Del 3. Hinder för fred:

1. Arabisk oförsonlighet

Åren 1965/66 bildade Egypten och Syria s.k. Förenade Arab Republiken. Syftet var att med anfall från nord och syd betvinga Israel. Den 20 maj 1967 deklarerade Syriens försvarsminister” Hafez Assad:  “The time has come to enter into a battle of annihilation”  
En vecka senare  den 27 maj deklarerade Egyptens president Nasser:              ”Our basic objective vill be the destruction of Israel”.                                          

Jordaniens kung Husein besökte Kairo (30 maj) och förklarade sig vara med. Saken hade stor militär-strategisk betydelse då Israel har en midja ungefär i nivå med turiststaden Netanya mot Jordanien som på sitt smalaste ställe är endast 13 km bred. 

13 arabiska och muslimska länder tog sig an uppgiften att utplåna Israel:         Egypten med Syrien, Libanon, Jordan, Iraq, Saudi Arabien, Algeriet, Marocko, Tunisien, Kuwait, Libyen, Sudan och Pakistan. 
   
På 6 dagar (juni 1967) erövrade Israel, med sina 3 miljoner innevånare, hela Sinai halvön och ena stranden av Suez kanalen, hotade Damaskus, kastade Jordanierna öster om Jordan floden och uppropade överhöghet över Jerusalem.   
Efter kriget fick araberna Israels förslag om återgång till gamla stilleståndslinjen så att den nu skulle bli statsgräns mot fred.                                   Arabiska länderna sammanträde i Khartum i augusti 1967 och kom med de 3 nej:                                                                                                                                          

• nej till förhandlingar                                                                                                          

• nej  till erkännande                                                                                                           

• nej till fred med Israel.                                                                                                           

I oktober 1973, anfölls Israel av 7 arabiska länder: Egypten, Syrien, Libanon, Jordanien Libyen, Iraq och Saudi Arabien. Israel hotade på nytt Damaskus, korsade Suezkanalen och kom 101 km från Kairo.                                                         Nassers efterträdare Anwar Sadat insåg hopplöshetens i situationen och slött 1982 fred med israel. För det mördades han av Muslimska broderskapet.                                                                                                 

Jordanien avsatte sig alla anspråk på land väster om Jordan floden år 1984 och tecknade fredsfördrag med israel.                                                                          Landremsan Gaza, under Egyptisk välde, var hård kontrollerat och invånarna behövde tillstånd för att resa till själva Egypten. Efter 6 dagarskriget fick invånarna fritt resa och arbeta i Israel. 
Notera att Israel inte erövrade palestinska territorier på Västbanken eller Gazaremsan- israel erövrade jordanska och egyptiska områden med palestinsk befolkning, en del förvarat decennier i flyktings läger.                          

Israeliska statsminister Ariel Sharon (2005) beslöt om villkorslös tillbakadragande från Gaza. 10,000 bosättare tvångsevakuerades.                        Deras växthus för odling av grönsaker och blommor samt bostäder lämnades orörda för vidare bruk. Det första som nya Gaza styret gjorde var att bränna ner allt.

Efter Hamas maktövertagande 2007 är Gaza marionett för mollorna i Teheran och bas för terror aktioner mot Israel. 

De kämpar mot ockupation trots att alla israeler även begravda utrymdes 2005 till Israel. Sharon tanke var troligen vidare tillbakadragande from Judea/Samarien. Med Hamas agerande blev detta omöjligt och staten Israel och israelerna förstod att konceptet ”land för fred” är dröm.                                  Hamas tjänar inte palestinska folkets intressen utan är en ok och fördärv för sitt folk.

Förutom gränsövergång mot Israel har Gaza gränsövergång mot Egypten. Om gränsen mot Israel, som straff för terror handlingar, är ibland stängd den mot Egypten är nästan konstant tillbommad. Det faktum har aldrig noterats i svenska massmedier liksom att det är Israel som förser remsan med el och vatten. 

