Köln och ”We are” festivaler i Stockholm har nu blivet synonymt med sextrakasserier och övergrepp mot kvinnor. Unga män, så kallade ”ensamkommande barn” från mellanöstern och Afrika har varit de ledande brottslingarna, till feministernas stora sorg. Detta försökte man krångla sig ur genom att smeta ut det förkastliga beteendet på alla män, (helst vita) genom att förklara det hela med manlighetsnormer och patriarkaliska strukturer.
Jag tycker däremot att det är feministerna till vänster, som med sina ideologiska strukturer bidrar till fortsatt kvinnoförtryck. Inte ett pip hörs om den fundamentalistiska synen på kvinnors rättigheter som finns i svenska moskeèr. Att förklara övergreppen med kulturella skillnader gör man inte ostraffat, det fick nyligen teologen och författaren Ann Heberlein erfara, när filminstitutets gullgosse Baker Karim gick till motangrepp, förmodligen kaxig av sitt projekt ”The blacklist” där vita skall tryckas tillbaka inom branschen i omvänd rasism.
Jag har aldrig förstått vänsterns falska kulturvördnad och förkärlek för den kulturella identiteten från andra länder. Vänstern har därigenom offrat den medborgerliga identiteten, som kan binda oss samman och minska skillnader.
Vår egen kultur, som t.ex midsommarfirande ”är töntigt” enligt vår extremistsamordnare Mona Sahlin. 
Hon och andra politiker har nog aldrig förstått att för att öppna sig och förstå den andre, så måste man bejaka och vara trygg i sig själv och i sin egen kultur. Fd. statsminister Fredrik Reinfeldt ansåg att utan invandring skulle vi befinna oss på stenåldersnivå, men han blir troligen rikligt belönad i styrelsen för ett välfärdsbolag med fäbless för asylboenden. För i dag tar politiker ansvar för flyktingar men inte för svenskar! Sociala reportage om den ökade fattigdomen bland svenskar lyser nu med sin frånvaro. Däremot skildras invandrarens utsatthet och framåtanda i media och SVT med frekventa reportage.
Hänsyn, förståelse och bortförklaringar finns i övermått när svensk lag och regelverk åsidosätts av personer med utländsk bakgrund.
Att t.ex vägra hälsa på en kvinna kan vara riktigt lönsamt, 60.000 kr fick den arbetssökande invandraren för att han blivet diskriminerad, när han inte fick jobbet efter att ha vägrat hälsa på sin kvinnliga chef. DO vilar inte på hanen, när det gäller lättkränkta personer med invandrarbakgrund.
För att bli beskylld som främlingsfientlig, isalmofob och rasist är värre än att bli pestsmittad i vår ”humanitära stormakt.” När rikspolischefen ”kräks” när han ser partiledaren för det tredje största partiet, så förstår jag polisens mörkläggning och underlåtenhet att rapportera om övergreppen.
Förmodligen har inte våra feminister till vänster, samma erfarenheter som jag fått under mina yrkesår inom rehabilitering vid möten med kvinnor, som till exempel misshandlats för att mannen, eller en släkting upptäckt hur kvinnans sjal inte täckte ansiktet tillräckligt utomhus.
Min äldsta dotter, som är lärare, kan berätta om flickor som smiter ner på toaletterna både på morgon och eftermiddag, för på- och avsminknig och med av-påtagning av sjal. Jag har mött kvinnor som inte får lära sig cykla, inte delta i bassängbad, inte träna om en man finns inom synhåll, vilket försvårar rehabiliteringen både för dem själva och andra. Särskiljande med skilda träningsmöjligheter för män och kvinnor är feministernas lösning, som bara bibehåller och ökar förtrycket.
Det är kulturella skillnader, kvinnoförtrycket som sker i Allahs namn som är den största orsaken till dagens övergrepp. Det upprätthålls av klaner med familj, släkt och vänner. Kvinnor och unga tvingas här leva under sexistiska hederskoder med mannen som överhuvud. Det är inget som skall smetas ut på den svenske mannen. När han begår övergrepp mot kvinnor, står inte släkten och kyrkliga representanter bakom och hejar på.
Tänk så passande det så kallade ”sjalupproret” kom inför lanseringen av feministiskt initiativ. Förtur till justitieministern, med sjal på huvudet, tågade de stolta feministerna in till stackars Beatric Ask för att protestera mot angreppet på en gravid utlandsfödd kvinnas huvudbonad, två gånger inom samma tidsperiod! Jag känner till fall där svenska kvinnor utsatts för stenkastning av unga killar när de rör sig i invandrartäta områden utan sjal som täcker huvudet. Invandrarkvinnor som vill bestämma över sitt eget liv förföljs av ”skäggiga skuggor” i landets otaliga utanförskapsområden.
Att deras medsystrar i Iran samtidigt gjorde modiga nätdemonstrationer utan sjal, med livet som insats, var inget som berörde dessa kvinnokämpar. De som inte förstår slöjans förtryck måste vara historielösa, när de låter sin kulturella tolerans segra över jämställdhet.
Tänk om Gudrun Schyman i stället för att bränna tusenlappar i Almedalen för några år sedan hade bränt en burka. Vilket feministiskt initiativ!