Tänk Dig att Du går på en gata, kanske är Du på väg till marknaden för dagens middagsinköp eller att Du är en ung soldat under värnplikt och plötsligt från ingenstans dyker det upp en knivbeväpnad person och sekunderna efteråt har Du lämnat allt som är. Kvar efter Dig finns bara blod på trottoaren och en oändlig saknad för familj och vänner.
En stats främsta uppgift är att skydda sin egen befolkning, något som Israel tvingats göra om och om igen när hoten från omgivningen bara eskalerar och förståelsen från omvärlden minskar med vår utrikesminister i spetsen.
Undertecknad förstår inte hur en regering kan godkänna en stat utan lagfäst territorium och där terrororganisationen Hamas ingår som vill utplåna Israel och som därutöver använder sin egen befolkning som sköldar vid Israels vedergällningsattacker. Jag förstår inte heller hur utrikesministern indirekt kunde anklaga Israel för de fruktansvärda terrordåden under fjolåret i Paris den 13 nov? Tror hon att världens terrororister med IS i spetsen skulle förvandlas till goda demokrater om bara fred slöts mellan Israel och Palestina?
Vår vänsterintellektuella elit verkar inte förstå att allt har en historia som påverkar både dagens och morgondagens skeenden. Denna elit tillsammans med utrikesministern tycks ha fastnat i falskt och ensidigt 70-tal med fokus på Olof Palmes internationella gärning. Beundran har förvandlats till tvivel och förakt, när tiden visat hur massmördare och dess diktaturregimer hyllades och berikades i ideologins namn.
Troligen är det mer trånad efter en plats i FN:s säkerhetsråd som nu lockar UD än diplomati och förståelse för den andre. Feminism, mångkultur och bibehållandet av epitetet humanitär stormakt är nog mer medel till denna åtråvärda post än politikens verkliga mål. Sveriges fjäskande och okritiska inställning till FN har pågått ända sedan vårt medlemskap efter kriget 1946. Miljarder av vårt bistånd går varje år till lyxkonsumtion till FN:s höga tjänstemän, vilket också kan utöva lockelse i karriären, men som döljs i den humanitära och offentliga gärningen.
Tyvärr förstår jag att det är betydligt lättare att bedriva feministisk utrikespolitik än inrikes, för i praktiken omfattar den inte kvinnor och unga i landets utanförskapsområden.
Självklart vill regeringen inte stöta sig med det muslimska brödraskapet som ger röster i valen, > 40 % socialdemokratiska röster i Tensta 2014 talar sitt tydliga språk.
Förståelse för gärningsmannen och fördömande av offrets motattacker ger ingen trovärdighet åt ministern och hennes departement. Jag skäms och minns mitt 70-tal!