2. Hatuppfostran och lögner   

 Att palestinierna har det eländigt och inte har egen stat beror uteslutande på deras korrupta politiska och religiöst fanatiska ledare som hetsar mot Israel och judar. I åratal lärde en lärobok för sjunde klassare som heter ”Vårt vackra språk” palestinska barn att:                                    ”Vi kommer att så Palestinas land med skelett och skallar av shahids (martyr) och måla dem i blod … De vill förbjuda mig, men jag säger till dem, shahid, shahid …”                                                                                                                         

För palestinska medier och allmänhet är Abd al-Baset Odeh en av många hjältar. Han mördade 31 personer som hade samlats kring det judiska Påsk firande, i bombningen på Park Hotel i Netanya( 2002-03-27). En annan hjälte och förebild för palestinier är Dalal Mughrabi, som ledde attacken mot passagerare i kollektivtrafikens bussar år 1978 som dödade 38 varav 13 barn och skadade 71 andra. Det är otaliga skolor, gator, torg och institutioner som bär deras namn och som hyllas vid många tillfällen.     

Glädjeparader hålls och godis delas ut efter terror aktioner och folkmassorna vrålar: en miljon shahider marscherar till Jerusalem”.                     Beteendet såg vi nyligen. Fenomenet visar att det är inte enbart den politiska/religiösa eliten, utan även folket på gatan som är offer för hat uppfostran. Så föds oförsonlighet som begraver möjligheten för en egen stat. Att förhandla med en part som inte ger dig existensberättigande är omöjligt.                                                                                                                                           Konflikten mellan universella liberala principer och den mångkulturella, klan och fanatisk religiös ideologi är på många sätt vår tids stora ödesfråga, som ökar i omfattning i takt med invandringen från muslimska länder till Europa.

PM ger ut undervisnings materiel för sina skolor. Israel är inte ritat på geografi kartorna och ”landet Palestina” stärker sig från floden Jordan till Medelhavet. Dessutom hetsas barnen att hata och mörda judar.

 

I åratal har PA-muftis uppfunnit lögner om brott mot Al-Aqsa.                               ”Al Aksa moskén är i fara” en lögn som upprepas ofta, berör muslimer och är gångbar i hela världen. Moskén finns där den finns, men skamlösa lögnen år ett effektivt budskap. Så fort som Jerusalem blev israelisk 1967 hissade israeliska soldater Israels flaga över moskén.

Moshe Dayan, dåvarande israelisk försvars minister gav personligen order att flagan ska tas ner, all i syfte att inte kränka muslimer. Inte bara det. Israel gav överhögheten över Tempel berget till en muslimsk nämnd/kommitté s.k. vakif som missbrukar generositeten och förtroendet. Judar är dessutom förbjudna att be på området trots att moskén är byggd över resterna av Salomons tempel. Statistiken talar sitt tydliga språk. Året 2022 besökte ungefärligen 1 250 000 muslimer Tempelberget för att be under den månadslånga Ramadan. I kontrast häremot står det faktum att antalet judar som besökte Tempelberget under hela 2022 var lägre än antalet muslimska besökare under en enda fredag i Ramadan. 

3. Finansiering av terror och korruption.    

 De senaste 25 åren har Sverige förbrukat de ofattbara 36 miljarder kronor på bistånd till Palestina. EU, USA med fler är andra stora bidragsgivare.  

Nepotism och korruption inom PA är monumental, alla vet om det, men ingen tycks kunna stoppa det. Allra minst Yasser Arafat och han efterträdare Mahmud Abbas, nu 89 år som blivit stormrika, de har gynnat sina familjer och lojala undersåtar.

I år har Bidens administration trots tal om begränsningar donerat 1 miljards US till Palestina. Till det tillkommer löftet av utrikesminister Blinken i Doha, Quatar från 24 okt. 2024 om ytterligare 153 million dollar.                            

