Månadsarkiv: november 2016

Utvisning av unga kan stoppas med ny lag

Det har jag misstänkt länge.
Miljöpartiet vilar inte på hanen, när det gäller att skydda unga muslimska män från att lämna landet.

flyktingbild
Tänk om ett uns av denna omsorg ägnades åt unga flickor som blir offer för sexuella trakasserier och våldtäkter av förövare från främst Mellanöstern och Somalia.
Jag är väl medveten om att alla muslimska män inte våldtar, men alltför många gör det och redan för flera år sedan rapporterade Brottsförbyggande rådet att det var 3-4 ggr vanligare att förövarna var invandrande unga män.
Hur mycket vanligare det är i dag, vill jag helst inte tänka på och det behöver jag inte heller, för rikspolischef Eliasson gömmer utredningar om invandringsrelaterad brottslighet under koden 291. Hans målsättning är ”Ingenting ska ut” och min gissning är att regeringen är sufflör.
Våra feminister tycks ha drabbats av snöblindhet, för de ser bara vita män.
Hederskultur är lite svårare att krångla sig ur, men med nya lagar om dold etnicitet och medias villighet att dölja brottsliga gärningar, så går det nog ett tag till, innan indoktrinerade medborgare vaknar.
Jag förstår också att det känns svårt för elever, när afghanska elever måste lämna klassen, de eldas på i sitt mångkulturella engagemang av lärare som skriver insändare om förlorad medkänsla och mänsklighet, men verkar helt ha glömt att informera om regelverk, konsekvenser och kostnader.

”Många svenskar saknar konsekvent ekonomiskt förstånd. De har en värdering för den egna plånboken och en mer generös för andras, det allmänna” skrev signaturen Trodé nyss i en kommentar.

Tyvärr har den generösa inställningen rikligt belönats, medan straffen viner över de som vågar protestera.
Enligt lagändringsförslaget, som nu regeringen jobbar med i expressfart, skall alla få gå klart gymnasiet och sedan skall ny ställning tas till utvisning, är för mig ett skämt.
Ljug bara lite om din ålder så slipper Du åka hem och inga följder sker om Du sedan lockas av oegentligheter.
Varför inte säga rent ut att Sverige har fullt ansvar för alla unga män från Mellanöstern, oavsett kostnader och framtida konsekvenser?

Dagens artikel, 18 nov, från SvtNyheter.se
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/utvisning-av-unga-kan-stoppas-med-ny-lag

”Regeringen diskuterar en lagändring som gör att ensamkommande barn som inte kan utvisas får stanna i landet som de går i skolan. Det enligt källor till Ekot. – Det måste finnas en möjlighet för de här ungdomarna att gå färdigt gymnasiet, säger Morgan Johansson till Ekot.
Färre ensamkommande barn får stanna i Sverige sedan Migrationsverket börjat ge tillfälliga uppehållstillstånd för att sedan utvisa ensamkommande ungdomar när de fyllt 18 år.
Flera tusen ungdomar kan utvisas, främst till Afghanistan. Detta har väckt kritik från bland annat Rädda Barnen.
”Vi jobbar med ett förslag”
Enligt källor till Ekot försöker nu Miljöpartiet övertyga Socialdemokraterna att införa en lagändring som bland annat innebär att de som går gymnasiet kan få stanna i Sverige.
Regeringen väntas lägga fram ett förslag och behöver då stöd från andra partier i riksdagen.
– Det måste finnas en möjlighet för de här ungdomarna att gå färdigt gymnasiet, vi jobbar med ett förslag. Vi kommer att göra en ny bedömning efter utbildningen och kolla på situationen i landet där ungdomarna kommer ifrån, säger Morgan Johansson till Ekot.”

En oroande utveckling

revaprotest          Från SVT Nyheter Väst 17 okt 2016 (www.svt.se/nyheter/lokalt)

”Hundratals flyktingbarn saknas”

Hur många som verkligen var barn och flyktingar framkommer inte.
Orden flykting och barn gör att vår känslohjärna direkt stimuleras, vilket är meningen från SVT.

”Över 500 ensamkommande barn har försvunnit i år utan att myndigheterna vet var de tagit vägen. Det är dubbelt så många som i fjol och nu växer antalet hemlösa barn på gatorna.
Antalet ensamkommande barn som får avslag och väljer att gå under jorden ökar kraftigt. Hittills i år har runt 560 stycken ensamkommande försvunnit i Sverige enligt siffror från Migrationsverket…..
-Det är en mycket oroande utveckling vi ser och den riskerar att bli ännu värre, säger Stefan Kristiansson, chef för gränspolisen region Väst….
…Totalt är det över 12.000 asylsökande som är efterlysta i hela landet, vilket SVT tidigare rapporterat”

