Jag är väl medveten om att signaturen ”Gringo” har rätt i sin kommentar om att ordet inte är fritt för oss som inte sjunger med i den korrekta änglakören, men minst en gång varje månad försöker jag med ringa framgång att få inlägg publicerade under ”Ordet Fritt” i lokaltidningen.
Detta är det senaste försöket:
”Fredssamtal mellan USA och Ryssland, enda vägen mot fred
Den 27 oktober vädjade Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó till sina kollegor på ett möte i EU att verka för fredssamtal mellan USA och Ryssland, men för döva öron.
Rysslands anfallskrig i Ukraina har många bottnar. På ytan handlar det om varje lands rättighet till självbestämmande och önskan från USA och EU att få Putin ner på knä.
Enligt Congressional Research Service (en statlig myndighet i USA) har USA utfört 251 militära interventioner i hela världen sedan 1991, som nu tycks vara helt bortglömda.
De har inneburit lidande för folket och stora migrationsströmmar till väst, när terrororganisationer har bildats och makten gripits eller behållits av diktatorer, när USA har lämnat landet.
Bakom vackra ord om mänskliga rättigheter ligger behov av energi och naturtillgångar, vilket både Ukraina och Ryssland har, samt USA:s önskan om fortsatt världsherravälde, trots allt svårare konkurrens från öst med Bric länder.
Krigsindustrin måste ständigt hållas i gång, nu insvept i solidaritet för Ukrainas folk, där tyvärr Natos engagemang mer bidrar till krig än fred.
Att Sveriges medborgare inte fick rösta om medlemskap i Nato anser undertecknad vara samma skandal som när riksdagen efter proposition 1975;26 bestämde över folkets huvuden att Sverige skulle bli mångkulturellt, utan ett uns av analys av konsekvenser.
Proxykriget i Ukraina riskerar att utmynna i ett tredje världskrig och har redan bidragit till inflation, energibrist och som vanligt är det fattiga som träffas värst, medan makthavare med EU-eliten kräver nya uppoffringar, som de själva knappast drabbas av.
Har alla fredsorganisationer drabbats av total afasi i sin underdånighet mot våra politiker?
Harriet Larsson Linköping”
Relaterade källor för redaktören
Fara å färde?
Finland och Sverige verkar ha tappat allt sans och förnuft.
Ledda som vi är av oligarkhejdukar.”
Alexander Mercouris satte rubriken den 29 oktober: ”Biden flyttar tyst världen närmare Armageddon. Finland redo att ta emot kärnvapen” . Han diskuterade USA:s plan att fälla Ryssland genom att placera sina kärnvapenmissiler cirka 500 miles eller 7 minuters missilflygande avstånd från Kreml, en ”schackmatt” (en halshuggning av Rysslands centrala kommando så att Ryssland vann inte har tillräckligt med tid för att avfyra sina vedergällningsmissiler) och kräva Rysslands kapitulation (eftersom det inte finns något sätt att Rysslands centrala ledning skulle kunna bedöma situationen inom bara 7 minuter och få sina missiler avfyrade).
Det finns en historia bakom denna plan. Den amerikanska regeringens beslut att göra detta verkar ha fattats i eller runt 2006, när USA:s två mest prestigefyllda akademiska tidskrifter för nationella säkerhet, Foreign Affairs and National Security , båda rekommenderade (men taktfullt) att ersätta idén (faktiskt metastrategi) om ”Mutually Assured Destruction” eller ”MAD” (att kärnvapen endast existerar för att förhindra ett WW III), med den nya amerikanska metastrategin om ”Nuclear Primacy” – att Amerika kommer att använda dem för att vinna ett kärnvapenkrig, tredje världskriget, mot Ryssland. Att placera dessa missiler i Ukraina var tänkt att vara sättet att göra detta, men eftersom det nu ser allt mer osannolikt ut, är det Finland (den näst närmaste nationen till Kreml) som tar på sig denna funktion (om Turkiets president Tayyip Erdogan kommer att tillåta Finland att gå in i Nato, vilket kommer att bli hans mest ödesdigra beslut någonsin).
Tack för denna viktiga information. Där USA:s oligarki med demente Biden inte drar sig för ett tredje världskrig med nya kärnvapen vapen som västs krigs hetsarna vill testa. Dock aldrig på hemmaplan, men vedergällning kan bli en bumerangeffekt.
Man kan få vänta länge, innan en insändare tas in. Så det kanske inte är helt otänkbart att dina välskrivna rader publiceras en dag. Eller?
Länder som startar anfallskrig brukar inte använda det ordet. De vill snarare kalla det undsättning. Eller förebyggande skydd. Hitler ville förebygga kommunismens expansion till väst, genom att anfalla Sovjetunionen. Putin vill undsätta den ryska minoriteten i östra Ukraina (där den är i majoritet) genom att besvara Kievs eld mot utbrytarrepublikerna.
Tack! Undsättningar som ger lidande och död åt folk som bara vill leva sitt liv i fred. Makten ändrar orden hela tiden genom historien för att passa dess syften om expansion. Ensidigheten i svensk media om Ukraina/Ryssland är makalös, där EU och helgonförklarade FN ligger hack i häl på glorifieringen.
Donetsk och Luhansk*, de båda utropade republikerna, erkändes bara av Ryssland. När de bad om undsättning mot Kievs eldgivning, svarade Ryssland: ja, vi kommer.
Därför blir det med ryska glasögon tolkat som ett försvarskrig. Medan det med Kievs, EUs och Natos glasögon ses som ett anfallskrig.
*) Ukrainsk stavning: Luhansk. På ryska sägs det heta Lugansk.
Din kommentar borde varje medborgare få ta del av. Media sköter inte sitt uppdrag med sant, relevant, man låter bara den ena sidan komma till tals och för denna desinformation får de betalt av oss.
251 det är inte litet men enbart statistik påverkar inte många själar. Att hitta den optimala avvägningen mellan intellekt och känsla är absolut inte det lättaste och det tragiska i situationen är väl att de flesta anser att just de gjort det svåra för vem driver egentligen åsikter som han/hon/hen anser vara felaktiga. Och dessvärre ju äldre vi blir desto svårare blir det för oss att genomföra det paradigmskifte som ett liv på 70 år kommer att krävas av oss
Ja, förnuft och känsla har ofta svårt att samsas. Förnuft/intellekt tycker jag passar bäst i den stora världen, medan känslan får mer plats i den lilla.
Kvinnor är ofta mer känslostyrda än män, vilket kan bli ett fördärv i politiken. Vad har den feministiska regeringen åstadkommit egentligen?
När i Irans folk kämpar för kvinnor, liv och frihet, så borde den tidigare regeringen skämmas med sjalupproret och Löfvens sjalprydda ministrar på statsbesök i Iran i sitt bagaget.
Glömskan är stor hos dessa låtsas feminister. Veronica Palm ojade sig nu som krönikör i lokaltidningen över kvinnoförtrycket i Iran, totalt bortglömt var hur hon och andra feminister sjalprydda tågade upp till Beatrice Ask och framförde att valfrihet var ett måste för hedersförtryckta kvinnor som var utan val. Man kan bli illamående för mindre.