En stor del av dessa pengar går till terroristlöner, negativ demokratisk utveckling eller hamnar i privata fickor. Alla i ledningen för Palestinska Myndigheten (PM) och likaså Hamas ledningen i Gaza är miljardärer eller miljonärer i dollar. Hamasledare Abu Marzuk, Khaled Mashal och Ismail Haniyeh, har betydande nettoförmögenheter, från 3 miljarder till 4 miljarder dollar vardera.                                                                                                            Palestinska myndigheten betalar månadsvis ersättning till alla fängslade för terrorhandlingar. En gift terrorist med 3 barm och blod på händerna får det som motsvarar 30,500 Skr per månad. Om terroristen blir dödad får hans familj ersättningen. Under året 2017 betalade PA 1,5 milliarder skr kronor till fängslade eller frigivna terrorister och 1.9 miljarder till familjerna av dödade eller skadade. Det är 7 % av PA budget spenderat för det som Israel kallar ”pay for slay”.                                                                                                                                    PM har 65 000 ”soldater” – det vill säga poliser och olika säkerhetsenheter som fungerar som en de facto armé som skyddar presidenten och hans närmaste. PA spenderade under 2018 mer än 1 miljard dollar på dessa styrkor. Jakten på terrorister ombesörj av israeliska polis och arme.  Pengarna för M. Abbas personliga styrka, som i realiteten är en pretorians garde borde bekosta del av palestinska befolkningens välfärd.                              Att president Mahmud Abbas har (enligt inofficiella uppgifter) en månads lön på 1 million US dollar är skandal och förolämpning mot världens skattebetalare.  

4. Politik och ideologi  

Islamiska nationella motståndsrörelsen Hamas och PLO har politiska plattformar som omöjliggör alla försök till fred:   

Hamas stadga från 1988:                                                                                                       §11 ”Israel kommer att resa sig och kommer att förbli upprätt tills islam eliminerar det som det hade eliminerat sina föregångare” och vidare:                  ”Den islamiska motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf (helig Mohameds land) som är helgad för framtida muslimska generationer fram till domedagen”.                                                                                         § 13: är kompromisslös ”Det finns ingen lösning på den palestinska frågan än genom jihad.  Initiativ, förslag och internationella konferenser är slöseri med tid och fåfänga ansträngningar”. Hamas tydligt uttalade mål: att ”höja Allahs fana över varje tum av Palestina”

PLO:s stadga från 1968 är också tydlig i sina avsikter.                                                  § 9  förklarar: ”Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte bara en taktisk fas.”        

En annan orsak är den religiösa aspekten. Varje centimeter av Israels yta betraktas vara waqf – heligt (Mohamed) land. Land som måste återerövras.     På SVT år 2007 såg jag Hamas ledare i guldbroderad mantel förkunna:            ”vi skall ta tillbaka varenda sand korn av helig Mohamed land”.                               Det är dock så att inget land i världen, har, sedan tusentals år, samma geografiska läge, samma språk, samma religion, kultur och ursprung som Israel.                                                                                                                                  

PA erkänner inte Israels rätt att existera och ifrågasätter Israelernas band till landet även om de bor i städer med förvridna hebreiska namn: Bethlehem  (Beit Lechem), Hebron (Chevron), Beitin (Beit El), Jenin (Ein Ganim), Tequa (Tekoa) mm.  Det är kontraproduktivt och det är araberna som blir förlorarna.                                                                                                                    

De så kallade palestinierna är araber. Namnet palestinier fick de officiellt i juni 1964 efter ett möte av Arabiska Ligan. Det sovjetiska säkerhetstjänst KGB som hade omfattande erfarenhet på att skapa befrielserörelsen världen över kom på idén. Arafat var född i Kairo men KGB fabricerade ett intyg som angav Ramallah som födelseort. PM yrkar att de är det äldsta folkslaget på området. De blygs inte från att ihärdig påstå att Jesus var palestinier och palestinsk martyr. En tidigare USA presidentkandidat och ordförande i Representant Huset kallade palestinierna för inventet peaple.                                 Oslo avtalet 1993-95 med konceptet:                                                                             Fatah committed to lay down its weapons, combat terrorists and live in peace with Israel var dimridå!

I den godkände Fatah staten Israel som självständig stat, åtog sig att lägga ner vapnen, bekämpa terrorism och leva i fred med Israel, men lever inte upp till avtalet som inte heller blev ratificerat parlamentariskt. Avtalet promotade PLO och Fatah till legitima representanter för palestinska folket i form av Palestinska Administrationen (PA) som partner för freds förhandlingar och ämnade underlätta flyktingarnas situation och staka vägen för fred.                                                                                                                        

Avtalet delade Västbanken i 3 st. delar-områden:                                                          A. under total palestinsk kontroll                                                                                           B. under palestinsk administrativ och israelisk säkerhets kontroll                       C. under total israelisk kontroll.                                                                                         

Alla bosättningar finns inom område C. I kraft av Oslo avtalet är bosättningar på område C inte illegala. Judiska bosättningar utanför område C rivs ner av staten israel liksom arabiska bosättningar och byggen på samma område.

