arbeten inte kan utföras av religiösa skäl och att kvinnors huvudduk och ibland önskan om heltäckande klädsel kan medföra risker för arbetsskada, men även risker för både vård- och omsorgstagare, var inget som politikerna brydde sin hjärna med. De var helt koncentrerade på att föra ut Sveriges humanitet i hela världen.

Tyvärr är hänsynen större till främmande kultur och religion, än till egen försörjning.

Detta får vi ännu inte tala om, för då kan rasiststämpeln snabbt komma fram och medföra att vi blir mindre önskvärda på jobbet.

Trakasserier är ett vanligt knep hos makten, som därmed signalerar till andra hur det går för de som inte håller truten om den misslyckade ”flykting” politiken.

En intressant artikel stod i Svd, också den 18 sept. Rubriken var; ”Lyckad bosnisk integration gåta för forskare?”

I Småland, små företagares Meka, rådde ingen större skillnad i arbetslöshet mellan svenskar och bosnier, däremot fanns skillnader i Göteborg och Malmö, där bosnier bosatt sig hos sina landsmän.
Forskarna pekade på att bosniernas hemland låg närmare Europa och att deras skolgång var mer lik vår, men längre ville man inte gå.
Jag tror att i storstädernas enklaver så är det bäst att hålla sig till de gamla idealen. Påverkan utifrån stöter på patrull och nyanlända kan kastas omkull om de inte lyder hemlandets seder och bruk.
Familjer som flyttat till Småland, vars invånare är kända för strävsamhet och god arbetsmoral, kan få nya ideal att se upp till.

Att synliggöra skillnad i kultur och religion är ännu tabu, för risken är då stor att forskningsmedel torkar ut.

Här kommer citat från en artikel, som förmodligen varken vår statsminister eller förbundskansler Angela Merkel har läst.

Efter förluster i två delstatsval och med illojala på partiets hemmaplan så kanske förbundskanslern förstår att fortsatt generositet mot världens flyktingar inte längre applåderas, utan kan resultera i slut på Merkeleran.

Vår statsminister flyr sitt ledarskap och trivs bättre i internationella sällskap, där han vill sola sig i glansen från den svenska modellen och inser inte att intresset nu är skralt för alla skyltfönsterkonferenser.

”Tysk baksmälla: Migranter botar inte brist på arbetskraft.”
Författare Tomas Lundin. Artikeln publicerad i Svd 2016-07-07.

”I det tyska näringslivet korkades champagneflaskorna upp förra året när över en miljon flyktingar sökte sig till Tyskland där företagen skriker efter arbetskraft. I dag är baksmällan påtaglig – migranterna är sämre utbildade och passar sämre in i det tyska arbetslivet än förväntat. Det är politisk dynamit.

BONN. Tysklands 30 största börsnoterade bolag omsätter sammanlagt mer än 1 100 miljarder euro och har över 3,5 miljoner anställda – men sysselsätter inte mer än 54 flyktingar med tillsvidareanställning.
Siffrorna som redovisas av Frankfurter Allgemeine Zeitung efter en rundringning till DAX-bolagen sätter fingret på de många olösta integrationsproblemen. På bristande kunskaper i tyska, kvalifikationer som inte efterfrågas och segdragna asylprocesser som förstör motivation.
Inte minst vittnar de om överdrivna förhoppningar.”