Skenande assistanskostnad

Oron är stor över skenande assistanskostnader.

Är det missbruk av assistansreformen, som orsakar svällande kostnader eller är det politikers oförmåga att inse framtida konsekvenser? Jag tror både och.

Socialminister Annika Strandhälls förslag till reducering av beviljande assistenttimmar får mest skäll.

Hårdare kontroller är ett måste, men risk finns att integriteten kan vattna ur ambitionen, för hög grad av känslighet råder, när det gäller funktionshindrade, inte minst när det handlar om personer med annan etnicitet.

Reformen började med blygsamma 3,4 miljarder/år under 1994, som nu eskalerat till över 30 miljarder! Skattepengar till fusk finns det gott om, men inte till försvaret.

Faktiskt behov eller fiffel och båg?

Antalet assistenttimmar ökar hela tiden, om det är relaterat till faktiska behov, utförarens försörjning eller assistentfirmans inkomst är det ingen som vet. För utredning av dessa misstankar är inget som har prioriterats.

Bara misstanken vållar skarpa protester från involverade i denna penningslukande reform.

Redan 2013 den 6 jan skrev Anna Dahlberg ”Varningslamporna blinkar kring assistansersättningen” i ett debattinlägg i Expressen.

Där tog hon upp kriminella nätverk, utländska riskkapitalbolag, närståendeproblematik med inlåsningseffekter, företeelser som bara fått öka sedan dess.

Att rehabilitering med behandlingsåtgärder för att höja patientens funktionsnivå, skulle resultera i mindre antal assistanstimmar blir sällan verklighet, det vet jag efter lång yrkeserfarenhet, eftersom det skulle påverka närståendes försörjning.

Funktionsförmågan kan variera stort, men hitintills är det bara svensken Lars Wallin, som fuskade till sig miljoner i assistentbidrag, som visats på bild.

När det gäller fuskande medborgare utifrån, så är de avidentifierade i en blygsam notis, för den gruppen får inte skuldbeläggas.

Skattefinansierade terrorresor 

Smarta IS-krigare har lurat till sig assistentbidrag till sina terrorresor och dessa  jihadister har också stor fallenhet för att kapa åt sig en hög andel av övriga bidrag, måste nu FK yrvaket bekräfta.

I dag får vi medborgare vara medfinansiärer till Jihad resor, medan kulturministern tror på återvändningsprogram.

Det hade varit bättre om hon idkat självkritik för alla miljoner som hon finansierat muslimska föreningar med och genomskådat de imamer som talat med dubbla tungor och bjudit in hatpredikanter. Hon borde ha fått sparken för länge sen.

Tyvärr är engagemanget inte lika stort för gamla som slitit hårt under hela sitt liv, som för migranter utifrån, som önskar ett bättre liv i landet där livstids försörjning är möjligt.

Gamla är tacksamma för lite, de får nöja sig med stressad hemtjänstpersonal och cyniska politiker räknar kallt med anhörigas lojalitet, utan en krona i ersättning. 

Regeringen ställs ständigt inför svåra dilemman beträffande massinvandringen. De försöker förneka destruktiva effekter utåt och samtidigt försöker de rätta till dem inåt utan framgång.

Resultatet av fega politikers ambitioner blir väl som när sjukersättningen reducerades. Att det blev de riktigt sjuka som fick betala för att friska skulle sluta sjukskriva sig

I Svd 11/3 säger finansminister Magdalen Andersson att …”vi kanske behöver värdera kontrollen högre än vad vi gjort de senaste åren,” på reporterns fråga hur det kan vara möjligt att IS krigare obemärkt kan utnyttja välfärdsystemet på detta sätt.

Tänk om regeringen hade kontrollerat gränsen i stället, så hade dagens problem varit betydligt mindre.