Kriminalitet med mord, rån, stölder, överfall, droghandel, eget missbruk och våldtäkter kommer att öka ytterligare i våra storstäder, där de flesta migranter som fått avslag på sin asylansökan med utvisningsbeslut håller sig undan.
Landsortens folk är heller inte förskonade av ökad brottslighet främst från kringresande ligor från öst, där godtrogna pensionärer är lockande byte.
Misshandel, bråk och järnrör tvingar polis till ständiga utryckningar till flyktingförläggningar, men dessa järnrör har inget medialt intresse.
Detta är bara början på medborgares utsatthet, då majoriteten av fjolårets migranter ännu inte har fått besked om de får stanna.
Ökad aktivitet av gränspolis, utökade arbetsplatskontroller och riktade insatser i city sker, men framgången är begränsad och avvisningar är mycket få till det stora antalet.
När 83.000 tusen av fjolårets 163.000 som ansökte om asyl, saknar skäl att få stanna.

Alla minns vänsterns protester mot det så kallade Reva projektet, när polis önskade kontrollera identitet i tunnelbanan. Okvädningsorden om diskriminering nådde nya höjder och arbetet tvingades att avbrytas.

Majoriteten som tagit sig hit, anger som främsta skäl att få ett bättre liv, barnen kan få utbildning och familjen permanent välfärdsförsörjning. Flyktingar som verkligen behöver skydd finns kvar i flyktinglägren.

Ekonomer och statsvetare har i åratal påpekat att stor invandring är oförenligt med bibehållen välfärd, men för döva öron.
Det känns som politiker har tänkt att klarade Jesus att mätta flera tusen lyssnare med några få fiskar, så skall väl vi också fixa det.
Nu, när allt fler märker hur samhället börjar krackelera och välfärden försvagas, så tvingas regering och oppositionen motvilligt lyssna, för riksdagsplatsen är ju varm och bekväm och Donald Trumps seger i USA ger kalla kårar.
”Hur fasiken ska vi klara av det här, när rasiststämpeln inte längre fäster” håller nu på att tränga undan det lika värdet i hjärnkontoret hos våra ministrar.
Att tänka efter före politiska beslut är ingen egenskap som politiker innehar. De kör så länge det går med kvartalspolitik utan ansvar, bortsett från den egna karriären, som har stagats upp av innehållslösa floskler om allas lika värde.
Dagens politiker saknar alltför ofta arbetslivserfarenhet, gamla rävar som Mona Sahlin, Ylva Johansson och yngre som Gustav Fridolin, Birgitta Ohlsson och många andra, gick in i politiken mycket tidigt.
Ett gott val måste sägas, för går det åt fanders, så har de sitt på det torra. Deras misstag får alltid vi andra betala.

”Mångfald, ja tack! Så länge alla tycker likadant….”

Den här läsvärda krönikan kommer från ”Dagens Samhälle”
Publicerad: 7 november 2016 kl 07:30

”Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked. Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor.

Det är inne att slå sig för bröstet för att ”gilla olika”. Mångfald. Tyvärr glöms ofta en olikhet bort: den som handlar om åsikter och synsätt.

Brandmännen Emil Skoglund och Pontus Westlund fick höra att de inte längre var välkomna att arbeta för Södertörns brandförsvarsförbund utanför Stockholm för att de inte delade deras grundläggande värderingar. Anledningen var att de skrivit en debattartikel för att lyfta något de själva ansåg tveksamt, att underkvalificerade personer kvoterades in som brandmän. Deras åsikt hade redan vädrats internt först, men utan respons.

brandman

Intressanta frågor i sammanhanget är: Var ska dessa brandmän arbeta nu då? Behöver Sverige olika brandkårer för personer med olika åsikter? Och går det alls an att bli räddad av en brandman som röstar på ett annat politiskt parti än man själv?!

Det är som att vissa iakttagelser är oönskade från start. Tanken att det kan finnas risker med att inkludera underkvalificerad personal i en brandförsvarsstyrka ter sig naturlig, men när två brandmän luftar den farhågan ses det som ett övertramp. Att artikulera en i sig helt rimlig iakttagelse var i detta sammanhang ett brott mot en outtalad social kod. I princip åläggs vi att misstro våra sinnen och vårt förnuft och istället låta några ideologiproducenter avgöra rätt och fel. Ett slags totalitärt synsätt.

När förmåga saknas att hantera de egna känslorna och argumentera om saker, återstår strategin att eliminera problemet. Lägga locket på. Ansvaret förskjuts då till andra. Det blir deras plikt att foga sig istället för att man själv anstränger sig att försöka leva som man lär.

I fallet brandmännen handlade det om något de ansåg problematiskt som rörde deras egen yrkeskår. Betydligt mindre krävs dock idag för att uppfattas som kontroversiell och därmed utgöra en ”risk” för verksamheten.

Jag har haft kontakt med många personer som fått åsiktsrelaterade problem på sina arbetsplatser. Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked – och det även om åsiktsfrågan det handlar om inte ens är relaterad till den verksamhet man sysslar med. Detta ska förstås inte hända. Men verkligheten är tyvärr inte lika fin som teorin.

