På gott humör blir jag alltid, när jag får mina åsikter besannade. Denna gång om feministernas dominans och deras framfart inom kulturen.
Alla minns vi klappjakten på män under #metoo som fick Benny Fredriksson vd på stadsteatern att avsluta sitt liv tack vare falska beskyllningar från förfördelade feminister på teatern.
Det är författaren och journalisten Ulf Nygren som får mig på gott eller snarare sorgligt humör, när han på Lindelöfs blogg återger minnen från rödvinsvänstern inom huvudstadens kulturliv.
https://www.lindelof.nu/kulturprinsessorna-och-prinsarna/
Inledningen på artikeln manar till fortsatt läsning:
”Jag minns när jag vaknade upp med Åsa Beckman på 80-talet i en västerförort, fullt påklädd i samma säng som henne, med en dunkande huvudvärk. Det var en regnig novemberdag, och jag stapplade ut i köket med golv som var fläckade med rödvin bland krossade vinflaskor, och tömda askkoppar i disktratten. Fönstren var smutsgråa och inte putsade det senaste året….”
Inom kulturvärlden har ofta kända föräldrar krattat manegen för sin barn, så även hos familjen Beckman. Erik Beckman 1935-1995 var en känd författare och litteraturkritiker, som hade stor auktoritet inom kulturlivet.
Åsa och Eva Beckman hans döttrar har kallats ”Kultursveriges mäktigaste syskon”. Storasyster Åsa är biträdande kulturchef på DN. Lillasyster Eva är programdirektör på SVT, som hemifrån fick med sig ett framgångsrikt kulturellt kapital.
Men åter till Ulf Nygrens memoarer som ger ett axplock över kända främst kvinnliga författare, som systrarna Beckman villigt banar vägen för inklusive genusteoretiker inom akademi och någon enstaka man som försöker göra sig ett namn i svallvågorna från metoo, som Magnus William-Olsson poet, essäist och översättare, som snurrar bort sig i poesin, tycker vi som inte inser hans storhet med hans feminist fjäskeri.
”….De här snedvridna genusperspektiven har ibland förvandlat kvinnors syn på det motsatta könet till närapå grotesk. Det har därtill med tiden nästan blivit en trend att hysa mansförakt hos många. Och trots att Me-too visat att det är de traditionella maktstrukturerna som är roten till det onda, så beskrivs vi ofta som kriminellt belastade på grund av våra gener……/Åsa Beckman skrev för inte alltför länge sedan att kvinnor numera stolt marscherar in på de viktigaste kulturinstitutionerna, som var de i krig: på förlag, teatrar och tidningsredaktioner. Undertexten är tydlig: de flesta män skall ut ur den mediala uppmärksamheten, för att kvinnor skall få plats i den. Inte undra på att de (männen) är i minoritet på den litterära marknaden idag. ”There is a war between the rich and poor, ”There is a war between the man and the women,…” som Leonard Cohen sjöng en gång…..”
Hur länge skall dessa feminister ofta i Ruter Dam sällskap få hålla på och erodera landet och förstöra familjen med vänsterns genusglasögon undrar jag?
Hets, hat och förakt mot etniska svenskar, där medelålders män ofta är målgrupp, blomstrar på kultursidorna i statsmedia och det omvända för skötsamma, arbetande invandrare som bär upp landet, som annars skulle braka ihop.
Bitte Assarmo ger här ett exempel på den fullfjädrade svennehatande Rakel Chukri som är kulturskribent på Sydsvenskan https://detgodasamhallet.com/2024/09/16/bitte-assarmo-allt-ska-vandas-till-de-etniska-svenskarnas-nackdel/
Min misstanke är att kulturskribenten kan vara en inkluderings mångfalds kvinna, för att tidningen skall uppfylla dagens kvot. Denna påtvingade inkluderingshysteri gör att landet eroderas sakta men säkert och Tidöregeringen ser till att antalet medborgarskap och uppehållstillstånd aldrig sinar, medan Åkesson (SD) mumlar lite förläget att det går för sakta med paradigmskiftet. Begriper inte karln att det aldrig var meningen.
Dagens Maja-Ekelöf har inte en chans att bli publicerade från sin skurhink, inte heller förortens modiga kvinnor som kämpar mot skäggiga skuggors förtryck. Då tar dessa genusfanatiker fram rasiststämpeln. Jag tror att Ekelöfs bok finns i en låda uppe på vinden tillsammans med Lenins samlade verk och Maos lilla röda. De hamnar med sannolikt i papperstuggen hos Tekniska Verken, när min tid är ute.
Bild från adlibris.com
”Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav ”den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet” https://www.adlibris.com/se/bok/rapport-fran-en-skurhink-9789113029290