”Det är dags att förpassa idén om Sverige som en humanitär stormakt” skrev Jörgen Huitfeldt, chefsredaktör för Katalys i DN den 4 mars på ledarsidan.
(Katalys är ett oberoende fackligt idéinstitut som bedriver utredningsverksamhet och opinionsbildning). Artikeln ligger bakom betalvägg.

Arbetare har i stor utsträckning lämnat LO och gått till SD, när fackliga Katalys gör slarvsylta av UD:s mantra om den humanitära stormakten, då borde den gamla fackpampen Löfven reagera, men icke. Han måste ständigt hålla MP på gott humör och kanske också Nooshi Dadgostar, ny partiledare för V, som kan dra undan V:s gamla dörrmatta för socialdemokraterna.

Huitfeldts utgångspunkt är adoptionsbedrägerierna, där Sveriges aningslöshet kan ha präglats av bilden av svenskar som alltid vill gott.

Han tar bland annat upp Trumps motto ”America first” och konstaterar trots Trumps personlighet och retorik att hans utgångspunkt att sätta det egna landet först är helt legitimt.

”….För vare sig vi gillar det eller inte så vilar vår demokrati på nationalstatens grund….”

Därefter ger han en riktig råsopa till makthavarnas ständiga beundran och bidragsvänlighet till FN, trots ständiga avslöjanden om korruption, ineffektivitet och missförhållanden. Viljan att ge är stor, men att utvärdera utfallet är låg.

Citat: ”……Ett av skälen till denna ordning tycks så självklar för svenska politiker har redan berörts – den uppumpade och seglivade självbilden som ett internationellt föregångsland. Ett annat kan vara att positionen som ett av världens mest givmilda biståndsländer öppnar dörrar och internationella karriärvägar för svenska politiker och tjänstemän. En cynisk men inte orimlig förklaring….”

Enstaka mornar när jag läser grannens DN, så kan adrenalin ersättas av oxytocvin och morgon kaffet smakar extra gott.

(Oxytocin är kroppens eget lugn- och ro hormon som ökar vårt välbefinnande i situationer/aktiviteter som känns behagliga/ positiva för oss – en positiv cirkel av välbehag, men som ännu är en bristvara vid läsning i MSM, men dessa ljusglimtar måste ändå lyftas upp och ge hopp).