Olle Ljungbeck är undertecknads vän på sociala medier och jag har följt hans kamp för upprättelse efter hans hustrus död på strokeenheten Gävle sjukhus, på egen och andras bloggar. Tyvärr får vi konstatera att mot dumheten kämpar själva Gudarna förgäves.

Om fallolyckor från socialstyrelsen;

”… En fallskada räknas som en vårdskada om hälso- och sjukvården hade kunnat vidta adekvata åtgärder för att förhindra fallet men så inte har skett, och patienten har drabbats av en skada, ett lidande eller en sjukdom alternativt har avlidit till följd av det. 
Det kan till exempel handla om att hälso- och sjukvårdspersonalen inte gjorde någon fallriskbedömning eller inte satte in förebyggande åtgärder. Det kan också handla om att vårdmiljön är riskfylld…” https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker-och-vardskador/vardskador/fallskador/

————————————————————————————————-

”Står svensk sjukvård över lagen? frågar sig Olle Ljungbeck i ett mejl till undertecknad. Han skriver följande;

”Den 13 maj fick min hustru Anna Greta Ljungbeck f 371021-8904  en ”lätt” stroke. Hon kunde såväl gå som tala (dock inte finna ord för hel mening). Jag ringde omgående ambulans som kom snabbt och förde henne till Gävle sjukhus.
På sjukhuset undersöktes hon omgående av läkare på annan enhet än strokeenheten. Efter undersökningen ställde denne läkare diagnosen, ”är klart rehabiliteringsbar och bör återkomma om tre månader”. 
Efter undersökningen forslades hon till strokeenheten och lades in där, men med tanken att hon snart skulle kunna fara hem. 
På morgonen den 15 maj ringde jag strokeenheten för att få  besöka henne. Fick då till min förskräckelse höra att hon fallit.
Inte mer!
Jag frågade då varför man inte ringt mig omgående och fick till svar. ”Vi ville inte störa!” Min hustru ligger sålunda medvetslös och man vill inte störa mig! 

Jag sprang omgående till bilen och åkte i väg till sjuk-huset/strokeenheten. Där finner jag min hustru blåslagen från pannan långt ned på bröstet och medvetslös. Besökte henne varje dag till och med den 25 maj då hon avled. Fortfarande enda förklaring jag fick och fått, ”det var en fallolycka.”
Samma dag hon avled anmälde jag händelsen för polisen som omedelbart kontaktade obduktionsenheten i Uppsala och förde hennes kropp dit.

Under de kommande dygnen frågade jag hela tiden, hur gick det till. Enda svar, ”en fallolycka”. 

För någon vecka sedan fick jag beskedet att polisen lämnat sin utredning till åklagare. Min bestörtning kan inte beskrivas, när jag fick meddelande från åklagare att denne lagt ner utredningen med följande yttrande;
”Det saknas anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det finns inte anledning att anta att någon enskild person genom oaktsamhet har vållat dödsfallet”.

Åklagarens yttrande stämmer inte. Bakgrunden är denna. Efter min hustrus undersökning vid ankomsten till sjukhuset lades hon in på strokeenheten på eftermiddagen den 13 maj. 

Den 15 maj ringde jag strokeenheten för att få besöka henne och fick då beskedet att hon fallit natten till tisdagen den 14 maj. Hela tiden har jag försökt få en tydlig redovisning hur det inträffade fallet gått till. Men verksamhetschefen Stefan Soneberg har i stort sett endast sagt att det var en fallolycka. När, var och hur har man inte delgett mig. Den sista information jag fått tillsammans med min dotter var denna. ”Det var en fallolycka. Hon föll ur sängen och fastnade med fötter och ben i denna och kunde inte lösgöra sig”.

Det som med största sannolikhet kunnat förhindra fallet är om hennes rum varit bemannat med någon vårdande person. Så var det emellertid inte. Trots hennes sjukdom fanns ingen på rummet, när fallet hände. Detta är helt oacceptabelt och klart åtalbart.

Det allvarliga i åklagarens bedömning är att hon friat  ansvarig verksamhetschef från skuld. Denne förklarade vid min och min dotters besök att man hade resursbrist, framförallt för lite personal. Hans accepterande av detta ledde helt klart till hennes död och är därför helt oacceptabelt. 
En chef kan inte svära sig fri med en sådan förklaring. Han skulle omedelbart när han insåg bristerna anmält till överordnad chef att han ej längre kunde ta ansvar för patienternas säkerhet och förklara att om han inte fick  ökade personalresurser måste han lämna chefsskapet över strokeenheten. Men det gjorde han sålunda inte. Detta skulle aldrig accepterats i ett privat företag. Att då frias på en vårdinstitution för en sådan underlåtelse är inte endast anmärkningsvärt utan skall vara straffbart.

Det är ställt utom allt tvivel att min hustru hade levt i dag om ansvarig chef hade agerat för resursförstärkning. Men det gjorde han inte.

Sista meningen i obduktionsprotokollet:  Dödssätt. ” Omständigheterna talar för att dödssättet varit en följd av fallolyckan”. Klarare kan det inte sägas att min hustru dog av orsak som ansvarig chef kunnat förhindra med respekt för henne och inte kryperi för överordnad chef. 

Svaret på frågan i min rubrik måste därför bli, ”Ja, sjukvården i Gävle står över lagen”.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”

———————————————————————————————–

Slutsatsen från åklagaren är att ingen kan belastas för försummelser i vården. En chef är alltid ansvarig för olycksfall på hans/hennes avdelning. Aktuell chef vägrade att göra en Lex Maria anmälan, vilket är förutsättning för utredning av IVO, främst för att ringa in orsaker till händelseförloppet så att brister ej återupprepas. Informationen som Olle fick var att ”Han behövde inte göra det, för det var inte den sorts skada som man skall Lex Maria anmäla?”