Fredsförsök med palestinierna har varit många och resultatlösa. De har vägrat acceptera alla fredsförslag. Från överenskommelsen mellan Feisal, Emiren av Hejaz och Weizmann (senare Israels första president) år 1919, till Israels statsminister Ehud Olmert erbjudande 2008, om återgång till 1967 gränser, delad Jerusalem, tillåtelse för 150,000 palestinska flyktingar under 10 år bosätta sig i Israel (15.000 per år) och penning kompensation för de andra.                   

Då palestinierna förkastade israeliska regeringschefens Menachem Begin´s förslag om autonomi 1979 bodde mindre än 10,000 judar i Judea och Samarien. Istället att sätta stopp för bosättningarna och börja resan till fred och stats bildning valde palestinierna våldets väg.   

Då Arafat förkastade fredsförslaget 2000 bodde 200,000 israeler på området. Idag är dess antal 700,000.  Det finns ingen israelisk regering som vill eller kan göra dessa människor flytningar i eget land.

                                       

Oslo avtalet var ett enormt politisk misstag som en vänster lutande israelisk regering, under tryck av ”progressiva ”medier och sammanslutningar fatade. Yitzhak Rabin beskrev saken som:                                                                          ”stort misstag som promotade en terror organisation som legitimerad representant för folkslag upptäckt 3 decennier tidigare och att nyupptäckta folket har rättigheter och förtjänar territorier och självstyre.”                                      Vänster aktivister kommer alltid med goda föresatser vars konsekvenser ofta är förödande. Det gäller även för oss i Sverige 

Som grädde på moset vill jag citera Palestinas president M. Abbas kärnfulla offentliga deklaration om det han aldrig kommer att avstå från:

• rätten att återvända till Israel för palestinska flyktingar; 

• aldrig acceptera israelisk säkerhetskontroll över Jordandalen; 

• aldrig tillåta judar att bo i Judéen; 

• aldrig acceptera israelisk suveränitet i någon del av Gamla stan i Jerusalem,  aldrig erkänna Israel som det judiska folkets nationalstat. 

Mer oöverstigliga hinder för 2 stats lösning och fred är svårt att formulera.      

Julius Soreff, docent, universitetslektor.”         

————————————————————————–  

Omvärldens politiker med FN predikar ständigt att en tvåstatslösning är ett måste. Problemet som blir allt större ju längre kriget fortsätter är att ingen av de inblandade partnerna vill ha det.    

Upptrappning sker mellan USA och Iran som ligger bakom Israel och Hamas/Hizhbollah

”För att försvara Israel och skydda USA:s trupper i regionen kommer ytterligare amerikanska krigsfartyg, stridsflyg och bombplan att skickas till Mellanöstern, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet……Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei har i sin tur hotat med ”ett förkrossande svar” på fortsatta attacker mot Iran eller dess allierade.”https://nyadagbladet.se/utrikes/usa-skickar-bombplan-till-mellanostern-ska-forsvara-israel/     

 Hindren för fred tycks oändliga.                                                                   

Av Julius Storeff.

”Den 15 maj 1948 förklarade sig judiska delen av Mandatet som självständiga staten Israel.                                                                                                   

Fem arabiska stater: Libanon, Syria, Jordanien, Egypten och Iraq, med reguljära arméer anföll judarna. Arabernas Liberation Army som räknade in lokala araber var med.                                                                                                                 Alla politiska och militära bedömare var övertygade att de arabiska styrkorna skulle besegra den ny utropade judiska staten och massakrera dess befolkning. Ändå gjorde världssamfundet ingenting för att ingripa. Det som förhindrade massakern var judiska självförsvars grupper som den 26 maj 1948 formade IDF – Israels Försvars Arme.                                                            