Yttrandefriheten som det talas så vackert om har blivit en accessoar, något som man gärna framhäver för att se snygg och bra ut själv. Men det blir inte särskilt snyggt om man inte har generositet nog att acceptera åsiktsmässiga olikheter.
Det må kännas bra för stunden att titta ut över en arbetsplats där alla klampar i takt som en hel åsiktsarmé. Men det kommer med en stor kostnad för samhället i form av sargade människor och torftiga verksamheter som inte utvecklas eftersom ingen vågar stå för nytänkandet och att våga testa.
Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor. Det är faktiskt inte farligt att tycka olika.
Mångfald kan inte reduceras till yta. Vi måste se på vad som finns på insidan och på vad människor kan prestera. Brandmän med olika syn på rekrytering av nya brandmän kan faktiskt vara lika bra på att släcka bränder, vilket borde vara det som räknas.

Josefin Utas
Civilingenjör med en doktorsexamen i kemi. Tidigare kommunpolitiker (MP), nu partiet Medborgerlig samling.

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/mangfald-ja-tack-sa-laenge-alla-tycker-likadant-29065

Jag upprepar svensk demokrati är tig eller tyck som vi!

Nya vice statsminister tårar

I helgen har miljöpartiets kommunkonferens ägt rum i Sundsvall.
Kanske vice statsminister Isabella Lövin har fått råd av den förra, Åsa Romson, att visa sitt engagemang med känslosvall?

miljopartiets-logga
”Sweden`s Deputy Prime Minister close to tears after Trum`s victory,” var rubriken i utländsk press beträffande dessa antidemokratiska tårar.
Hur illa hon än tycker om valresultatet i USA, så får hon acceptera demokratins spelregler.
Samma gäller här hemma, när jag och andra väljare bara måste acceptera statsministerns dåliga val av regeringspartner, med ett parti som dinglar runt 4 %.
Jag tror att detta förhållande orsakar betydligt fler tårar och ilska.
När tårarna torkat blev rösten åter stark, när hon och Fridolin förklarade att ”alla miljöpartister måste ro åt samma håll.”
Jag förstår inte hur det skall gå till?
Mp:s båt har redan stött på grund och kommer inte loss, när tampen är hårt fastsurrad vid maktens topp.
Uppmaningen riktas till fyra bråkstakar, som inte rättar in sig i ledet och planerar att rösta emot partiet i heta frågor.
Carl Schlyter går i täten och hävdar med all rätt, att han inte längre accepterar att partiets valprogram är blankt och släckt.
Han fick mycket lägligt lämna sin post i riksdagen som ordförande för EU-nämnden, när han röstade emot partilinjen om värdlandsavtalet med Nato. Åsa Romson hoppade samtidigt upp, som gubben i lådan efter att ha fått sparken.
Detta feministiska parti beslöt att hon kunde offras i stället för Gustav Fridolin, som gjort sig skyldig till större klantigheter.
Elefantkyrkogården på regeringskansliet är säkert fullbelagd och kön är redan lång av äldre kandidater till landshövdingsposter, så ordförande posten för EU-nämnden fick det bli.
På köpet kunde partiet visa hur det går för medlemmar, som är uppstudsiga och inte gör som partiledningen vill. Detta tillvägagångssätt finns i alla partier och bara eskalerar. Att kämpa för valprogrammets genomförande ligger längre ner på prioriteringslistan, när makt måste konsolideras.
Jag är nog inte ensam om att fråga mig, varför behövs numera miljöpartiet?
Vänsterpartiet och feministiskt initiativ finns, som alternativ för deras muslimska vänner, men utsikten för dessa partier att få ministerposter är i dagsläget obefintliga och det förstår landets imamer som varmt rekommenderat partiet.

Medias förvanskning gör amerikaner förbannade

Clinton anhängare, främst arga, unga i storstäderna demonstrerar och jag kan nästan se hur SVT:s nyhetsuppläsare vill applådera.
Nazistdemonstration i huvudstaden under lördagen får våra redaktörer att gnugga händerna, att därigenom få visa vad USA:s nya president redan ställt till med, utan att lyfta fram att tillstånd från polis var klart innan valet var avgjort (ansökan om arrangemang skall göras i god tid, senast en vecka innan, enligt polismyndigheten).
Polis gjorde ett förtjänstfullt arbete, genom att hålla demonstranterna och dess motdemonstranter skilda åt.
Desto mer återhållsamma var media och SVT, när börsen Dow Jones slog nytt rekord bara ett par dagar efter den 8 november.
En skribent tyckte att börser nu blivit opålitliga, precis som blivande president Trump.

borsbild
Att börser alltid gått upp och ner efter marknadens tillit är inget nytt under solen, men nu skrivs självklarheter om de kan öka känslan av Trumps opålitlighet.
Något, som media inte heller vill ge stora rubriker är hur miljoner amerikaner är förbannade på landets vänstermedia. Här finns opålitlighet i mängder.
Vid valvakans början gav New York Times Hillary 84 % chans att vinna valet, efter några timmar hade denna siffra sjunkit till 50 % och etablissemanget började svettas ymnigt.

