MR Change – FN:s förfall under Ban Ki Moon

Är titeln på en bok författad av Niklas Ekdal med Inga-Britt Ahlenius. Dessa båda skribenter har digra meritlistor.

Niklas Ekdal har erfarenhet som FN-officer på fältet och är dessutom känd författare och journalist. Han har arbetat som politisk redaktör både på DN och Expressen.

Ing-Britt Ahlenius sista internationella uppdrag som revisor var som chef över FN:s internrevision, ”Oios” (Office of International Oversights Service). Dessförinnan byggde hon upp en ny revisionsmyndighet i Kosovo under FN:s administration. Här hemma har hon varit chef för Riksrevisionen och budgetchef för finansdepartementet.

Ms Fearless
Hon kallades i FN:s korridorer för Ms Fearless och räds knappast den lede själv.
Hon tvingade till exempel den gamla EU kommissionen med ordförande Santer i spetsen att avgå efter avslöjanden om korruption och nepotism.
När hon slutade sitt FN uppdrag 2010 skrev hon en mycket kritisk och lång rapport om FN:s förfall under generalsekreteraren Ban Ki Moons ledning, vilket gav eko i hela världspressen.
Hon skrev bland annat ”Jag beklagar att behöva säga att sekretariatet är inne i en förfallprocess. Det inte bara faller isär – det är på drift mot irrelevans”

Tyvärr gav rapporten inga avtryck hos våra politiker som tycks tro att det är Dag Hammarskjölds arv som fortfarande förvaltas av FN.
Inget kunde vara mer felaktigt.

Sveriges FN beundran
I Sverige har FN under lång tid stått överst på den internationella beundrarlistan.
Vi gillar trygghet, hög moral och vill försvara den svages rätt mot den starkes. Vi vill bidra till att utrota fattigdom och förtryck, men helst utan att analysera dess orsaker och vill att FN skall vara världens frälsare.
Utvecklingen under Ban Ki Moons ledarskap har gått i motsatt riktning.

Mutkampanjer för biståndspengar
Nu pågår mutkampanj med miljonbelopp för biståndspengar, för att Sverige skall få tillräckligt med röster för att säkra en plats i FN:s säkerhetsråd under perioden 2017-2019.
Erkännandet av Palestina, mutresor till Sverige för utländska ambassadörer och internationella besök till fattiga länder med löften om mer bistånd är led i denna kampanj från UD med utrikesminister Margot Wallström i spetsen.
Syftet är att ländernas representanter skriver Sverige på lappen och lägger i urnan den 28 juni.
Alla på UD säjer unisont att Sveriges röst behövs i FN.
Jag är inte lika övertygad.
UD disponerar 12 miljarder av våra biståndspengar, där en alltför stor del går in i FN:s svarta hål, allt för att bredda vägen för karriärsugna toppolitiker. Världens fattiga har lägre prioritet.
Riksrevisionen har upprepade gånger påpekat UD:s bedrövliga hantering av biståndspengar, men locket läggs på när granskning och genomlysning skall ske.
Utrikesminister Margot Wallström knycker väl i vanlig ordning på nacken och tycker att granskning är trams.

Självständig generalsekreterare icke önskvärt
Ban Ki Moons företrädare, den respekterade och karismatiske Kofi Annan, hade fräckheten att fördöma USA:s invasion av Irak, som skedde på falska grunder, enligt många kända bedömare i världen och det gör man inte ostraffat.
USA med övriga permanenta medlemsländer (Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) vill inte ha någon självständig generalsekreterare som kan lägga krokben för deras framfart i världen, utan de vill ha en som snällt går i deras ledband.
Den sydkoreanske utrikesministern med minimal kompetens för uppdraget blev det perfekta valet.
Det första Ban Ki Moon gjorde, efter att börjat sitt ämbete i januari 2007 var, på inrådan av de stora aktörerna, att avskeda alla tidigare tjänstemän från Kofi Annans tid och tillsätta egna med tidsförordnade ett års kontrakt. Om lojalitet visades kunde kontraktet förlängas, om ej återstod sparken. Denna åderlåtning av kunskap och erfarenhet har därefter fått ödesdigra konsekvenser.
Sedan har FN:s ökenvandring fortsatt med korruption och skandaler från till exempel olja-mat programmet i Irak fram till avskedandet av svenske FN tjänstemannen Anders Kompass, efter hans avslöjanden om FN soldaters återkommande övergrepp på barn och kvinnor i Kongo.

