Sveriges Statsminister Stefan Löven strålade och visste knappt till sig av lycka när han under onsdagen (2016-03-30) hälsade FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon välkommen till Sverige.
Statsministern lovord över FN:s och Ban KI Moons ledarskap med fredsbevarande arbete nådde nu nya höjder.
En som inte är lika imponerad av FN:s arbete och Ban KI Moons ledarskap är Inga Britt Ahlenius, som tidigare arbetat som chef för FN:s internrevision. Hon lämnade en svidande rapport om FN:s arbete, när hon avgick. ”Jag beklagar att behöva säga att sekretariatet är inne i en förfallsprocess” skrev hon bland annat.
Kritik har kommit från många håll över generalsekreterarens brist på ledarskap, ”Ban och FN lyser med sin frånvaro ” skrev Norges vice FN ambassadör Mona Juul redan under 2009 i en hemlig rapport . (Svd 2016-03-31)
Sveriges okritiska och naiva FN:beundran kostar oss ofantliga summor av våra skattepengar.
Ca 7-8 miljarder ramlar rakt in till finansiering av höga fn tjänstemäns lyxkonsumtion, vilket journalisten Jenny Nordberg vittnat i sina krönikor i Svd, där hon beskriver Sverige som FN:s jultomte.
Dessa ofantliga summor skulle räcka till att ta bort den orättvisa pensionärskatten, vilket skulle ha stor betydelse för alla fattigpensionärer.
”Vi måste se en ökad global solidaritet” sa Ban vidare vid besöket.
Det hade varit mycket klädsamt om han tidigare känt en gnutta solidaritet med våldtagna barn i Centralafrika som utsatts för övergrepp av FN soldater. När den svenske FN tjänstemannen och visselblåsaren Anders Kompass larmade om dessa sexövergrepp fick han sparken och historien tystades först ner.
Men det var länge sedan som våra toppolitiker kände solidaritet med sina uppdragsgivare och världens fattiga. Nu är solidariteten störst med gruppen och den egna karriären och då är det internationellt nätverkande som gäller.
Diktatur regimer hålls under armarna, korruptionen flödar och folket hålls kvar i armod av västvärldens bistånds miljarder, vilket fjolårets nobelpristagare Angus Deacon i ekonomi vittnat om i sina forskningsrapporter . Han säjer bland annat att Sveriges bistånd är förödande och håller kvar bidragsländerna i fattigdom. Men på UD är dövheten total för här finns bara en punkt på deras agenda, en plats i FN:s säkerhetsråd!
Jag förmodar att utrikesminister Margot Wallström redan har packat sin väska med förhoppning om att få representera Sverige i rådet.
Mutresor och det ökade biståndet till Afrikas ledare måste få utdelning, precis som regeringens feministiska utrikes politik.
månadsarkiv: mars 2016
Skillnad i kristen tro och praktisk handling
Premiärminister Cameron sade i sitt påsk tal till de brittiska medborgarna ”Vi är ett kristet land och det är vi stolta över” han påtalade att kristna värderingar innebär ”ansvar, hårt arbete, välgörenhet och medkänsla”.
Han talade om kristna som förföljs i Mellanöstern och som brutalt mördas för sin tro av muslimska extremister och islamistiska terrorister. Han avslutade talet med att vi måste göra våra röster hörda för de som utövar sin tro (Fria Tider 2016-03-28).
Skillnaden i är tyvärr mycket stor hur kristna värderingar och medkänsla tolkas av kyrkans representanter här hemma.
Här gömmer kyrkan terroristsympatisörer, papperslösa, personer som inte har rätt att stanna i Sverige.
Kyrkan anser sig stå över svensk lag och regelverk och av gammal hierarkisk tradition vill den fortsätta att bestämma om vad som är ont och vad som är gott.
Tidigare ärkebiskop KG Hammar anser att skoningslösa IS terrorister skall bekämpas med fredliga medel.
Mona Sahlin har efter två år som extremistsamordnare fått en telefon linje på plats dit oroliga anhöriga kan ringa och berätta om eventuellt blivande IS krigare. Därutöver skall våldsbejakande unga omvändas genom samverkan med alla goda krafter i samhället som till exempel med genusutbildade dialogpoliser och korvgrillning.