Vilket jag anser är helt felaktigt enligt samlad information av Lex Maria anmälan om vård skada.

Citat från https://www.1177.se/Ostergotland/sa-fungerar-varden/lagar-och-bestammelser/anmalan-om-vardskada–lex-maria/

”…..En skada som inte försvinner och som påverkar dig för resten av livet räknas som en allvarlig vårdskada. En vårdskada som har gjort att du har fått mycket större behov av vård räknas också som allvarlig. Detsamma gäller om händelsen bidrar till att en patient avlider….” 

Olle vände sig också till patientnämnden för att de skulle hjälpa honom, men med klent resultat, som många andra vårdskadade patienter har upplevt.
Fall förebyggande insatser; När en stroke drabbad person kommer in på en avdelning, så måste fallrisks bedömning ske av vårdteamet. Polstrade grindar kan vara ett alternativ som skyddar patienten från att falla ur sängen och inte fastna med foten i sänggrinden, om patienten redan vid inläggning visar tecken på muskelsvaghet.
Sängen skall alltid sänkas ner, för att minska fallhöjden om olyckan ändå är framme, vilket personal kan glömma efter omvårdnad. Förhöjd huvudända på sängen kan också öka fallrisken, när patienten försöker vända sig och kan då hamna över grinden och bli hängande, golvet kan då ta emot fallet, med svåra skador som följd.
Progress kan snabbt ske både av motorik, känsel och kognition och vård personal bör regelbundet kontrollera status efter inläggning, inte minst nattetid.

Förvirring och oro kan lätt ske hos äldre, när de vaknar till under natten och inte känner igen sig. Därutöver kan nedsatt känsel göra att kroppen och dess extremiteter inte följer med vid vändning som förut, vilket också ökar risken att falla ur sängen. Armarnas skyddsreflexer kan vara försvagade eller helt borta vid förlamningstillstånd. Därför måste regelbundna kontroller ske under hela natten.

I dag sker många olyckor, när patienter vårdas på fel avdelning, när den med rätt specialitet är överbelagd. Därför är det extra anmärkningsvärt att fall ur säng ändå sker på en strokeavdelning, där kompetens om fallprevention måste vara obligatoriskt och måste ständigt upprepas och delges ny vårdpersonal.
Att dessa brister i omvårdnad, som avslutade livet för Olle Ljungbecks fru inte uppmärksammas varken av ansvarig chefsläkare på en strokeavdelning, regionens patientnämnd och nu åklagare finner jag mycket anmärkningsvärt, efter 42 yrkesår som leg. sjukgymnast främst inom neurologisk rehabilitering.

Det är således fritt fram att bara rycka på axlarna, när tom dödsfall sker pga av personalbrist och brister i kompetens. Konsekvenserna av politikers ständiga krav på besparingar och neddragningar inom vården måste synliggöras ändå upp till regeringsnivå. Patientfarliga påföljder får inte glömmas/gömmas, vilket ofta sker i dag av chefer/läkare som totalt glömt bort sin läkared, om att bota, lindra och trösta. Alltför många vill ligga bra till hos sjukhusledningen, som i sin tur vill ligga bra till hos regionens politiker, som inte vill stöta sig med regeringen.

Livsfarlig vård är bara att vänta om kroppen skulle strejka med dubbla sängrader på akuten, oacceptabla väntetider och personal som inte räcker till. Ansvariga regions politiker rabblar alltid samma ramsa, ”det här är inte min bild av läget…”

Tyvärr har jag ringa förhoppning om att socialdepartementets nya ministrar skall lösa krisen inom vården, eftersom den humanitära stormaktens felaktiga prioriteringar kommer att kvarstå i stor utsträckning.

Socialdepartementets nya sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson har redan satt sig på tvären angående förslaget om vissa begränsningar av tolkhjälp, som hon då anser inte skulle garantera en säker vård. Tyvärr är hon inte lika engagerad i säker vård för övriga medborgare, när utländsk personal inte behärskar svenska språket eller har tillräcklig kompetens för arbete i sjukvården.

Tolkkostnader för hela Sverige ligger numera på cirka två miljarder kronor årligen!
En reducering skulle ge betydande personaltillskott, som skulle resultera i både ökad trygghet och säkerhet i vårdarbetet, inte minst för gamla patienter med stort vårdbehov.

Jag har under yrkeslivet varit engagerad i > 100 invandrare med främst utomeuropisk hemvist och har mer blivit bedrövad än berikad av denna mångkultur från dysfunktionella länder. Många struntade helt sonika i SFI undervisning och svar som jag kunde få var ”Vi har rätt till tolk, du inte veta det” och ” I Sverige man får bidrag behöva inte jobba…”

Olle Ljungbecks fru är bara ett av otaliga offer för den humanitära stormaktens prioriteringar, som har orsakat ständiga omorganisationer, sparbeting och allt sämre arbetsmiljö för personal.

Varför skall samhället, dvs vi skattebetalare tvingas betala för tolk livet ut hos invandrare som inte lägger två strån i kors för att lära sig svenska?

Källa: https://www.gp.se/debatt/orimliga-miljardkostnader-ta-avgift-f%C3%B6r-tolkar-1.32080581

Tyvärr kan jag endast konstatera av Din berättelse, att bröder åter ilar till bröders hjälp.

Bästa hälsningar!

Din vän Harriet
Harriet Larsson Linköping