Ilskan orsakas av att vänsterliberala tidningar och TV-bolag, inte rapporterade sakligt om valet och vaggade in Clintonlägret i övertygelse om seger. Återigen en bumerangeffekt, när verkligheten slår tillbaka. Denna strategi känns väl igen från val härhemma.
Nu sägs prenumerationer upp på löpande band. Tappat förtroende kostar pengar det vet både politiker och börsspekulanter.

Orsaken till svensk medias återhållsamhet är att de känner sig träffade.
Under sista året har inflation ägt rum av ledarskribenter som talat om hur objektiva och opartiska de är. De kryddar ofta sina artiklar med lite filosofi om vårt behov av kärlek, när fakta förbises.
Vinklade artiklar och reportage utan tillräckligt underlag i sak är vardagsmat för oss läsare sedan alltför länge, det visar både förtroendetapp i opinionsundersökningar och färre prenumerationer. Verkligheten skildras efter ideologi, inte hur den är.
Här hemma får vi skattebetalare gå in och hålla medieföretag under armarna, Stampen är ett typiskt exempel. Höga löner och generösa avgångsvederlag till redaktörer oavsett prestation blir därmed genomförbart.

Medieutredningen lämnade över sitt slutbetänkande till kulturministern den 7 oktober. Förslaget kan verka bra vid första påseende, för nu skall mångfald gälla alla distributionssätt, inklusive nätets, men tittar man närmare på planen, så kan djävulen finnas i detaljerna.
I slutbetänkandet står även, att godtagbar kvalité och demokratisk värdegrund skall vara förutsättning för mediestöd och en kommitté från media skall avgöra vilka medier som skall få stödet, ger berättigad känsla av oro.
Jag har blivit lärd att demokrati är ett styrelseskick, nämligen folkstyre, men när väljare röstar fel, då tappar plötsligt den demokratiska utgångspunkten sin betydelse.
Tappad tillit är framträdande hos medborgare både i väst och öst. Media, står i skottgluggen, i öst är den makthavarnas megafon och i väst kanske också sin egen?
Jag tänker på Magnus Ugglas gamla låt ”Vem kan man lita på?” och konstaterar att måltavlan oavbrutet skiftar.

En tjuvlyssning in i LO-borgen…

Här kommer en aktuell krönika av Jan Ivarson, om en tänkbar diskussion i LO-borgen
(Krönikan har publicerats i Lysekilsposten 2016-11-08).

lo-borgen

 

Han har tjuvlyssnat på diskussionen, när dagens ämne var:

”SOCIALDEMOKRATINS LÅGLÖNESTRATEGI

– Det behövs mängder av nya jobb. Fråga är hur vi skall skapa dem och vilka som skall köpa. Låt oss höra vad du kommit fram till Ljuger.

Alternativ 1
– Är att vi inför lägre kollektivavtalsmässiga löner.

– Kommer inte ifråga säger alla unisont. Inga låglöneyrken!
Ähum,

Alternativ 2
– Är försörjningsstöd, men då växer gruppen arbetslösa och det är inte heller förenligt med vår politik. Batra kommer hacka på oss så fort hon får en chans.

Huvudskakningar i rummet visar att man tycker förslaget är dåligt.

Alternativ 3
– Är kollektivavtalsenliga löner som för mer kvalificerade arbeten, men med lönebidrag på 80 %. Då får vi bort dem ur gruppen arbetslösa.
Utmärkt. Vi kan säga att vi utbildar bort arbetslösheten. Det tror många av våra väljare på.

– Fast det finns en hake, säger en gråsosse lågmält. Vilka skall köpa tjänsterna? Det blir välbärgade villaägare som behöver hjälp med trädgård, pool och rent av målning. Målarfacken kommer ogilla det.

– Det har du rätt i gråis, menar en betongsosse. Dessutom kommer de rika köpa med ROT- och RUT-avdrag, fan det blir dubbel förtjänst för dem. Jonas Sjöstedt kommer plocka väljare på det som mogna lingon.

– De kan vi inte tillåta, men hur?

– Vi får tillsätta en utredning. Mona Sahlin får leda den så hon inte hittar på annat. Vi ger henne ett bra arvode och fria Toblerone.

– Jag pratade med en betongare om detta för ett tag sedan. Han hade en idé som han kallade 90-procentarn. Vi höjer lönebidragen till 90 % men tjänsterna blir inte ROT- och RUT-avdragsgilla. Tjänsterna blir då så billiga att villafolket kan köpa dem utan RUT-avdrag. Då kan vi även säga att det är rättvist med höjd fastighetsavgift när de får tillgång till billiga tjänster.
Bara nysvenskar får starta företag för låglöneyrke, men bolagen får förstås inte kallas så. Kanske kan de kallas samhällsservicebolag?
Vi inför en ny bolagsform för dem med mindre krav på redovisning.
Vi motiverar det med att vi arbetar för att förenkla för småföretagen.
Det kommer rent av rödluvan i centern att gilla och skapa splittring bland borgarna.