Hemvändande terrorister skall belönas och omvändas med bostad och arbete, medan vi andra anser att straff med förlorat medborgarskap och utvisning borde vara det enda rätta.
Biskop Eva Brunes i Stockholm anser att alla kristna symboler i sjömanskyrkan skall tas bort, för att inte såra besökare med annan tro.
Ärkebiskop Antje Jackelins valspråk ”Allah Akbar” Gud är större, är samma stridsrop som IS krigare ropar innan de skär halsen av fienden och drar oskyldiga människor med sig i döden, när de skall få furstlig belöning av Allah.
Tyvärr är Sverige numera ett avskräckande exempel i utländsk press när det gäller invandring, integration och är dessutom hemvist för terrorister och deras sympatisörer.
Men för kyrkan och för en stor del av det globaliseringsvurmande etablissemanget är det viktigare att få framstå som god och få behålla sin tro/ideologi än att förstå och ta del av en förändrad verklighet.
Lästips!
Flyktingkris, grupptryck och mediekritik.
I SVD debattforum 2016-03-27 skriver den mycket kunnige och respekterade Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet om hur ”Flyktingar kan knäcka EU”.
I ingressen står ”Flyktingkatastrofen har gjort det tydligt att EU bygger på en dröm om liknande värderingar som inte stämmer. I stället för att hantera situationen gemensamt, driver EU isär i växande ovänskap där grannar anklagar varandra. Ledare i Tyskland och Sverige bör rannsaka sig själva.”
I slutet på debattartikeln skriver Stefan Hedlund ….”Vad flyktingkrisen nu visar är att myten om gemensamma värderingar inte ens höll på hemmaplan. Tyskland och Sverige har gått i bräschen för en politik som som få andra velat veta av, grundad på värderingar som som få andra velat bekänna sig till. Angela Merkel och Stefan Löven stora personliga skuld i denna tragedi ligger i att de så envist vägrat inse att deras egna moraliska värderingar inte delas av andra, och att försöka att tvinga andra till samsyn inte hade förutsättningar att lyckas.
Om alla medlemsstater faktiskt hade tagit sin del av den gemensamma bördan hade konsekvenserna varit fullt hanterliga. Men att provocera fram en massiv flyktingström på grundval av falsk förespegling om att alla andra faktiskt skulle följa det svensk-tyska exemplet var så djupt oansvarigt att ansvar faktiskt borde utkrävas.”
Tänk om statsministern kunde ersätta sin nuvarande rådgivare i flyktingfrågor, Henrik Arnstad med Stefan Hedlund!
Henrik Arnstad är journalisten som omhuldas av regeringen trots sina stora akademiska brister, hans flytande CV och låga trovärdighet i forskarvärlden och i akademiska kretsar. Men med de rätta politiska åsikterna kan man komma långt i politikens finrum!
Att ansvariga politiker för flyktingkrisen i Europa skulle ta till sig Abraham Lincolns kloka ord är föga troligt; ”Man kan lura folket en lite stund och man kan lura en del av folket hela tiden, men man kan aldrig lura alla hela tiden.”
Men när verkligheten blivit deras största fiende, ökar hoppet.
Om grupptryck
http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/lat-inte-en-krona-ga-till-is-aktivism/
Om mediakritik
http://www.gp.se/nyheter/ledare/kronika/1.3037109-teodorescu-hur-modiga-vagar-vi-vara-egentligen-
Mediadrev efter farlig Östermalmsinsikt
Nu börjar det bli farligt för våra vänsterliberala ledarskribenter med Dagens Nyheter i spetsen.
Ett mediadrev har startats mot fd.moderata partiledaren Ulf Adolfsson och hans fru fd.kulturminister Lena Adolfsson Liljeroths uttalanden i en intervju som publicerades i DN söndagen den 21 mars 2016.
Journalisten Björn af Klint hittade på en snitsig rubrik på sin omfångsrika artikel ”Vreden på Östermalm”, men följden blev mer av en bumerang från allmänheten, trots att han fick förväntat medhåll från fjäskande och lojala kollegor.
Paret på Östermalm nämnde med många brasklappar, att de ibland tittade in på Axpilats och tyckte att vår rödgröna journalistkår ofta brast i allsidig bevakning när det gäller invandringspolitiken.
