Äntligen har regeringen vaknat till en smula och insett att Sverige inte ensamt kan ta emot hälften av alla som når Europa och vill söka asyl. Protesterna från vänstern, kyrkan och organisationer har inte låtit vänta på sig inför förslaget om förändring av rådande asylregler. ”Vi måste värna om asylrätten, förslaget kan bryta mot konventioner…”
Men jag förstår inte varför det bara är Sveriges ansvar, när majoriteten av EU:s medlemsländer bara struntar i dem och sätter upp stängsel runt sina gränser. Att alltid vara bäst och snällast i klassen blir till slut övermäktigt, när andra inte drar sitt strå till stacken.
Självklart väljer invandraren det land med de bästa levnadsvillkoren och där möjligheten att få stanna är störst.
Polen, Portugal, Ungern etc har inte samma attraktionskraft, trots att inga bomber där faller.
Jag anser att demokratin och humaniteten har många falska vänner, som bidragit till krisen i hela Europa.
Vänstern, socialisterna och kommunisterna drömmer om en socialistisk värld, medan kapitalisterna vill ha en global marknad där konkurrensen pressar ner lönerna. Kyrkan vill också få ut sitt budskap i världen och stannar inte upp vid gränserna.
Kyrkan har alltför länge haft monopol på att avgöra vad som är ont och vad som är gott, men medierna är nu stora konkurrenter, genom sin ambition att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna. Medan allt fler av oss skattebetalare, som i vår vardag, märker att etablissemangets mantra om den lönsamma och berikande invandringen inte stämmer.
Genom den ökade invandringen så marginaliseras länder och kulturen förtunnas. Traditioner är knutna till vår identitet, de placerar oss i ett sammanhang med kontinutet bakåt i tiden. Detta gäller oavsett födelseland. Problemet är när invandrarens egen religion och medeltida sedvänjor krockar med vår kultur, lagar och regelverk.
Tyvärr saknas gränsdragning mellan religion, kultur och mänskliga rättigheter. Etablissemanget bär ett stort ansvar, när man ensidigt hyllat det främmande genom förakt för vår egen historia.
Alltför många unga faller för mångkultur och idealism. Realismen är en bristvara så länge som räkningen just nu betalas av andra.
Ansvariga för dagens haveri är politiker vars ideologi och egenintresse, allt för länge har format en falsk verklighet.
Svaren vid protester är initialt skrämmande likformigt….”det är inte riktigt min bild av…” eftersom de till varje pris vill pressa in verkligheten i sin egen dvs. partiets bild.
Fortsätter protesterna brukar det bli en utredning, gärna under lång tid, så kanske det lugnar sig.
Förändring av förd politik sker först under galgen, när innehållslösa känsloargument fått väljarstödet att dramatiskt minska och verkligheten inte längre går att pressa in i ideologins ramar, hur man än slår och hamrar.
Erdogan i Turkiet sitter nu med trumf på hand, medan EU ständigt måste höja insatsen för att slippa dessa gigantiska migrations- och flyktingströmmar.
Det är samma reaktion bland medelklassens intellektuella i EU:s medlemsländer som på individuell nivå, för så länge som din egen välfärd ej påverkas är det mycket lätt att vara god.