Nu har Spanien blivit det nya ankomstlandet, sedan Italien och Österrike nyktrat till. Räddningsfartygen på Medelhavet får vända kompassen västerut.
Jag undrar om inte den nya-gamla premiärministern Pedro Sànchez blivit inspirerade av sin kollega Stefan Löfven, när han under sin utnämning nyligen sa att han ”skulle tackla landets utmaningar med ödmjukhet”.
Risken är stor att ödmjukheten enbart räcker till unga män från Afrika, som nu väller in för att missbruka asylrätten.
Efter hand lär turister dra öronen åt sig och välja annat mål än Spaniens kustnära orter. När en och annan gummibåt klarar hela färden, då får turister på sanddynerna sällskap av högljudda unga män, som från gummibåten rusar upp på stranden mot välfärd och försörjning tack vare en föråldrad asylrätt och NWO inspirerade konventioner.
Nu är det svårt för den socialistiska regeringen att hitta härbärgen åt denna hop med kravfyllda, potenta män, som med vrede i blicken vägrar åka hem. Efter att ha räddats ute på havet av hjälporganisationer, som nu kör i skyttetrafik till Spanien, för att lämna av sin dyrbara last med välfärdsmigranter.
Spaniens socialistparti (PSOE) vill nu imponera på EU med sin öppenhet.
Landets inrikesminister verkar ha fått manualen från vår statsminister för han börjar redan kräva solidaritet av EU:s medlemsländer.
Solidaritet för unga män utan asylskäl med mobilen i handen, som önskar ett bättre liv, som offrar kvinnor och barn och hemlandets uppbyggnad, det är socialistiska partiers nya giv.
Deras gamla med förbättrade villkor för sina landsmän är begravda av den globala finanselitens profitbegär, med uppdelning av medborgare i en elit och undersåtar.
Samma herrar från bankimperier, som möjliggjorde den ryska revolutionen, återkommer i dag. ”Follow the money” förkastas nu av vänstern, för inte vill väl socialistiska regeringar stå som adressat? Deras hyllningar av filantropen och nationsförstöraren Soros talar sitt tydliga språk. Ungern har gjort helt rätt att sparka ut honom med hans stiftelse från landets territorium.
Nu har EU erbjudit varje land som öppnar sin famn för dessa lycksökare hela 62.000kr för varje flykting, men intresset är svalt. När Sverige med Helén Fritzon i spetsen protesterar i EU mot mottagningscentra utanför Europas gränser, då förstår jag att det är kört, för då riskerar folkutbytet att avstanna.
Nationalekonom Tino Sanandaj skriver om regeringens prioriteringar.
” Mellan åren 2015 och 2018 – alltså under nuvarande mandatperiod – har asylmottagandet kostat skattebetalarna mer pengar än hela försvaret och samhällets krisberedskap. Slutnotan för statens asylmottagande landar på 212 miljarder. – Utgifter för en dag hade räckt till två brandflygplan….”
Här hemma ljuger statsministern med sina minsistrar, så de blir blå om sin åtstramning av flyktingpolitiken. Migrationsverkets prognos släpptes under semestern för största möjliga tystnad i vanlig ordning, när det gäller obehagliga fakta.
”Bomben släpptes en söndag i juli. Mitt i semestern. Migrationsverkets prognos för 2018-21. Drygt 300.000 nya människor till Sverige. Ca 120.000 asylsökande. Runt 180.000 anhöriga. Kostnad: Minst 100 miljoner – om dagen.”