I Dagens Nyheter 2016-01-24 presenterar statsminister Stefan Löven och vice statsminister Åsa Romson ett storslaget åtta punktsprogram för att förbättra nyanländas etablering.

Från ” jobb till nyanlända i bristyrken” och till ”bekämpning av rasism och diskriminering.”

Undertecknad har dock några frågor som jag tror delas av fler läsare.

-Vad tänker regeringen göra med alla dem som inte vill låta sig etableras och integreras i det svenska samhället?

– Vad har regeringen för åtgärder för de migranter som föraktar västerländs kultur och som ständigt bryter mot våra lagar och regelverk?

– Vad har regeringen för åtgärder mot diskriminering/främlingsfientlighet/rasism som frodas inom olika invandrargrupper? Mest katastrofal är den utbredda antisemitismen hos muslimer mot judar.

– Vad har regeringen för åtgärder mot hedersbrott och den nedvärderande kvinnosynen i invandrartäta områden? Trakasserier som nu även riktats mot västerländska kvinnor.

– Vad har regeringen för åtgärdsplan mot Sveriges numera sneda könsfördelning av nyanlända och dess framtida konsekvenser? Under 2015 utgjordes 71 % av 162.000 nyanlända av unga män. (Gtp 2016-01-16).

Om regeringen skall lyckas med sitt ambitiösa etableringsprogram så duger det inte att bara fortsätta att skylla på andra, när konsekvenserna av deras misslyckade invandrings- och asylpolitik blivet uppenbara för allt fler väljare i landet. En politik som nu har förvandlats till ett avskräckande exempel i andra länder och dess media.

I stället för att ta ansvar och erkänna konsekvenserna av sin misslyckade politik så skyller man ifrån sig. Att beskylla arbetsgivaren för ovilja mot krångliga efternamn, att bortförklara den grova kriminaliteten i invandrartäta områden med socioekonomiskt utanförskap, att förklara invandrargängens trakasserier mot kvinnor med svensk dryckeskultur och patriarkaliska strukturer och förakta en stor del av sin egen befolkning för att de röstar fel, är ingen framkomlig väg.

Inbillar man sig att denna fega strategi skall få invandrare att känna solidaritet med Sverige, när alltför många inte ens känner någon solidaritet med andra invandrargrupper?

För att ha chans att lyckas så måste viljan att lyfta på alla stenar öka dramatiskt, även de tunga inom rörelsen. Politiken måste analyseras på djupet och synliggöra ideologiska filter som hindrat adekvata åtgärder i tid. Varningar från både forskare, författare och skribenter har länge nonchalerats av makthavarna i sällskap med media och karriärlystna underhuggare.

Professor i öststatsforskning, Stefan Hedlund på Uppsala universitet gör processen kort i en debattartikel i Göteborgsposten (2016-01-12) där han varnar för systemkollaps av samhällets bärande funktioner. Enligt honom är orsakerna till haveriet och som förhindrat kursändring mycket enkla, -moralisk hybris och -brännmärkning av sverigedemokraterna.

Slutklämmen i regeringens debattartikel lyder ”När hela Sverige arbetar tillsammans, är det få saker vi inte klarar av.” Tillåt mig tvivla.