Vilket många andra respekterade personer inklusive journalister inom media gjort före dem. Ibland med svåra konsekvenser från dessa renläriga ”godhetsapostlar” som aldrig frigjort sig från det kulturmarxistiska arvet, men som skickligt nått fram till toppositioner inom det offentliga livet, t.ex inom partier, organisationer, facket, departement, statliga verk mm.
Med rätt partibok och med de rätta åsikterna kan man komma långt i vårt land, där grupptrycket svetsar samman detta etablissemang i bästa Rotaryanda.
Ulf Adolfssons tänkvärda ord på hans facebooksida tål att upprepas ……” media har medvetet förtigit en del fakta om invandring av oro för att det skulle tolkas negativt av läsarna…”
Denna uppfattning har även framförts från andra håll, bl.a från polisen, när det gäller brott begångna av invandrare.
Förmodligen spökar ännu ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 1987, där det sägs att medias redaktörer med journalister uppmanades att främst skildra invandringen i positiv dager. Oavsett sanningshalt är det precis vad media har försökt göra under de sista årtiondena. Inflation har rått av invandringens berikning och lönsamhet, som förstärkts med känslofyllda snyft reportage.
Positivt är dock att fler krönikörer tycker likadant som paret Adolfsson.
I Östgöta Correspondenten skriver Cecilia Stegö Chiló den 24/3 2016 att malliga medier missar nyheter och vidare att en fara finns med en så homogen journalistkår, som visar på stor oförmåga att ta kritik och att sedan alltid ge sig själva det sista ordet i en debatt, trots att deras förtroende hos allmänheten sjunker som en sten.
Ulf Adolfsson avslutar sitt inlägg på facebook med orden ”De som ryar högst om demokratiska krafter är de som själva är de främsta att vilja tysta och censurera. Oua vadis Sverige”?
Detta stämmer väl överens med min uppfattning sedan lång tid att svensk demokrati är tig eller tyck som vi.
Lästips
Statistik som numera t.o.m. Aftonbladet publicerar om vänsterns övertro på invandringens lönsamhet och sedan ett reportage om hederskultur, som kulturvänsterns helst vill blunda för.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article22491190.ab
http://www.gd.se/gastrikland/gavle/hederskulturen-ar-narvarande-runt-helges-ett-hej-till-en-kille-kan-innebara-att-nagon-rapporterar-till-familjen
Två falanger inom migrationspolitiken, en ond och en god?
I SVT:s undersökning om svenskarnas inställning till åtstramning av asylpolitiken (Rapport 2016-03-20) ansåg 70 % av de intervjuade personerna att det var nödvändigt, för att klara av integrationen av de som redan fått uppehållstillstånd och för bestående framtida välfärd.
Personer som var negativa till åtstramningen motiverade sina åsikter med att Sverige är ett rikt land och måste fortsätta att vara ett föregångsland i humanitet. Precis samma argument som jag under många år fått höra från mina utlandsfödda patienter.
Fattigpensionärer, bostadslösa, arbetslösa, hemlösa och alla andra som befinner sig längre ner på den socioekonomiska trappan verkar inte finnas i deras värld.
Varför inte införa en ruta att kryssa i på deklarationen, om ett valfritt procenttal för högre skatteuttag, som skall öronmärkas för finansiering av invandringen?
Men jag är rädd att anonym gåva från egen plånbok inte har samma attraktionskraft som att få skriva sitt namn på en lista mot främlingsfientlighet i dagspressen, för då kan alla se hur god jag är.
I Sverige finns det två falanger, en som är baserad på folkhemmets ideal, att arbeta och göra rätt för sig, att inte ligga samhället till last. Personer som tillhör den falangen har förstått att välfärdssystemen baseras på skatteuttag och då måste alla som kan bidra. Solidaritet med världens alla fattiga skall främst ske genom bistånd och hjälp på plats.
Jag själv tillhör den kategorin, lågavlönad, ensamstående, två barn som ofta krävde sjukhusvård, arbetade heltid, utan VAB dagar under småbarnsåren.
Med den bakgrunden är det svårt att tycka synd om dagens alla livspusslare och även om kvinnan från Somalia bestämt säjer ”Du inte förstå, jag har man, två barn, jag kan inte jobba…..” och som regel behövde de det inte heller.