Mot alla odds lyckades numerärt och militärt underlägsna judiska staten slå tillbaka det arabiska ingreppet och befästa sig så starkt att arabländerna nio månader senare gick till slut på eldupphör.                                                                Priset för det var livet på 2,400 civila israeler och fler än 4,000 israeliska soldater.                                                                                                                                      Israel vidgade sina gränser.                                                                                             Jordanien ockuperade Västbanken och Jerusalem. Endast 2 stater – Britannien och Pakistan erkände annekteringen. Invånarna fick jordanskt medborgarskap efter att i tre officiella konferenser i Ramallah, Jeriko och Hebron röstades för att inte skapa någon separat nationell identitet, utan snarare bli undersåtar till Jordanien och skattade sig lyckliga ty invånarna i Gaza som ockuperades av Egypten förblev statslösa och behövde tillstånd för att lämna remsan.                                                                                                                 

Alla judar som flydde från arabiska länderna och sökte sig till Israel välkomnades och fick hem. I början i tältläger och sedan slutet av 50 talet bodde alla i permanenta bostäder.                                                                                       De lämnade tillgångar i dagens pennings värde över 250 miljarder dollar.

  Flyktingläger i Israel för nykomna.

Skillnaden är stor hur arabiska flyktingar behandlades av närliggande muslimska länder.

Arabiska flyktingarna spred sig till grannländerna. De som sökte sig till Syrien och Libanon och Gaza hamnade på flyktingläger för att där bli andra klassens invånare, trots att de är samma folk med samma språk, religion, kultur, seder.                                                                                                

I Libanon, enligt Amnesty International, är Palestinska flyktingar socialt marginaliserade, har mycket begränsade medborgerliga, sociala, politiska och ekonomiska rättigheter, inklusive begränsad tillgång till Libanons regerings folkhälso- utbildnings- och sociala tjänster och står inför betydande begränsningar av deras rätt till arbete och rätt att äga egendom. Inte för länge sen återkallade Libanons myndigheter 50 av alla 70 förbjudna yrken. Ändå och i princip får de jobba bara som renhållnings eller byggarbetare. De bor i överbefolkade läger och får inte äga, föra över, köpa eller sälja fastigheter eller mark.                                                                                             En anledning till diskrimineringen är att palestinierna har fört krig och förstörelse till Libanon och förvandlat flyktingläger till baser för terrorgrupper                                                           

FN skapade ett organ för att rehabilitera och hjälpa flyktingarna med arbete, utbildning och sjukvård – UNRWA.  

Nu 73 år senare är flyktingarna kvar i sina läger och utan framtid. UNRWA har sett till att flyktingstatusen går i arv trots att FN stadgar inte tillåter det och medarbetare misstänktes för deltagande i Hamas terror angrepp den 7 oktober i fjol.

Enligt Palestinier Refugee Research Net (2010) knuten till McGill universitet USA, lever 37 % av invånarna på West banken och Gaza i flyktningsläger. Gaza har 8 st. och Palestinska myndigheten 19 (nitton).                                               Om situationen för de israeliska araberna återkommer jag ngt senare.               Arabiska länderna och Palestinska Administrationen (PA) väntar att flyktingarna ska kunna bosättas i själva staten Israel. De är över 5 miljoner nu och även om Israel är land där många mirakler ägd rum, verkar det som att återvändandet är en omöjlig dröm.                                              

Med andra ord är allt tal om fördrivningen s.k. Nakba – katastrofen, en händelse som uppmärksammas högtidligt och årligen i arabvärlden i mycket myt!                                                                                                                                    En roman som beskrev händelserna som purgatorium för palestinska folket recenserades i SvD (18 maj 2022). Jag skrev en utförlig kommentar som refuserades av kulturredaktören.