Personlig PR prioriteras framför uppdraget
I stället för att sköta sitt uppdrag har Ban Ki Moon ägnat sig åt personliga PR-resor allt för att bli omvald till ytterligare en period.
FN:s främsta uppdrag, att förhindra nya konflikter och att få gamla att avslutas, har fått betydligt mindre uppmärksamhet..
Hans röst har varit svag när det gäller att förkunna mänskliga rättigheter som finns i i FN:s deklaration under 30 artiklar från 1948.
Om man skall bli omvald så gäller det att stryka både stormakterna och diktatorer medhårs och undvika att höja rösten om orsaker till världens konflikter.
Denna underlåtenhet har varit framgångsrik, för han blev omvald till ett nytt femårigt förordande under 2011, som nu löper ut i dec 2016. Enligt stormakterna var skälet att “han hat haft rätt attityd”, det vill säga ingen alls.

Ban Ki Moons tal är väl inövade efter färdigskrivna manuskript, med vackra till intet förpliktigande ord, men aldrig en stavelse om vad och vilka som ligger bakom världens miljö- och svältkatastrofer förutom alla pågående konflikter.
De flesta av dagens krigszoner bottnar i Storbritanniens, USA och Sovjets tidigare maktanspråk genom historien. Afghanistan, Iran, Irak och många av Afrikas konflikthärdar utgör tydliga exempel.

Beundrande statsminister
Vår statsminister Stefan Löfven visste inte till sig av beundran när generalsekreteraren besökte Sverige nu i maj 2016, när han fick berömmande ord för vår generösa flyktingpolitik. Han återgäldade smickret med att säja att ”FN är den viktigaste plattformen för fred och säkerhet” och var imponerad över Ban Ki Moons ledarskap.
Troligen har inte statsministern läst Inga-Britt Ahlenius kritiska rapport från 2010 om FN:s förfall undergeneralsekreterarens ledning.
Generalsekreteraren fick också en medalj om halsen från Dag Hammarskjölds minnesfond, som förvaltas av en stiftelse, som också fått vara täckmantel för UD:s mutkampanj, när ambassadörer från små, men röstberättigande länder flott bjöds till Sverige under förspegling att det var klimatfrågor som skulle diskuteras.
Erkännandet av Palestina, rundresor i Afrika med löfte om mer bistånd ingår också i denna mutkampanj.

Förmodligen lyste eskaleringen av no go zoner, med våld, kriminalitet och kvinnoförtryck i invandrartäta utanförskapsområden med sin frånvaro på dagordningen, under det fina besöket.
Sverige bedriver ju, Gud bevars, en feministisk utrikespolitik och det gillar också Ban Ki Moon!

Gemensamma nämnare
Jag ser tydligt gemensamma nämnare under det humanitära förklädet både hos FN, EU och Sverige.
Bakom detta skyddande förkläde ligger stormakternas maktambitioner och bakom dem står den globala storfinansen och hejar på, för krigsindustrin måste självklart få fortgå.
Här hemma är behovet stort av invandrarnas röster, när många medborgare väljer SD, trots elitens massiva övertag i svartlistning.

Stormakternas lakejer är karriärhungriga politiker från världens elit, där Sverige bara kan hävda sig med överdriven humanitet på bekostnad av sina egna medborgare. Vi får bara betala för det humanitära kalaset. Högre skatter, sänkt välfärd och undanträngningseffekter är resultatet, men sådana futtigheter är inget som oroar den politiska adeln.

Med fagert tal om medmänsklighet, moral och allas lika värde så kan vi luras till fortsatt FN beundran som ger fint alibi åt den förda politiken.
Tänk om det fanns fler Ms Fearless som Inga-Britt Ahlenius, då kanske världen skulle vara mer rättvis och FN haft kvar sitt anseende från Dag Hammrskjölds tid, då lojalitet mot uppdraget, att värna mänskliga rättigheter, gick före stormakternas intressen.

Övrigt
Detta inlägg har publicerats under Kolumn i Fria Tider.se under rubriken “Ett nytt, korrupt FN.” 2016-05-30.