Den andra kategorin har arv från kulturmarxisternas filosofi, den återfinns främst inom kulturvänstern och ultraliberaler, där alltför många seglat fram på en räkmacka och med rätt partibok och korrekta åsikter kunnat segla upp ända till regeringsnivå, trots att deras kompetensnivå oftast är låg.
Deras samhällssyn utgår från mänskliga rättigheter, allas lika värde, gränser skall i princip bort och vi skall vara solidariska med alla flyktingar och fattiga som önskar ett bättre liv i Europa.
Sverige skall vara ett moraliskt föredöme och andra som inte håller med är främlingsfientliga och rasistiska.
Vår statsminister har det inte lätt, när väljare flyr tvingas han prata om ”andrum för svenskt flyktingmottagande” medan hans regeringskollega Fridolin kommenterade att åtstramningen var ”skit” precis som tidigare nederlag beträffande Bromma flygplats och förbifart Stockholm.
Jag begriper inte hur man kan sitta i en regering och gång på gång tala om vilka dåliga beslut den fattar och samtidigt själv trycka på ja-knappen?
Känsloreportage stjälper mer än hjälper riktiga flyktingar
Medias fördömande av en SD:s politikers twitter kommentar om att små flyktingbarn kan liknas vid grisar är helt rätt, inga ursäkter finns för att sådant uttalande, det gör oss bara bedrövade.
Däremot skulle jag önska att media vore lika observant på nedvärderande uttalanden och gärningar mot svenskfödda medborgare, unga som gamla och alla sextrakasserier mot unga kvinnor, som numera fått sin utomhusradie starkt begränsad.
Men här råder stor återhållsamhet med fakta och inflation råder i bortförklaringar.
Den historiska kunskapen visar på stora luckor hos feministerna till vänster och deras politiker, när de nu försöker smeta ut Mena ländernas medeltida kvinnoförtryck på alla svenskfödda män.
Elever på en skola i Kristianstad är numera rädda för våld och trakasserier av nyanlända skolkamrater, men de får av rektor endast höra att de måste visa förståelse för att ” dessa barn kan ha varit med om fruktansvärda saker.” Således skall de svenska eleverna få vara slagpåse, för att fega och politiskt korrekta rektorer inte vågar sätta ner foten, trots föräldrars oro och klagan.
Vi minns alla den gripande bilden på den treårige Aylans tragiska drunkningsdöd under fjolåret, som gav berättigat känslosvall i hela världen.
Strax efter denna händelse kom andra uppgifter fram från utländska källor, om att det finns många luckor i den överlevande faderns berättelse.
En kvinna som var med på flyktingbåten, Zainab Abbas, förlorade två av sina barn och hävdade bestämt att Aylans pappa, Abdullah Kurdi, själv var människosmugglare och ansvarig för resan när båten slog runt. (Australienska nyhetskanalen Network Ten, Wall Street Journal)
I början på året åtalades Alyan Kurdis pappa i Egypten för vållandet till annans död och det fastslogs att han själv var människosmugglare på den aktuella båten över Medelhavet.
Orsaken till familjens resa var att fadern lockades av det svenska beslutet om fri tandvård för flyktingar. I Turkiet där familjen bodde och saknade flyktingskäl, fanns inte möjlighet till denna förmån.
När vår vice statsminister Åsa Romson jämförde tragiken på Medelhavet med Hitlers förintelseläger, så tar man sig för pannan över samma historielöshet som vännerna till vänster besitter. Miljöpartiet har i hög grad bidragit till alla så kallade pullfaktorer, som lockat ut migranter på Medelhavet till välfärdslandet Sverige, men den insikten finns inte hos verklighetsfrånvända miljöpartister.
Våra journalister får mycket lågt förtroende av allmänheten i olika undersökningar, precis som arbetsförmedlingen och detta borde mana till mer eftertanke om arbetssätt och mindre av bortförklaringar.
Den rödgröna journalistkårens främsta syfte verkar vara att locka fram känslor hos läsaren, allt för att sälja fler tidningar. Känsloimpulser når hjärnan mycket snabbare än fakta från högre centra i hjärnan.
Men det är ingen riskfri strategi, för med tiden uppstår empatiutmattning hos läsaren av alla gripande flyktingreportage.
När fakta och bakgrundskontroll lyser med sin frånvaro så blir medias agerande endast en bumerang, som på sikt gör det svårare för riktiga flyktingar att nå fram till Europa.
