Att miljöpartiets styrelse orkar se sig i spegeln efter alla brutna vallöften är för mig obegripligt.
Förmodligen har de också öronproppar eftersom de inte verkar höra mullret från sina gräsrötter.
Det är för mig en gåta att någon överhuvudtaget kan rösta på detta verklighetsfrånvända parti, som sviket majoriteten av sina vallöften.
Enda trösten är att partiet numera har sjunkit som en sten i opinionsundersökningar och ligger och dinglar runt 4 %.
Deras språkrör Isabella Lövin var mycket ordrik när hon skulle förklara partiets ja till Vattenfalls försäljning av tyska kolkraftverk,… efter moget övervägande och hänsyn till alla aspekter, som bolagets affärsmässighet och ….varför inte säja som det är:
Vi skiter i våra löften, bara vi får sitta med och regera.

Deras meritlista i svek är mycket lång.
Förutom att Gustav Fridolin nu har gömt kolbiten, som han tidigare så energiskt viftade med, så har partiet glömt bort att de före valet lovade:

-att aldrig göra det svårare för flyktingar att komma till Sverige

– att aldrig tillåta fler kärnkraftverk, eller upprustning av de gamla

– att Bromma flygplats skulle förvandlas till attraktivt bostadsområde

– att förbifart Stockholm skulle stoppas

– att skolminisistern skulle förbättra skolan på bara 100 dagar

Jag kan bara komma på att förslaget om höjd bensinskatt blev verklighet, dock i mindre omfattning än de önskat.

Tidigare språkrör Åsa Romson kanske har torkat sina tårar, när hon nu fick bli ordförande i EU-nämnden, efter att Carl Schlyter straffats ut, för att han röstade ja till värdlandsavtalet med Nato. Samtidigt kunde Fridolins samvete få lite avlastning för att han fick vara kvar, men partipiskan viftar han nu lika frekvent med som han gjorde med tidigare kolbit.

Tack och lov är tidigare bostadsminister Mehmet Kaplan för tillfället borta ur leken, han bara pratade och pratade om behovet av små, billiga hyresrätter, men konkreta förslag hur nu det skulle gå till fick vi aldrig veta.
Inte heller hur hans samtal löd på middagarna med hans fundamentalistiska vänner.
Glädjande är också att Yasri Khan blev avslöjad för sin kränkande hälsningscermoni för kvinnor, som gick helt på tvärs mot hyllad jämställdhet, innan han valdes in i partistyrelsen. Trots att Fridolin inte tyckte att det var så viktigt.

Det måste ha varit ett tungt första halvår för journalisterna på SVT där 52 % röstar på partiet enligt undersökning från SOM-institutet i Göteborg.

Problemet som partiet har tillsammans med övriga röda är att de inte längre når fram till arbetarna, invandrarna har då blivet deras allierade i kampen mot borgerlig demokrati.
Ett annat stort problem som väljarna upptäckt är deras obehagliga moraliska överlägsenhet som är byggd på farlig faktaresistens.

Problem som är gemensamt för de rödgröna partierna är hur de skall få acceptans för homosexualitet, ateism och feminism bland invandrargrupperna och att islam bara är en av många religioner.
Fundamentalisterna inom islam, som sett det naiva partiet som bas, förordar enligt Koranens verser dödsstraff för homosexuella och andra otrogna själar.
Denna irrlära var utgångspunkten i terrordådet på en restaurang nyligen i Bangladesh, de som inte kunde rabbla ur Koranen dödades direkt.

Partiets största fattigdomsbevis är att de inte kunde hitta någon med mer förstånd än Gustav Fridolin, som nytt språkrör.
Nu har han fått sätta sprätt på ytterligare miljoner till ”brobyggare” till invandrartäta skolor.
Vad de ska bygga är ännu oklart, samverkan låter ju bra, men frågan är om vad och med vilka?
Vi får bara hoppas att brobyggeriet inte utvecklas till någon rekryteringscentral för blivande IS-krigare, för kanalerna till moskéerna är väl upptrampade och ett byggande med dubbla agendor kan ske på mindre än 100 dagar.