– Jädra bra betongis, bättre än ett sånt där ägg med tre grejer i som ungar gillar. Här är minst fyra saker i en:
1) Invandrare i arbete
2) Minskat antal arbetslösa
3) Vi kan visa att invandrare är entreprenörer som skapar jobb. Dessutom kan vi säga att
4) Vi stödjer inte de rika, för att hålla vänstergänget på avstånd.

Bra för idag. Nu avslutar vi med en god supé med den får inte bli på Grand Hotel mera, på ett tag.

Jan Ivarson Politiskt obunden.”

Andra krönikor av Jan och andra skribenter finns på sajten honesty4u.wordpress.com.

Att byta riktning

Kanske dessa rader från poeten Bob Hansson kan ge etablissemanget någon lindring efter Trumps seger i USA?

”Vi vet, inte sant, vi brukar ju påpeka det.
Att allt som behövs är att då och då byta riktning, mumla hoppsan”

byta-regering

Att acceptera ny kompassriktning är inte lätt för etablissemanget, som inte förstår folkets sätt, när de protesterar mot maktens självvalda rätt, att fördela landets tillgångar efter vänsterliberal agenda. De själva har sitt på det torra och behöver aldrig oroa sig för politikens följder.
Tvärtom kan det bli en merit att släppa in alla som vill hit.
Lovord från EU och FN värmer gott, för befordran kan finnas inom kort.
Att landets välstånd eroderas är inget som dessa karriärister intresserar.

USA valet, fattiga och bortglömda vann över rika och berömda!

Chockvågen är nu ännu större än efter Brexit, när folket protesterade mot etablissemanget och EU.
Tänk, att det inte hjälper med stöd av hela västvärldens etablissemang, med media, Europas toppolitiker och kändisar som stoltserat runt omkring.
De har alla kungjort sitt demokratiska och humana sinnelag, samtidigt som föraktet lyst igenom mot alla som blivet förlorare i globaliseringens framfart.
Att svartmåla och demonisera Trump för alla hans chockerande uttalanden räcker inte, när man inte vill se underliggande orsaker, som orsakat valresultatet.
Utanför Detroit ligger Flint, som nu förvandlats till en spökstad, efter att bilindustrin flytt utomlands, där profiten blir större. I Flint saknar 1/3 del av alla hushåll vatten och socialarbetare, som försöker lindra nöden, har tappat hoppet om förändring. Tidigare stolta industriarbetare med 35 dollar i timman, tjänar nu bara 8 dollar på en flottig bar, om de inte är arbetslösa (SVT2 Korrespondenterna 2016-10-08).
Utvecklingen av denna klassklyfta mellan rika och fattiga pågår i hela världen, men i väst är klyftorna mer synliggjorda än i öst, där ledaren mer bestämmer vad som ska få visas upp. Industrin har automatiserats och i stor utsträckning ersatts av tjänster, där grova arbetarhänder tappat sitt värde, medan hjärnans förmågor triumferat.
Trump, outsidern har bedrivit en skicklig valrörelse, som förskräckt. Att först bana väg med drastiska uttalanden, där gamla skandaler med ringaktning av kvinnor blev mer reklam än bestående förakt. Att därefter, veckorna innan valet, uppträda mer statsmannalikt, var en framgångsrik strategi.

donald-trump
Budskapet om ”Make America Great Again” fick mer fäste än Clintonkampanjens ”Stronger Together.”
”Tillsammans” har också vår statsminister försökt nå framgång med, när hans hybris i migrationspolitiken skall betalas, men även här har ordet tunnats ut, när allt fler genomskådar humanitetens verkliga orsaker.
När jag tittade på SVT:s valvaka trodde jag först att stater, som var markerade röda var demokratiska och de blå var republikanska, men insåg snart att det var tvärtom.
Precis så är det, det som förr var rött har blivet blått i praktiken och tvärtom i USA.
Gamla arbetarpartiers ideal har förvandlats till en fasad för dagens demokratiska partier, där karriärpolitiker alltid prioriterar egen vinning tillsammans med kapitalet, före folkets väl och ve. Det sveket syns nu i öppen dag och gör den globala eliten mycket förvirrad.

