Hänsyn och förståelse är viktigare än utvisning och straff

En ung kvinna i personalen har nu blivet knivmördad på ett flyktingboende för ensamkommande barn i Mölndal (2016-01 25).

En tragisk och fruktansvärd händelse, som polisen först beskrev som ”ett tumult.”

Undertecknad hoppas verkligen att vår statsminister inte nu upprepar sitt uttalande från Ikea morden i Västerås. Nämligen att mor och son ”var på fel plats, vid fel tid och tillfälle.” Inget besök skedde till anhöriga. Kanske hade han kommit på bättre tankar när den svenske skolpojken lika kallblodigt, senare mördade tre personer i Trollhättan?

Jag hoppas också att media kan bli mer restriktiv med sina skriverier om hänsyn, förståelse och bortförklaringar så fort brott begåtts av personer från andra länder.

Om man aldrig får reda på att beteendet är förkastligt och ständigt blir struken medhårs, hur skall jag då med annan kultur i bagaget kunna ändra på mitt beteende?

Polisen blev nog rejält skrämd i Skåne med kraftiga skadestånd till de romer som hamnat på deras listor. Så nu skall brott som begåtts av migranter betraktas som en ”särskild händelse” hos polisen och hamna under sekretess, nämligen i ett ”K 291.”

Besvärande statistik kallas för arbetsmaterial för att undgå offentlighetsprincipen, för inget offer är för stort, när det gäller att dölja konsekvenserna av rådande invandrings-asylpolitik.

Återhållsamheten är mycket stor både i media och från polisen när det gäller upplysningar om  hudfärg och utomeuropeiskt utseende vid efterlysningar av  brottslingar. Att inte utsätta förövaren för diskriminering är viktigare än att skydda allmänheten.

Straff och utvisning är inte att tänka på, när majoriteten av ensamkommande unga män i Sverige är ”barn” under 18 år, till skillnad från undersökningar i nordens övriga länder.

Däremot är åldersgränsen utan betydelse, när det gäller små flickor som utsatts för tvångsgifte i hemlandet eller efter ankomst till Sverige.

I Malmö och Göteborg finns minst ett hundratal flickor under 18 år som får fortsätta samlivet med sina betydligt äldre män, eftersom samtycke varken kan styrkas eller avfärdas. Mörkertalet är mycket stort och något åtal för brott mot barnäktenskap har ännu inte ägt rum.

I Sverige är det viktigare att tolerera importerade, medeltida och kulturella sedvänjor än att följa svensk lagstiftning.

Att denna undfallenhet bara bidrar till fortsatt och ökat kvinnoförtryck glömde nog utrikesministern att nämna, när hon fick internationell uppmärksamhet för sin feministiska utrikespolitik. Alltför många kvinnor i våra utanförskapsområden ingår inte i denna politik.

Ministern har nog inte heller brytt sig om förbundskansler Angela Merkels uttalande om att mångkulturen ”nicht fungiert”.  Efter nyårsnattens trakasserier mot kvinnor i Köln av invandrargäng kanske hon får krypa till korset och säja ”Wir schaffen das –  nicht.”

Tyvärr har upprätthållandet av mångkulturen i vårt land fortfarande högre prioritet än att få brottslingar inom lås och bom.