Nu är Slovakien ordförandeland för EU.
Vi får tacksamt notera att länderna i öst inte har samma mångkulturella vurm som Tyskland och Sverige.

Jag citerar ingressen till en artikel på Avpixlat 2016-09-16.

”Europeiska rådets ordförande kritiserar politiskt korrekta länder som dragit till sig migranter

EU På fredagen möts EU-ländernas ledare i Slovakiens huvudstad Bratislava för att diskutera unionens framtid. Inför mötet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickat ut ett brev till deltagarna i vilket han bland annat kritiserar de länder som stått för så kallad “öppenhet” och agerat stora pullfaktorer för migranter från Mellanöstern och Nordafrika och därmed bidragit till krisens omfattning i fjol.”

Är detta uttalande en omvändning under galgen, undrar jag?

Eller ligger någon annan agenda bakom uttalandet?

Vår statsminister Stefan Löfven fortsätter att rabbla sitt mantra om att ”alla EU länder måste ta sitt ansvar,” underförstått precis som hans stormakt i humanitet gjort.

Numera är det nog ingen annan än Angela Merkel som lyssnar, som tydligen vaknat till efter Alternativ för Tysklands framfart.

Hon ville nog bara ha billig arbetskraft till tyska fabriker, men förstod inte integrationssvårigheterna, som vi andra på fältet tidigt gjorde.

Stefan Löfven var i desperat behov av röster och med sina verklighetsfrånvända vänner i miljöpartiet så öppnades dörrarna på vid gavel, för alla som ville in, men det var Fredrik Reinfeldt som lade grunden till denna destruktiva politik.

Han såg massinvandringen som ett gyllene tillfälle till att förstöra välfärdsstaten, få spakare fackföreningar och bredda vägen för den globala storfinansens framfart.
Murbräckan var humanitet, vi måste dela med oss till alla i nöd och det gick majoriteten av det offentliga Sverige på, inklusive medelålders kvinnor med empati som här fick en stor möjlighet till praktik.

I tidningarna finns ständigt bilder på gråtande barn, fast det var unga, friska män som främst tog sig hit. Vilket nu skapat farlig obalans beträffande könsfördelning i befolkningen.

Problemet var att majoriteten som kom hit inte tillhörde de mest nödställda, utan främst ville skapa ett bättre liv för sig och de sina. I sina hemländer tillhörde de medel- och överklass, som hade pengar till resan hit.
Stora krav på hjälp, hot om anmälningar om medel inte beviljats har fått många socionomer att sluta sin anställning, för tacksamhet är inte någon framträdande egenskap, hos de som är vana att befalla i sitt hemland.

Danmark har nu sagt nej till kvotflyktingar, medan Sverige snällt lovar ta emot 5.000 till, för vi måste ju hjälpa till…

Varför det, undrar jag?

Räcker det inte med att Sverige som endast utgör 2 % av EU:s befolkning tagit emot ca 40 % av alla ensamkommande flyktingbarn, där alltför många varit vuxna män?

Nu far statsministern världen runt och försöker desperat att få fler länder att anamma en migrationspolitik som gjort att landet faller isär och att den svenska modellen rämnar.

Publiken är dock gles och FN:s ryggdunkningar värmer inte mer. För Sverige är internationellt ett avskräckande exempel på naivitet.

Så den nyttan har i alla fall våra mångkulturella ambassadörer gjort.