Mina rötter finns från Närke i ett mindre brukssamhälle, där alla kände alla och ingen behövde låsa cykeln och knappast dörren heller, när jag växte upp. När årsringarna blir allt fler då är det som de första blir mer synliga med minnen som satt spår.
Minns en vardag, när mor konstaterade efter att ha sett ut genom köksfönstret; ”Titta Lillan det måste ha hänt något för Greta (grann tanten) har söndagskappan på sig.”
Senare blev det fortsatt skolgång i Kristinehamn, som kallas Lusasken. Ett namn som kommer av en bössa ”Lusseasken” som folk fick lägga pengar i till Lucia och som sedan skänktes till behövande sjömän.
Min far berättade ofta historier från möbelsnickaren Elis i Taserud, som personifierar humorn i Värmland. Han var ett orginal som alltid hade svar på tal. Här är ett exempel;
”Elis var ute på en av sina många inköpsresor med cykeln och eftersom det var vanligt på den tiden att en affärsuppgörelse bekräftades med en sup eller flera och med tanke på hur många ställen som Elis ofta hann besöka under en dylik inköpsresa, så var det inte märkligt att färden hem gick lite vingligt.
När Elis en gång kom cyklandes så stöp han i backen på den branta uppfarten till Taserud. Då kom några av snickarlärlingarna mötandes för att hjälpa honom upp. Men då sa Elis:
”Dä tjäner ittnô te pôjker, lätt mä ligge, ja ska strax ikôll igen!”
Elis är förevigad med sin cykel på Gågatan i Arvika.
https://varmland.ifokus.se/discussion/1470634/elis-i-tasere
I en av sina böcker skriver Göran Tunström när jag var ung, så fick jag punktering på själen och hamnade på dårhuset i Kristinehamn.
Framför Mariebergs sinnessjukhus fanns en idrotts plats, där vi under Märtas fasta ledning främst tränade löpning, när hon tittade bort så stannade vi upp och vinkade glatt åt de sjuka i fönstren, kanske fanns då Tunström då bakom någon gardin?
https://byggnadsvard.se/vems-historia-ska-vi-beratta/
Ja, vems historia skall berättas?
Jag upprepar till leda, att vad skall vi assimilera och integrera invandrare till när vårt eget kulturarv skall föraktas och stampas på?
Där Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt stampade i kapp i sin globala iver tillsammans med vänstersinnad kulturelit.
Jag håller med Patrik Engellau att vårt svenska kulturarv är omistligt.
”……Sveriges problem idag är att kulturarvet och de månghundraåriga värderingar på vilka vi tidigare kunde bygga ett bra land är förödda och föraktade……”