Riksdagsledamot, fd EU kommissionär Birgitta Ohlsson (L) får nog sätta ett sorgband till på kragen tillsammans med sina mångkulturella och federalistiska vänner.
Upprördheten och sorgen var stor i nattens intervju och förklaringarna var lika ihåliga som efter Brexit. ”Vi har varit dåliga på att ge motbilder och andra berättelser….”
Varför räcker verklighetens bild inte till, kan man undra?
Arbetarklassen och även delar av medelklassen har för länge sedan genomskådat elitens bilder, som handlar om att visa solidaritet mot andra, medan vår egen plånbok blir allt tunnare.
Tänk om hon och hennes vänner kunde följa med min bror, långtradarchaufför, som dagligen kämpar mot åkeribranschens åderlåtning av osund konkurrens och dumpade löner utifrån, genom EU:s omhuldade friheter.
Nej, eliten pratar bara om den ekonomiska tillväxten, men aldrig om dess skeva fördelning, där deras alibi är hyllad valfrihet.
Nu måste EU:s ledare motvilligt gratulera denna oinvigda och oprövade kollega, medan gratulationerna från öst har större hjärtlighet.
Analyser, utredningar och olika förklaringsmodeller kommer att presenteras och opinionsinstituten får fundera på varför de ständigt har så fel. Media, makthavarnas megafon när det gäller frihandel och mångkultur, har lyckats bra med att skrämma väljare, som säger ett, men sen röstar tvärtemot.
Nu verkar alla kommentatorer ändå förstå att det handlar om vit arbetarklass revansch och många ser ut som ledsna bulldoggar eller ettriga terrier vid tanken på att globaliseringens framfart kan stoppas.
Många av oss tänker nog God Bless America, men från olika utgångspunkter.
Vad som händer i morgon finns nog mer i spåkulan, än i elitens domedagsprofetsior.

”Ställ krav på invandrarna – all kultur är inte underbar”

I lokalpressen kan mindre politiskt korrekta artiklar förekomma.
Kanske huvudstadens ideologiska filter har mindre hållfasthet utanför tullarna?
Eller börjar media inse att verkligheten inte längre går att blunda för?

I denna artikel från Hallands Nyheter skriver Soheila Fors från Syrien om hedersförtryck.
Kanske vänsterns pekpinnar med främlingsfientlighet blir mindre långa, när detta skrivs av personer som ingår i dess hyllade identitetspolitik?

”Ställ krav på invandrarna” – all kultur är inte underbar

hedersfortryc

VARBERG Soheila Fors som föddes som kurdisk prinsessa har upplevt våld och förföljelse, både i sitt hemland och i Sverige. Hon tycker inte om radikaliseringen som sker i förorterna. – Vi har varit för flata och naiva, säger hon.
Camilla Hentschel
04:00 – 7 nov, 2016
I kväll föreläser hon i Folkets hus i Varberg. Soheila Fors ligger bakom fem samlingsplatser för kvinnor i Sverige, så kallade Tehus men också för Saras Hus som är Sveriges största skyddade boende för enskilda och familjer som lever under hot från hederskulturen.
– Vi har många unga flickor som har blivit bortgifta i sina hemländer. En av dem var bara nio år.
Sedan Soheila Fors kom till Sverige 1994 har samhället förändrats. Det har blivit värre, anser hon, och hon är tydlig med vad hon tror det beror på.
– Det är den religiösa radikaliseringen som gör att kvinnor i högre grad tvingas bära slöja. Invandrarna måste få förklarat för sig att svenska lagar gäller i Sverige. Jag förstår inte varför vi är så flata, säger Soheila Fors.
Hon tycker att det är ett problem att det inte går att diskutera situationen utan att bli betraktad som rasist.
– Det är inte rasistiskt. Mångfald är bra men all kultur är inte underbar. Religionen är inte mitt problem, mitt problem är förtryck och våld.
När Soheila kom till Sverige var hon gift med en landsman men fick fly till ett skyddat boende i Göteborg efter att hon blivit misshandlad av honom.
– Allt blev värre när vi kom till Sverige. Det samhälle vi kom ifrån var inte så öppet som här och han hade svårt att ta det. Han blev mer kontrollerande, säger Soheila Fors.
I december startas ett sjätte Tehus i Sverige, denna gång i Lidköping. Målet med Tehusen är att bryta invandrarkvinnors isolering. Där kan kvinnor träffas och umgås.
– Vi försöker nå de mest utsatta, ofria kvinnorna. Språket är jätteviktigt för att kunna ta del av samhället.
I somras var hon nere i Syrien för att hjälpa till och hon ser vikten av att bygga upp raserade samhällen på nytt.
– Det är de allra fattigaste som är kvar, de som inte kan fly. De måste stanna kvar och kämpa. Vi måste hjälpa dem på plats, säger Soheila Fors.”

https://www.hn.se/nyheter/varberg/ställ-krav-på-invandrarna-all-kultur-är-inte-underbar-1.3930485

Kanske det till slut kommer en artikel i systemmedia om att invandringen varit för stor för landets kapacitet?
Tyvärr sitter minister Ylva Johansson nu på sin kammare (en 9 rumslägenhet i city) och funderar ut lämpligt straff till de kommuner som inte längre klarar att ordna fram bostäder åt fler nyanlända, men innan hon inser sina fel har nog jag lämnat jordelivet.