En söndagstidning med motstridiga budskap
Man kan bli lätt schizofren när man tar del av debattinlägg i dagens Svd (2016-03-13).
Debattsidans rubrik lyder ”Fel resa stängsel mot andra i nöd” av vår ärkebiskop Antje Jackelén, Wanja Lundby-Wedin och Mats Hagelin.
Författarna anser att flertalet av förslagen från regeringen med syfte att begränsa flyktingstömarna till Sverige strider mot FN:s barnkonvention.
Varför instämmer inte andra EU länder kan man undra?
Varför skall Sveriges medborgare ensamt vara mer goda, än de i andra länder?
Författarna skriver bland annat under ”Lagförslaget innebär” om konsekvenser av den reducerade familjeåterföreningen…..”En snabb familjeåterförening är också en stark bidragande orsak för en lyckad integration”
Kanske inte författarna känner till att Sverige varit det mest generösa landet beträffande familjeåteranknytning, men enligt OECD är vi sämst i hela Europa på integration.
Vilka fakta utgår författarna ifrån?
Tänk om svenska kyrkan visat samma omsorg om förföljda kristna i muslimska länder, som öppna gränser för alla oavsett skäl.
För i kyrkans värld skiljer man inte på migranter och flyktingar, alla är lika välkomna. Att ca 80.000 tusen saknar asylskäl enligt internationella konventioner som under de sista åren sökt asyl i vårt land, verkar vara dem likgiltigt. Huvudsaken är att få vara god.
Kyrkan har här visat stor undfallenhet beträffande kristna och vägrade så sent som i tidningen Dagen (2016-01-29) att erkänna att kristna var särskilt utsatta.
Tack vare stort engagemang från Lars Adaktusson , EU parlamentariker för KD, så fastslog äntligen EU parlamentet ( 2016-02-05) att IS ägnar sig åt folkmord på kristna i Syrien och Irak.
Journalisten Nuri Kino har till skillnad från kyrkan gjort mycket för att denna förföljelse har uppmärksammats.
Sedan följer i söndagstidningen ett känslomässigt reportage med rubrik ”Skam över ett stängt Europa” från två journalister som följt med på de gula räddningsbåtarna, utan ett uns av konsekvensanalys som denna migrations-flyktingvåg innebär för Europa.
Jag har även svårt att känna sympati över protesterna mot mathållningen på ett asylboende i Norrköping. Trots att varje matportion kostar mer än till våra unga i skolan. Rubriken lyder ”Hungerstrejk mot mat på asylboende.”
Men även här är flatheten och undfallenheten stor, när det bästa inte är gott nog, ansvariga ger bara tafatta bortförklaringar i stället för att sätta ner foten.
Jag anser att politiker tillsammans med vänster intellektuella bär ett stort ansvar för den bristande integrationen genom sina kulturmarxistiska rötter. I deras värld är putsande på godhetsglorian viktigare än att utgå från fakta och framtida konsekvenser.
Nytt asylförslag risas av vänstern som humaniteten prisar…
Äntligen har regeringen vaknat till en smula och insett att Sverige inte ensamt kan ta emot hälften av alla som når Europa och vill söka asyl. Protesterna från vänstern, kyrkan och organisationer har inte låtit vänta på sig inför förslaget om förändring av rådande asylregler. ”Vi måste värna om asylrätten, förslaget kan bryta mot konventioner…”
Men jag förstår inte varför det bara är Sveriges ansvar, när majoriteten av EU:s medlemsländer bara struntar i dem och sätter upp stängsel runt sina gränser. Att alltid vara bäst och snällast i klassen blir till slut övermäktigt, när andra inte drar sitt strå till stacken.
Självklart väljer invandraren det land med de bästa levnadsvillkoren och där möjligheten att få stanna är störst.
Polen, Portugal, Ungern etc har inte samma attraktionskraft, trots att inga bomber där faller.
Jag anser att demokratin och humaniteten har många falska vänner, som bidragit till krisen i hela Europa.
Vänstern, socialisterna och kommunisterna drömmer om en socialistisk värld, medan kapitalisterna vill ha en global marknad där konkurrensen pressar ner lönerna. Kyrkan vill också få ut sitt budskap i världen och stannar inte upp vid gränserna.
