Efter inlägget om ”Miljöpartiets kollaps” kom dessa lärorika citat från journalisten Janne Josefsson, förmedlade av Håkan Karlberg.

”Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört här i landet. Vi har inte på ett seriöst sätt beskrivet vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarat det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det….”

”Det är otroliga saker som hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansat oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare….”

”…Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet och det var fantastiskt. Men jag var med om att man svartlistar folk. De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister. Var man emot dagis var man en fascist. Det var skrämmande….”

”Journalistskolan kallades för Kommunistskolan på den tiden, 68-andan var levande och studenterna hade sällan personliga bevekelsegrunder för sitt yrkesval. Det fanns något otäckt i det….”

Ett minne från 70-talet, när jag arbetade som sjukgymnast på rehabiliteringsmedicinska kliniken på Umeå lasarett, var en mycket arg och besviken kommentar från en gammal norrlänning efter sin stroke.

”Ta mej faen, en kan bli förbannad för mindre. Vet du, pöjken var hemma i helgen från Stockholm där vi ha kosta på`n utbildninga till journalist. Vet du va han sa, jo att under första termina så stod de bara ock knuff på varandra och hade inte ens bestämt vilka böcker de skulle te å läs ….”

Förklaring till ”knuffet” under 70-talet.
Det var då mycket populärt med trygghetsövningar, så kallade Sjölunds övningar. Man stod i en ring och i mitten stod en kamrat, som sedan skulle låta sig falla och vi skulle ta emot honom eller henne.
Minns en gång när jag stod i ringens mitt, att jag slog mig så förbaskat, troligen sviktade kamraternas mottagningsstöd, trots att jag då bara vägde 55 kg…
Kanske är det också en förklaring till att jag trillat ut ur åsiktskorridoren.