”Den svenske säkerhetspolitiske forskaren, Ola Tunander, verksam vid fredsforskningsinstitutet PRIO i Oslo, har på Karneval förlag denna vår gett ut en bok med titeln ”Hybris, Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten”.
Titeln syftar på det som förr var en själv­klarhet för geopolitiska forskare, liksom inom diplomatin och för varje underrättelsetjänst, nämligen att försöka förstå hur motparten, ”den andre” eller fienden, tänker. Istället agerar de som om de är moraliskt över­lägsna och representerar sanningen. Ola Tunander menar att de har fallit offer för en hybris som växt fram efter Sovjetimperiets fall och kalla krigets slut…” skriver K-O Arnstberg i sin söndagskrönika den 25 maj….” https://morklaggning.wordpress.com/2025/05/25/sondagskronika-lognens-imperium/#more-25080

Att ta del av vad Russia Today förmedlar då är man ett Putintroll och alternativen på nätet är bara desinformation och fake news. Mångfald gäller inte för åsikter som går emot västvärldens hybris om deras egen demokratiska förträfflighet som i praktiken innebär utstötning och hot mot alla som ser och förmedlar att denna hybris vilar på lösan grund.

Ofta hör vi hur vår stats- och utrikesminister förfasar sig över brott mot den regelbaserade världsordningen som om det vore en tredje stentavla från vår Herre.

(För er som inte gått 10 år i söndagsskola så var det profeten Mose som av Gud fick två stentavlor på berget Sinai där 10 Guds bud var inristade.
Mose var den nyfödda gossen som räddades ur vassen av Faraos dotter, när hennes far befallde att alla judiska små pojkar skulle dödas, då han fruktade att Israels folk skulle bli för många)

Men i nutid har det varit USA som varit vår Herre, som nu med Trump inte längre Europas makthavare litar på, när han vill rensa ut woke ideologin och effektivisera statens myndigheter. Dessutom så vill han ha tillbaka Panama kanalen och Kanada ligger också lägligt till. Den tidigare så omhuldade världsordningen blev plötsligt mycket oreglerad.

Så här förklarar K-O Arnstberg den regelbaserade världsordningen:

”….Från Gulfkriget 1991 och framåt har USA framstått som den enda supermakten, vars hegemoni vilade på dollarn som världsvaluta, medial dominans och överlägsen militär styrka. Efter hand kom USA:s Natoutvidgning att pressa tillbaka Ryssland. Efter kriget i Libyen 2011 sa både Ryssland och Kina att de inte längre litade på västländerna och lade in sitt veto mot amerikanska förslag i FN:s säkerhetsråd. För att kringgå säkerhets­rådet lanserade USA då en egen ”regelbaserad internationell ordning” vid sidan om folkrätten.…”

I boken Hybris försöker Ola Tunander reda ut och besvara några av de mest centrala frågorna om kriget i Ukraina.

Bild från https://karnevalforlag.se/bocker/hybris/

• Varför startade kriget?

• Vad handlar det om?

• Vad säger folkrätten?

• Hur kommer kriget att sluta?

Andra aspekter av kriget som han tar upp är bland annat händelserna på Majdan i Kiev 2014, socialdemokratins säkerhetspolitiska kursomläggning, sprängningen av Nord Stream och massmedias roll som maktpolitiskt instrument.

»Allt det vi lärt oss de senaste 50 åren är nu glömt«

»Vad som har förbryllat mig som säkerhets­politisk forskare är att allt det vi lärt oss de senaste 50 åren nu är glömt. Vad som förr var en självklarhet för varje forskare var att förstå hur motparten, “den andra” eller fien­den, ­tänker. Men idag beskrivs den som för­söker göra det som en “Putinversteher” – en tysk benämning för någon som “förstår Putin”.
Dagens generation har till synes inte haft något behov av att förstå motparten. Och det gäller inte bara forskare utan också flertalet politiker och jour­nalister i väst. De agerar som om de representerar sanningen och är moraliskt överlägsna. De blandar samman världen med väst­världen. Denna hybris har varit utmärkande för dem som stått i spetsen för USA:s eller västvärldens krig sedan 1990-talet. Den har ­varit osmaklig. Länder som Irak och Libyen blev lagda i ruiner, men det var trots allt möjligt att besegra dem på slagfältet.
När det gäller försöket att besegra Ryssland i Ukraina är dock detta inte möjligt, dels därför att Ryss­land har en betydande militär kapacitet inklusive kärnvapen, dels därför att man, på samma vis som under andra världskriget, uppfattar kriget som “existentiellt”. Av Ola Tunander

Fet stil är min egen för att förtydliga innehållet.