Redan för några år sedan skrev Frode Forfan, generaldirektör för det norska migrationsverket följande i SVD 2012-12-04.
Åsikter som är lika aktuella i dag, trots åtstramning av Sveriges generösa flyktingpolitik.
”Varför väntar Sverige fem gånger fler asylsökande än Norge?
Vi är bundna av samma internationella regler och konventioner och bedömer ansökningarna relativt lika.
Därför torde det vara andra faktorer som spelar in.
För Sverige tror jag det spelar roll om landet framstår som det mest generösa för flyktingar genom de signaler man sänder ut.
Skillnaderna är stora i ekonomiskt stöd.
Många tänker att det är krig och konflikter som avgör mängden asylsökare.
Det är en sanning som kan modifieras betydligt.
Krig kan uppenbarligen skapa en flyktingsituation, men vart flyktingarna åker är en helt annan sak.”
Om vi återvänder till nutid så är Inger Stjobergs, integrationsminister i Danmark, åsikter väl värda att läsa i DN 2016-03-18.
Inga undfallande och räddhågade krumbukter som vi är vana vid från regeringsföreträdare här hemma, som genast efter kritik från vänsterliberalt håll, backade från många av förslagen, om en mer EU anpassad flyktingpolitik.
Undantag klämdes snabbt fram och av erfarenhet vet vi att dessa snabbt förvandlas till huvudregel.
Den danska integrationsministern ger däremot klara besked.
I Danmark är det danska värderingar som gäller beträffande religionsfrihet, yttrandefrihet och jämställdhet mellan könen. Nyanlända som kommer till Danmark skall bygga sitt liv på den grunden. Punkt slut.
Felet som vår självutnämnda moraliska elit har gjort är att de allt för länge, oemotsagda, har fått hylla den kulturella särarten och totalt glömt bort den kulturella anpassningen till värdlandet. Värdlandets kultur har i stället hånats och förlöjligats av flera politiker, vilket är unikt i världen.
Jag begriper inte hur de kan tro att denna nedvärdering skulle underlätta för assimilering och integration?
Förutsättningen för att ge fri lejd åt andra är att först ge fri lejd åt sig själv, sin religion och kultur.
För att öppna sig och tycka om andra, så måste man först tycka om sig själv. Denna utgångspunkt är allmänt accepterad inom psykosocial forskning, men verkar vara okänd hos alltför många inom etablissemanget.
Den moraliska eliten har helt ignorerat FN:s rekommendation, att det är assimilering som gäller för migranter till värdlandets kultur, lagar och regler.
Vi har till leda fått höra att ”mångfald berikar och att isolering förtvinar” men var finns faktaunderlaget till detta utnötta påstående?
Däremot finns digert forsknings underlag för påståendet att multikulturalismen inte fungerar, främst från respekterade forskare från utländska universitet.
En avgörande orsak till svårigheterna för nyanlända att komma in i landet är att det finns stor skillnad i våra värderingar, som presenteras i ”Forskning och Framsteg” nr 4 2016.
Mycket av faktaunderlaget kommer från institutet ”World Values Survej” som kartlägger värderingar i världen.
Etablissemanget i Sverige har skyllt på arbetsgivarens ovilja mot krångliga efternamn, resursbrist, utanförskap och främlingsfientlighet. De nyanländas eget ansvar och vilja att komma in i samhället har helt nonchalerats.
Tilliten till staten är hög i Sverige, men mycket låg hos nyanlända som kommer från Mena länder och Afrika. Korruptionen blomstrar bland deras ledare, staten står för förtryck och förföljelse av oliktänkande. Motorn till korruption och fortsatt förtryck är biståndspengarna.
Hos nyanlända står klanen och släkten för tryggheten och uråldriga värderingar. Mannens överhöghet, islams överlägsenhet och föraktet mot homosexualitet och västs värderingar är utbredd hos allt för många migranter och är inget som försvinner när uppehållstillstånd beviljas.
Trots att dessa uppfattningar står i strid med flera av partiernas program, så har största möjliga tystnad ägt rum hos de annars så talföra och mediala vänsterliberalerna.
De har utvecklat en stor talang för att åskådliggöra ordspråket ”att sila mygg, men svälja kameler.”