Många tycker att araberna i Israel är förtryckta och diskriminerade.  Arabiska minoriteten i Israel är 21 %. De skyddas av Israel’s grundlag antagen redan 1948 som deklarerar att staten Israel:                                                    ” will ensure complete equality of social and political rights to all its habitants irrespective of religion, race or sex; it will guarantee freedom of religion, conscience, language, education, and culture; it will safeguard the Holy Places of all religion”.                                                                                  

 Det är inte bara ord:  
Israeliska parlamentet har 120 ledamöter. Förenade Arabs List bestå av 4 partier som i val samverkan för 2020 hade 20 ledamöter. Grunden för samverkan är vägran at erkänna Israel som” judisk” stat. Då måste man beakta att det finns 21 stats bildningar med namnet ”arabisk” och 27 till som definierar sig som ”muslimsk”.                                                                                                28 % av studenterna i Technion (motsvarar KTH eller Chalmers) är araber .    Mängd domare och advokater är israeliska araber. En av ledamöterna av högsta domstolen var israelisk arab.  16 % av alla studerande på universitet och högskolor är araber.                                                                                                              Alla israeliska medborgare oavsett nationalitet erhåller samma sociala förmåner- från sjukförsäkring och barnbidrag till pension.  Fram till år 2018 var arabiska också officiellt språk i Israel.

Statistik från 2016 (Jerusalem Post) visar att 23 % av Israels läkare och 46 % av farmacevterna är araber. Läkarnas procenttal har, enligt en arabisk källa Mohammad Zoabi på Twitter, ökat till 35 % (2022).                     

Tyvärr är många araber inte lika framgångsrika och är hopplöst fast i klan relationer och strikt islam.  Mord antalet i Israel för år 2023, fram till september månad var 170 för arabiska sektorn d.v.s. araber som mördar araber och 4 st. för judiska delen av samhället som är 3 ggr större än den arabiska.                                                                                                          

År 1948 fanns i nybildade Israel 156,000 araber. Dess antal ökade till 1.2 million år 2001, blev 1.53 millioner 2009 och är totalt 1.95 millioner kring 2020 dvs. araber utgör c:a 21 % av statens Israel befolkning.                           All tal att Israel medvetet mördar sin arabiska befolkning beaktar inte fakta.

Förtryck i Palestina utövas av muslimska palestinier mot deras kristna arabiska bröder. År 1950 var 86 % av invånarna i Bethlehem kristna. År 2016 är dess antal 12 %. ” 

Men det är inget som berör pro palestinska demonstranter i väst.

Bild från svt.se

———————————————————————–

Nyckelmeningen för mig i detta inlägg är ”…Tyvärr är många araber inte lika framgångsrika och är hopplöst fast i klan relationer och strikt islam,..” vilket förklarar stagnationen i muslimska länder och deras tillkortakommanden i samhällsutveckling.
Hatet mot väst får ständig näring av vänsterns numera öppna judehat och dess offermentalitet mot alla minoriteter, där eget ansvar för sina handlingar är bortsopat. Alibi är inflation av strukturella förtryck i postmodernismens namn. Terrorgrupper är mycket förtjusta i västs teknologi, med internet, liksom migranter är av våra generösa bidragssystem.

Generösa biståndsgivare som USA och Sverige är sällan altruistiska utan deras gåvor är ofta en täckmantel för ökad vapenexport som håller krigen igång både i Israel och Ukraina, samt deras egen vapenindustri.

Kritik mot utomeuropiska invandrares hedersförtryck, patriarkat med respekt- och klankultur har alltför länge av rödgröna partier betraktats som främlingsfientlighet och rasism. Deras nya väljarbas får ej förtörnas, när många arbetare vänt partier till vänster ryggen.
Nu ondgör sig dessa rödgröna låtsashumanister över fosterlandsvänliga partiers framgång i Europa, eftersom de vägrar inse att deras nya väljare utarmat värdlandet.
En stor del av medborgarna är oändligt trötta på orättvisor, otrygghet, kriminalitet med vänsterpartiers woke mentalitet i massinvandringens fotspår.
Att ständigt bli ställda i skamvrån av sina politiker, demokraterna i USA och Europas rödgröna partier, har nu nått vägs ände, samtidigt som folket tvingas betala för den globala finanselitens önskade invandring.

Vilket endast är ett medel för en världsregering, där nationens gränser suddats ut, konkurrensen om jobben ökar, lönerna sjunker, liksom allt krångel med handelshinder, vilket vänstern tror möjliggör deras dröm om global socialism. Smörjmedel är det lika värdet och mänskliga rättigheter.