En klarsynt kommentar från signaturen ”Trodé”

”Anledning till konflikter och låg levnadsstandard i vissa länder beror ofta på befolkningens värdegrund i sådana länder. Den tar de med sig hit och inför här med våra regeringars stöd. Integration innebär att svenskar skall anpassa sig till invandrarnas värderingar. Se på badhusen, se på gatorna i invandrartäta områden, se på stenkastning, och tvångsgiften.

Folk i alla länder bör få leva som de vill men ta konsekvenserna av sin livsstil. Om de vill ha mer av västerländsk livskvalitet bör våra politiker uppmana dem att införa en del av västerländsk livsstil i sina länder, inte uppmuntra återföring av medeltida värderingar i väst.”

Världen håller andan, Trump eller Clinton?

Det känns som lugnet före stormen, dagen innan 320 miljoner amerikaner går till valurnorna. Många säger sig rösta på det minst dåliga alternativet.

trump-clinton
Trumps oberäknelighet kan kvittas mot Clintons opålitlighet. Kvinnohistorier och meilslarv kommer i ständigt nya versioner och skandaler har avlöst varandra.
Män med makt har i alla tider attraherat kvinnor, men om detta säger feministerna inte ett smack. Biologiska skillnader mellan könen finns inte, det är bara sociala strukturer, som rättas till när vi hamnar i bolagsstyrelser, verkar vara deras övertygelse.
Oavsett vem som flyttar in i Vita Huset, så kommer konsekvenserna av detta val att prägla inte bara USA utan hela världen i övrigt.
I media presenteras världens medborgare i två grupper, nämligen – GAL; gröna, alternativa, liberala som är globalister och -TAN; traditionalister, auktoritära och nationalister, men verkligheten låter sig inte fångas så lätt.
Östländer, som Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern brukar betecknas som ”TAN” länder, medan EU:s länder i väst och norr mer tillhör ”GAL” och betraktar globaliseringen som hugget i sten och ser invandring som lönsamt och berikande, medan TAN anhängare enbart ser ett konfliktfyllt multikulturellt samhälle.
En betecknande representant för GAL tycker jag EU parlamentariker Cecilia Malmström (L) är.
Hennes uttalande i EU under maj i fjol säger allt, när hon förfasar sig över motspänstigheten i EU:s östländer att ta emot migranter.
”Det är de som är de stora vinnarna här, för att de kommer att få se att de får nya möjligheter med nya människor med andra erfarenheter än den inkrökta, inhemska sedvänjan som fått härska för länge.”
Förmodligen har hon inte märkt förändringen av alla EU:s friheter på hemmaplan, med 24 mord hitintills i Malmö bara i år, otaliga skottlossningar, våldtäktsvåg, överfall på gamla, kriminalitet med mera, som gör att allt fler vill behålla sina ”inkrökta och inhemska sedvänjor” för nationens överlevnad.
Medborgarna i EU:s östländer har genom historien fått nog av andra människors erfarenheter och vill värna sitt eget land från medeltida sedvänjor, som kan upplösa landet.
Men skillnader i tillhörighet råder också inom dessa länder, mellan unga, gamla, land och stad.
Enklare uppdelning är globaliseringens vinnare och förlorare, som har ersatt den gamla höger/vänster skalan.
Oavsett vad man tycker om Donald Trump så har han blivet talesman för globaliseringens förlorare, främst vit arbetarklass, vars jobb försvunnit utomlands och som tappat hoppet om bättre framtid.
I Europa kan hans framgång jämföras med Brexit och nationalistiska partiers framgångar. Stödet kommer främst från medborgare, som under många år hamnat socialt och ekonomiskt på efterkälken.
”Fri handel – jobben ryker och öppna gränser – nationen ryker” är budskap från Trump som är lätta att förstå utifrån sin egen verklighet.
Denna insikt börjar nu motvilligt tränga fram hos räddhågset etablissemang, som länge bara avfärdat oss som tvivlar på det multikulturella samhället, som lågutbildade, globaliseringsrädda och allmänt korkade medborgare, som inte förstår vårt eget bästa.

Hillary Clinton representerar etablissemanget i Washington och stöds av krigsindustrin, som hoppas på fortsatt glada dagar som ”räddare av demokratin” tusentals mil bort.
”Change” var president Obamas paroll, men förändringen gav förlorarna ingen förbättring.
Liberaliseringsvågen, som svepte över världen sedan Thatcher och Reagans tid med frihandel, avregleringar, privatiseringar och offentliga neddragningar, imponerar inte.
Honnörsordet blev valfrihet, som bara tillfaller de som kan utnyttja den i praktiken och gynnar privata utövare, som gjort stora vinster från medborgarnas skatter.
Här hemma kampanjar nu näringslivet mot vinsttak, som kan sätta stopp för denna guldguva.
SD har nu svängt om och håller i Batras kjolar och gemensamt predikar de att hårdare kontroller är receptet. Men med dessa entreprenörers goda politikerkontakter och med kommuners fallenhet för jäv och korruption, så är tveksamheten stor om framgång med detta koncept.
Ett system som ständigt måste kontrolleras av ett slags offentliga poliser är feltänkt från början! En överenskommelse skall följas utan övervakning i ett demokratiskt samhälle. Om tillit saknas faller det isär.