Kyrkan har alltför länge haft monopol på att avgöra vad som är ont och vad som är gott, men medierna är nu stora konkurrenter, genom sin ambition att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna. Medan allt fler av oss skattebetalare, som i vår vardag, märker att etablissemangets mantra om den lönsamma och berikande invandringen inte stämmer.
Genom den ökade invandringen så marginaliseras länder och kulturen förtunnas. Traditioner är knutna till vår identitet, de placerar oss i ett sammanhang med kontinutet bakåt i tiden. Detta gäller oavsett födelseland. Problemet är när invandrarens egen religion och medeltida sedvänjor krockar med vår kultur, lagar och regelverk.
Tyvärr saknas gränsdragning mellan religion, kultur och mänskliga rättigheter. Etablissemanget bär ett stort ansvar, när man ensidigt hyllat det främmande genom förakt för vår egen historia.
Alltför många unga faller för mångkultur och idealism. Realismen är en bristvara så länge som räkningen just nu betalas av andra.
Ansvariga för dagens haveri är politiker vars ideologi och egenintresse, allt för länge har format en falsk verklighet.
Svaren vid protester är initialt skrämmande likformigt….”det är inte riktigt min bild av…” eftersom de till varje pris vill pressa in verkligheten i sin egen dvs. partiets bild.
Fortsätter protesterna brukar det bli en utredning, gärna under lång tid, så kanske det lugnar sig.
Förändring av förd politik sker först under galgen, när innehållslösa känsloargument fått väljarstödet att dramatiskt minska och verkligheten inte längre går att pressa in i ideologins ramar, hur man än slår och hamrar.
Erdogan i Turkiet sitter nu med trumf på hand, medan EU ständigt måste höja insatsen för att slippa dessa gigantiska migrations- och flyktingströmmar.
Det är samma reaktion bland medelklassens intellektuella i EU:s medlemsländer som på individuell nivå, för så länge som din egen välfärd ej påverkas är det mycket lätt att vara god.
Gamla och multisjuka, vårdens Svarte Petter?
Gamla och multisjuka har blivet vårdens Svaret Petter, för de hör inte hemma någonstans i vårdkedjan.
För att budget och sparbeting skall klaras måste kliniker begränsa sitt ansvar i sin del av vårdkedjan, som därmed får många svaga länkar.
När vården av våra gamla fördes över till kommunerna, följde inte den medicinska kunskapen med och det är just i övergångarna mellan kliniker och vårdformer som informationen brister.
Ibland verkar det som om dagens sjukvårdspolitiker har vänt den gamla prioriteringsutredningen upp och ner! (SOU 1995)
Där stod tydligt att det var det svårast sjuka som skulle komma först och sist i kön skulle personer med lindriga (ofta självläkande) åkommor stå.
Förslaget att de minst sjuka, men med ”flinka” nätfingrar kan få skriva sina egna remisser, ger undertecknad stor framtidsoro.
Att kräva antibiotika för minsta hosta eller rtg för ont i ryggen, skall definitivt inte vara självklarhet i framtida vårdutbud.
Betydligt bättre är att sätta sig på cykeln, fatta stavarna och planera för mindre livspussel, i stället för att alltid utgå från sig själv och sina egna behov.
Förlorarna med detta egotrippade beteende blir resurssvaga gamla, kroniskt sjuka och borde stävjas i sin linda i stället för att uppmuntras av sjukvårdspolitiker.
Jag rekommenderar följande kvällsläsning både till allmänhet, men i synnerhet till våra politiker.
-Boken ”Patientens pris” av journalisten/författaren Maciej Zaremba, som är en sammanställning av reportageserien om den olönsamma patienten i Dagens Nyheter, som startade 2013-02-17.
Eller ta del av
-läkaren Anne Ekdahls forskning, där en slutsats är att förlorarna i vården är de som behöver den bäst!
Utgångspunkten för prioriteringar i vården skall vara kompetens och realism, inte röstfiske med övertro på snabba digitala lösningar för unga
Ekdahls doktorsavhandling.
”Frail elderly in hospital – the challenge of participation in medical decision making” LIU 2012.
Tidigare debattinlägg i ämnet har publicerats i Östgöta Correspondenten.
”Modernisera mötet i vården” Margareta Fransson (MP) 2016-02-29
”Vård är ingen kiosk på nätet” Per O Andersson, specialistläkare 2016-03-02.