I västvärlden blev välutbildade, ofta unga med rätt egenskaper och nätverk globaliseringens vinnare, medan lågutbildade i arbetarklassen utan kontakter tillhörde förlorarna.

Efter 70-talet försvann enkla jobb till låglöneländer, därefter gick den största delen av produktionsökningens vinst till kapitalägarna och den privata konsumtionen måste hållas uppe genom lån, när lönen inte räckte till.
Pengar som samlats på hög måste ständigt vara i rörelse, så de genererar mer.
När lånen skulle betalas tillbaka, sprack bubblan och finanskrisen stod för dörren.
Låntagare utan betalningsförmåga och finanselitens förkärlek för spekulation var krisens främsta orsaker. Ingen visste till slut hur många gånger lånen hade packats om och sålts vidare och till slut tappade marknaden förtroendet.
Bankerna räddades efter den senaste finanskrisen 2008 och skulden skyfflades över på folket genom åderlåtning av välfärd i hela Europa, där länder i norr klarade sig bäst.
Därför är dessa länder, Tyskland och Sverige migranternas främsta mål, som politiker skapat genom sina lockrop i regi av den globala finanseliten.
Angela Merkel sa ”Wir schaffen das” och Stefan Löfven ”Vi bygger inga murar,” men när anstormningen av migranter som önskade ett bättre liv blev för stor och efter nyårsnatten i Köln, så tvingades de förstå att dessa uttalanden inte var förankrade hos folket, som tidigt såg konsekvenserna av deras humanitära hybris.
Riksbankerna använder nu flitigt sedelpressarna när bandet till guldreserven försvann, till bankirernas förtjusning. Verkliga pengar saknas och har ersatts av finurliga knapptryck på datorer.
Staten, det vill säga vi, får garantera lånen, annars skulle systemet holkas ur och marknadens förtroende skulle snabbt ta slut.

Ränteintäkter får de globala bankirerna att bli glada och tillfredsställda, därför hyllas migrationen till länder, som ännu kan ta nya lån. Garanti för att de kan betalas tillbaka är NEW, den nya världsordningen, som EU federalisterna hyllar, för då kan lånen skyfflas över på alla världsmedborgare när ett låneland knäar.

Detta är GAL anhängarnas nya solidaritet i kombination med humanitet för alla utifrån som har det svårt. Nationens egna medborgare skall bara hålla tyst och öppna sina slitna plånböcker.

Ytterligare anledning till den globala finanselitens vurm för migrationen, är att arbetare i låglöneländer börjar få bättre villkor, då drar investerare vidare jorden runt och kom till sist på idén om människoförflyttning.
Vilket inte var något problem när USA:s agerande som världspolis ständigt ställer till det, med uppror, krig och framväxt av terrororganisationer inte minst i Mellanöstern.
Internets snabba tillväxt visade hur bra man kan leva i väst, som gjorde att främst unga män från Afrika och Mellanöstern tog sig till Europa, av dessa saknar över hälften flyktingskäl.

Politikerna, inte minst till vänster har numera blivit den globala finanselitens Securitasvakter, genom att hylla allt som kommer utifrån och förakta arbetare hemmavid som inte tror på deras mångfaldsteorier och som tack för detta skifte får dessa politiker invandrarnas röster, inte minst i Sverige.

Min farfar, fattig statare, skulle vända sig i sin grav om han såg sveket från dagens unga karriärpolitiker, där flertalet inte har jobbat på golvet en enda dag. Farfar åkte runt med flygblad på pakethållaren, men hans efterträdare föredrar flygets business class och taxi i stället för lokala kommunikationer.

Tillbaka till morgondagens val i USA .
Gårdagens DN slår på stora trumman med artiklar om hatet som kan ge valseger och föra Trump till vita huset.
I kulturdelen får rapparen ”Timbuktu” Diakité monopol på ordet, när han försöker förstå hur hans farbror, tidigare demokrat, Vietnam soldat och som nu arbetar som frivillig många timmar varje dygn för Donald Trump.
Trots att Timbuktu ser förfallet i amerikanska städer som betecknas som ”möjlighetsöknar” där arbetslöshet, sjukdom, våld, missbruk och med hemlösa krigsveteraner som tigger, så vill han inte ta in, att hans farbror och miljoner andra förfördelade amerikaner ser Trump som ett ljus i mörkret. Att få sugas med och ropa Make Amerika Great Again lindrar den kroniska hopplösheten för stunden.
Den röda tråden i hela tidningen är föraktet över vad de kallar konspirationsteorier om den globala, finansiella elitens maskopi med politiker och journalister.
Jag ser det däremot som dagens verklighet.